Det egna värdet kan va svårt att ha med alltid.

Jag kan säga att jag blivit klokare, sale till och med mycket klokare. Under senvintern började jag känna mig mera nere och lite down. Eftersom jag har  och har haft under många år en kurator kontakt, drug så kunde jag ganska så fort få hjälp. Detta genom medicin, Medicin är något som jag inte på riktigt tror på, dessutom brukar jag få  skräckliga biverkningar.  Biverkningarna i vintras då jag fick  ny medicin för min Artros, gjorde att jag  akut fick åka till näl efter att jag pratat med sjukvårdsupplysningen. Då för att jag fick svårt för att andas och lite sånt.

Denna gången var det huvudvärk  under tre veckors tid. Kanske till och med fyra veckor.   Två gånger under perioden blev det  migrän attacker som gjorde att jag fick ligga till sängs.  De andra dagarna mera  huvudvärk som ligger och lurar, kan utvecklas till sängläge om jag inte  tar hand om mig.   Att ta hand om mig  är en balansgång i huvudvärkstillstånd, för det kan bli mörkläggning eller bara den dova känslan som kan bo i kroppen.

I veckan när jag var hos min kurator, så tog jag upp min huvudvärk och han kollade biverkningar. Jodå  det var en  vanlig biverkning på medicinen jag fått. Eftersom jag inte gillar mediciner, så har jag ganska  mycket under vintern och våren letat efter må bra saker. Må bra saker för mig är musik, träning, rita, måla, skriva. Frisk luft och egentid,  ärlighet emot mig själv är också viktigt.

En sådan ärlighet var  faktiskt att jag var tvungen att acceptera att jag mådde lite sämre, var lite sorgsen inom mig och  tappade bort allt vad självkänsla heter.  Såg bara dåligheter i mig.  Just medicinen  till och med bara vetskapen om medicinen, gjorde att jag började ta hand om mig på bästa sätt igen.

Vet inte hur  många  Jag är bra boken jag skrivit i,  men jag har hållit på sedan  2006 eller 2007.  Under  en lång  tid har jag glömt av min goda vana,  tänkt att nej med jag har skrivit i den så många år, så det behöver jag minsann inte.  I alla fall så  i sambandet  med medicinens intågande, så tänkte jag att men jag ska ta upp min goda vana igen.

Nu säger jag inte att jag e bra boken har gjort mig frisk, nej så menar jag inte.  Men den är en av sakerna som hjälpt mig hitta till den mera ljusa sidan i mig.  Nu skriver jag säkerligen inte  så som man ska heller, utan har mera ett eget sätt att skriva i min bok.   Mera dagbokliknade men med  stolpar  efter själva dagbokskrivandet där jag har de olika rubrikerna:

Mindre bra. Här brukar jag  kanske skriva  idag var jag ofokuserad och bara babblade på utan att tänka efter riktigt. När jag upptäckte det så slutade jag prata och sa hur det låg till.

I mig blir det en bra sak sedan, där jag blir insiktsfull som kom på hur jag babblade och där till får jag in lite ärlighet och självkännedom också.   Men det kan även bli  rader så som. Idag har jag ritat, det kändes så roligt när jag faktiskt upptäckte att jag satt och tyckte det var kul igen.  Ofta är det så med mig att jag inte tycker något är roligt när jag är lite svartare inom mig.

Just den där upptäckten att det  blev ljusare i rummet, eller jag blev  helt inne i min teckning efter en stund, är bra saker i mig, för mig.  När jag har skrivit upp alla mina bra saker. Vilket brukar bli  ganska så många  när jag väl kommit in i skrivade. Då går jag över  till mina tacksamhetstankar.  Då skriver jag upp saker som jag känner tacksamhet över.  En alltid tacksamhet som jag har med är tacksamheten över  att jag råkat  gifta mig med världens bästa make. Han som älskar mig, precis så som jag är,  han som får mig att tänka  flera  tankar som är lite mera böjliga än mina vanligtvis raka  och tvära.

Men det får plats ganska så många tacksamhetstankar om mig själv.  Till ex. tack för att jag har så många känslor inom mig, som känns  bubblande från stund till stund dessa  ger mig förmågan att känna in och göra rättsaker för mig.

Det är när jag gömt undan alla dessa känslor en längre tid, som jag blir lite mera gråtonad inom mig och får svartare tankar.  För mig är det viktigt att jag och min kropp är utan kemiska preparat. Den enda medicin som jag faktiskt har förlikat mig med är: Den omskrivna och hemska medicinen Concerta. Den som jag faktiskt har förlikat mig med, vet om att jag behöver för att få en lite  långsammare takt, och ett mera  eftertänksamt sätt. Nu säger jag inte att jag är helt bra, helt fokuserad, när jag tar den. Men den får mig att sakta ner.  Men det är den enda lilla tablett som faktiskt hjälper mig få livskvalitet, får mig att känna mig mera lugn.  Något annat  kemiskt preparat är inte min grej, jag gillar inte  avstängningskänslan som bor i lyckopillrets kraft.

Utan jag känner att jag har rätt att känna alla mina känslor, känslor är inget fel.  Jag har ansvar över mig och mina känslor, har rätt att ha dom även om de är av den sjukare sorten,  som gör mig  gråtonad och sorgsen. Sorg är för mig vackert.  Även om det är djävligt jobbigt när jag är där.

