Judas Priest

På väg dit…

 På väg till Scandinavium  musik på resan    snart där

Judas, purchase Judas, online Judas av att läsa  GPs recensioner av konserten igår,  säger mig att de läste  aftonbladet  innan de orkade ta sig till skrivandets stund.  Journalisten   verkar uppleva  skrivleda, fantasibrist,  och kan definitiv inte varit någon metal-freak!

Var han ens där?  I så fall  var han där  då de spelade?

Kanske  satt han där   i Scandinavium under  första perioden då  Frölunda spelade  i Lördags. Han missade   säkerligen   resten av matchen   då Frölunda spöade Djurgårdarna till  landet ingenstans….. Han höll säkerligen på det sämsta laget! Var en  borttappade Djurgårdare från stockholm på  besök  I Sveriges framsida….. alltså en wanabeeeee från Stureplans Robbinsons förlorare,,,,, Eller så är  han  född bakom en spårvagn i Möndal…..(Kolla in länken det säger allt!!!)

För han kan  inte  ha varit där  igår!  Eller så  tröttnade han, gick hem efter  första förbandet   som var totalt  värdelöst!

 Sångaren i bandet  var en  liten fet kille,  som  drömde om  att spela luftgitarr.                  Han  visste inte att micken var till för att sjunga i  inte spela gitarr.  Där  låg nivån på deras kompetens!  Sjunga visste han inte Hur man  gjorde,   gröten han  ätit på morgonen hade han inte svalt.

Förmodligen  så klarade han inte  av sång ,  passade på att skrika  bort de  sämsta takterna som aldrig infunnit sig  i deras studio.

Eller  är de utan studio och replokal  passade på att  öva lite innan Judas!   Hade han lagt ner  lika mycket  kraft på att försöka hålla takten till trummorna i dessa missljud, så hade han inte  varit  så tjock.   En lång  outhärdlig pina,  var  det första  förbandet!  De  var så kassa att jag inte ens  minns namnet på dem!

Blev inte bättre  av att Megadeath  intog scenen,  utan en  ända lång väntan.  Dessa band  borde vara hemma  och träna,  hitta en tråd och framförallt  stanna hemma!

   img_0463.JPG  img_0449.JPG    img_0452.JPG

NU  var ju  de förband till Judas,  Jag var där  för att uppleva  Rob Halfords brittiska  stämma!   Jag var där för att andas in Heavymetal när den  är som bäst!

Det var värt var ända sekund! 

Redan  färden i  från våran lilla by  fylldes jag  av förväntan…… Judas.

Det finns inte  att dessa killar skulle vara dåliga!

Jag  tror inte  de kan vara kassa!  Det finns inte på kartan.

Alla  låtar  var  och andades  Judas.  Visst   Rob   visar sig  på äldre dagar   upptäckt  att kläder är kul.  Mycket i sin  garderob visade han upp!  Men  varför inte,  som min dotter säger  som oftast. Han hade i alla fall kläder på sig.Kan man inte skylla andra musiker  för  idag.

Redan första låten  var jag tillbaka,  i  min  nu lite  ringrostiga  metal anda!  Som  smörjdes upp av  Judas redan efter  några sekunder.  Scandinavium hade allsång,  vi,  Rob Halfords  …… Även de Unga  nya  metal fansen  viste, Hur det skulle  låta. Vi  var många  gamla Judas fans, vi hade samhörighet,  vi  upplevde  Heavy brittish metal,  vi  var igen på  konsert  

De var grymma, kommer alltid  att vara,  Brittish steel!  Pain killer,  breaking the law, Robs röst är  och kommer att förbli  enorm!

Heavy metal när den är som bäst! 

   grymt bra  Judas Priest

Jag var på  Maiden i somras, igår  på Judas priest,  det ända som  skulle göra detta fullkomligt är  AC/DC i sommar.

Tyvärr så har inte jag biljetter  🙁 . Är det någon vänlig själ där ute som har en  biljett  över,  så finns jag.  🙂   Then  the show  i  complete…….

This is the Pain Killer  is this ………. Breaking  the law, 

HEAVY METAL

Judas Priest

Scandinavium, söndag

Publik: 4043,

 Metalheads som Rob Hartford kallar dem.

Jag är fotbolls och hockey fanatiker…….

En  sen  men ändå tidig morgon.  Sov morgon för mig, help den första koppen kaffe  som inte är urdrucken  nu.  på veckodagarna  brukar  det  nu vara den andra koppen kaffe som  är urdrucken.  Idag skall  jag och  dem som jag  jobbar med  till  Scandinavium i Göteborg.  Frölunda siktar på  en andra plats och  lär  enligt min make piska på  Djurgården idag.  Min son blev lite rädd igår när jag sa att jag skulle dit.  berättade tydligt för mig att  jag då  bör heja på  Frölunda och inte skrika   Djurgårn.

Det är lugnt, klart att jag skall heja på  Frölunda  mitt hjärta är ju där  även om jag ibland  brukar retas med min familj och gilla fel lag.   Alla  i den familj gillar Frölunda  då blir det ju lite synd om  de andra lagen  så jag brukar heja på  det andra  dessutom  är ju Thåström  Djurgårdare   man kan ju inte svika  sin idol.

Min systerdotter som  även hon  gillar Thåström  kan jag tänka mig  att då , hon läser detta nickar och förstår.  I julas då  hon fick juklapp av mig.  Blev hon extra glad.   en fin bild  av Joakim Thåström  insatt i en  guld ram, som   var det bästa hon  fått.   Min familj  gillar  blåvitt, inte jag  jag gillar GAIS  Stavas det så?  Eller  Gais de stackarna måste ju  oxå ha  supporter. Nu vet inte jag  om  Öis  eller Gais  spelar  fotboll eller  Hockey  kanske  spelar de  båda delar  så en så stor fantast är jag.

må gott  bör nu träna upp min stämma….

Djurgårn, Djurgårn…….

Frölunda, Frölunda……..

Datorns intrång i våra hem…….

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.

Kvälls ro

En dag  som  varit lugn och ganska mysig.  De mindre barnen hemma, sickness   var på vi lagt ner mycket tid på läxor och  lugn  och ro.  Min  make har kommit hem igen  efter sin arbetsvecka.  Min arbetsvecka börjar på lördag kl 11.00 på em  åker vi  iväg och ser på när  indianerna  visar  motståndarna hur man spelar  hockey.   Härligt  då skall vi  hjälpa dem styra in punken i målet.  Kan tänka mig att vi kommer vara  väldigt trötta då vi kommer hem, pilule men det känns härligt och  riktigt roligt att  göra lite annorlunda på jobbet än vad som brukas. Men  idag är kvällen kommen  och jag har en hel dag i morgon  att  vila upp mig på innan lördagen.

Må  gott där ute ,  just nu  är till för att levas,  inte imorgon eller igår.  Utan just nu !

Carl Rogers Personlighets Psykologi

Carl Roger, cialis Hans fenomenologiska  fält kongruensens och  kongruens  allt  verkar  vara  så  naturligt och  helt vanligt  när jag läste om denna  stora man  så  kändes det som om  ojdå han  pratar  till mig.

Hans syn på människor  är   så ärlig  och rak, tydlig.  Visst  hans teori har fått mycket kritik  men det har   nästan alla     och tar man lite  här och lite där  så  får man  en alldeles förträfflig smak

 I sitt kapitel ”Det är jag,” Rogers  14 principer som han lärt av tusentals timmar av terapi och forskning. Här är några exempel:

1. I mina kontakter med personer som jag har funnit att det inte hjälper på lång sikt, att agera som om jag var något som jag inte.

 2. Jag tycker att det är ett oerhört stort värde när jag kan tillåta mig att förstå en annan person.

3. Erfarenhet är, för mig, den högsta auktoriteten … det är att uppleva att närma sig sanningen som den är på väg att bli i mig.

4. Det som är mest personliga och unika i var och en av oss, är troligen det stora  inslag som skulle, om det skulle delas eller uttryckt, tala till  de flesta djupt till andra.

5. Det har varit min erfarenhet att personer som har en i grunden positiv riktning. Liv, när den är som bäst, är en flytande och föränderlig process där inget är fast.

Lönen betalades nu i bokstäver:)

Nu  och  här  vid detta tillfället  har jag  just  upplevt en euforisk stund  allt mitt slit  under hösten all jobb som jag la på mina studier  har  gjort att jag har  fått betalt  detta tack vara mig själv  och min familj som stötta mig

Tacksamhet….

Tack för att jag  är  född och att jag är  född med  en enorm vilja och uthållighet.  För att jag  är så envis vilket gör att jag  lyckas med det jag  bestämmer mig för att göra.

Tack för att jag lyckades med min studie  förra terminen jag lyckades kamma hem  det högsta betyget för denna kurs vilket var VG tänka sig att lilla Jag lyckades med

VG!!!  Jag är bra precis som jag är med och utan särskrivning  med och  utan stavfel  så  duger jag   och jag är helt enkelt bäst på att vara Jag!

Detta till trots att jag inte kan fuska 🙂

Fuskande gener saknar jag

Jag  som aldrig  har  koll på det man ska ha koll på…… hmmmm dumt men jag lär mig inte…

Igår  satt jag  och läste   Arbets psykoloisk testning.  Upplevd ångest över att jag inte pluggat tillräckligt  och   kände panik över  en test som skulle  enligt   vad jag trodde  skulle vara inlämnat idag.

Begreppsdugga en  massa frågor om validitet, sick rebialitet och annat smått och  mindre gott.   Hade tänkt att fuska  lite, mind genom att  prova på att  skicka in en    som inte var godkänd,   och göra den  en gång till för att visa på ett bättre resultat.

MMmmm   nej det  är inte  oki,  att fuska   och  det är inte likt mig  heller.

Fuskar inte ens i dataspel,   enligt min  uppfattning  så   är fusk  ett misslyckande,   då man fuskar  så tar det bort  det roliga i  spel och livet förövrigt.

Men denna  gång  hade jag   överseende  med mina  fusk regler,   över seende  med att  blunda  och   åka snål skjurts en gång.   Så jag klickade i  frågorna  utan  vidare  engagemang, läste  igenom frågan och förlitade mig på det som jag  först upplevde som rätt svar……

De som jag inte hade riktigt koll på,  svarade jag  på med  vetskapen om att  jag kan göra det ännu en gång   tills jag blir godkänd.   Hade   räknat ut lite löst i huvudet vilken fusk strategi  och hur  jag matematiskt   skulle kunnat  ute sluta  frågor   tills  det blev mest rätt.

Tittade jag inte ens  efter i mina anteckningar  om, utan klickade på sänd  och  förväntade mig    icke godkänd gör om….. hahaha

Snacka om blåst   hela min strattegi  föll,   kom testet tillbaka   och gav mig en andra chans?

Nej det gjorde inte de, inte heller visade på  vilka felen var,  eller   hur svaret skulle vara… …. Mina drömmar  om ett högt poäng  efter några omgångar,  dog  försvann och kom aldrigt mera igen….

Eftersom  detta  test   blev godkänt  64 % rätt,   Jag  blåste mig själv,   jag missade totalt att   räkna ut,    att   det  för att inte  bli godkänd,   måste ju det vara mindre  än 60 % rätt   strategi  borde ju  varit  att sett till att ha   minst  45 % fel  så jag kunde gjort om det….

Fast  det  ultimata borde ha varit, om jag kollat  inlämnings datumet.  Redan innan,  för   det  är  den  23  mars  i nästa månad ,  är sista inlämnings datumet!  En hel månad till skulle jag kunnat i godan ro läst mina böcker  och pluggat vidare. Utan att hitta  fusk lösningar  som jag  trotts  mina uträkningar    inte  klarade-…………

Snacka om  värdelöst

Jag kan inte ens  då min avsikt och strategi   går ut på att fuska  …

jag kan inte ens fuska……

Eller  är det så  att fuska  egentligen är svårt?

Att jag för länge sen insett att det är något som är svårt, och den förmågan  har inte jag?

Är det så att det krävs teknik för att klara av  att fuska  ???

Och att jag  inte har den tekniska  förmågan,  eftersom jag inte  har   för vana  att  använda mig av fusk inte lyckats skaffa mig   den färdighet  som gör ett bra  fusk?

Är det en färdighet ?

Eller är det en förmåga?

Kan man träna upp  fuskgener  är det ett arv ?

Eller är det  en  inlärd överlevnads strattegi  från evolutionsteorin    var det  en   väg att lyckas  överleva och föra  gener vidare..  hmmm

Nej  nu flummar jag för mycket känner jag   nu ska jag nana:)   och skulle  bra  fuskar e   vara   ett evolutionssyfte  så   japp Bara att inse  jag  tillhör  de mindre begåvade  fusk  Hjältarna   och   lär inte   klara  en evolutionär  förändring   av fusk  kommer att dö ut   försvinna får jordens  grund  på min  grav sten kan sedan stå  denna kvinna  dog  och led av en  oförmåga  av att inte  ha förmågan att fixa till ett bra  fusk……….

Det kanske  är en sådan utbildning jag  skall gå   undra  hur många poäng en sådan kurs har   fast   jag lär ju inte bli godkänd;(

malix….. finurligt nej inte särskilt….

Malix vad är det som gör att jag kallar mig  malix?  Tidernas begynnelse, malady innan bred bandets intåg,  i början var det modem, som  gjorde att man kunde ge sig ut i  cyber space……

Kan  fortfarande i dag höra  hur  plingandet  när modemet  ringde upp  telia, Dyrt var det  och over there  betydligt billigare.

Min  kära syster  en datasnörd ut i fingerspetsarna  introducerade mig till något  ICQ.   Långt innan  2000  hade  börjat,  den största oron var  om datorn skulle hålla vid  2000.

AOUU  plingade det till  när man fick ett medelande  från  ICQ   gör säkerligen så även idag.

Då min syster  installerade  icq  för sin då  helt o kompetenta icke datasnörd till   stora syster.

Så frågade hon  om vad jag skulle kalla mig, bristen på fantasi   gjorde att  det  blev malix.   Inte från staden  Malix  som jag då inte hade en aning om att den fanns…..

Utan  ifrån mina  barn,   min dotter  Malou, min son Felix  är  för mig  Malix.  Min  ganska  vanliga  och lite  tråkiga namn  är  i vanliga livet  Carina,  vilket alla i min  ålder   verkar heta.

Så, så enkelt va det,  rätt simpelt och ingen  direkt  mystik eller klurighet, utan  endast en  tanke  och en brist på  fanatis i början av  it världens intåg i  våra svenska hem….

Men, jag  gillar det, Malix  i dag  är  det magiskt , inte  pga  icq som jag inte använder.  Utan  för mig, är det  en koppling till mina barn.  Någon kommun i Europa   verkar  oxå  heta malix  men  jag ligger före   när jag  googlar det:)

Nu  innebär inte detta  att jag  har googlat mig,  utan  jag googlar malix:)

Eller  hur   ligger det till ?????? Ska klura på det

Särskrivning…. eller ska det vara sär skrivning? sä rsk ri vn ing? Sånt är livet……

Min  syster ringde mig.  Varje gång hon ringer och  det är något som  jag gör fel  eller sånt. Så börjar hon alltid med att  inte för att jag vill klaga, decease eller att det är fel…….Där efter  så säger hon,   inte samma varje gång men idag  blev det s är sk riv ni ng.

Ja aa  så är det  jag har en underlig förmåga att sär– skriva hörde på radion för ett tag sen om att detta med särskrivning  är  något som har med  det genetiska   och ett arv. Så är det säkerligen. Min far  var  dyslektiker, kunde inte läsa och skriva  mera än hjälpligt.

Även jag har ju dyslexi.  Idag  finns det ju så fina hjälpmedel, så  problemen  blir ju inte så stora som de var för min  pappa.  Men  problemen finns ju  då  stavningskontrollen, inte vet vad jag har skrivit, eller  då jag inte vet hur eller vad som är fel.   Men åter till ämnet  min syster  och  det att hon inte vill klaga…. jag måste  ha varit en fruktansvärd syster  efter som hon  innan  hon klagar,  måste poängtera att hon inte  klagar, och att jag inte skall ta det  på det eller detta sättet…. Jag  tar inte vid mig  om någon säger att  nu skrev du eller stavade du fel

Jag  kan förstå , se problemet med särskrivning  som  det finns många  som  tycker illa om.  Det finns tydligen  en   särskrivnings hatar klubb till och med.   Men   skall sanningen fram, så  lägger  jag inte så stor vikt vid de,t  så ni kommer säkerligen   i fortsättningen  oxå  behöva stå ut med särskrivningar, plus  lite  annat smått och gött.  Själv klart så vill jag ha kvar er som läsare, men  är det så att någon  faktiskt får   bryt,  eller   olika illa mående  av  sådant som särskrivning  så rekommenderar  jag vederbörande att   kanske inte läsa min sida.  För jag vill inte vara en bidragande orsak till att  hat  växer, eller  att denne skulle må  dåligt …..

Nu är det inte så, att jag vill att min syster skall sluta läsa,  eller  få för sig att hon har trampat mig  på tårna,   för  så är det inte.   Det är bara det att jag  inte  har koll på särskrivning.  dessutom är det  inte är så viktigt för mig.  Så ni lär få står ut med  detta även i fortsättningen   sånt e livet.

Nu  hoppas jag att jag inte  trampa dig  på tårna  kära syster  och  särskrivning eller inte   sånt e livet ibland  är det särskrivning 🙂

Vi borde göra något

Hemma igen, thumb ett fredags pass klart.

Städade idag   istället för i torsdag, health   har ju  en  kvar glömd institutions rutin som   just är  torsdags städning.

Denna  rutin har ju  vart lite si och så  med den sista tiden.  Mycket för att jag studerar,  men även  för att barnen  är ganska så trötta,   efter dagarna i skolan. Torsdag städningen  fyller inte längre det syfte som det gjorde förut.  Utan nu  en orsak till konflikt.    Idag  städar vi  på torsdag eller  Lördag  istället, det funkar. Lill killen funkar bättre i skolan, när den hemska torsdagen  inte  längre är över honom. Lördagen verkar  vara en bättre dag,   för  just  sådant  fördriv.   Just nu strömmar Kalle baah ut ur mina  högtalare.  Jag gillar   deras musik och  framför allt deras texter.   Gillar  låtar  som har ett budskap.   Har inte  riktigt  fått klart för mig  vad  deras musik står för   eller  om den är droginfluerad?  Eller är det   bara   dunket i den,  som gör att folk  uppfattar det  som  drogmusik?   För mig  är det inte   droginfluerat,   eller   jag uppfattar den inte så.  Nu är det ju inte så att jag  har så  stor koll på  drog,   drog influenser längre,   för   jag har liksom tappat  fokus på   att se  om  någon  använder sånt,  eller  om  det luktar mm. Hade koll  på  vart  folk vände sig,  vem som höll på. Mycket berodde det på att jag   hade en  liten flicka,  som var i sådana kretsar.  Idag bor hon  på annat håll  och jag  behöver inte  vara misstänksam längre.  Det var  från början  hennes  pojkväns musik,    som jag nu har  tagit till mig.

Pojkvännen  hon hade, har  jag ingen koll på längre.   Ibland är mina tankar  hos han,  tankar på vad han gör hur det har gått.  Lever han,  vart lever han?    Då jag  träffade han  sista gången,  var han sliten.  Hans vackra  ansiktet såg trött ut,  ögonen  som  i början var eld,   verkade ha slocknat.  Smutsig var han , trampade  vatten.

Han fanns inte längre kvar,   hoppet  hade dött  empatin  verkade vara någon annanstans.  Känslan jag fick den gången. var att han lika  gärna skulle kunna slå ner mig,   stjäla  den sista hundra lappen,  utan att bry sig.  Det är synd  för  han var en sådan fin kille,  utan knarket en liten kille  som bara ville  bli bekräftad, uppskattad  och älskad.   För att slippa  känna  saknaden  av kärlek,  och känslan av att han inte  duger,   så  tryckte han i sig  gifter som  tog död  på det fina i han.

Det är synd,  vi borde göra mera,    vi borde  jobba mera,  emot drogerna,  vi vanliga dödliga  borde  kämpa mera,  skaffa oss mera kunskaper,  mera tid  för att  se till att våra ungdomar inte  börjar.

Min  kamp  och mitt  engagemang  borde  inte ha dött  vart tog det vägen?   Vad är det som gör att jag  nu lever i min lilla bubbla,   och inte  orkar vill  eller   gör  nått?

Ör det för att jag inser att det inte spelar någon roll, eller  har jag blivit  sviken, och besviken,  på  att jag inte kunde  hjälpa?   Vad beror det på?