Hur stod han ut den stackars mannen?

Igår vart en dag där vi lärde oss om tålamod på Campingen.  Det var två familjer som hade åkt långt för att nå vår camping. De lät som de kom långt ner ifrån Skåne. Antagligen hade de åkt hela vägen för irritationen vart redan från början. Första paret la till sin husvagn tyst och bekvämt. Men efter ett par minuter kom den andra familjen med sin husvagn.  Redan från början hörde man att tanten i familjen var irriterad. Hon gnällde från första  andetaget hon andades utan för bilen. Platsen de hade fått var för skev. Det var den i och för sig men, det är ju inte något  hennes maken kunde hjälpa. Det var ju liksom inte han som hade gjort platsen skev.  Tror det tog dom  två tre timmar att  köra husvagnen rätt och hela tiden mannen försökte lägga vagnen rätt så hörde man hon klaga på hur han körde bil. Hade  det varit jag som körde bilen hade jag redan efter tio minuter med hennes gnäll sagt till henne att göra det själv. Hade till och med varit redigt otrevlig i tonen när jag sagt det. För hon var verkligen inte snäll med sina ord.

Mannen han var tyst  kämpade på och backade körde fram, svängde och försökte få platsen till att bli en plats för deras fina husvagn. När  husvagnen äntligen stod på sin plats  efter de där timmarna så var det för honom att Få ner stödbenen och få vagnen i lod. Under hela tiden stod  tanten där och förklarade i hög bred skånska att han måste göra si och så nu vart den skev där och nu vart det fel där.  När den sedan stod rät och fin då skulle de sätta upp  tältet till sin vagn.  Då stod tanten med de två små barnen  i baddräkt. Förklarade så att vi alla hörde henne att nu hade hon jobbat så mycket så hon var tvungen att bada med barnen han fick klara förtältet själv.  Dessutom skulle han passa tvätten som hon lagt i. Jag tyckte synd om maken. Men jag gick inte dit för att hjälpa nej, men jag skulle vilja. Jag skulle vilja säga till honom att jag beundrade hans tålamod, skulle vilja fråga honom hur han mår efter alla dessa timmar med stygga ord från hans fru.  Skulle vilja ge honom en kopp kaffe och sagt till honom att han måste stå upp för sig själv. Inte ta emot så mycket smutsig byk som  frun spred omkring sig om hans oförmåga att får till husvagnen på den skeva platsen.  En insikt blev  till mig  här har vi familjen som har en röd ledare vilket var frun, den mera blå kanske gröna maken som gjorde det han blev tillsagd.  Som var tunnan i familjen som inget sa och inte gjorde annat än det frun sa. senare på kvällen träffade vi på paret nere vid  poolen, Då frun berättade att hon minsann inte tog disken för hon tyckte det var jobbigt.  Hallå…jämställdheten och alla  dela lika. Här är en man i nöd vad är det som gör att  fördelningen är så skev? hur blev fördelningen så skev.  Jag tycker uppriktigt synd om mannen i den familjen.  Hur blev det så att han  bara tyst  gör allt kvinnan säger till honom. Det ska bli  skönt att åka här ifrån och slippa höra fruns  tjat på maken. Det ska bli skönt att slippa  känna att nej nu fan säger jag till Kärringen att vara tyst och  uppskatta allt det mannen gör för henne.

Det är ju liksom inte mitt jobb att berätta för henne hur man ska uppföra sig i ett äktenskap. Men jag vet  idag varför skilsmässorna är så många när semester sedan är över…

Nog om det dags att packa ihop och göra klart …

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den kommer först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.