Oj oj oj  nu försvann jag från första tanken.  Alla dessa ord för att jag egentligen bara ville visa på min klokhet och Må bra väg.  För nu är jag på  rätt väg, känner jag  till och med helrätt igen.

Jag  tar hand om mig på det sätt som är rätt för mig.   Jag  tar ansvar över mitt mående genom  kost,  Här är det inte expertråden som gäller utan  mina egna råd.  Vilket är  goda grönsaker, njuta av min mat och äta allt som är gott och jag mår bra av. Livet behöver kryddas med inte bara av en sak.  Så med måtta.  Hitta tillbaka till  min jag är bra bok, har varit en viktig del i att må bra.  Motion vilket jag gör i källaren  där vi har  gym och cykel.  Där lägger jag minst en timma  tre till fem dagar i vecka.  Lyssna på musik, ljudböcker och skriva  nonsens och andra viktigheter är bra saker för mig. Måla, rita Laga mat, andra saker som gör att jag hittar tillbaka till det vackra inom mig.

Men mest av allt, är det att se, känna uppleva mitt egna riktiga värde där jag faktiskt vågar känna, känna på-riktigt att jag är värdefull om än så bara för mig själv.  Oj vad babbel det blev.

Ha en fin dag och lev just nu, igår kan vi inte göra något åt. Idag påverkar vi  imorgon genom valen vi gör idag.

Jag hatar AD/HD filmen tycker jag var bra!

Igår visades programmet Jag hatar ADHD.  Det var en dokumentär från Danmark. Där de hade alternativa sätt att hjälpa barnen att lyckas i skolan.  Nu när jag läser på FB och andra ställen så ser jag att jag inte ska gilla det programmet, pill för de visade på faktafel.

Barn med ADHD behandlas ofta med ”Ritalin som innehåller amfetamin”. På 15 år har omsättningen av Ritalin stigit med 2 400 procent. Det är det här som är faktafelet.

De hade skulle ha skrivit Metylfenidat istället. Vilket är ett liknande preparat som amfetamin. I alla fall är det så som jag uppfattat det.  När jag själv åt Concerta så var jag till en början nöjd.  Fick en lugnare takt och orkade bli färdig med tanken på ett konstigt sätt. Det slutade surra i kroppen.  Men efter ett par år verkade det som att medicinen gjorde mera skada än nytta i mig.  Nu var det programmet som jag skulle skriva om. Så nu försöker jag igen.

De hade valt andra metoder  än medicin för att hjälpa barnen i skolan.  De undersökte barnens motorik, check   hade tid att stanna upp och prata om känslor och hjälpte barnen till att hitta andra metoder i sig själv än att slåss.  Det var mycket reflekterande hos lärare och i barngruppen.  Skolteamet såg viktigheten i att få i gång reflektioner i barngruppen, order och det var viktigt att prata om Känslor och tankar.  Arbetsgruppen var helt enormt duktiga på att hitta sätt som gjorde att barnen lärde känna sig själva, och fick upptäcka sin egen duglighet som sedan mynnade ut i det vackra ordet SJÄLVKÄNSLA.

De lärde även barnen att det var mera än sin diagnos, att de inte skulle vara ”offer” i sin diagnos.

Under programmets gång fick vi tittare ta del av hur barnen växte och blev bättre och bättre på läsning, skrivning, men även Kamratrelationer, bättre på att uttrycka sig och själva hitta till orsaken i sig själva till att de kanske var irriterade och ledsna.

Jag tyckte skolan gjorde underverk, herre gud det finns ju till och med vuxna som aldrig hittar till frustrationernas ursprung. Här kunde ungen dagen efter en besvikelse  hitta till sorgen som bodde inom honom över att pappa svek.  Han hittade till rädslan över att göra mamma ledsen om han sa att han saknade sin pappa.

Nej, oavsett faktafel och vad andra kunniga säger, så kände jag att programmet och just den skolan var något som jag önskade att mina barn hade fått delta i.

Det måste ju finnas alternativ, val vi måste ju få möjligheten till andra val, än medicin.   Det ena utesluter inte det andra.  Även om det nu enligt många, var sektliknade eller inte så funkade det på de barn som var med i filmen.  OCH sekt ?  Såg inte tillstymmelsen till ordet Scientologi i filmen.

 

Metylfenidat är indicerat som en del i det totala behandlingsprogrammet för ADHD
(Attention Deficit Hyperactivity Disorder) hos barn från 6 år, när
endast stödjande åtgärder visat sig vara otillräckliga. Behandlingen ska
ske under överinseende av specialist på beteendestörningar hos barn.

Cancersvulster eller inte jag är människa

jag är den där Cancersvulsten det pratades om på tv igår.  Idag känner jag tacksamhet över att inte mina barn gått på just skolan som såg barn som  Cancersvulster och ruttna äpplen.  Och ännu en gång får jag vatten på min kvarn om privata alternativ inom välfärden.  Egentligen vill jag ju inte ha det utan tänk om det i stället  hade varit tvärt om.  Att se barn som ruttna äpplen och cancersvulster, pill hur tänker man då? Vilken männskosyn, tänk jag tycker faktiskt lite synd om människan som uttalade sig så grovt.  Han har inte sett tillgångar i människor. Kanske är det så att han själv inte fått känna av att vara en tillgång som människa. Jo jag tycker lite synd om honom tänker mig att hans världsbild måste vara väldigt liten och att han alltid skilt på päron och äpplen, Liksom aldrig uppskattat en fruktsallad.  Aldrig uppskattat och känt att han kan ta lärdom av sina mindre bra egenskaper.  Måste vara väldigt jobbigt att arbeta med människor om man har en sådan människosyn.

Aldrig kanske upplevt sig se människor glimma till då de är i sina bästa egenskaper.  Men jag är verkligen glad och tacksam över att varken jag eller mina barn fått erfara och känna på hans människosyn.  Vilken tur att han av sa sig sitt rektorskap jag hoppas att han nu söker nya vägar och hittar ett jobb så långt bort från människor det bara går.

Har själv aldrig sett mina barn som cancersvulster utan mera som färgsprakande med lite extra allt av smak och färg. Lite extra kryddighet som är så fulla med tillgångar när de befinner sig i miljöer som bejakar deras tillgångar.  Jo visst jag kan vara lite jobbigt jobbig ibland men precis som vem som helst så är det då jag behöver lite extra omtanke och inte bli sedd med ögon som ser mig ett ruttet äpple eller en cancersvulst.

Ha en fin dag lev idag just nu för då är cancersvulster i går.

Hoppas nu mannen i fråga tar hans om sin människosyn, gör något åt den och skaffar nya erfarenheter så att han på något sätt får uppleva sina egna tillgångar och otillgångar som bra trotts allt.

När jag är utan Medicin så flyttar ICA hem till mig…..

Jag har slutat äta medicin, help sedan ett tag. Tänka sig att jo då, medical ADHD sorten som bor i mig, har flyttat in på riktigt riktigt igen. Riktigt så det stänker ADHD.  Förr innan jag ens visste att jag hade ADHD så hade jag mini ICA i bastun. Där fanns allt det du behöver för säkert ett år framåt i tiden.  Hårschampo som stod uppradade i långa rader. Mjöl av alla sorter och te samt kaffe för flera månader framåt.  Dessutom lite extra om i fall att ….. Nu har jag inte ett mini ICA nere i källaren längre, för där har jag härbärgerat andra andra saker som minsann är bra att ha.

20130924_21041320130924_210433

Just bastu-rummet där har det flyttat in två eller tre olika sorters serviser med 12 av varje sort tallrikar, assietter och vad det nu är. Jag gillar porslin.  Där till har det fått plats med just sånt där bra saker som jag ställt dit som jag aldrig kommer använda men inte slänger.  20130924_210424

För ungefär ett eller två år sedan gjorde maken ordning i källaren. Innan var det  min äldsta sons rum, det gjordes om  till mitt målarrum och lite förråd saker.

20130924_21052520130924_21051020130924_210518 20130924_210503

Nu har jag inte mycket plats för mina målar saker, kanske är det därför det är så svårt att börja måla.

För någon månad sedan fick jag och maken ta över sonens gamla bokhylla. Vi ställde den i köket för att vi skulle ha tallrikar och lite sånt i den.

20130924_210156

Idag eller redan en vecka efter att vi fått dit den, fick den även verkställa som lagerhylla för varor som inte fick plats i skåpen.

Jag är en samlare tyvärr, jag mår bra när det är fullt det

ger mig trygghet. Utan ADHD medicin samlar jag på hög, staplar.  Vi är fyra personer i vårt hem de två stora barnen har flyttat, ändå  har vi idag fyllt upp våra två kylskåp och frysar inte en grej till får plats.

20130924_210250Men jag lovar att jag inom kort ändå kommer att försöka trycka in mera för att jag glömde av att det redan var fullt.

20130924_21022820130924_210313

Just det där med att samla diskuterade vi på jobbet.

20130924_210453

Ooooo vad jag kände mig träffad när vi pratade om att samla….. Jag skulle behöva någon som hjälper mig på riktigt att inte samla på mig. Någon som berättar för mig att det räcker med det här du behöver inte ha tio likadana.  Och då ska denna någon inte vara min make för honom är jag duktig på att få han att förstå att mitt sätt det är rätt och riktigt.  Jag är riktigt duktig på det där med manipulation när det gäller honom tyvärr i alla fall med det här med att samla på saker och handla.  Det finns ju även en annan förkärlek jag har  Jag samlar på hushållsmaskiner har nog fem olika sorters kaffe maskiner,  sex olika dammsugare  var av tre är robotdammsugare.  En har jag fått av min broder sedan gick det av bara farten att skaffa flera:) <-fast egentligen ska nog gubben vara ledsen.

Att inte äta Concerta har gjort att den vanliga trallen är här och nu kära KBT tant nu tror jag nog att jag behöver hjälp igen. För oj vad jag har samlat på mig.  Tänker posta det här inlägget innan jag ångrar det jag skrev nu.  Och samtidigt har jag lovat mig själv att jag ska ta mig i kraglösheten och ringa upp för lite återfalls preventions arbete för just nu blev det så tydligt för mig.

Att räkna till tio är bra

Nu sitter jag här igen  livet har börjat bli som vanligt. Det vanliga är trötta barn som snart ska till skolan. Brödsmulorna på bordet har bytts ut till ägg smulor för det är tydligen det man ska äta nu enligt dottern.  Tjatande på sonen är som vanligt  det är gå upp, cialis ta på dig kläder, ed borsta tänder,  nu ska du sätta dig upp i sängen, nu måste du ta på dig skorna. Just dom där sista delarna i tjatande är viktigt, för annars blir det diskussioner. sista delarna är i sängen, kläder, tänder det som avslutar meningen.   Men något är annorlunda, något är lite annorlunda för idag behöver jag inte tjata om att han ska cykla i väg. Idag får han åka taxi till sin skola. Nu gick  de sista i väg nu är huset tomt förutom mig och hunden och katten.

Det är helt alldeles speciellt härligt när tiden är som nu, nu när alla barn har åkt iväg.  Jag tackar min  ängel bredvid mig för att jag bet mig i tungan några gånger under morgonen. Mitt humör är inte det bästa vissa dagar.  Idag var det en sådan där viss dag när det inte behövs så mycket för att humöret ska visa sig.  Just det där med humör är lite svårare nu när jag inte har Concerta i kroppen.  Men under tiden med Concerta lärde jag mig knep att  räkna till tio både fram och baklänges ibland för att inte rasa ut och vräka ur mig saker som jag sedan får ångra.

Idag är fastedagen igår, så inlägget får bli kort. För idag just nu ska jag unna mig en sådan där riktigt god frukost lite sån med hotellkänsla fast det är klart jag får gö den själv då……….

Lev idag just nu, Det ska jag gö…..

Före, då när jag åt och nu så här i efterhand när det gäller Concerta

Då sitter jag här igen i mitt förtält och skriver, viagra sale tror inte det finns något som är så bra som att skriva just här. Tankarna får fritt spelrum och flyger så som vinden blåser. Jag tänker fortsätta med Concerta eller inte Concerta pratet eller skriveriet.

I början när jag åt Concerta så fick jag en lugnare takt i kroppen, try tankarna tänktes mera en och en och mer sammanflätade.  Tanke ett blev ett led i tanke två och tre. På något sätt kom svaren, click mera inifrån mig själv. Mera genomtänkta än innan jag åt Concerta.  Jag fick mera möjlighet att hinna med och känna, att nu bolmar argheten, vad bor i den. Jag hann mera med att räkna till tio.

Att sitta och läsa var mera en  fröjd, även om jag har svårigheter i att sluta läsa när jag läser så hade stunden läsande mera ro i sig.  Handen på hjärtat vem kan sluta läsa en bok, när den är som bäst? Asså du behöver inte ha adhd, för att ligga och läsa mitt i natten, bara läsa en sida till som till sist blir sista sidan.  Men ron som jag fick till, när jag läste bok då jag hade Concerta i kroppen, den är ett minne blott nu när jag är utan.

När jag åt concerta fick jag heller inte alla dampryck så ofta som jag får idag. Dampryck är när man börjar i en enda och utan att veta var man började slutar någon helt annanstans.  Vi säger när jag städar till exempel. Då kan jag börja med att plocka fram dammsugaren. Jag har en sådan där rollsroyce dammsugare så jag fyller på med vatten och lite aromolja så det luktar gott i hela huset när man  dammsuger.   Jag kan alltså börjat plocka ihop dammsugaren börja fylla på den med vatten. Men så säger vi, att jag råkade spilla vatten på golvet, vilket leder till att jag tar disktrasan och torkar upp vattnet på golvet, vilket blir i mig trasan är smutsig, vilket leder till att jag går ner till källaren och lägger den i tvättmaskinen. Vilket leder till att jag kommer på  att jag samlar ihop mera tvätt så blir maskinen full.  Vilket i sin tur kan leda till, att jag går in i dotterns rum och letar kläder som kan leda till att oj massa disk som står här de bär jag ut i köket,  ställer i blöt, kanske råkar jag då se blomkrukan med basilika som vissnat  som leder till att jag  hämtar vattenkannan för att vattna alla blommor.  Då ser jag döda blad som jag tar bort lägger på golvet för jag ska  ju ändå dammsuga.  Det var ju självklart så att det var längesedan som jag torkade rent mina fönster brädor, så då ska jag hämta disk trasan som jag då kommer på ligger i tvättmaskinen som som som som.

Det blir så när jag städar, Jag börjar på nya saker hela tiden men, tappar bort varför jag gjorde från början.  Det gör ju att jag aldrig blir klar.  Men under Concerta tiden blev det lite bättre, jag har idag fått till lite strukturer för att göra klart. Även om jag måste prata med mig själv en del så som . Men du dammsuger nu, det andra kan du göra sedan, och nej det var dammsugaren som skulle göras, inte tvätt.   Nu har jag lite svårt att ha att göra med bakterier och sånt, vilket oxå ställer till det en del.  En ganska så stor del, egentligen mera än jag vill erkänna faktiskt.

För några år sedan gick jag i KBT, där jag fick träna mig i att ha det lite smutsigt hemma.  Idag är det mycket bättre, än det var då men så fort jag blir stressad, eller lite ur mina gängor, så spökar den där bakterie skräcken igång.  Då börjar jag genast att slå i gång på alla cylindrar, då kan jag dammsuga i timmar inte en eller två utan mera tre fyra timmar.  Då kokar jag trasor och desinficerar toalettens alla hörn och kanter, även dom som inte finns.  Idag utan Concerta hamnar jag lättare i OCD situationer, än då jag åt dom.

Kan känna äckel av att det  är  fläckar, på diskbänken så jag kan skura, hälla sprit på och koka trasorna inte en utan kanske mera riktigt fyra gånger, innan jag är klar med diskbänkstorkandet.  Just det där ODC sakerna som jag har för mig, är  inte heller logiska för vissa saker kan jag låta vara, andra gnider jag nästan sönder för att det ska bli rena.  Tvätta händerna gör jag inte som vanligt folk utan mera omsorgsfullt tvålar in, sköljer av händerna och tvålflaskan, och tvålar in igen och sköljer tvättar kranen och tvättar händerna,  sköljer av kranen händerna tvålen och så kan jag hålla på allt för att inga bakterier ska bo hos mig.

Idag är jag mera medveten, idag är det inte samma svårigheter som när jag  gick  I KBT, men jag tänker på det hela tiden. Gör jag inte det glömmer jag av så hamnar jag lätt i OCD saker.

Nu inser jag att jag igen hamnade i ett sidospår Adhd i kvadrat. Men hallå jag kom snabbt på att det var ett sidospår.

Idag har jag lärt mig att vara här och nu, mera än innan jag började äta medicin. Jag  tror även det är en bieffekt av medicinen. Jag skenar inte lika lätt iväg som jag gjorde innan.  Men något som jag inser att jag nog aldrig kommer kunna lära mig  det är tid.  Tid och planerings tid, slippa känna stress när  vi pratar tid. Det lär jag nog aldrig få riktig koll på.  Att veta när jag ska gå om jag ska de. Eller när jag ska gå upp för att hinna dit och dit.  Det är nog min största svårighet, där i är jag till och med handikappad.  Det gör till och med ont i mig. Är en sorg att jag alltid är beroende av andra i just tidssaker.  Det är  en himla tur att jag har en maken som har en inbyggd klocka som alltid har koll på tiden. Som aldrig under de år vi varit tillsammans kommit försent. Utan honom så hade jag aldrig fixat det så bra som jag  har gjort nu.

Packa ner saker när man ska ut och resa är också en svårighet i mig.  Att packa lagom och att packa i tid. Kanske är det kvinnligt men här spelar ADHD´n i mig ett spratt.

Vad är  det som man ska packa ner, hur mycket ska man packa ner, vilka saker är nödvändiga och vilka inte.  När ska man börja packa?  Här är det så svårt att det gör riktigt ont packningsdagar och dagarna innan har jag ångest som inte kryper utan springer runt i kroppen. Ofta hittar jag på massvis med saker som jag bara måste göra innan jag packar. Till exempel städa bakom spisen, diskmaskinen, under diskbänken eller i bastun i källaren som vi aldrig använder.   Vilket leder till att jag tio minuter innan jag ska åka slänger ihop saker i vild panik för att sedan när jag åkt hemifrån komma på att oj jag glömde,  oj jag glömde det, men oj inte det heller fick  jag med mig.

En gång för några år sedan gick jag på utbildning i gbg, Någon utbildning  som jag tror hette med starkare röst.  Jag skulle sova på hotell. Som tur var så va maken med mig i GBG, för jag, hade som vanligt packat tio minuter innan, och då glömt det viktigaste. Jag hade glömt min medicin, Concertan den var hemma när jag som mest behövde den.  Vilket ledde till att maken tidigt på morgonen fick snällt åka tillbaka till Färgelanda för att hämta min lilla medicin burk så jag kunde tillgodo göra mig utbildningen.  För utan den hade varken jag eller de andra kursdeltagarna hade någon nytta utav kursen.

Att ha en  omtänksam och snäll förstående make som liksom accepterat att jag är som jag är. Är nog det viktigaste av allt när man är mig. För oj vad han får göra ibland.  Men han ska nog vara lika glad han för oj vad mycket saker som händer i hans liv ibland. Kanske mera än  han vill vissa gånger.  Något av det viktigaste jag lärt mig under tiden  med Concerta är att jag kan inte, inte under några omständigheter förändra någon annan människa. Den enda jag kan förändra är mig själv.  Det är nog den viktigaste kunskapen jag fått lära mig för när jag inser det. Då sker mirakel.

Oj vilket långt inlägg det blev, Jag slutar här för stunden kanske utvecklar jag det mera i ett annat inlägg.

 

Lev idag just nu, då  blir du levande så det känns.

Att vara utan Concerta

I natt tog jag och maken ut en madrass la på altanen, ambulance tog var sin kudde och våra täcken och la oss och tittade på alla stjärnfall. Hur mysigt som helst va det.  Efter ett 30 tal stjärnfall somnade vi. Vaknade av att dottern kom hem och berättade för oss att vi var minsann inte kloka. Vi kommer frysa ihjäl och inga andra föräldrar är så knäppa så dom ligger och sover på altanen bara för att det är massvis med stjärnfall.  Men jag är inte som alla andra föräldrar för jag är som jag är jag.

Visst jag har ett funktionshinder som hindrar mig att vara, tänka och göra saker som alla andra. Min ADHD innebär att jag har vissa svårigheter med tid till ex. Min ADHD gör att det där med koncentration är lite extra svårt ibland. Är det dödligt tråkiga saker som jag måste tänka göra så krävs det mera än vanligt.  Min funktionstillgång är ojämn och det där med arbetsminne är inte en av mina starka sidor.  Att tänka mera led än två gör till och med ont ibland.

Nu är jag utan medicin, för biverkningarna som blev i mig den sista tiden vägde inte upp  Plus sidan.  Det blev mera minus än det blev plus vilket ledde till att jag tackade nej till medicin.  Mycket av plusen som jag fick med medicinen, försvann när jag nu är omedicinerad.   Jag har svårare idag att hushålla med min energi, det där med planeringar och strukturer som jag så ofta innan fick till, är idag mera krampaktiga små försök som idag oftare blir misslyckanden är lyckanden.

Jag gjorde ett val minusen var flera än vad plusen blev. Så jag valde att säga nej tack.  Alla människor har inte samma val att göra, skulle jag gjort valet för några år sedan, så hade valet blivit ett helt annat val. Idag har man strängare tankar om dessa mediciner och vissa av oss som har mediciner skriver man nu in till missbruksenheten. Kräver att vi ska lämna urin prov mm.

Nog kan det vara så att vissa kanske behöver det, men jag har under ett tag funderat på om det hade handlat om mig, skulle jag då ställa mig i ledet och rättat mig efter det? JAG,? Jag som har svårt med det ändå, att rätta mig efter saker, menar jag. Ska jag vara tvungen att lämna urin prov som visar att jag inte använder droger, bara för att jag äter medicin. Nej tror inte att jag skulle acceptera det!

 

När jag i början, bara några månader in i min medicinering frågade om jag kanske skulle höja min dos.  Uppträdde läkaren lite klumpigt, började hålla föredrag om att jag antagligen var missbrukare och att han inte kunde skriva ut medicinen mera till mig. Han började fråga mig hur mycket alkohol jag drack, när jag svarade så ärligt jag bara kunde.  Att jag antagligen allt som allt, drack tre flaskor vin om året, tittade han konstigt på mig och sa:  Att jag  nog borde  sluta lura  mig själv, inse att jag har problem.  Just det där med alkohol är inte min grej, för jag gillar inte att bli snurrig, gillar inte att vakna dagen efter. Det kostar liksom mera, än jag  tjänar på det. Som tur va hade jag redan då  min kurator, som förklarade för mig att jag inte skulle bry mig, att läkaren var lite konstig och att hans uppgift endast var att skriva ut medicin åt mig.

Ska våra barn som idag är under 18 år när de träder in i vuxenvården behöva förnedra sig med att lämna urinprov, bara för att de får mediciner som gör att livet blir enklare att förstå?  Drar man inte alla med ADHD över en kam då?

Jag vet att det är många gånger jag har fått försvara  mig när jag yppat att jag  har ADHD. Människor runt omkring mig har höjt ögonbrynen och backat. Jag har  genast försvarat mig och sagt nej jag är inte missbrukare och nej, jag är inte kriminell.  I alla fall är jag det  inte ännu. Risken att jag skulle bli det är nog minimal för jag är ganska så gammal.

Men just sådana saker vill jag förändra just synen på människor med ADHD.  För mina barn blir bemötta med samma attityder.  Just omgivningens attityder är det som ställer till det mest för  mig.  Det gör mest ont när ögon fulla av uppfattningar tittar på mig, bedömer mig efter sina fördomar.

Fast det är klart, Idag är det inte lika mycket så, för jag har slutat att bry mig.  Jag är som jag är vilket är. Passar jag inte som jag är, då kan det kvitta för mig, då är det inte längre lika viktigt att vara med i just det sammanhanget.

Lev idag just nu,  Imorgon är en annan dag.

Hur står det still med sjukvården egentligen ??????

Idag tog jag mod till mig. Fast inte helt själv. Idag var jag hos min kurator och sjuksköterskan som kollar blodtryck och puls. Det är ett måste när man  som jag äter Concerta. Idag har jag bestämt att jag slutar helt med Concertan under sommaren, viagra för jag mår inte bra av den även om jag äter den bara ibland.  Tror att Concertan och jag tagit ut vår rätt, and vi är liksom klara med varandra.   Kuratorn har jag gått hos i många år nu och vi har faktiskt rejält bra samtal, decease även om vi inte håller en tråd.  Känns skönt att lasta av mig en gång i månaden. Min kurator är faktiskt bästa man kan önska sig.  Åren vi haft tillsammans gör ju att han känner mig och det är enkelt att prata med honom.

Idag gjorde vi oxå en Busa kontroll, Det var inte många frågor som jag inte kunde svara mycket ofta på. Men det är ju jag det, jag pratar ju och är ganska så duktig på att avsluta meningar som andra ska avsluta. Idag blev det jag som svarade innan frågan var ställd. Hör ju oxå till lite grann.  I alla fall idag när jag var där och skulle kolla blodtrycket, så såg hon sjuksköterskan  som tar det, hur illa jag gick. Så jag förklarade att jag har lite ont, och att jag haft det ett tag.

Hon frågade om jag varit hos doktorn, och jag svarade nog lite sent med det där jaet, för hon såg på mig att jag inte var helt sanningsenlig i mitt svar.  Jag är ju så totalt misslyckad på att ljuga så jag fick erkänna mitt ljug och sa, ja fast inte ännu jag har tänkt att ringa.  sjuksköterskan fick mig sedan till att lova henne att jag ska göra det,  jag till och med lovade att jag skulle göra det idag när jag kom hem.  Jag och doktors hus går inte ihop, vi passar inte in. Jag gillar inte att gå till doktorn. Men eftersom jag lova henne att jag skulle ringa och beställa tid, så var det precis det jag gjorde när jag kom hem.

Men ack vad fel det blev, för när jag ville ha en tid till doktorn så berättade telefonkvinnan att jag inte behövde gå till doktorn utan jag ska äta någon inflammationstablett och Alvedon till en början, och går det inte över så kan jag få komma dit.  Dessutom tyckte hon att jag istället skulle gå till  sjukgymnasten.  Så jag föll på målsnöret, för det blev fel i mitt huvud med hennes ord. Jag gillar inte att äta medicin, gör inte det på eget bevåg,
utan gör det om läkare säger att det bör göras.  Sjukgymnasten ringde jag till men det var telefonsvarare och telefontid mellan 8 och 8.30. Här inser jag att jag kommer att få dras med min höft för det är en sådan där tid som är svår för mig. Då är jag oftast i något projekt så telefonsamtalet kommer falla i glömska. 🙁

Samtidigt som jag känner att jag måste få hjälp för det gör att jag inte kan sova på natten, jag kan inte röra mig som jag vill och det är knappt så jag kan köra bil.

Jag tycker det är konstigt för sjuksköterskan som tog mitt blodtryck sa till mig ordentligt att jag måste gå till doktorn.  Men hon som svarade i telefonen hon visste tydligt att det behövde jag minsann inte. Utan det skulle räcka med tabletter. Nej, vart är vår sjukvård på väg? Vart är vi på väg är det inte bättre att bota det som gör ont, inte bara bota symtom? Antagligen kommer det jag dras med det en tid till fast det skulle varit skönt att få veta vad det är i stället för att gå här och oroa mig. Just det där med att oroa mig är ju sånt jag är bara bäst på.

Struktur-001_thumb.jpg

 

Concerta effekten

Concerta effektens godhet har slutat lysa, ed inte utan att jag sörjer för jag mådde så bra av den. Idag är det helt andra erfarenheter som jag upplever.  Har ätit Concerta i ganska många år nu, jag har verkligen varit glad, för tabletten har fått mig att få till mera saker än innan.

Jag har haft många positiva upplevelser av att medicinera.  Haft förmåga att kunna koncentrera mig, hålla fokus lite oftare än jag kan utan tablett. Jag får saker gjort, utan att energin helt tar slut. En av de största fördelarna med min Concerta har varit att jag har varit vaken på dagarna. Jag har inte sovit middag, som jag annars gjort i hela mitt liv. Mina middagslurar är inte kvartar eller halvtimmar. Nej, det är  två, tre, fyra timmar som är mina sova-middagsrutiner. Inser så här just nu att dom där middagslurarna kommer att återkomma mera, det kommer att bli flera timmar sova.

Kommer antagligen bli tröttare, få mera svårigheter att komma ihåg att jag ska välja när jag ska vara lugn.  Men som det är idag är jag inte så lugn, dessutom gör Concertan att jag blir spänd i hela kroppen, Jag biter ihop käkarna utan att jag tänker på det. Samtidigt får jag en massa oro i kroppen. Jag tycker det är konstigt att jag känner av sådant nu, efter så lång tid. Inget av detta har jag känt under föregående år.

Är det kanske så att kroppen fått den dos, den klarar av? Är det så att min kropp säger ifrån att nu vill den inte längre. Eller kan det vara så att dom bytt ut något i tabletten under åren? Kanske är det så att jag inte klarar av att äta tabletterna mera.

Idag var jag hos läkaren som är den som ger mig medicin, och vi kom överens om att jag idag ska äta tabletten de dagar jag måste. Själv vet jag att jag vill ha livskvalitet, oavsett om jag äter eller inte, så är det just inte det. Livskvalitet för den oro som jag känner i kroppen, den ångest som liksom blir till av tabletten nu är värre än ADHD symtomen.  Den har ju mest min omgivning ont av.

Min förhoppning är nu att jag ska ha lärt mig något av dom år jag ätit den, vilket kanske gör  att alla floppar som varit innan, ute blir.  Sitter just nu och funderar på vem det är jag lurar. Inser av meningen att det är mig själv, samtidigt vet jag ju inte säkert för de strategier jag idag har, hade jag inte fullt ut när jag började med min tablett.  Så kanske, kanske är det så att jag inte sitter här och lurar mig själv.

Det finns ju till och med dagar som jag går och inbillar mig att: Nej jag har nog inte ADHD längre, den försvann nog. Men oftast när jag haft en sådan där ADHD lös dag, så blir det liksom redan dagen efter en sådan där riktigt dampig dag. När dammsugaren surrar i flera timmar, och vattenkranen står och rinner, jag är nere i tvättstugan för att hänga upp tvätt, men började med att städa bakom tvättmaskinen, när jag ändå var där nere. Kan ju till och med hända ibland att jag kommer på att jag glömt köpa nått i affären så trotts dammsugaren, vattenkranen och den halvt-uttagna tvätten liksom får stå där medans jag åkt iväg.

Misstänker starkt att jag kommer att stå och titta på o-postade brev, ta med dom till bilen. För att sedan låta dom ligga till sig i bilen, för att jag hela tiden glömmer av att posta dom. Det är tur det finns mail.

Nej, inte ska jag klaga. Nops, inte då men det var en klen tröst idag, när läkaren sa till mig att han tycker jag är så duktig. Du har jobb, har skrivit en bok du  du du du. Men nej det hjälper liksom inte.

Spelar ingen roll hur duktigheterna är, för jag har likväl Damp. Det är till och med så att den där Duktighetssyndromet i stället stjälper mig. Den tröttar ut mig. Kanske är det så att just duktigheten är det som ligger mig i fatet. Duktighetssyndromet som gör att energin till sist tar slut för ett tag…….

Nej inte negativt nu Carina!  Du är en positiv människa som hittar det positiva i alla. Men just nu känns det lite svårt att vara just positiv, känns som jag förlorat den vinsten som jag hade.

Nej jag ska prova utan ett tag nu funkar det inte så får jag väl prova igen eller något annat.  Doktorn sa nått om att du kanske sa prova utan och se hur eller vem du är  utan.  Just det tycker jag är lite dumt sagt, för jag har levt i 42 år utan min tablett. Har liksom 42 år av erfarenhet av att vara just utan min lilla Concerta.Struktur 001

Concertan gjorde mig inte till en normalt lagom människa, nej det kan jag inte säga, men den gjorde mera att jag längre tider stod ut, med normalt lagoma människor och deras krav, på skärpningar och ta dig i kragen syndrom.

Lev idag just nu och det ska jag göra leva idag utan min tablett och göra något vettigt av dagen. Haha tänker jag ska ha en riktigt dampdags dag tror jag ska möblera om i vardagsrummet och eller nej jag ska byta platser på möblerna i vardagsrummet så blir lite av energin som skapar rastlöshet lugn. Dessutom får jag ju rent och fint hemma. Ler

Concerta-ADHD-Inverkan Av utverkan i ihopverkan.

Tummen upp

idag tänkte jag skriva om Concerta, och hur den funkar för mig.  Jag tror att det är individuellt hur denna tablett fungerar. Jag skulle inte vilja vara utan mitt lilla krumilur-piller. Inte så att jag märker någon inverkan då jag tar tabletten, Nej så är det inte. Men Jag märker när tabletten inte är intagen. Hur ? Jo det märker jag genom att det känns som hela min omgivning dessa dagar lider av obehandlad  ADHD, och då menar jag lider. Hela världen verkar just de missade tablettdagarna Ha Hur mycket som helst av det negativa delarna i ADHD.

tablett

Just de missade dagarna verkar det som hela världen:

Pratar för högt, för mycket och är allmänt jobbiga.

Så jag äter min tablett för att världen ska bli lite snällare. Mera human, och för att slippa sova-middags-timmarna som ibland  kunde vara i fyra fem timmar.

Tabletten är ju inte som  Zoloft och sådana tabletter. Det tar ju inte flera veckor innan de verkar, utan är en depåtablett som jag tar klockan sju på morgonen. Den gör verkan inom en halvtimma, där jag blir mer och mer stabil i mitt humörsläge. Den hjälper mig att sakta ner och ger mig i alla fall lite Eftertänksamhet.  När det sedan blir kväll och tablettens verkan gått ut ur kroppen, så blir det som en surrande känsla i kroppen som om jag sover.  När jag lägger huvudet på kudden,  somnar jag bums de bra dagarna.

Första tiden jag tog mina tabletter så var det större skillnader. Idag minns jag särskilt att då jag  gick upp från  18 till 36 blev det mera ADHD liknande symtom i mig tror jag skrev om det i min bok.

“Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.  017 i

 

När jag sedan gick upp till 54 blev jag mera som jag var innan, fast, utan det negativa i ADHD symtomen, (Ilska, o-eftertänksamheten och oförmågan att stanna upp). Var inte längre så påtaglig som innan. 

Nu är det inte så att jag i dag är Jätte Eftertänksam, helt utan ilska och har en  förmåga att stanna upp. Nej  så är det inte,  men Idag med tablett så blir det lite lättare att just stanna upp, att i alla fall någon gång  ibland komma på att ojdå jag tänkte inte på det, och i dag kan jag ibland stanna upp och komma på att nej det är inte värt att bli arg på.

Idag kommer jag även oftare på att JAG DUGER SOM JAG ÄR!!!

Det är här som min vinst i tabletten bor. Jag är fortfarande jag mig själv och den jag alltid varit. Men jag befinner mig oftare idag  i situationer där jag lyckas, mår bra och väljer i större utsträckning hur jag skall betee mig.

Min vinst i Concertan är en Livsvinst i att duga. Den vinsten vill jag att alla ungar och barn idag skall få möjlighet till, innan de vuxit upp i trasigheter som gör så DJÄVLA ont!