Diagnos=självkänslodödare……..

Lördag morgon, då har vanliga människor sovmorgon. Det har inte jag, sovmorgon asså. Fast det är ändå något speciellt med Lördag morgon för mig. Katten får sin mat i lugn, kaffet perkuleras i tysthet, doften av det färska kaffet doftar mera på lördagen för mig.

Det handlar inte om kaffet utan om att jag slipper stressa, slipper väcka barn och kan njuta av kaffet i lugn och ro.

Halv sju katten matad, kaffet i min kopp den enda kopp kaffe jag dricker underdagen. Mera begär inte jag, jag behöver inte mera.

Mina barn börjar eller sitter nu inte ens halv tio och äter frukost deras sov morgon slutar vid halvnio. Miljöskadade av sin mamma som inte fattar bättre. Även min stakars make är vaken och uppe.

Om bara några dagar får jag hålla i min bok, rädslan över att veta om att andra människor läser om adhd i mig är borta visst, några felstavningar eller konstigheter finns säkert men jag är skyldig mig själv det, jag är skyldig mina barn det. Finns det någon där ute som jag kan påverka eller att någon känner igen sig, kanske förlåter sig själv, eller inser att alla krav som vi med adhd sällan når upp till är för höga och orimliga krav som vi ställer på oss själva. Vi behöver ge oss själva mera omtanke, inte ställa alla dessa krav på våra barn, utan ge dem en känsla av att de duger som de är med eller utan adhd, så duger de ändå för att de finns lever och är sådana som de är.

Detta är extra viktigt för barn med diagnos, eftersom diagnosen i sig är en självkänslodödare.

Ps Q gruppen ADHD den 11 nov, 17.30 Göteborg

Technorati-taggar: ,

Tror jag löste fel jag gjorde igår.

Jag gillar ju att prova gör saker som jag egentligen inte har en aning om hur man gör eller vad som händer. Så gör jag även i min bloggning.  Jag har ju webbhotell som jag betalar 1000 kronor i månaden för. Loopia det gör ju att jag får större möjligheter och finesser i min blogg design.  Eller hm skulle kunna göra det i alla fall för det finns ett litet problem. Ett ynka litet smått problem som ibland gör att jag får ont i magen, see sitta här i flera timmar och börja om, help ringa telesamtal till mitt webbhotell med mera och lite till. 

JAG VILL ÄVEN PASSA PÅ ATT SÄGA ATT LOOPIA DÄR JAG HAR MIN DOMÄN DÄR HAR DE DUKTIGA TÅLIGA OCH HELT UNDERBAR PERSONAL.  Som i flera timmar om det behövs finns till hjälp alltid, case misstänker även att de har ganska roligt på sina kaffe raster. Eller är det Coca Cola raster?  För jag ringer ibland och de har säkert massor att garva åt efter mina samtal. Ibland vet jag inte ens själv vad det är jag frågar om.

Jag misstänker att det är en del av mitt funktionshinder, för jag orkar inte läsa instruktioner, utan kollar runt lite  och sen rätt in i php filerna som inte funkar som jag vill men ändå provar jag till datorn nästan brinner upp. I går var det en sådan dag. Datorn och min databas fick ett litet spel och började prata konstigt med mig, skickades meddelanden om att databasen inte finns mm, mitt huvud skickade meddelanden om tokigheter raseriutbrott och gud hjälp.

Nu så här i efterhand så inser jag att oj då hur blev det. Vad va det jag gjorde, som gjorde att det funkade, hur gjorde jag???

Jag inser att jag inte vet vad jag gör, ändå gör jag och av någon konstig anledning så funkar det även denna gången hur blev det så???

 

I alla fall börjar jag närma mig hur jag vill ha min blogg för ett tag eller så möblerar jag om igen och igen. Min Make tror på det sista.

 

Självkänslodödare

idag är det en ledig dag.  Från nacken kommer huvudvärken som ett brev på posten just för att det är första lediga dagen. Vilken tur att det idag är tre dagar kvar på ledigheten efter idag.  Förhoppningsvis har jag tre lediga dagar utan huvudvärk.  Mina jobb pass tar på mina krafter energi tar slut. sista arbetspasset och timmarna efter det är timmar i dimma. Tröttheten är den dagen ett faktum, sickness sova hjälper inte.

Vi är trötta, barnen behöver det nu kommande Höst lovet. Det märks på morgonen, svårare att komma upp ur sängen, svårare att få de saker gjort som de ska få gjort. 

Jag har egentligen full förståelse för det även om det kryper i mig, Jag vill att det ska funka. Jag vill att de ska komma i tid, jag vill att de ska fixa skolan. Men jag ser att de inte orkar hålla ut.

Min egen skoltid kommer tillbaka, min egen skoltrötthet blir återspeglad i mina barn.  Jag skulle vilja skydda och låta dem vila sig men det är två dagar kvar. Deras trötthet som bor i dem har även för länge sen bott i mig.  Jag kan inte skydda dem hjälpa dem att samla krafter mera än att säga två dagar kvar.

 

Jag vet inte om det är själva skolan som gör tröttheten, eller om det är alla nitiska försök att verkligen försöka, gång på gång själv märka att de det funkade inte denna gången heller. Alla de där fel som blir alla dessa prov som de vill lyckas med alla läxor som de från början har ambitionen att klara av och hinna med.  För att sedan vid dagen då läxan ska in upptäcka att nej inte idag heller.

 

Jag vet inte heller hur jag själv ska kunna hjälpa dem, det gör ont i mig när jag ser att de inte fattar inte orkar. Jag var ju där en gång för länge sen själv.

Skolan att lära för livet….. Barn med adhd AS lär för livet att de ofta misslyckas att de krav som ställs är alldeles för höga på dem, eller som ibland kan vara tvärt om är alldeles för låga krav.

 Jenny Ström pratar om det i sina föreläsningar. Där hon visar på liknelser med  ett pussel på fyra biter eller 50 000 tusen bitar.  De ämnen som mina barn skulle klara 50 000 bitar är inte där de får inte möjligheten att briljera i de som de skulle kunna briljera i, men de får ofta misslyckas, så ofta. De duger inte, de är inge bra. Det är det som gör mest ont i mig. Att de till sist får uppfattningen om sig själva som  skolan gång på gång trycker i dem.

Nio år skolgång gav mig som femtonåring en uppfattning om att jag inte dög, jag var inget bra. Misstänkte i många år att jag dolde en idiotstämpel av att vara en komplett idiot, som borde låsas in på dårhus. Idag vet jag bättre, men jag lyckas inte skydda mina barn från att ta till sig skolans uppfattningar om sig själva.

Nu är det endast  5 dagar kvar tills min bok “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” skickas till mig.  Hur och vad är det för känsla som kommer att flytta in till mig då?

Ps. glöm inte Q gruppen

Utmaning 292 – 19 oktober Skriv om att växa.

Förr för länge sen, doctor du vet då du ständigt och jämnt vart tvungen att berätta alla bra saker med mig. Minns du det? Då växte jag av dina ord, riktigt sträckte på mig, ansträngde mig till den yttersta graden för att göra mitt allra allra bästa. Allt jag gjorde var för att höra att du tyckte jag var bra. Visst är det sorgligt, nästan vackert vansinnigt.  Jag var så liten, så liten och skör, i mig fanns det inga duktigheter från mig. Det duktiga och vackra i mig var ett blindfällt av minor, som inte visade sig i mig.  När jag tittade mig i spegeln så såg jag inte mig. Jag såg mig men med dina ögon.

Dina ögon var ofta granskande i mig.

Sorgligheternas sorglighet är sorger av gömda glömda glänsanden av mig. Inget fanns där som var bra i mig. Dina ord växte och blev stora i mig. Dina ord, gjorde min kärlek till mig obetydlig och till intet gjord.  Idag har jag stängt och slängt alla gamla sanningar om mig, i dag är dessa sanningar lögner. 

Idag spelar det ingen roll om du avgudar eller förkastar. I dag är det viktigare när jag avgudar eller förkastar. Min känsla och kunskap om mig är idag mera värt än all den kärlek jag får av dig. Kärleken och tryggheten bor i mig, den hjälper mig att växa….

Tankar i kvällen

Idag fyller våran stora tjej 18 år. Tårta är intaget min lillebror och hans fru var här. Idag fick hon bestämma om sången. Hon fyller 18 år och idag blev det ingen sång innan tårtan.  En trevlig tillställning, inte så avancerat som det kanske borde varit men det får duga för idag. I morgon kommer svärmor och hennes man hit.  Tyvärr så jobbar jag.

Det har varit några dagar nu som varit speed jag har varit upp i nivå 180, det känns i kroppen. Jag är trött, tom på något sätt orkar inte. Boken och all uppståndelse som varit de senaste veckorna har tagit ut sin rätt nu, kroppen måste vila, jag och tankarna måste sakta ner. Vet bara inte hur, i tankarna är jag fortfarande i boken. Den kantstötta självkänslan gör sig påmind. Tänk om alla tycker att min bok är värdelös om den är så dålig att människor skrattar åt mig. Här måste jag stoppa tankarna, här måste jag vända på spiralen, göra nått så att jag inte tömmer mig helt.

Jag tycker min bok är bra, jag inser att jag är modig klok och finns det någon där ute som just råkar känna igen sig, kanske till och med hitta tillgångar som för tillfället just nu är otillgångar så har jag lyckats. För mig räcker det att det kanske endast finns en enda där ute som känner igen sig och hittar en tanke som kan vara till nytta.

En enda människa räcker för mig, om sen alla andra skrattar och ser det som dåligt så är det inte så att jag har skrivit de för dem. Nej utan för den enda  människa som kanske kan ha nytta av den. Hon eller han som tillsammans med min bok kanske hittar att han eller hon duger som de e.  Jag vet att den är bra, men så här i efterhand med ännu mera tankar som inte kom med i boken inser jag att jag har ännu en bok att skriva, kanske till och med lägga till det i en andra upplaga. Eller en helt ny bok det är inga svar som jag har nu. För nu känns det mera viktigt att vila upp mig vila i känslan som jag i grunden är så stolt över, Jag har skrivit en bok. En hel djä…bok. Det är fantastiskt enormt och stort för mig.

Finns även en massa tacksamhetstankar i det som bor inom mig.

Tack för att jag denna gång faktiskt slutförde och förverkligade en dröm som föddes för så länge länge sen.

Lev idag just nu så finner du många nu………..

©µ malix

Lönen betalades nu i bokstäver:)

Nu  och  här  vid detta tillfället  har jag  just  upplevt en euforisk stund  allt mitt slit  under hösten all jobb som jag la på mina studier  har  gjort att jag har  fått betalt  detta tack vara mig själv  och min familj som stötta mig

Tacksamhet….

Tack för att jag  är  född och att jag är  född med  en enorm vilja och uthållighet.  För att jag  är så envis vilket gör att jag  lyckas med det jag  bestämmer mig för att göra.

Tack för att jag lyckades med min studie  förra terminen jag lyckades kamma hem  det högsta betyget för denna kurs vilket var VG tänka sig att lilla Jag lyckades med

VG!!!  Jag är bra precis som jag är med och utan särskrivning  med och  utan stavfel  så  duger jag   och jag är helt enkelt bäst på att vara Jag!

Detta till trots att jag inte kan fuska 🙂

Särskrivning…. eller ska det vara sär skrivning? sä rsk ri vn ing? Sånt är livet……

Min  syster ringde mig.  Varje gång hon ringer och  det är något som  jag gör fel  eller sånt. Så börjar hon alltid med att  inte för att jag vill klaga, decease eller att det är fel…….Där efter  så säger hon,   inte samma varje gång men idag  blev det s är sk riv ni ng.

Ja aa  så är det  jag har en underlig förmåga att sär– skriva hörde på radion för ett tag sen om att detta med särskrivning  är  något som har med  det genetiska   och ett arv. Så är det säkerligen. Min far  var  dyslektiker, kunde inte läsa och skriva  mera än hjälpligt.

Även jag har ju dyslexi.  Idag  finns det ju så fina hjälpmedel, så  problemen  blir ju inte så stora som de var för min  pappa.  Men  problemen finns ju  då  stavningskontrollen, inte vet vad jag har skrivit, eller  då jag inte vet hur eller vad som är fel.   Men åter till ämnet  min syster  och  det att hon inte vill klaga…. jag måste  ha varit en fruktansvärd syster  efter som hon  innan  hon klagar,  måste poängtera att hon inte  klagar, och att jag inte skall ta det  på det eller detta sättet…. Jag  tar inte vid mig  om någon säger att  nu skrev du eller stavade du fel

Jag  kan förstå , se problemet med särskrivning  som  det finns många  som  tycker illa om.  Det finns tydligen  en   särskrivnings hatar klubb till och med.   Men   skall sanningen fram, så  lägger  jag inte så stor vikt vid de,t  så ni kommer säkerligen   i fortsättningen  oxå  behöva stå ut med särskrivningar, plus  lite  annat smått och gött.  Själv klart så vill jag ha kvar er som läsare, men  är det så att någon  faktiskt får   bryt,  eller   olika illa mående  av  sådant som särskrivning  så rekommenderar  jag vederbörande att   kanske inte läsa min sida.  För jag vill inte vara en bidragande orsak till att  hat  växer, eller  att denne skulle må  dåligt …..

Nu är det inte så, att jag vill att min syster skall sluta läsa,  eller  få för sig att hon har trampat mig  på tårna,   för  så är det inte.   Det är bara det att jag  inte  har koll på särskrivning.  dessutom är det  inte är så viktigt för mig.  Så ni lär få står ut med  detta även i fortsättningen   sånt e livet.

Nu  hoppas jag att jag inte  trampa dig  på tårna  kära syster  och  särskrivning eller inte   sånt e livet ibland  är det särskrivning 🙂

Jag

äter Concerta  tar den  kl 700  varje morgon.Denna tablett  gör att jag inte sover middag i flera timmar. 

Den gör även att jag kan koncentrera mig  och  organisera min  vardag. 

Men inte idag! Idag  har jag sovit, try cialis   sovit och sovit   och det  känns som om jag kan sova igen.   vaknade av att jag  var törstig  och   behövde en ny huvudvärkstablett. Mina barn frågade om jag kan köra dem till affären  för   godis köp, find cheap

Men jag orkar inte.  Jag samlar kraft till att orka ta mig till sängen igen  för att sova. det känns helt meningslöst att jag kämpade  med att ta på mig kläder idag   för  dem   ska jag ta av mig igen. natti natt  bloggen   Nu har jag smalat kraft till att  sova igen.

innan Concerta

Adhd kan vara bra…..

Jag gillar morgonen. Då kan allt hända.

Min morgon går ju åt till att få iväg barnen till skolan.
Kaffe ska drickas och jag skall vakna.

Det var lättare för mig att vakna för mig innan jag började med Concerta.
Då studsade jag upp ur sängen fixade kaffet och härjade runt.
Dammsugaren var i gång innan jag och min familj hann vakna, mitt hus var rent och fint.
Hela mitt kylskåp var fullt av allt kaviar tuber, för en månads tid.

Mina räkningar var betalda innan de kom.
Bröd bakades, tider glömdes, inget slutgjordes allt stod halvklart, tvätten var upp häng, struken, i vackra högar som aldrig kom in i garderoben.

Skulle det vara så att de kom in i garderoben så låg dom i samma hög vilket gjordes till flera så högar som inte längre såg strukna ut.
Idag är så mycket annorlunda och jag vet inte om jag har vant mig ännu.

Idag står dammsugaren och skrattar åt mig.
Kylskåpet ligger en halv tom kaviar tub, min dotter påminner mig ständigt om att du måste köpa kaviar. Räkningarna blir betalda när det brinner i knutarna.
Hår schampo är slut, strykning är inte ens uppsatt på min prioritets lista.

Vad beror detta på????
är det så här mitt liv skall vara nu, kan det inte finnas ett mellan ting?
Det är en lite för stor förändring för mig, för att jag skall finna mig harmonisk med det……

Från militärisk ordning till ett kaotiskt kaos, varför kan inte jag ha ett mellan ting

Ny studie om forskning i ADHD

kvällen är här, idag har jag varit i Uddevalla. en forskning angående ADHD en kamera filmade en liten boll jag hade i pannan medans jag gjorde en koncentrations övning. Jag fick inte ta en tablett idag angående denna test, det var rätt intressant att vara deltagare i denna forskning. har ju för inte så längesedan just läst om frågeformulär och skattningar i kursen jag läser och idag fick jag fylla i massor av olika frågeformulär och skattningar. min bror och hans fru var här i kväll och denna dag har jag gjort allt annat en studier inte ens öppnat boken en fri härlig dag.
Tacksamhets tankar-…..
Tack för en härlig spännande dag där jag har lärt mig massor om mig själv och annat tack för din kommentar Ann-kristin den värmde….
Tack för att mitt liv är så enkelt att leva
Tack för att jag har varit den bästa jag kan vara idag ….
Natti natt bloggen vi ses imorgon…..

Asperger AS ADHD BOKSTÄVER som är i oordning……

våran lilla pojke fick jag åka och hämta i skolan igår. Fröken ringde hem, och hennes röst sa mig, att hon var skärrade trött, hon bad om hjälp.

Jag kommer till skolan så stod magistern ute på skolgården, väntade på mig. Inne i klass rummet satt en fröken med skinn handskar på händerna, höll i pojken som halv satt eller halv låg på golvet, fräste och bankade sitt huvud mot fröken, så att hon skulle få ont. En fröken satt bredvid och försökte prata med pojken.
Försökte att bitas och kunde inte prata, allt detta över några matte tal. Vi har haft liknande insedenter här hemma.
Men den pojken jag hämtade igår, var en pojke som var oerhört besviken. Besvikelsen gick tyvärr ut över andra, som i och för sig är tur. Men den handlade ännu en gång, om att det blev fel, ännu en gång var det besvikelse över sig själv, över att han inte heller denna gången lyckades. Ta sig ur en situation som han inte ville vara i.

Jag är nu rädd, jag är rädd, jag behöver hjälp ……..jag är inte rädd över mig själv jag behöver inte hjälp för mig själv.
Utan jag är rädd för hur detta kommer att utvecklas sig, vår lilla kille har AS men även ADHD han äter concerta, trodde jag då jag litat på att när jag påminner om den så tar han den.

Här är ett problem, för han tycker att det känns äckligt i halsen. Så för att slippa obehaget i halsen så säger han eller låssas ta tabletten. han har inte ännu insätt värdena med att ta tabletten. Den hjälper han faktist att inte hamna i sådana situationer.
Saker som man ska ta in i munnen kan ju tendera till problem för människor som har as och autism.
Våran lilla pojk äter inte kött, ost fisk, mm. Det blir lättare att förklara om jag skriver vad han äter. Han äter potatis, brysselkål, sparris, ägg utan gula, limpsmörgås med leverpastej men helst bara chips och godis kakor och dricka, det hade varit ett dröm senarie för honom.

Och fasten jag vet att det inte hjälper, och jag vet att han får i allafall i sig gröna grönsake,r så blir jag ibland en förälder som vill att han ska prova och smaka.
Men de stunder förlorar jag, och han går ur dem med segern i behåll.

Men jag är rädd vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att funka i skolan, hur ska jag hjälpa honom, så att han inte behöver misslyckas hela tiden?
Vem ska kunna hjälpa mig, hur ska jag betee mig… skolan är min pojkes arbetsplats.
Som vuxen kan du byta jobb, inriktining och chef, välja ett jobb som du tycker är roligt som passar dig….
Det kan du inte göra som barn, du kan inte bara gå in till chefen, och säga att:- du majjen jag skulle behöva några dagar ledigt, en vecka i solen så jag tar av min sparade semester eller inte heller kan du säga till cheifen, att jag har tröttnat på dessa arbets uppgifter och behöver vidar utveckla mig så jag ska byta riktining ta en pause söka nytt…….

Det är olika världar skolan är en tvungenhet där du inte kan påverka förhållandet till dina chefer, om du är barn, du väljer inte heller kamraterna, är du annorlunda så har du svårare att knyta kontakter, och få vänner.
As har särskilt svårt för att läsa av sociala situationer och knyta kontakterr för han vet inte hur det går till……
Min son behöver semester från skolan, han behöver vila upp sig han, behöver en lugn stund utan möten med andr,a där han är så illa tvungen att vistas i en miljö, som han inte får ihop……./Malix

AHDH & CONCERTA

När man har Adhd, så menar man ju att man till en viss del lider av hyperaktivitet.
Lider och lider.
För mig har denna Hyperaktivitet varit positiv. Sen jag blev vuxen alldeles förtidigt, så ser jag detta som en tillgång i mitt liv, men ser ju vilka problem det skulle ha kunnat ställa till…..

Hyperaktiviteten är ju av en orsak inne i hjärnan, förklarade min läkare för många årsen.
Det handlar om att en del av hjärnan, inte är riktigt vaken.
Det är ju ett problem, för sover en del av mig, så för att kompensera detta behöver jag ju röra på mig. Eller få igång min omgivning, så att jag blir stimulerad och inte somnar.
Innan Concerta, var jag inte medveten om det.
Utan hoppade upp i sängen, redan klockan fem på morgonen. Hade morgon damp enligt min make, som i och för sig var glad över min energi.
Min energi då, resulterade ju i att han slapp städa, skicka ungar till skolan, rensa ogräs, dammsuga, mm mm. Problemet var ju mera av störningsresultat.

För hur kul är det att vaknat till dammsugarsurr, eller hysteriska anfall, då jag utan en ända reflektion fick ett vansinnes utbrott, för att det inte blev som jag tänkt, om inte saxen var där jag hade bestämt att den skulle vara.
Eller om barnen försov sig, och det blev stress.
Stress är inget jag fixar, ingen stress överhuvudtaget, då jag är i en stress situation är det kramp, yrsel, och rörig blir jag, eller blev ska jag nog säga.
För idag utsätter jag mig inte för sådana situationer, hmm det blev lite väl ambitiöst.
Mera riktigt är att säga, idag med Concerta, mina insikter som ännu gör lite ont, så försöker jag påverka stress situationer, och försöker att inte hamna i dem.
Ännu en gång ser jag att jag hamnat utan för ämnet, och seglat iväg ännu en insikt som jag jobbar på ….
För det jag ville säga med detta inlägg, var att idag, med Concerta sover inte den delen av hjärnan och idag vet jag fysiskt, hur det var varje dag innan concerta.

Tar jag inte min tablett på morgonen, så är det ett regel utan undantag att jag är hyper hyper innan klockan tolv på dagen, efter tolv är jag mera död en levande. Blir tvungen att sova middag i flera timmar.
Innan Concerta låg jag jämt och sov middag, något som min gamla farmor lärde mig redan som liten.

Undra vad hon hade…
Min farmor vaknade klockan fyra varje morgon och redan innan klockan nio hade hon duschat, polerat och dammat tvättat alla golv och sulor på alla skor, men de dagar och veckor jag varit där så var det en regel att upp tidigt städa fixa laga mat sen klockan tolv nu sover vi lite middag sa min farmor. Jag tror inte att min farfar innan 67 år ålder viste hur man över huvudtaget fick igång dammsugaren.

Idag med Concerta, har jag dammråttor ibland stora som hus, idag blir det korv och mos till middag ibland, bokhyllan har överlevt, utan att jag dammat den och mina stickor är där jag la dem för längesen, mina tavlor och oljefärger ligger orörda tyvärr.
För det är väl det som är det negativa, med Concerta kreativiteten dör och sipprar ut i tomma intet.
, Det positiva med ADHD, det är just kreativiteten, om du i ditt tillstånd har förmågan att få fram din kreativitet.
Men ännu så länge skriver jag ju min blogg ,fast även det har blivit mindre och mindre men Concertan.
Adhd för mig är Kreativitet, och skapande. men så tröttnade och frustrerande, utan insikter, för det hann inte jag med i mitt tillstånd av adhd.
Insikt gör ont och ont igen…. 43 år och nyfödd inom det området.
Det känns i alla fall så, för innan min diagnos så hade jag inte haft tid, förmågan att stanna upp, reflektera över vad jag hade för del, i att det blev si eller så.
Det har jag tyvärr idag!
Idag är jag medveten om, att jag har en del, i att det blev så.
Mitt ärliga svar, gjorde att jag trampade någon på tårna. Det hade jag inte tid med innan, jag såg det inte, och förstod det inte, innan Concerta. Det gör ont idag, då jag nu är tvungen, att lära mig nya erfarenheter som nyfödd, i en 43 årig kropp.

Malix

funderingar från mina studier

Tankar om evolution och gener biologi och neuvro psykologi med adhd€¦

En egen tanke när jag träffade min läkare angående adhd så visade han ett exempel.

I val

Vanliga människor utan adhd, är mera medvetna om följderna i deras val. Om de måste välja, om de har två val att göra, och dessa val har två mindre bra resultat så har det utvecklats en del i hjärnan som gör att de tänker efter, och väger för och emot innan de bestämmer sig. En människa med adhd har samma val att göra, men är mera impulsiv och tänker inte på vilken konsekvens det får. Enligt min läkare nu till det intressant i det hela€¦

Människor som sedermera får Rittalina, Concerta mm har sedan samma eller mera möjligheter att göra samma val, som människor utan adhd. Detta förklarade han med att det var en del av hjärnan, som med dessa mediciner, somharenlitendos av centralstimulerande medel (metylfenidathydroklorid), som förbättrar uppmärksamheten och minskar förekomsten av impulsivt beteende. Han menade även att denna lilla tablett hjälpte till att ta bort nyfikenheten, som ungdomar har till droger och att missbrukare som missbrukat länge som var adhdare, faktiskt slutat missbruka då de fick hjälp för sin funktions hinder.

Nu till mina tankar ….

Det centralstimulerande medel (metylfenidathydroklorid) som förbättrar uppmärksamheten och minskar förekomsten av impulsivt beteende.

Är det en kemisk substans, som finns naturligt hos vanliga utan adhd?

Så som serotonin halten och nivå regaleringar där €¦

Att då jag äter Concerta får en bättre mera regelbundet, nivå tillförsel av just detta?

Kan man då likna det med kamouflerings effekt som kokainet har med lust känslan.

Iså fall vad är det som gör att Concerta och ritalina, fungerar bättre än Zoloft och Cipramil vilka är SSRI-preparat och mera är till för depressions hämning.

Här finns ju då tankar om att adhd are, har ju förmågan att vara ohämmade barn impulsiva och eller inte så eftertänksamma, beror detta i så fall på att vi är mera hemi dominanta av högra hjärnan eller är det våra upplevelser ifrån miljön den sociala omgivningen, som oftast blir en negativ upplevelse för oss? Vilket gör reglerings systemet av serotonin. kanske minskar och vårt kortison halter är mera höga. men aggresivitet är ju en dal av adhd? har adhd are iså fall biologiskt alltid en högre dos av kortison?

Här blev massor av frågor för mig, och massor av reflektion utifrån det jag av mina livserfarenheter och kunskaper jag fått med mig på min resa genom livet ,men även utav de jag läst just i detta kapitel €¦

Det här var det mest intressantaste jag läst, jag har många tankar i vanliga fall här fick jag ännu fler och massor av Hmmm men även aha

Även tankar om evolutions teori, detta här med att upptäcka fusk och rädslor

Hur kommer det sig att vi fortfarande har adhd, vi borde ju ha gått under i början med alla våra egenheter av nyfikenhet provar saker som inte andra vågar? Eller var impulsivitet en egenskaps som utvecklade djupsintheten i andra i överlevnad syfte, eller var det rent av en överlevnad i högsta grad att vara mera orädda och impulsiva var det en tvungen het för att skaffa mat?

Gud min skapare dessa kapitel har skapat tankar kunskaper och massor av egna slutsatser

Malix

En studie om medicin och ADHD

lite intressant det ska börja en forskningsstudie om adhd. Där de ska mäta människors koncentration i studien skall det ingå människor med adhd, misstänkt adhd och andra med tror jag. Forskningen vill titta på hur medicinerna faktiskt hjälper människor.
Denna studie blev jag väldigt intresserad av, kanske just för jag läser om personlighetspsykologi och om forskningen runt detta just nu. Så det ska bli väldigt spännande att få vara en av deltagarna i denna studie. Även om jag nu inte själv leder forskningen som kommer fram till de vetenskapliga bevisen, så blir jag hur som helst en länk i denna studie. För utan oss med Adhd, så hade ju ingen vetenskap om detta blivit till. Så Jag har en fördel med min diagnos i detta sammanhang, vilket är jag och de som är lika med mig hjälper till att leda mänskligheten framåt angående ADHD studien ……
Nu fick jag till det tycker jag hehehhe!!!
lev väl och njut av stunden….

/Malix

Husvagn solifer

Min man behöver en uppryckning och behöver ta sig i kragen……..
Det var tur att han inte var i husvagnen, när vi kom dit utan var på sitt jobb. Våran lilla kille vet vem jag är, och vet hur jag blir, han vet hur vi brukar ha det, när vi är själva i våran husvagn. Det är även så att han tycker om att vi har det så, när vi är ute med våra husvagn. Det första han sa när vi kom in i husvagnen var : Ursh var stökigt, pappa har ju inte städat. Det har pappas lilla kille och hans lilla fru nu gjort, det brukar ta en kvart att städa en husvagn, men idag tog det två timmar. Nu sitter vi här, jag och min lilla kille, och njuter! Våran traditionella resa, som bara vi två gör varje höst. Nu är det lite ändringar , vad beträffar resans mål för, två veckor varje höst brukar vi åka till Strömstad. Där har vi behandling i tomatis, vilket är musik Mozart och gregorianska sånger. Denna är behandling hjälper barn med AS och adhd, behandling hjälper barnen att kunna koncentrera även andra saker. Detta är inget vi ska göra i höst, för han är klar med tomatis behandling. Men vi stack iväg bara jag och han, just nu när vi är klara med städning och allt annat som vi var tvungna att göra, så sitter vi här…. Det är ju jag och han som mest uppskattar våran husvagn, just nu njuter vi….. Vi, bara jag och min lilla kille och i våran husvagn. När min kära make sedan kommer så ska han tas lite i kragen, om jag inte glömt det då…
Även en annan spännande sak händer nu, min stora nästan vuxna barn är för första gången ensamma hemma. Navelsträngen klipps just nu av, gör det ont mmm men någongång måste vara första… sköt om er nu mina barn, glöm inte av att äta riktig mat dessa två dagar och gå och lägg er i tid, …. Men framför allt Njut av att ni för en gångs skull får sköta er själva ……
Ta hand om er, gör allt som jag INTE gjorde när jag var ung, men med förnuft och balans…..

Allt skulle bli så bra oavsett

Så trodde jag då jag skulle få min diagnos. Oavsett om de sa till mig att jag du har ADHD, eller nej du har inte det. Så trodde jag, att jag på något sätt skulle få en enklare tillvaro. Detta har inte hänt!
För jag är den samma idag, som jag var innan jag fick min diagnos.

Men en stor skillnad finns där trotts allt.
Nu handlar det om, att jag har större förståelse för mig själv, att jag på något sätt mera rycker på axlarna. Än att jag gräver ner mig i själv kritik, och stygga tankar mot mig själv. Idag säger jag inte till mig själv att jag är värdelös och dum i huvudet, utan idag ger jag mig lite extra kärlek och klappar om mig själv.

Detta gör att jag idag vågar titta mera på sådant som jag inte har full koll på, jag vågar se till mina brister.
Kanske är det så att mina brister kommer finnas hela livet. Men nu när jag öppnat ögonen, så har jag en möjlighet att göra något åt dom. Skulle det nu vara så att jag inte har förmågan att göra något åt dom, så har jag idag större mod inom mig, att faktiskt be om hjälp.
Det vågade inte jag förut, då vände jag ut och in på mig själv för att lyckas.
Lyckades jag inte så valde jag att se det som meningslöst och ointressant.

Har säkert massor av sådana beteenden ännu idag, men skillnaden idag är att jag är medveten om dem. Jag kan välja om jag vill göra något åt dom….
Det är den stora skillnaden mellan innan adhd och efter adhd……
Idag känner jag en stor tacksamhet åt denna skillnad, den gör mig mera ärlig, trygg och kärleksfull emot mig själv.

så här mång inlägg blir det bara för att

Jag egentligen är så illa tvungen att plugga. Hela mitt huvud är så fullt av idéer just nu det poppar upp i kapp med orden i boken. så mycket grejer som jag gjort idag har jag inte gjort på ett år säkerligen! Jag har till och med kollat i och sökt nya utbildnings kurser för nästa termin. Denna gång sökte jag fyra kurser alla inom psykologi och en av dem är : kriminellt beteende och nevropsykologiska funktionshinder. I min Adhd värld är jag redan där tankarna går i 140 och jag längtar tills i januari för att se om jag kom in.
Nu är det ju så att det bara är oktober, jag kämpar med min andra Kurs i personlighets psykologins teori och forskning. så för mig är det bäst att jag stannar kvar här och nu och lägger all kraft på dessa teorier istället för att springa iväg till nästa. Men det är ju ett av mina dilemma jag är aldrig där jag ska vara just nu utan antingen är jag kvar i går eller i morgon om en månad eller halv år. Har lite att jobba med ser jag och nu så ska jag inte skriva ett inlägg till för nu dj…. ska här pluggas!!!!
ha det gott alla

ett kort inlägg

ska idag för första gången till läkaren som nu och under fortsättningen skriva ut min medicin Concerta. Vet inte varför men detta gör att jag är lite orolig. Vet inte om det är för själva besöket, eller om det är för att jag har knappt om tid för att hinna till jobbet. Kanske är det både och känner mig stressad, och har gjort det under några dagars tid nu ……
Ha det gött alla
Idag är första dagen på resten av mitt liv !!!

Conserta ger mig ett mera vaket tillstånd

Vissa dagar har jag börjat glömma av min lilla tablett. Det är då inte så, att jag kommer ihåg att jag inte tagit den.
Utan jag upplever att den inte gjort verkan. Framåt niotiden på morgonen, utan tablett känner jag det som om halva kroppen sover. Det känns som om halva kroppen har bedövning i sig utan tablett.
Jag har även svårt att hålla mig vaken om jag bara sitter still utan concertan. Utan att tänka på det så slumrar jag liksom till om jag inte rör på mig.

Blir lite konfunderad över att för bara några månader sen, så åt jag inga tabletter och visste inte att min kropp var sådan då. Jag upplevde inte då sådana symptom som om att jag skulle var trött. Innan jag fick dessa tabletter så var jag pigg på morgonen. Stutsade upp ur sängen, och fixade med det mesta!
Här hemma kallade vi det Morgondamp, där denna damp fick utlopp i städning, stickning, och ett snabbare tempo. Själv led jag inte av det utan tyckte det var ett naturligt sätt för mig. Har ju alltid varit sådan att jag är morgonpigg och fått gjort det mesta då. Den som led av detta var nog min man och mina sovande barn. För ibland fick de vakna till ljudet av dammsugaren eller av att jag skurade toaletten eller köket. Innan min medicin vaknade jag nästan alltid vid fem på morgonen och framåt sex sju på morgonen brukade jag vanligt vis vara i full gång. sen framåt elva tolv var jag helt slut i kroppen och var tvungen att sova lite middag.
Denna middagslur finns inte idag. Jag kan inte sova middag för jag är inte trött. Om det beror på tabletten eller om det beror på att jag tar det lugnare idag eller båda delar, vet jag inte. jag sover fortfarande inte mera än sex timmar men jag är inte helt slut på eftermiddagarna längre och jag kan till och med var vaken på kvällarna.

Min upplevelse och erfarenhet av denna tablett, ger mig ett nytt liv både på gott och ont.
Helt okey för mig att inte sova middag, men att min energi inte är så intensiv som för är något jag saknar.
Inspiration var något jag hade hela tiden förr idag får jag mera invänta att den infinner sig …..

Adhd Skola

Idag har det varit en riktigt lat dag. Vid middagstid åkte vi iväg till u-valla för att komma från väggarna en stund. Under tiden i bilen, hade vi en rätt intressant diskution jag och min man. vi pratade om att synas och att var någonstans i centrum. då kom mitt bloggande upp och att jag skriver för att jag vill synas enligt min mans sätt att se på det……
Det är en fråga jag funderat på nu under eftermiddagen.

Jag kom inte fram till samma sak som min man. Det jag inte är riktigt säker på är varför jag skriver, inte heller för vem jag skriver. Det jag kom fram till är inte hela sanningen tror jag, utan en del av ett större sammanhang. Det jag nu kommit fram till är att jag nog inte skriver för någon annan än mig själv, är det nu så att någon skulle läsa mina inlägg så visst det är helt ok.

En tanke som kom framför mig , blev också att: hoppas då de läser de inläggen som har något att säga.
För min egen del så skriver jag gärna och ofta mest hela tiden.
Jag kan få en mening i mitt huvud som poppar upp på morgonen, den skriver jag ner i ett word dokument och jag vill låva att det blivit många meningar under årens lopp.

Innan datorns tid hade jag alltid ett kollegeblock, där jag samlade mina ord och meningar. Tankar som popppade upp blir ibland nån berättelse som ingen läser, ingen ser, mer än jag. När min son var liten brukade jag ibland skriva nått som vi läste till kvällen istället för godnatt sagan.

Att jag skriver rätt många inlägg om ADHD beror på min historia.
Jag har slitit, gapat och varit helt vannsinnig, ibland då min son blivit felbehandlad av skolans värld.

Jag har försökt att diskutera, och på alla sätt försökt få lärare att reagera, se min son i stället, för alla problem de upplevt att han har.
Jag har varit livrädd för att min son ska uppleva och känna samma värdelöshets känsla, som jag kände då jag gick i skolan.

Mitt mål som mamma, har varit att ge mina barn allt, som jag kan i form av självkänsla och mod.
Visst alla gånger har jag inte lyckats, och alla gånger har jag inte heller haft ork och mod till det. Men Jag har försökt och jag gör det än.

Jag blir så ledsen, när jag ser och upplever, hur skolan inte har mera kunskap, om dessa barn.

Jag kan inte förstå hur vissa lärare år efter år, går till sitt jobb och kränker barn, som inte är som barn ska vara enligt deras syn på barn.

Hur kan de ta sig till sitt jobb, känna yrkesstolthet, vara nöjda med sig själva och sitt jobb. Då de varje dag kränker den lilla killen som har myror i brallan.
Vad är det som gör att de inte ser Kalle och hans svårigheter, med att sitta still.
Vad är det som gör att de som har lång utbildning, och så mycket kunskap, inte vet hur de ska hantera en sjuårig kille? Hur kommer det sig att sju olika lärare som ser samma kille, har så olika sätt att se honom ?
Det som är problem för en lärare, ser den andre läraren som en tillgång.
Varför har de inte ett forum, där de sitter och pratar med den lärare som uppskattar barnet och ser alla hans förmågor.

Detta är något som jag faktist tog upp på ett kvartsamtal med min sons huvudlärare. Jag frågade honom hur det kommer sig att vissa av lärarna, inte klarar av honom?

Dessa lärare var ju även lärare som inte heller min son klarade av.

Hur kunde det var a så frågade jag, alla utlåtande om att han stör, pratar högt, sitter inte på sin plats, slarvar och kan inte konsentrera sig…. sen finns de lärare som inte har några problem med honom.
Deras ord om min son var bara possitiva och uppmuntarnde. Oftast om hur interligent och klok han var.
Huvudläraren kunde inte svara på detta.

Det kan jag och det kunde jag då oxå….. självklart var han lika okonsentrerad på dessa lektioner, självklart så var han lika rörlig då…

Det ända som var annorlunda var dessa lärares bemötande mot min son. De såg inte heller bara problemen och fokuserade på det som var jobbigt, utan de såg hela min son. Problemen var de medvetna om, men de fokuserade på det som var bra, de tittade på det positiva och förstärkte dessa sidor hos min son, Framför allt de visade honom respekt, var konsikventa. De lärare som fått min son att må bra, växa och utvecklas . De som ska ta åt sig av medaljen min son lyckades vinna i form av betyg, är just dessa lärare som såg alla min lilla pojkes sidor, som förstärkte de sidor som de uppskattade och ville se mera av…..

Tyvärr så finns det inte så många sådana lärare. Men till er som finns: Ni är guld värda!
Sluta aldrig att undervisa, sluta aldrig att se och förstärka det som är bra hos alla människor…..

Tack! för att min son hade förmånen att ha dessa underverk till lärare, som insåg vikten av att se den lilla goa kille han är, och att de bortsåg från det negativa.

Det har gjort att min son vuxit, fått en bra grund att stå på, i han vuxna liv det so nu börjar närmar sig med raska steg…

Ännu en gång kom jag ifrån ämnet märker jag

Concerta, Adhd och Jag…

nu har jag ätit medicinen Concerta ett tag. I början var jag inte så nöjd utan det var mycket som blev snurrigt, fick hjärtklappning och jag blev lite stressad framför allt tyckte jag att jag blev väldigt lat. Efter en tid med tabletten och ett litet samtal med min lilla tjej som jag har en speciell relation med. Hon bodde hos mig ett tag under en period i hennes liv då det snurrade på för mycket för henne. så valde jag att bestämma mig för att nu räcker det nu ska jag sluta att känna efter och sluta med att se detta negativ. Började också med att mera konsekvent skriva i min Jag är bra bok igen. Vilket ger mig perspektiv och en chans till reflektion av min dag. Nu är det ju så att jag skrivit i jag är bra bok under några år . En gedigen samling har jag lyckats samla på mig. Min självkänsla och min inre trygghet har vuxit inom mig, samtidigt som böckerna blivit fler och fler. Har läst så mycket om Concerta och adhd både för och nackdelar. Idag har jag bestämt mig för att denna lilla tablett hjälper mig att varva ner och hjälper mig att ta en sak i taget till och med så hjälper den mig att slutföra saker och hjälper mig att tänka tanken fullt ut. Concerta hjälper mig även att stanna kvar och lyssna på det jag säger till mig själv. Denna ro som jag i början fick mig att känna mig lat är något jag behöver för att kunna stanna upp, lyssna på min inre röst. Lugnet gör att jag mera idag känner inom mig att det är det här jag vill, det är det här som är rätt. Concertan hjälper mig också att titta på vad som gjorde att det kanske inte blev så bra , för idag stannar jag kvar i mig själv , i min upplevelse den stunden den varar. Visst det finns bieffekter som är mindre bra , en av dessa är att jag idag inte sover middag varje dag, vilket jag innan concerta gjort varje dag i mitt liv. Då jag förr brukade sova middag, är jag inte alls trött idag, men när kvällen kommer och kudden ropar på mig somnar jag när jag lägger huvudet på kudden.
En annan nackdel med concertan är att alla mina måsten har försvunnit ut och inte finns mera. För jag har upptäckt att vissa av dessa måsten, hade varit bra, även idag. Det hade varit lättare att städa om jag hade haft mina måsten varje dag, för då hade jag inte behövt lägga ner så mycket tid på att faktiskt städa idag.

Concertan

idag har inte Consertan satt stopp för mig, eller så har jag bara vart bestämd på att göra något vettigt, för en gång skull.För i dag redan vid åtta fick jag fart, eller redan då bestämde jag mig för att städa lite. I min tanke skulle jag bara dammsuga, i verkligheten blev det som det brukar bli innan concertan, härjade runt lite överallt, bytte sängkläder , manglat och massor av annat onödigt. Har hundra tankar i huvudet, men vet att jag tog tabletten i morse. Antingen funkar den inte, eller så börjar jag behöva mera i dos?
Eller så börjar jag bli som vanligt igen, trots tablett. Men idag är en dag som jag gillar, jag gillar mig idag. Mitt gamla jag är tillbaka, och jag har fått tillbaka min morgondamp, fast utan tröttheten efteråt! Det kanske är just så det ska funka att jag är som vanligt, fast slippa tröttheten, som gör att jag sover flera timmar på eftermiddagen. I så fall Hurra!! Då blir jag genast mera pigg på att äta Concertan. I morgon arbetar jag det långa helg passet börjar 11.00 slutar 15.30 på Söndag. Massor av pengar blir det, måste ha en positiv inställning annars står jag inte ut.

Lite kusligt blev det då jag såg på aftonbladet sida i tisdags läste om Liseberg och Rainbow vi satt där för tre veckor sen jag och min dotter snart är attraktionen borta för alltid . Redan för ett par år sen brast ju något i hydraliken som gjorde att massor av människor då fick förstörda bilar men vad är det mot vad som hände i måndags. Tur att ingen dog härdan efter ska jag lyssna på min man som inte åker något där! Ursäkten han har är: att han är klok och interligent, mot oss andra som inte fattar bättre! Upplagd av malix

kan det handla om adhd?

jag har ju nu ätit concerta i några månader. Idag ser jag att morgondamp och energin är som bortblåst. Vaknade inte fråns halvnio idag. Det känns inte bra för jag är van att vakna tidigt vid sex som senast. Jag blir berövad mina morgnar som jag uppskattar så mycket Mitt liv blir i slow-motion. Orkar inget vill inget, min kreativa sida finns nästan inte kommer inte ihåg när jag senast satt och skrev eller ritade. Jag tror inte att concerta är något som passar mig. Innan jag åt dem, så trodde jag att det var det som saknades. Att jag skulle må så mycket bättre. Visst idag hinner jag med mina tankar, och jag är inte ute på motorvägen i huvudet. Dessutom så trodde jag att det här att jag hela tiden måste ha något att göra, var något som jag mådde dåligt av. Jag trodde det skulle bli skönt att slippa hålla på hela tiden, att slippa börja på saker att inte städa hela tiden och alla projekt som jag hållit på med att de skulle vara skönt att inte ha det så. Jag är inte lika säker idag. Eller är det bara ångest över att jag känner mig lat som gör att jag inte tycker om det? Förrut så tyckte jag ju att herre djävlar fan vad duktig jag är jag har städat, jag har handlat, jag har stickat, och allt vad du kan tänka dig redan innan kl 11.00 på morgonen . Med concerta i kroppen ska jag vara glad om jag gör något av det, under en dag. Förr hade jag olika listor på vad jag skulle göra på dagarna, listor på vad jag skulle städa mm mm, idag ska jag vara glad om jag skriver upp hårschampoo på inköplistan. Har jag idag lyckats skriva upp det på inköpslistan, så ska jag vara glad om jag får med mig inköpslistan till affären. Jag saknar mitt gamla liv! För på bara några ynka månader har mitt liv förändrats. Badrummet i källaren skriker efter hårschampo. Huset efter städning, och jag och mig efter rutiner och struktur! Visst mitt liv har säkert blivit mycket lättare för mig, idag hamnar jag inte i situationer , utan att hunnit med själv, jag hinner liksom med, varför det blev så, eller varför han eller hon sa så. Jag är i situationen, på ett sätt som jag inte var förrut. För då något av det jag gjort förut, blev konsekvens Var jag redan någon annanstans förut. Idag blir jag liksom mera närvarande i stunden då konsekvensen blir, på gott och ont. Det här med att vara där konsekvensen är, blir jobbigt. För jag ser och upplever idag, mera att det var jag som gjorde att det blev så. Det har jag inte haft tid, att tänka förut.
Dessutom vet jag inte om jag står ut med att vara så lat. För nu ramlar allt på mig jag måste handla, jag måste städa, med mera. Men jag gör det inte . Beror det på tabletterna eller vad beror det på ?

adhd concertaLång helg på jobbet

nu är mitt långa arbets pass slut….. och nu har jag fyra långa lediga dagar. Blåsigt men solen lyser i allafall. Lite seg och mör känner jag mig, detta beror på att jag sovit dåligt på jobbet, och haft möte på förmiddagen. Det här med möten är jobbigt för mig, fast idag var det ju inte så farligt. Det är ju semestertider och inte så mycket info utan mera allmänt. Det känns motigt att börja jobba så här efter semestern ,har haft jätte svårt att komma igång. Har helt enkelt ingen lust. Vet inte om jag tröttnat på jobbet eller om det varit för lite av lugn och ro? Fast det kan ju bero på medicinen oxå. Medicinen tar ju bort många känslor.Det roliga är inte lika roligt längre, det tråkiga mindre tråkigt. Jag har så svårt att ta mig för saker och jag har svårt att sätta igång med saker. Ibland funderar jag på att sluta med medicinen, så jag blir som vanligt igen, som den som jag känner. För mitt nya jag som är jag är obekant för mig, jag känner inte henne på riktigt, och vet faktiskt inte om jag vill lära känna henne heller. Jag tror jag trivdes mera med mig själv innan concerta. Idag känner jag så. Fast det finns ju dagar då jag ser vilka bra effekter det blir av att jag äter medicin oxå. Jag blir inte lika stressad och städar betydligt mindre och handlar inte i massor heller, detta på gott och ont för i skafferiet är det oftast bara det nödvändiga i dag. Det finns inte mycket i skåpen idag, som man kan små äta, och idag ser inte jag någon som helst lust i att äta, utan det är mera ett nödvändigt ont även detta på gott och ont, blir ju smal kanske och det ser jag som positivt.

Att bli mindre och smalare gör ju att kläder blir för stora, vilket gör att jag förmodligen kommer att behöva köpa nya kläder. Hmmmm i allt detta så blir det en positiv tanke köpa kläder gör ju inte ont, och är inte så tråkigt heller för den delen, snarare tvärt om. Nu tänker jag inte uttala mig om hur min make kommer att uppleva detta, inte hans plånbok heller!
Det lär jag få höra då han läser här kanske, eller den dagen vi ska ut och shoppa heheheh…….
Kom just på att jag kanske ska vara lite extra snäll ett tag fram över, så han är på gott humör den dag stan ligger fram för mina fötter

Funderingar kring ADHD

Mulet och grått ute men ändå varmt . Ã…ngesten över att semestern är över, har lagt sig. Livet ska nu återgå till sin gilla gång. Komma tillbaka till rutiner och det vanliga är egentligen helt ok. Om det har med adhd att göra, har jag ingen aning om. Men jag är en rutin kvinna. Stukturer och rutiner är något som jag måste ha i mitt liv. Utan rutiner och struktur funkar inte min vardag, det blir inget gjort, och dagarna går ut på att leka. Jag är ju så medveten om att rutiner i mitt liv är ett livnödvändigt ont, ändå är känsla av befrielse en härlig känsla att uppleva då semestern är ny. Befrielsen att kunna göra vad man vill, inte ha tider att passa, och inget planerat. Lika skönt är det när rutinerna är tillbaka. Det inrutade och det fyrkantiga är en trygghet som jag kan vila mig i. Trygghet är något som hela min kropp och själ skriker efter. Kanske är det som är adhd. Min kropp och mina tankar är så otrygga i sig själva så i det inrutade känner jag mig lugn. Min adhd ger ju mig ett virvelvarv av impulser som inte riktigt går att tygla allt går snabbt och händer så fort. Sen står jag där och funderar på hur kunde det gå till så här, eller hur blev det nu? En overklighet känsla som om det inträffade spelades upp på film eller som något jag just läst om känner jag ibland. Så det inrutade och rutinerna är nu välkomna även om det känns som om jag skulle kunna vara ledig ett helt år till.

Upplagd av malix

attention

är en förening som jobbar för att förbättra samhället för NPF-are. Då den kommer så finns det mycket som jag läser i den har varit medlem i ett år tror jag. Denna tidning hittade jag ett häftigt halsband som jag kommer att inhandla gruppen AC/DC brukar skriva gruppens namn så som detta halsband var gjort så snart kommer jag vara ägare av ett fräckt halsband med bokstäverna AD/HD. Gå in på denna sida och titta på smycken kolla även in det andra.

 

idag har jag kommit på något helt otroligt ,något som inte kunde hänt för några månader sen. Varje morgon tar jag en tablett. Varje morgon kommer jag ihåg att ta min tablett! Detta har inte hänt förrut, vad det än har varit förut så har jag lyckats glömma av det ,efter ett par dagar. Nu är det annorlunda, det är det första jag tänker på när jag vaknar, det första jag gör till och med innan kaffet! Jag pratar hela tiden om att jag inte tycker om, att jag ska behöva en tablett, men innerst inne så känner jag att jag behöver den. Denna lilla tablett får mig att fungera i vardagen, den får mig att känna tillit till mig själv och mina tankar. Jag som förr trodde att det inte kunde vara på något annat sätt. Att det var jag som bara inte ansträngde mig tillräckligt, fast jag var helt tom då kvällen kom helt slut, somnade bara huvudet kom till kudden. Idag vet jag bättre,visst det var jag som var rörig ,det var jag som inte var som alla andra.
Min verklighet var lite jobbigare och lite mera kaotisk mot hur andra hade det. Nu ser jag hur lite jag förstått innan, nu ser jag alla mina utbrott, och all min ilska, all energi jag lagt på att städa, handla, uppfostra, all min ansträngning på att vara lika duktig, lika bra, lika klok. Jag har lagt ner så mycket energi, på att vara lika koncentrerad, lika fokuserad som alla runt omkring mig. Det har varit så tungt och så ansträngande för mig. Då andra tar tag i saker, eller ska lära sig något, så behöver de inte lägga ner så mycket kraft på det. Deras tankar stannar kvar där de ska vara, de behöver inte ha koll på vad som susade eller vad som hände någon annanstans, deras tankar flyger inte iväg, till något annat än det de gör just nu. De sitter inte i timmar och grubblar över vad personen egentligen menade eller vad som egentligen sas, utan de ser och förstår och vet vad som just var. Det är just det min lilla tablett tillför mig idag. Idag är jag här just nu, vet precis vad jag gör, ska göra, vad som förväntas av mig . Jag lyssnar inte på det som inte blir sagt, utan på det som sägs. Jag krånglar inte till det för mig, inte över huvudtaget. Det här är något nytt för mig , samtidigt som jag känner en sorg över hur det varit, så känner jag en stor tacksamhet över hur allt nu har blivit mycket enklare. Jag känner en stor tacksamhet över att jag äntligen har fått förmågan att stanna upp och att jag har hittat ett lugnare tempo. Tack för att mitt liv blivit mycket enkelt och mera fyllt av känslor som stannar kvar, vilket gör att jag idag upplever mera i mig själv. Tack för att jag idag har förståelsen över varför det har blivit som det blev, det gör att jag kan förlåta mig själv. Jag hade ingen kompass till kartan innan, kunde inte heller förstå vad som var på kartan för den var inte skriven på mitt språk. Idag är kartan översatt på mitt språk och kompassen har jag med mig så nu kan även jag ge mig iväg ut i livet utan att snubbla.

ADHD är bra

 

Jag gillar morgonen. Då kan allt hända. Min morgon går ju åt till att få iväg barnen till skolan. Kaffe ska drickas och jag skall vakna. Det var lättare för mig att vakna för mig innan jag började med Concerta. Då studsade jag upp ur sängen fixade kaffet och härjade runt. Dammsugaren var i gång innan jag och min familj hann vakna, mitt hus var rent och fint. Hela mitt kylskåp var fullt av allt kaviar tuber,  för en månads tid. Mina räkningar var betalda innan de kom. Bröd bakades,  tider glömdes, inget slut gjordes allt stod halvklart, tvätten var upp häng, struken, i vackra högar som aldrig kom in i garderoben. Skulle det vara så att de kom in i garderoben så låg dom i samma hög vilket gjordes till flera så högar som inte längre såg strukna ut.

Idag är så mycket annorlunda och jag vet inte om jag har vant mig ännu. Idag står dammsugaren och skrattar åt mig. Kylskåpet ligger en halv tom kaviar tub, min dotter påminner mig ständigt om att du måste köpa kaviar. Räkningarna blir betalda när det brinner i knutarna. Hår schampo är slut, strykning är inte ens uppsatt på min prioritets lista.

Vad beror detta på?

Är det så här mitt liv skall vara nu, kan det inte finnas ett mellan ting? Det är en lite för stor förändring för mig, för att jag skall finna mig harmonisk med det. Från militärisk ordning till ett kaotiskt kaos, varför kan inte jag ha ett mellan ting

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/category/adhd/page/35">
Twitter
%d bloggare gillar detta: