Att ta genomtänkta bra trygga beslut är inte min grej….

godmorgon att få skriva det redan halv sju på morgonen och känna mig pigg, seek känna att hela dagen kommer vara min och jag ska till och med träna. Säger mig att jag är bättre igen. Hurra hurra skulle vilja fira det med pompa och ståt 🙂 men så tidigt hade inte familjen gillat mina trumpetande.  så det får räcka med att tidigt njuta av kaffet och bara må bra.

Vi funderar på ny bil igen, treatment det är den där husvagnen som ställer till det för oss. Liten bil stor husvagn, funkar inte helt bra.  Dumma val och att köpa husvagn ena året tänka pensionärscamping och sedan köpa mindre bil. För att sedan komma på att men så gillar vi ju inte att campa, då har vi för liten bil och då och då.  Dumma val, men nu tänker vi att vi ska välja bättre. Framför allt inse att vi inte är pensionärscampare.

Det är lite si och så med mig och mina genomtänkta val.  För jag går och inbillar mig, att jag tänker igenom det som jag väljer. Jag låtsas att jag gör genomtänkta val.  Oavsett vad det är jag väljer och hur länge jag tänker igenom det så tänker jag på det. Men inte på konsekvenserna, jag byter bara ut orden till andra liknande ord som betyder samma sak om det är en sak jag vill göra eller köpa.  De där för- eller emot sakerna dom finns inte med alls tror jag. Utan bara de där lite mera tankarna varför vi just ska göra.  Jag kan gå i veckor och tänka på en sak men om jag skulle ha ett reflekterande över  de där viljaha tankarna så inser jag till sist att hmm jag bytte ju bara ut orden igen..

Igår när vi kollade in bilen, så blev det samma sak på vägen därifrån.  Men ska vi verkligen köpa ny bil nu. Vår är ju bara tre år gammal.  Då blev tanke nummer två. Jag vill ha en svart bil, vilket jag sa till maken, var på hans svar blev en blå vill jag ha.  Dyrt är det, vi har bara haft den i tre år det är nu bilen är inkörd och bra.  Oj den där bilen hade höj och sänkbara säten och är så bra för min höft.  En vit bil vill jag inte ha….  Jo du jag tror nog att om någon vecka kommer det stå en helt annan bil här på uppfarten jag tror den kommer vara blå, och jag tror den kommer att ha värme i ratten och den kommer…… Hmm, det här är inte att ta genomtänkta beslut. Hjälp mig hur tänker man mera tilltänkta beslut så som man känner i magen efteråt att ja jo det där var ett bra köp.  Så att jag slipper känna igen efterkänslan som är mera ja ha jag gjorde det igen, jag bara helt på känslan gick och gjorde om samma sak igen. Efter den tanken kommer hmmm det där va ju inte så himla smart eller hur tänkte du nu. Kanske är det just det här skrivandet som ger mig konsekvens och eftertänksamheten eller är det nu jag igen lurar mig själv? Bara byter ut formen i stället för orden?

Ett smartband kan vara mera än bara ett smartband.

Det har hjälpt mig att förstå att jag faktiskt sover lite bättre än jag själv trodde. Det har även visat mig situationer som jag behöver ha strategier för. Det är även en Motivationshöjare…

Hösten stormar in, sale kramar om och gör att ljusen tänds här hemma.  Här går jag och skrotar, orkar kanske just nu inte mera än så, men det är tradigt. Till och med tråktradigt.  Längtar till jobbet, till mina kolleger och våra pojkar. Hur går det för dom, hur mår dom, har dom på sig tillräckligt med kläder nu i kylan. Går mina tankar. Men jag är här och inte på jobbet.  Jag är här hemma och har i och för sig min familj. Men inte på dagarna.  Dagarna går åt till att vila.

Jag hade tänkt skriva om det där med sömn och stress idag.  Jag som ofta har sömnstörning och har lite svårt med det här med stress återhämtning och ro. Har  genom ett mirakel som kanske inte helt är att förlita sig på men ändå så fungerar det bättre än vad jag från början tänkte.  Jag har inhandlat ett aktivitetsband.  Jag köpte ett Sony smartband 2. Mest för skoj och för träning, men nu har jag redan då jag köpte det hittat nya områden.

Ett är sömnen, jag som mest sover kratta eller i alla fall tror mig sova kratta. I alla fall gjorde jag det innan mitt smartband.  Jag som alltid känner att nu har jag sovit dåligt igen,  inser att mina tankar och min verklighet inte är överens. För de flesta gånger jag har sovit och känner oj va dåligt jag sovit, så har jag helt fel.  För jag har sovit bra även om det kanske inte är hela natten så har jag sovit minst  5 – 6 timmar.  Ibland har jag till och med sovit nio timmar.  Oftast är det just då som jag är som tröttast.

Nu är det inte bara sömnen som armbandet visar, utan det visar steg, hjärtslag och återhämtning. Just det där med återhämtningen når jag kanske inte upp till helt men jag har lyckats få ner min stressnivå ganska så rejält efter smartbandsintåget. För jag brukar checka av det några gånger om dagen och utifrån checken så gör jag saker som är avkopplande.  Därtill så även om de inte visar exakt det som den visar med hjärtslag mm, så är det mig till en hjälp att bli medveten om att jag faktiskt sover ganska bra. Bandet har också tydlig gjort för mig när jag stressar, visar mig vad och när jag ska ta det lite lugnare.

Just nu visar bandet kanske helt fel saker,, för jag äter och har ätit massvis med Cortison vilket gör att pulsen ökar, kroppen är stressad, svettas sover sämst och magen är helt ur balans.  Jag mår just nu rått-illla pga medicinen. Men ändå är bandet bra, för när hjärtat bankar som mest tar jag fram telefonen och kollar ja ja 160 170 i puls det va det för en timma sedan med. Det är lugnt.  Det går över. Jag dog inte sist, blir tankarna vid smartband-checken.

Men nu till mina tankar som jag filurat på en del. Ni vet barn som går i skolan som kommer hem och är helt slut. Ni vet de där barnen som har det lite mera jobbigt i skolan än andra barn. Här ser jag vinster som förälder.  Nu menar jag inte att barnen ska springa och kolla sina hjärtslag. Men jag tänker det hade vart en hjälp till mig då när mina barn var små,  när det va jobbigt i skolan och det vart svårt att få skolan att förstå att jag tror dottern håller på att ramla inom sig själv.

Det hade vart intressant att haft ett sånt armband, då för att se mera tydligt att nej hon har inte sovit ordentligt, hon är stressad mera än vanligt.  Jag som förälder kanske skulle varit ännu mera förstående och kunnat hjälpa till ännu mera. Det hade varit enklare om jag hade på ett mera tydligt sätt sett att ungen har ju faktiskt inte sovit på hela natten, utan legat och vritt sig.  Man hade kunnat se stressen, vilka tider på dagen som stresspåslagen hade vart mera än vanligt. Det hade ju kunna schemalagts och tydligt gjort, så att det funnit återhämtningsfaser på dagarna så att ungarna hade orkat hela dagen. Jag tror till och med att vissa konflikter hade kunnat undvikas, om vi hade haft mera smartbandlösningar. För även om de inte visar helt korrekt så visar de saker för mig,  jag ser tydligt att ja just det där stod jag i den kön och höll på att gå ur kroppen, eller ja men det vart lite jobbigt där.  Vilket har hjälp mig att situationsbundet ta fram strategier för vissa stunder.  Men också har det gjort att jag har känslor som ja men där ser du det va inte så farligt, det vart ju kanske inte helt lugnt men, lugnare än du trodde.

Jag har till och med kommit fram till att ja jo jag kanske ska ta och prova det där med lite adhd medicin igen. Kanske kan det hjälpa mig lite mera än just nu.  Tekniken är kanske inte helt korrekt, men för mig har det varit till hjälp med sömn och stress.  Framför allt har det även hjälpt mig till att träna mera, det liksom blir en seger varje kväll när jag kollar stegen, en motivationsmakapär är det, det där smartbandet.  Nej nog för nu.

Lev idag just nu,  Igår är historisk och då hösten kramade om samhället. I dag just nu är hösten en faktum och ljusen tända.  Idag är just nu och här vi lever, morgondagen den är här först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Datorns vara eller inte vara, Själv har jag insett att jag inte har med den att göra när det gäller andra.

Jag tänker skriva ett inlägg om Datorer och dessa barn som använder dom lite mera än andra.  Flera av våra barn är databarn.  Det va deras sätt att överleva verkligheten. Igår läste jag ett inlägg där en  kvinna  hade planerat upp tiden för sin killes son. Killen satt mycket vid datorn.  Just dom diskussionerna har jag haft många gånger i olika former.  Datorns vara eller icke vara.  Regler hit och dit.  Har själv provat på regler  för och emot men alltid kapitulerat inför fakta.

Mina barn har haft behov av att spela spel, buy bygga upp och fixa till.  Jag har också varit orolig för att datorerna på något sätt ska skada mina barn men, and även insett att det för bra saker med sig.  Vår son är idag 19 år han har suttit med sina datorspel sedan han va fyra år. Han har levt sitt liv genom datorn.  Vår son fick sin diagnos tidigt då på den tiden sa man Asperger-ADHD idag säger dom Autism-ADHD.  Min äldsta son har även han en diagnos som man benämner ADHD-ADD.  Vi är många i vår familj som har diagnos. Så det har varit rätt rörigt i vår lilla värld.  Det jobbigaste har nog varit skolan och alla turer med just skolan och den oförståelse som bor i dessa väggar.

Våra söner har haft det jobbigt i skolan, shop både i inlärning och kamratrelationer.  Nästminstingen som nu då är nitton har inte haft kamrater, har varit svår att motivera till att lära sig allt från att skriva 2-or till engelska. Vissa stunder har jag  känt mig rädd då han har varit så ensam och till en början hade jag ambitionen att han skulle bli som alla andra. Jag var tjatande, gnatande och tyckte inte om mig själv för alla dessa bråk som blev.  En dag när vi satt  på Habiliteringen och pratade det årliga samtalet med dom så sa dom men du måste välja dina konflikter. Det var ett hårt slag i ansiktet för mig och jag sa att nu orkar jag inte längre.  Jag har inga konflikter kvar att välja.

Då kom vi överens om att vi ska välja det viktigaste konflikterna.  Datorn va inte en konflikt som vi skulle ha.  De konflikter som var viktiga för oss att välja blev dusch, rena kläder, borsta tänder och sovtider. Det va regler som vi i vår familj bestämde oss att dom orkar vi med. Om han sedan satt på sitt rum och åt mat eller om han spelade spel så var det inte sånt vi skulle lägga vår kraft på. Visst vi har konflikter även idag men oftast är det om just dusch och sovtider.  Men datorn? Nej där har vi inte konflikter, vi har insett att det är bra tider. Han lär sig saker, han blir duktig på saker som han inte klarar av i verkliga livet.  Han har sina kompisar över hela världen där och han har lärt sig skriva, prata flytande engelska just över datorn. Det är vid datorn han kopplar av, det är där han umgås med sina spelar kompisar, det är där han löser problem i den mån han orkar. Det är vid datorn han får vara sig själv en stund, där är han hjälpsam, lösningsfokuserad och en hejjare på att vara grym och duktig.  Hans spelarkompisar visar honom respekt, uppskattar hans kunskaper och hans duktighet.  Där är han någon som kan något och som är duktig på det han gör.  I verkligheten här ute i livet där är han någon som inte förstår, inte orkar med och om vi inte gör om hans värld så den passar honom, någon som alltid är i konflikter.  Visst det har varit mycket oro, mycket ångest och många timmar där jag känt mig som helt utan tröst och fason.  Men idag inser jag att jag de stunder jag velat ta bort, sätta regler för just datorn varit en väldigt dålig mamma.

Jag har liksom fått inse att datorn är hans liv och hans sätt att socialisera.  Han sätt att orka med sitt liv, hans sätt att koppla av, skapa saker och få kontroll.  Han har ju ganska stora svårigheter i livet om vi inte är runt honom och stöttar upp, lägger till, rätta och formar.  När han är vid sina spel och sin dator så klarar han av just det där med relationer på sina villkor, han blir någon, och han blir duktig just denna tid är även då han får vara en del av något. Där kan han livsregler vet vad som behövs göras för att nå en högre nivå på sina spelarkaraktärer.  Där har han äntligen lite kontroll och han kan styra det så att det blir som han vill.

 

Jag har själv fått inse och lära mig att alla människor är inte stöpta i samma form. Det fick jag i och för sig lära mig tidigt efter som jag själv inte är riktigt som alla de övriga. Har ju själv lite mera av det där rörliga i mig. Vissa av oss behöver mera ensamtider och tillrättaläggningar än andra. Men i bland när vi är där i det som är det bästa med oss själva är vi hejjare på att vara nästintill just bara bäst.  Då mår vi även som bäst och blir bättre än vi någonsin kommer att vara i de där andra situationerna.

Nej tack och hej, nog för idag.

Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar och morgondagen den bort där borta i framtiden den framtiden som vi kan påverka just nu idag.

Ta hand om dig för om du inte visste det så är du värdefull.

cropped-cropped-ex-401.jpg
Carina Ikonen Nilsson

bland känns det som att vandra i historia

Det tar energi det där med heltidsjobb, sovaldi mycket energi till och med även om det blir mera klirr i kassan. Frågan är om det är värt det? Ibland funderar jag på just värdet. Jobbet jag har så är det värt alla timmar alltid.  Mitt jobb är värdefullt för mig. Det är roligt spännande och så givande. Men så mycket andra saker få tas bort ett av dessa är just min blogg som jag så länge skrivit.  Vilket också är något jag tycker om att göra just det där med att skriva asså.  Men tiden räcker inte till eller jo det gör den det är energi som inte räcker ändå fram. Nu är det inte bara jobb och skriva som tar energi,  utan allt i en samlad klump.   Huset är inte lika städat som innan, maten inte lika vällagad, träningen har vart si och så med för dagar jag  är ledig har vart vila göra det mest viktiga. Måla oj vad längesedan jag målade, penslarna är fortfarande framme dukarna lika så. Det är bara jag som inte närmar mig inte vågar närma mig dessa dukar och färger.  Jag vet när jag gör att jag fastnar i och inte  vill avsluta därför börjar jag inte.

Något annat som tar tid är skola inte för mig utan för våra barn.  Jag har kastats in i något som innan vart historia. Nu är vi mitt i det igen. Denna gången med erfarenheter från vår historia men det hjälper föga. För inte så mycket har förändrats, egentligen inget alls.  Samma fraser, samma ord sägs. Samma djä… ångest skapas av det som sägs och görs. Samma fraser upprepas till och med från min egna skolgång då det begav sig för  35 år sedan. Då gjorde orden ont i mig och satte en grund som jag i hela mitt vuxna liv fått jobba med. Värdelöshetskänslorna som jag så ofta fått mota bort till mera nära sanningens känslor.  Då när jag var liten fick jag höra att jag borde lägga lika mycket tid och kraft på mina rättstavningar och mattetal som jag la ner på mina teckningar.

Idag fick jag höra att någon borde lägga ner lika mycket kraft på lektionerna som denna någon gör på rasterna. Den som uttalat detta fattar inte,  har inte kunskaper och vill inte förstå vilka svårigheter det kan vara för små barn när de sitter i ett klassrum och försöker skärpa upp och till sig så att de presterar.  Denna någon kan inte förstå att det hjälper inte att jag låtsas skärpa mig och  det hjälper inte att jag febrilt letar efter koncentrationen.  Har man koncentrationssvårigheter så hjälper det  absolut inte med att bemöta mig arrogant och påtala för mig att där ute i andra situationer  kan jag minsann. De uttalandena gör bara ont och trycker i mig värdelösheter som visar sig i frustrationer. Denna någon vet inte att dennes ord gör ont även långt efter dessa ord uttalats.   Jag trodde i min enfald att det som sa på min tid då när jag var liten inte sas idag.  Jag kan erkänna att jo jag var dum som trodde så. Jag var enfaldig och mindre vetande. Eller va jag bara naiv och ville inte se?  Jag ville att situationen skulle se annorlunda ut. Jag ville att de i skolan skulle ha förändrats sedan sist ville att de jag sa då skulle vara det som människor hade förstått i här i framtiden från då.  Så är inte fallet tyvärr så ser det inte ut än mera i min fantasi.

Nå ja, nog skrivet för nu,  gräset ska kantklippas och ny vecka är på gång. Nya tag, nya oroskänslor ska kännas när telefonen ringer och de är skolan som ringer….. Jag vet vad jag ska säga, jag vet vad jag ska tänka och jag ska göra mitt bästa för att få dom igen att förstå att: När något barn inte gör det vi vill att den ska göra, då är det inte barnets fel utan något brast i omgivningen någon har inte gett sig tid till att förklara och motivera på det sätt som ska göras. Det är aldrig barnets fel utan de vuxna runt omkring är de som ska göra om och göra rätt.  Ibland är det bra att välja vilka konflikter man ska ha.

Lev idag lev just nu, idag är det söndag och många timmar till innan skolan börjar igen, Igår finns inte kvar mera än i erfarenheter och morgondagen den är vår framtid.  Lev just nu.

cropped-cropped-cropped-cropped-ex-38.jpg
Carina Ikonen Nilsson

Jenny är en klok vän.

Tänker bara dela med mig av Jennys inlägg på hennes hemsidan. Hon är så klok Jenny, sales nu har hon skrivit om Hemma sittande barn. Barn som inte går till skolan. Vilket är en förlust för alla.  Finns så många som inte orkar hela vägen.  Minns själv när min dotter gick i skolan, medical då orkade hon bara 3 dagar av veckan ibland.  Det va  de tre första dagarna hon orkadem sedan vart det som om energin bara försvann. Då log hon på sin säng kollade film och jag fick bli den där lite tå-trippande mamman som liksom väljer vad jag säger och om jag säger.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Hjälpmedel Sovtäcke till smartpen:)

idag har jag jobbat nu är det jour tid och jag ska sova. Problemet är bara att det är påskafton och här skjuts det smällare för hela året. Hallååå Färgelanda det räcker liksom nu, prostate tycker jag.  Något intressant hände här i torsdag strax innan jag skulle gå till jobbet så ringde Arbetsterapeuten mig angående mitt boll/ kedjetäcke.  Jag fick avslag, inte för att jag inte behövde det utan hon förklarde att de som  tar beslutet om jag får eller inte  hade fått mycket information om mig,  När de sedan googlat mitt namn och läst min blogg så hade de läst  inlägget om bolltäcke.

Där hade de läst om att jag egentligen hade en önskan om  Fibertäcke vilket gjort att de  avvaktar med täck tills det blir  godkänt för att förskrivas.  När  kvinnan ändå va på tråden så  passade jag på att förklara om min  söndriga smartpen som jag använder mig av frågade om de kanske skulle kunna hjälpa mig så den blev lagad. Men det va inte så enkelt utan det blir att de skriver ut en helt ny till mig. Eftersom den pennan jag har är en penna jag köpt själv. Borde ju vara billigare att laga min men regler är regler._MG_0020 Jag struntar i vilket bara jag får en  sådan penna igen då jag verkligen har behov av en sådan.  Nepp nu ska det sovas jour! Oftast sover jag mest räv på jobbet men nu ska sovas på riktigt 🙂 vill jag i alla fall…..

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Lev idag just nu, igår finns bland minnenas stränder och morgondag  den är inte just nu.

 

 

MINDSYNC® Oro och ångest, ADD, ADHD – svenska – swedish | Audio Books | Self-help

MINDSYNC® Oro och ångest, shop ADD, ADHD – svenska – swedish | Audio Books | Self-help.

1035399_detail

Det här kan jag varmt rekommendera,  har haft den här och provade under tre veckors tid. Varje dag en stund på eftermiddagen.  Det hjälpte faktiskt emot min ångest och min oro.

Nu har jag varit vän med Matthew Sword på fb i många år.  Han har ett varmt hjärta och  vart ett stöd på flera sätt för mig. Hans produkter är verkligen värda att prova på. Lyssna i tre veckor varje dag, redan efter första dagen kommer du efter du lyssnat, känna dig lugnare,  ha mer energi. Kändes i alla fall så för mig när jag tagit min timma. Tyvärr så gick min mobil sönder så jag tappade bort filen som jag hade. Blev så glad när jag hittade igen just den här.   Prova vet ja, det är verkligen värt att prova.

För några år sedan åkte jag och sonen till Strömstad  i två veckor,  två gånger om året.  Där fick han Tomatis behandling under den tiden,  efter de första två veckorna var det som om han mera kom i kontakt med sina känslor,  valde oftare att visa  sin rädsla eller sorg, vilket gjorde att han oftare berättade och  kunde sätta ord på sina känslor i stället för att bli arg och slå.  Under första tillfället  Tomatis behandlingen fick även jag lyssna  med hörlurarna,  jag lovar dig att  tre timmar Tomatis gjorde oss trötta men även mera lugna och klara i tankarna då vi fick behandlingen. Lite som om ett steg i taget blev lättare att göra.

Nu säger jag inte att  just dessa ljudfiler är Tomatis men  jag har ju lyssnat till båda och de är lika varandra, även om  Mindsynk inte har munk musik klassisk musik. Men de där  ljuden som pratar till vårt innersta de finns även i Mindsynkprogrammen.

Kan varmt rekommendera dessa program som Matthew Sword  säljer.

Lev idag just nu,  Igår är ett minne och morgondagen är framtiden….

Carina Ikonen Nilsson

 

När man vill göra ett bra jobb.

Jag läser  fler och fler inlägg om hur barn inte passar in på kortis.  Hur barn blir skulden till att det inte fungerar på kortis verksamheten. Det var ju några år sedan man sa nej till vår son, seek då han var för svår för personalen.   För svår handlar det egentligen inte om.  Det handlar om att personalen inte ser den lilla grabb eller tjej.

Har läst så många inlägg om just  barn, drugs som är för mycket för att personalen ska reda ut det. Hur tänker man?  När man som personal ser det som att det är barnets fel?   Egentligen så vet jag hur man tänker, ambulance  har själv tänkt och pratat sånt språk. Fast då inte på kortisverksamheter.  Jag vet att när jag och mina kolleger tänkte så, då för många år sedan. Handlade det inte alls om barnen och deras tillkortakommanden. För det handlade om oss i personalgruppen.  Det handlade om att vi inte hade fått rätt resurser, inte såg vilka resurser som behövdes, för att vi ska göra ett bra jobb.

Vi kan aldrig eller får inte klandra den unga, tänker jag.  Den unge som personalen  inte klarar av, den personalen behöver  sätta sig ner och tänka rätt.  Fundera och diskutera i sin personal grupp, om varför det inte fungerar.  De ungar som är på kortis, eller vad det nu än är, är där av någon anledning.  Inte för att han eller hon fungerar, har det bra på alla sätt och vis.  Hade det varit så, så hade den unge och hans föräldrar inte behövt kortis.

När  ett barn gör tokigheter, ställer till det och är allmänt jobbiga, så är det inte för att det är det den unga vill.  Den vill inte vara den jobbiga, ha konflikter. Men av någon anledning blir det så. Det är just där vi vuxna, kortis personalen skall leta efter lösningar. Vi ska aldrig komma till slutsatsen, att det är den ungas fel. Han eller hon är för jobbig.  Då är vi fel ute och inte på rätt spår, gör ett väldigt dåligt jobb.

Vårt jobb är att vår lilla kille eller tjej, ska känna sig hel, må bra inte behöva ta till strategier där  hon han måste slå, sparka eller ordterrorisera. Som personal borde det vara självklart, att jag inte ser att det är den ungas fel.

Jag borde mera se att oj oj oj vad den lilla kille/ tjej tycker att det här är jobbigt, jag får göra något så att han hon ska må bättre, känna mera trygghet. Eller kanske till och med: Men hallå  han  slåss och svär och hotar, Han mår inte så bra. Jag gör något som inte är bra för den här killen/ tjejen hur ska jag göra för att det ska bli bättre.

Som personal är du  där på ditt arbete, för att göra ett jobb. Ditt jobb är att se till att den där killen/tjejen har det bra i några dagar, kanske över en helg. Ditt jobb är att killen/tjejen ska känna: att oj vad kul det här va, hit vill jag igen. Ditt jobb innefattar inte  att du ska se till att hitta fel hos killen/ tjejen eller föräldrarna. Du är där för att göra det så bra som möjligt, under några dagar för den där lilla killen eller tjejen.

Du är där för att han eller hon ska känna trygghet, slippa tjat och få koppla av från det vardagliga.

Du är inte där för att sitta och fika med dina jobbkompisar, eller för att ha det så lugnt och skönt du bara kan. Nej du är där för att jobba.  Göra ett bra jobb, se till att ungarna har det bra, och framför allt att de tycker att det är kul att vara på kortis.

Du är där för att skapa en miljö där den unge känner att han har koll på vad som kommer att hända, känna trygghet och att han hon duger som hon är. Den unge är inte där för att du ska ha ett så bra och lugnt jobb som möjligt. Det är ditt jobb att i så fall ordna det  så bra för killen/ tjejen, så att det kanske blir ett bra och lugnt jobb för dig.  Det får du beroende på hur du jobbar.

Ditt jobb handlar om att Ligga steget före, skapa trygghet, göra miljön så förutsägbar så att barnen slipper  gissa sig till vad som ska hända eller ske. Det här är  barn som  fått misslyckas så många gånger redan innan, ditt jobb är att låta dom  få lyckas.

När du ser till  tillgångarna i den lilla killen eller tjejen, bekräftar det som är bra med honom eller henne, då är du på rätt väg.  Då kommer du få ett jobb som du vill ha. Du kommer att känna glädje, du kommer att se underverk när du letar efter det som är bra. Då du bekräftar det som är bra, då kommer du få se massvis med bra saker för det är då underverken sker.  Det är då du som personal gör ett bra jobb. Då är även då du gör skillnad för den lilla kille eller tjej, det är då du gör ditt jobb. Det är också då du gör att den där lilla killen eller tjejen  tar till sig dig,  tänker på dig som en vuxen värd att minnas.

En sådan vuxen vill vi alla vara! En vuxen som gjort skillnad, en vuxen som den unge minns för att ha gjort något som är bra.  Det bra som egentligen handlar om att se den unge utan dömande ögon.

Vi kan välja vilken vuxen vi vill vara…                                                                             Vi kan välja att se det som är bra, eller så väljer vi att se det som är dåligt.

Ojoj oj jag känner att jag skulle kunna sitta här och skriva hur långt som helst idag.  Men väljer att avsluta här för du orkar antagligen inte läsa längre.  Risken är att du tröttnar. Det vill inte jag.

Så här slutar jag mitt inlägg.

wpid-textgram.png

Vill du läsa andra bloggar som jag använder mig utav så finner du dom här.

Lev idag just nu, Igår finns inte här och morgondagen den är här imorgon.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

Farmors glasögon till och med jag behöver träning i att använda dom….

Idag blev det som om någon omfamnade mig hårt så att det kändes i magen. Först blev jag rädd, buy cialis men ganska så snabbt blev det mera helande tankar. Omfamningen  gjorde inte ont men berörde, la sig som bomull inuti mig.  Någon hade varit på min föreläsning som jag hade i Tisdags.  Denna någon hade tagit sig tid till att skriva om min farmors glasögon.  De där glasögonen som bara ser det som är bra, det där andra struntade farmor i. Utan hon  la fokus på bra-ig-heterna. Det var inget styggt som jag läste, utan när jag läste så fick jag låtsas som jag läste om någon helt annan än mig själv.

Som om  bloggaren skrev om någon annan. Det gjorde hon ju inte,  utan hon skrev om mig och min farmor.  Farmor som var den där kvinnan som var så noga med vitaminerna, både i mat form och i livsform. Livsformer handlar om det vi idag menar är självkänslan. Det är lite så att vissa av oss hinner inte riktigt med att samla ihop just de där självkänslovitaminerna.  Det va saknaden av just de vitaminerna som berörde idag.   Dessutom hade jag på mig mina egna glasögon som inte riktigt är inställda så som farmors glasögon är.

Men nu sitter jag här med farmors glasögon på mig.  Tog på mig dom direkt när  jag igen läste blogginlägget. Även jag behöver träna mig i att se  sånt som farmor såg.  Jag kastade av mig det jobbiga i magen av att läsa om mig själv.

Färgelanda
En fin blomma fick jag efter att jag slutat prata om farmor.

Känner så fullt ut att oj, oj, oj hon som skrev, lyssnade till det som jag sa. Hon tog med sig det viktigaste på hela kvällen. Farmors glasögon, de där glasögonen som bara ser tillgångar. Farmor  som va så glad när hon hittade till någon som man gjorde bra.

Självkänslan i mig är skörare än skörast ibland,  helst de dagar jag sovit mindre än bra.  Farmor skulle aldrig stå ut med att jag kände mig värdelös, hon hade inte tillåtit att jag inte tog till mig det som var bra.

Nu sitter jag här och sträcker på mig lite, känner att det som var i tisdags var så bra, så att någon till och med skrev om det.  Då växer till och med jag lite extra, fast jag är så lång.

Här kan ni läsa inlägget  som berörde mig så att till och med tårarna började rinna.

Hon fattade precis vad jag menade, med farmors glasögon.  Vem som helst kan låna de där glasögonen, de gör saker med en själv. Livet blir enklare, inte bara för den som bär dom, utan även för den som möter någon som bär farmors glasögon.

Fokuserar vi på det som är bra så blir även det som kanske är mindre bra  faktiskt väldigt bra. O-tillgångar kan till och med  i just det fokuset bli tillgångar.

 

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

till och med Doktorn argumenterade emot att han ska skriva intyg…

Har haft ett inlägg som jag velat skriva i någon vecka, treatment men orden har inte formats så som jag vill. Nu sitter jag och väntar på att ett bröd ska jäsas och tänker att ett sätt att få koll, pilule är att skriva i köket. Brödet är glutenfritt, doctor  det va lite annorlunda att baka det än andra bröd. Kletigt va det och lite annorlunda när jag skulle göra själva degen.WIN_20150303_131524

Nu va det inte gluten och bröd jag hade tänkt mig skriva om, utan om Körkort. Körkort och tillstånd som måste sökas om du har ADHD. Dottern lämnade in om körkortstillstånd redan i höstas. Försökte redan då även få ett intyg av läkare, vilket trafiksäkerhetsverket vill ha då man har ADHD. Många vändor har det varit, och psykiatrin hade mycket att göra, så hela proceduren fick göras om och göras rätt. Trafiksäkerhetsverkets tid tog slut, så hon fick åter igen betala in för det nya tillståndet och göra ännu en synundersökning. Men denna gången hann dom liksom med på psykiatrin, eller hennes kontakt på psykiatrin gjorde det hon skulle. Dvs boka in en tid till en läkare.

Hon ville ha med mig till doktorn, fast hon faktiskt är 19 år så kände hon att jag skulle vara med. Så självklart gjorde jag som hon ville. När vi kom in till doktorn, frågade han lite olika frågor så som:

Om hon missbrukade droger eller alkohol, hur det funkade i skolan, om hon hade jobb och hur det funkade hemma.

Hon svara sanningsenligt att nej inget missbruk, nej hon var klar med skolan och jobb hon jobbade så mycket det bara gick, för det va ont om vikarier på den plats hon var timmare på. Hur det fungerade hemma sa hon att hon bodde med sin pojkvän och båda jobbade så det va som hos alla lite svårt, det där med ordningen och redan. Jag fick flika in att jag ibland kommer förbi och styr upp både henne och hennes pojkvän 🙂 fast mest på skoj.

Ett intyg är det ja, sa doktorn. Därefter la han ut en lång utläggning om hur tokigt han tyckte detta med just dessa intyg är. Hur kan han bedöma om hon är en bra bilförare? Hur vet han om hur hon fungerar i trafiken? Vet hon det själv? fick dottern som fråga. Vilket dotter svar blev nej, det vet  väl inte jag, det kommer ju tiden att utvisa, när jag väl lär mig att köra bil.

Det var just det här som blev mitt inlägg. Är det inte konstigt att trafiksäkerhetsverket litar mera på en doktors intyg, än om jag som person känner mig mogen nog att ta körkort? Borde det inte vara så att trafikskolan har större möjligheter efter utbildning ge svar på om dottern klarar av och ska ha körkort?

Vi har ju sätt flera vändor i media om hur man tar bort människor från sina yrken, bara för de kommer fram att de har olika former av diagnoser. De senaste året, borde inte de klanderfria åren mera visa på att jag klarar eller inte klarar av att sköta mitt jobb?

Borde inte vi omvärdera och utvärdera, så att vi hjälper och stärker människor istället för att krångla och ställa till?

Oj då, nu ringde klockan och nu ska bröden in i ugnen.

Lev idag just nu igår är historia och imorgon är inte här ännu vissa av oss får inte ens uppleva en morgon dag så lev idag just nu…

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson