Jag fixade provet i ART!

Har just kommit hem från jobbet. Suttit i soffan en stund för att varva ner.

Igår när jag kom till jobbet, efter överlämningen så vart jag lite nyfiken på vad som fanns i min inkorg. Jag har under denna höst, gått en utbildning i ART. För två veckor sedan gjorde jag det skriftliga provet.  Innan provet, flera veckor innan hade jag en massa dum ångest och oro för att jag inte skulle klara av det. Men det var dumt, se ni. För under själva skrivningen så var känslan, det är lugnt de här frågorna kan jag. Jag bara skrev och skrev, mina svar var kanske långa men det kändes som att det här har jag koll på. Fanns liksom inte efter provet att jag kände att oj det här vart fel eller att nej, du fixade det inte.  

Lite så var det då jag läste personlighetsteorierna för ganska så många år sedan. Då vart känslan också att det här har jag koll på.Det var bara den första tentan i utbildningen som gick lite snett.  Det blev en omtenta. Men alla de andra teorierna som jag läste då, dom fixade jag. Även då när betyget kom efterutbildningen, kändes det som en seger.  Likt den seger jag känner idag.  För mig är det stort. Kanske handlar det härom min så kantade självkänsla.  Alla historiska misslyckande, för mig i skolan. Då när jag var ung. Då när betygen var mera vågräta och lodräta. Jag är ju så gammal. När jag gick i skolan hade man betyg som var mellan 1 och 5. Femmorna var bäst, ettorna var sämst. De där vågräta sträcken var inte ens något betyg.  Men det va dom där sträcken på längden och tvären som var mina betyg.  Mina betyg,som var lärarens omdömen om mig.  Det var det där kvittot på att läraren hade utfört sitt jobb och visade på att jag inte dög. Inte dög.

INTE DÖG. Det är inte så. Det var inte så, och det är inte så. Men det är så som vissa av våra barn idag känner när dom  går i skolan. Man kände det så, då när jag gick i skolan och det finns de som känner det så, idag med.  Men det är inte sanna känslor. Det är inte rättvisa känslor för någon, ingen ska behöva känna på känslor att man inte duger bara för att någon vuxen människa gjort en bedömning av sitt jobb.Egentligen så är bedömningen något som bara visar på, att det här lilla barnet,den här lilla unga flickan/ pojken har jag som vuxen inte lyckats nå, där han eller hon befinner sig.

Jo testet som jag gjorde nu, handlar egentligen bara om min motivation. Motivation, som ni vet motivation är motorn till allt vi gör.Motivation slår klass brukar maken säga. när han pratar sportsliga saker.  Utan motivation gör vi inget alls. Det är i motivationen som vikten ligger. Det är motivationen, som är det som gör att vi lyckas. Att jag inte lyckades i skolan då när det begav sig handlar om att ingen hade utforskat hur man motiverar mig. Så är det även med de barn idag som går i skolan, som får betyg som ingen vill minnas eller ha.  Vår lilla kille här hemma, han hade ingen motivation för att lära sig för några år sedan. Idag när han blir sedd, påhejad och bekräftad så är betygskarusellen något helt annat.

 Idag har han grymma betyg. Idag blir han grinig på sig själv när han har missat några frågor på sina prov. Känner att han kunde gjort bättre om han inte gjort dom där slarvfelen. Idag känner han sig grym. Bara bäst och jag lovar det är det han är. För nu när man ser, bekräftar och stödjer han på det sätt han behöver så lyckas han.  Det är så viktigt och det känns så viktigt för mig att han redan nu får den där känslan av att Yes, jag fixade det, yes jag är bara bäst, på att vara mig.  Jag inbillar mig i alla fall att det är så han känner.

Jag känner ju själv likadant just nu, när jag sitter här med fötterna på skrivbordet, njuter av sötman av att klarat det där ART provet.  Känslan i mig är likadan att: YES! Jag fixade det, jag är grym, jag är bara bäst på att vara mig. Känslan är så grymt härlig att uppleva. Jag önskar att alla människor fick uppleva just den där berusningen av att lyckas. Att slippa känna att nej det där klarade jag inte.  Slippa sitta i sina dunkla vrår och göra omprov göra om och om igen.  Det är då bättre att få känslan att Japp jag klarade det… hoppla det vart nog så min första blogg hette om jag inte minns fel.

Oj där sprang det förbi en Ekorre J

 Långt inlägg blev det, tack och stor heder till dig som orkade läsa enda hit. Nu får det vara bra för idag. Ha en fin härlig kväll. Njut av känslan att du är bara bäst. För det är du, ingen kan vara så bra på att vara dig som du är.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först imorgon. Det är just nu som gäller, det är just nu som vi kan göra något åt.