Det där att ta hand om människan i känslor och upplevelser. Vi botar och gör symtomfri, men glömmer förståelse och levnadskunskapen. Den tar vi först när vi redan genomlevt.  Idag har jag varit på Akuten på Näl. Igår när jag var på jobbet, så blev jag helt plötsligt yr. Det surrade i kroppen och jag fick en känsla av att jag höll på att svimma, som tur var satt jag ner. En kollega till mig var där och gav mig vatten. Efter en stund kändes det bättre men yrsel gjorde att det kändes som marken gungade. Under hela kvällen kändes det som om det snurrade när jag rörde på mig. När jag slutade fick maken och dottern komma och hämta mig. Jag vågade inte köra bilen själv. Idag på morgonen satt känslan av yrsel kvar och jag ringde vårdcentralen fick en tid där. Efter det samtalet ringde jag för att rådfråga vår sjukanmälan som vi har på jobbet. Där sa kvinnan till mig: Nej du ska inte till vårdcentralen, utan till akutvården och du ska åka med en gång. När jag kom till Akuten tog dom blodprover och kollade blodtryck, sedan in på ett mottagningsrum. Efter någon timma eller två kom sedan en doktor. Han hade läst på om mig, hade hittat att jag för två år sedan hade varit hos dom, för nästan samma symtom. Han gjorde de vanliga testerna för att utesluta lite farligare åkomma. Skrev sedan en remiss till öron näsa hals. För två år sedan misstänkte de kristaller i örat. Men de var inte helt säkra. Idag var doktorn inte heller säker, men var helt säker på att det som var fel hade att göra med min hörsel eller öra. Jag har haft problem med mina öron hela mitt liv. Opererat in rör och tömt innerörat på vätska minst en gång om året som barn. När jag var 19 år fick jag göra en riktigt stor operation på 8 timmar nere i Halmstad. Där satte doktorn in nya hörselben och ny trumhinna. En operation som var ganska meningslös, för hörde bättre, gjorde jag inte. Dessutom fick jag något fel på balansnerven under någon månad eller två. Idag fick jag veta att nu ska det till en ny undersökning. Eftersom jag för två år sedan hade den där yrseln då med. Under vårvintern i år gick jag en utbildning där träffade jag på en tjej som jobbat på hörselverksamheten i vbg. Hon berättade för mig att som hörselskadad så är det ganska tufft att leva. Det tar kraft av en person som är hörselskadad. Det sliter på arbetsminnet och som hörselskadad får man lägga mera kraft, på att höra och leta reda på vilka ord, ljud man hör. Idag när jag var hos doktorn så sa han, eftersom du hade liknade symtom för två år sedan så gör man nu utredning. Jag tänker att jag inte är ensam som hörselskadad, jag kan inte vara ensam om att helt plötsligt få yrsel som är kopplat till mina hörselorgan, där läkaren ganska så snabbt hittar att det härstammar till örat. Även om det inte är Kristaller så är det något med örat som orsakar det. Min tanke här och nu, blir varför har inte någon kunnig läkare, annan inom hörselverksamheten informerat mig om vad som kan tänkas bli som äldre? Varför har jag inte fått informationen och förståelsen innan, om vilka svårigheter och krafter jag lägger på att faktiskt försöka höra? Jag har ju redan som 5 -6åring varit i kontakt med öronspecialister varje år, flera gånger om året, Faktiskt inte fått speciellt mycket hjälp. Inte ens med hörseln, bara ett konstaterande, att nej du hör inte mera idag än du gjorde förra gången. Du har lite vätska bakom trumhinnan. Jag behöver inte gå till doktorn för att veta att örat krånglar igen, det känner jag. Märker jag, för folk blir irriterade på mig att jag inte hör. Det där lite mera psykiska, det där med förklaringar förståelse mm, har helt saknats. Kanske har man pratat med mina föräldrar när jag var liten men, inte med mig som individ. Vilket jag idag, inser och ser, att jag faktiskt hade behövt. Hur är det med er andra som har lite svårigheter med hörsel? Har ni fått mera hjälp med att förstå? Så att du inte ställer så stora krav på dig själv. Hade någon pratat mera om de där problemen jag upplevt som hörselskadad, så hade jag skaffat hörapparat kanske redan som 20-åring. Inte som nu jag har bara haft min i kanske 6- 7 år. Jag hade haft mera förståelse och kanske känt igen det som jag idag och igår upplevt. Inte blivit så rädd när rummet börjar snurra. Kanske hade jag kunnat få klart för mig, att det där med att kraftigt lägga mig i sängen och ställa balansen till rätta hjälper mig, om jag gör det då och då. Det vet jag i och för sig inte idag heller. Men med tanke på motion och Artros hjälper mig att bli mera rörlig.  Inbillar jag mig att om jag hade gjort de där kristall rörelserna hela tiden, så hade de gjort att jag idag sluppit vara så yr.  Då hade jag kanske sluppit uppleva det jag fick uppleva igår och idag. Nåja, det är bara min lite längre tanke, men jag tänker att jo, så kan det vara. Nej lev idag lev nu, just nu. Igår är historian och morgondagen, är här först imorgon. Just nu. Nu gäller just nu.

 

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/2019/01/03/vi-glommer-det-dar-viktiga-runt-om">
Twitter
%d bloggare gillar detta: