Relationer är inte lätt att stava till ens.

idag ser det ut att bli en fin dag, order här sitter jag igen och skriver med kaffet bredvid mig.  Tabletterna är slut som jag skulle äta men magen och kroppen har ännu inte fattat det.  Hoppas de inser att jag inte ska ge dom mera gift nu. Gå gärna in och hjälp  Dottern med sitt hundkort. 

Jag har många människor omkring mig, inte allt här hemma med det finns så många människor där ute som jag bryr mig om. Igår vart det en kille som kommit in i våra liv för några år sedan.  Igår mådde han dåligt och vi pratade över sms.  Jag och maken pratade om det efter att vårt samtal tagit slut.  Det blev så många frågor i mig efter vårt samtal. Hur kommer de att fixa det? Hur mår min speciella tjej, hur mår han? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre för dom båda?  Finns det något jag kan göra?  Ska jag göra något?

Inser att jag egentligen inte kan göra något överhuvudtaget. Mera än att finnas här om någon av dom behöver.  Tycker väldigt mycket om de båda två. Vill dom väl och vill se att de verkligen fungerar med deras liv så som de själva vill.  Jag är faktiskt lite rädd, för vilka val dom kommer att göra. För båda två har faktiskt haft ganska så dåliga historiska val.

Nej jag inser att de är vuxna och får reda ut själva, men jag kan vara här om de behöver… Oj vad jag skulle vilja ta tillbaka tiden och berätta med hela handen att nej nu gör vi så här. Antagligen hade det inte hjälpt, för livet det måste man själv leva utifrån sig själv. Relationer är jobbigt, man måste arbeta med sina relationer, Ge och ta men mest ge. Ger båda i sin relation så kan det funka. Nu tror jag inte att de inte har gett, för jag tänker att de båda två är givare. Tänker att man även i en relation måste ha mål, måste våga ha tråkigt. Våga må dåligt, våga möta den som mår dåligt och må dåligt tillsammans.  Prata, prata, prata säger jag. Maken, han skulle nog säga, prata mindre om han satt här. Kanske är det en vågskål och stunder man faktiskt ska vara tyst. Vissa stunder prata.

För ganska så många år sedan var jag den som mådde sämre, nu är jag gift med världens bästa make som passar mig helt perfekt.  Jag var hemma och sjukskriven väldigt länge. Vissa dagar va jag så under isen att det nästan inte gick att andas.  De dagar var maken mera än bäst, för han gav mig luften, bar mig framåt, gav mig hopp. Ibland kunde jag ligga i sängen och bara gråta, då låg han bredvid. Han kanske inte sa något men han va där. Han skötte marktjänsten, en dag vaknade jag till mera levande och hade mera känslor av kanske inte glädje och livslust men av något mera ljust. Steg för steg gick det till mera färger i livet.  En dag blev det som aha kolla här. Jag lever jag, ser hösten, jag går framåt och jag orkar andas. Jag lever.

Jag har ju en lite gråare ton inom mig, ibland fungerar jag mindre soligt och tankarna är av mörkare sort.  Den sorg jag då kände lever med mig vid sidan av.  När jag håller på att ramla, blir jag rädd, min rädsla gör att jag hittar strategier för att hitta ut, bort från den där gråare tonen i mig. Tror det viktigaste i detta är att jag vågar prata om det, att jag vågar känna och erkänna att nu måste det bli ett stopp, break, något nytt.

13942574_10153958458704296_908365365_n
Ibland behöver man vara en giraff, så man kan se bortanför träden.

Då gör jag något helt tvärt om, jag får ibland tvinga mig till att göra saker bara för att inte ramla och slå upp det där själsliga såret. Men ibland får jag bara vara med på noterna och gilla läget. Då brukar jag tänka att ja det är en dag imorgon också den här dagen får bli som den blir. Ibland räcker det faktiskt med att bara ha en dag. Det är när dagarna blir veckor och månader som jag inte vill ha.  Det är när dagarna blir veckor som jag måste kavla upp ärmarna. Då brukar jag göra tacksamhetslistorna längre än vanligt. Då brukar jag lägga kraften på att se till att må eller ha det  bara lite bättre än gårdagen.

Men oj vad blev det här? Från oro till må bra ord.  Nog för idag nu räcker det kaffet är kallt och behöver drickas upp av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den vet vi inget om.  Ta hand om dig och se det vackra i dig.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

#5min5maj fast det är den 6 maj idag.

Igår va det då den där dagen då det va #5min5maj Det va dagen vi skulle ta 5 minuter att prata om Psykisk Ohälsa.  Igår vart det då dagen då vi skulle våga prata om det där som ibland kan vara så otäckt.  Igår va det inte någon Psykisk ohälsa jag drabbats av, utan i ganska så många dagar har jag haft soffhäng på högnivå. Till och med så jag nästan skäms.  Här har det seglat in en vidrig förkylning med feber och om jag inte vart riktigt snabb med näsduken skulle drabbats av 11 under näsan.   Nu gjorde det inte så mycket om vi pratar #5min5maj för matrialet det dök upp sent, vill jag lova det dök upp idag. 🙁

DSC_0104

Bättre sent än aldrig.  Nu är jag  inte helt kry ännu, de där 5 minuterna det får bli sedan. För denna förkylningen vill jag inte dela med mig av till någon. Inte ens till min värsta ovän,  nu har jag kanske inte någon värsta ovän så den får stanna här hos mig, med jag vill eller inte.

Just det där dök det upp ett av de som jag tar till för att må bra…. För jag väljer idag mina vänner, dom väljer inte mig. Nu har jag inte många vänner men, de vänner jag har dom har jag nära och är värdefulla för mig.

Här kommer i alla fall min fem tips på att må bra och blir extra viktiga då jag ibland hamnar i de där mindre bra måendet.

#5 min även om det är den 6 maj idag.

#1. Ta hand om mig själv på mina bästa sätt. Göra saker som är bra för mig, som jag tycker är roligt.

#2. Vara nära och umgås med min familj. Kärlek kan man aldrig få för mycket av.

#3. Träna, och äta bra mat för mig. Nu har jag kanske inte tränat så mycket just denna veckan men att cykla en 30 40 minuter samt styrketräning gör mig hel i kroppen men även i tankarna min själ mjuknar på ett helande sätt.  Äta bra mat, jodå men det där med chiliodling är inte fel det heller.  E lyxig känsla att kunna plocka av en lite chilifrukt från en av våra chilisar för att lägga ner i en gryta eller i salladen :).

#4. Ta hand om min tid, försöker vara här och nu hela tiden.  Problemen har ofta en tendens att vara där borta i framtiden,det är då där borta jag kan göra något åt dom. Ska jag gå runt och tänka på dom hela tiden så lägger jag mera kraft än jag behöver….

#5. Tillåta mig själv att vara mig så som jag är. Just det här sista är så viktigt för mig,  har lagt allt för många år innan på att dölja det som va jag. Vilket va något jag gjorde innan jag fick vetskapen av att jag hade en tillgång av lite olika bokstäver. Idag vet jag och känner till och med mer idag än då att ja men jag duger ju som jag är. Jag är ju precis så där bra på vissa saker som bara jag kan vara. Försöker att leva så att jag kan möta min spegelbild med ett leende. Stå för det jag gör och tillåter mig inte att bli ett offer.  Livet handlar inte om hur man har det utan mera om hur man tar det…..

Nej  nu får det bli lite vila igen känner jag ska krypa upp i soffan med en kopp ingefärste och honung igen.  Får jag kraften tillbaka ska jag till och med  starta upp min råsaftcentrifug och göra en rejäl grönsaksdrink. En sådan där farmors dundervitamindrink :).

1656362_10151952737528341_1213402230_n

Chilin och chilout,

Lev idag just nu, Igår är ett minnen och morgondagen påverkar vi i dagen just nu. Ta hand om din dag den ger dig din morgondag. ‘

 

 

 

 

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Program för temadagar i Mölnlycke kan det va nått kanske :)

Nästa vecka bär det av till Mölnlycke 🙂 Kolla in det.   Hade velat vara där hela veckan och lyssnat på alla föredragen men ibland vill livet något annat.  I alla fall kommer jag vara där den 24 🙂

Program temadagar psykisk (o)hälsa

Här hittar du programmet för temadagarna om psykisk (o)hälsa 2427 november. Alla föreläsningar är kostnadsfria och utan föranmälan. Antalet platser är begränsat, hospital så kom i tid. Välkommen!

Föreläsningar under temaveckan 24–27 november:

Föreläsare: Carina Ikonen

Tre av fyra drabbas av psykisk ohälsa, for sale antingen egen eller som närstående

Psykisk ohälsa är idag främsta orsaken till sjukskrivning. Samtidigt saknar fyra av tio kommuner strategier för att minska sjukskrivningar. Kunskap om psykisk ohälsa är viktigt för alla bl a för att vi ska kunna bereda plats för olikheter i samhället. Carina Ikonen är ambassadör för regerings-kampanjen Hjärnkoll, mind som med stor framgång under fyra år har ökat kunskap om psykisk ohälsa. Carina har erfarenhet av egen psykisk ohälsa och som anhörig. Hon är också författare till boken “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.

Välkommen till en timme fylld med kunskap om “tillgångar” och “otillgångar”.

Tid: Måndag 24 november kl 16.30–17-30
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Individ- och familjeomsorgen i Härryda kommun

Hälsa dig ur krisen

– skapa välmående och styrka i kropp och själ när livet är tufft!

Föreläsare: Åsa Lindell

Föreläsare: Camilla Rova

Åsa Lindell, grundare av krishanteringskonceptet En fot i golvet och hälsokonsulten Camilla Rova vill förmedla ett mer öppet förhållningssätt till livskriser där utgångspunkten är att vi kan lindra effekterna genom att öka medvetenheten och bli mer närvarande i mötet med oss själva och andra. Någon gång i livet hamnar vi alla i kris eller möter närstående, medarbetare eller andra vars liv vänts upp och ner.

Att vara i en kris, eller på väg ur en kris medför ofta att man glömmer bort att ta hand om sig själv och sin kropp. ”Jag vill förmedla användbar kunskap och tankar kring hur man kan må lite bättre, stärka sin kropp och sin själ att mentalt orka ta ett steg i rätt riktning.”

Tid: Måndag 24 november kl 18–20
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus
Arr: Folkhälsorådet och Kultur Härryda

Föreläsare: Malin Sävstam Ahlstrand

Kärleken är starkare än döden

 

Malin Sävstam Ahlstrand överlevde flodvågskatastrofen i Thailand men förlorade man och två av sina tre barn.
– Jag har fått dyrköpta erfarenheter om livets skörhet och hur människan trots allt kan fortsätta leva – även när det värsta har hänt. Min föreläsning handlar om de insikter och verktyg som jag använder dagligen för att forma mitt nya liv. Jag pratar om kärlek, acceptans, sorg, ökad medvetenhet och vägen till förändring. Hur jag försöker tänka när allt kommer över mig igen. Min föreläsning är allmänmänsklig och alla känner igen sig. Våra livskriser liknar varandra – trots att våra öden skiljs åt.

Malin har bl a skrivit böckerna ”När livet stannar” och ”Kärleken är starkare än döden”. Hon har också varit sommarpratare i P1.

Tid: Tisdag 25 november kl 18–20
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus
Arr: Folkhälsorådet och Kultur Härryda

Föreläsare: Barbro Lennéer Axelson

Äldre och livslust

– att pendla mellan lust, leda och lidande


Hur kan vi förhålla oss till sorg och olika livsomställningar? Psykologen och författaren Barbro Lennéer Axelson ger inspiration och beskriver olika källor till livsglädje trots förluster. Hon kommer att exempelvis prata om förälskelse, passion, vänskap, skilsmässor, dödsfall och förlust av hälsa och livskvalité vid olika typer av sjukdomar. Efter föreläsningen ges tillfälle för diskussioner.

Tid: Onsdag 26 november kl 13–15
Plats: Hindås församlingshem
Arr: Folkhälsorådet och Anhörigstöd i Härryda kommun, Björketorps församling

Föreläsare: Susanna Axelsson

Suicid – människans sista tabu?

 

I Sverige tar en människa livet av sig var sjätte timme. Varje dag. En yttersta konsekvens av en människas oro, ångest och rädsla. Ingen ska behöva ta livet av sig som en sista utväg. Som ett led i ett suicidförebyggande arbete behöver information kring suicid spridas. Leg.psykolog Susanna Axelsson från  Härryda kommun, informerar om suicid, om hur vi kan tala om lidande, att våga sträcka ut en hand även när det handlar om mycket svåra situationer.

Det måste bli accepterat att tala om psykisk ohälsa, en aktiv suicidprevention innebär att arbeta med psykisk livräddning. Det är dags att bryta tabun och myter kring självmord!

Tid: Torsdag 27 november kl 14.30–16
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Utvecklings- och stödenheten i Härryda kommun.

Föreläsare: Tim Holmberg

Mina funktionsnedsättningar är en gåva inte mina hinder

Tim Holmberg, 34 år och lever med diagnoserna ADHD, Asperger syndrom och OCD (tvångssyndrom). Tim fick sin ADHD-diagnos som 10-åring, men omgivningen saknade kunskap och kunde inte ge rätt stöd. Han har haft en tuff uppväxt med bråk, internatskola och behandlingshem. Han berättar om sin väg mot ett lugnare liv, om egna strategier för att minska problem, om bemötande och om att hitta en plats i arbetslivet samt den eviga kampen med att leva med sina funktionsnedsättningar i vardagen.

Tim är även hjälpmedelsambassadör och kan informera om olika hjälpmedel vid psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar.

Tid: Torsdag 27 november kl 18–19.30
Plats: Stora salen i Mölnlycke kulturhus

Arr: Folkhälsorådet och Individ- och familjeomsorgen i Härryda kommun

Psykiskt ohälsa kan drabba oss alla.

då vart det vintertider igen, sovaldi sale burr nu  är det inte längre sommar inte ens tiden är en sommartid.  Vilken tur att jag hittade  jätte fina vinterstövlar igår.  Vantar och mössa är snart ett måste.   Men för att inte bli för mörk i tanken, look så är det ju nu bara några månader kvar till sommaren igen. Då när man kan ta sandalerna och gå i bara klänningen.  Det kan man i och för sig nu med men det blir bra kallt och frysa gillar inte jag.

Jag har just nu jobb tider men på schemat är det sista jobbpasset och imorgon efter jour tiden är jag i fredagskänslorna på en måndag :). Inte fel att ha fredag på en måndag :). På något sätt måste jag alltid hitta till positiva saker för att inte falla.  Kanske är det så för alla men för mig är det särskilt viktigt att hitta ljusglimtar i dagen.  Just fredagskänslor är alltid positivt.

Jag har funderat mycket på han den där Åkesson, viagra han som just nu ramlat och slagit sig, när segerns tider är inne i han. Han har säkerligen slitit under valperioden. Nu när valperioden är slut och jobbet kommer in i vanligheten igen, då tog slitet ut sin rätt. Även om jag inte gillar hans politiska åsikter, för de är så långt från mina så känner jag med honom, önskar han friskhet. Önskar att han kom i tid, fick hjälp i tid och kan reda ut sina svårigheter.  Han kan sannerligen inte ha det lätt. Även om han sått, det han nu skördar.

Tänker att han mår dåligt av mycket, inte bara slitet inne i valrörelsen. Kanske lite mera av  övergivenheten han måste känt bland sina motståndare, han har ju alltid fått stå ensam i att försvara sina åsikter.  Uteslutning är inte bra för någon, inte ens för Åkesson. Tre år av att vara utesluten och nu blir det tre år till. Jo jag tycker lite synd om personen Åkesson, vill faktiskt att han ska bli frisk och slippa symtom av utmattning.

Men han är bara människa precis som vi andra, det är klart att han faller lika enkelt som någon annan.  Tänker till och med att han är mera utsatt än andra som ramlar in i psykiskt ohälsa. Han har en utsatt position. Det är klart att han ramlar och slår sig. Kanske är han inte ens i samförstånd med sig själv och sina politiska konstiga åsikter, kanske är det det som gör fallet.  Kanske är det Carl Rogers teori som är svaret på hans tillstånd.  Kanske är han inte alls när han ser verkligheten, överens med sig själv i hans politiska åsikter. Och inom honom strider  de inre striderna i han, så att han går sönder.

Nej nu ska jag sluta tänka, men oavsett vilka åsikter han har, hur olik han är i sina uppfattningar så är han mänsklig.  Just nu visar han sitt mänskliga beteende, att faktiskt må dåligt. Kanske har verkligheten hunnit ifatt honom, hans inre övertygelser nu gjort sig till känna.  Det han står för utåt är kanske  inte längre hans inre övertygelser.   I alla fall är det så som jag skulle reagerat, om jag varit Åkesson.

Och oavsett vilka åsikter mannen har, så önskar jag honom inte sjuk. Kanske är detta bra för honom. Att vara sjuk just nu. Kanske ger det honom ett större perspektiv och insikter, om att när man mår dåligt inom sig, sånt som inte syns. Att det är inte så där enkelt som människor tror, att man bara ska ta sig i kragen och rycka upp sig.  Just det kan vara en viktig insikt i ett stort perspektiv, kanske är det något som han sedan kan ta tillvara på och göra om till något viktigt.

Om jag skulle ta och göra dagen i stället för att sitta här och filura.

Lev idag just nu, Igår är en dag som är skriven, morgondagens händelser sker av val vi gör idag.   Ha en fin dag….

 

(H)järnkoll, kolla in videon

 

träning på att hålla paniken i schack

Igår var det en spännande dag, click redan på morgonen igår gav jag mig av. Hade tänkt äta lunch, pilule innan mötet med (H)järnkolls gänget men, Göteborgs kommun hade  andra tankar för mig som kommer från landet.

För det där med vägarbeten, fanns det gott om just där jag skulle åka. Jag fick istället för lunch, en rejäl åktur mitt i stan. vilket ledde till en sådan där rejäl ångest attack, där tankarna blev att nej jag  kör inte en meter till.  Hade i tankarna att nej nu, lämnar jag bilen här och låter den stå, låtsas som den är någon annans.

Men efter att stannat bilen och en tredje gång, försökt mig på att komma till Riverton. Då var det  som om någon satte sig bredvid mig och sa: kör lugnt och kör efter magkänslan, du kommer att hitta det och du kommer fixa det. Vilket jag gjorde till slut.

Men ack  vad jag tränade på att hålla panik och ångest i balans medans jag körde runt.

Hotellrummet var lyxigt och Eftermiddagen med (H)järnkolls gänget var heltrevligt.  DSC_0002[1]

Den fina helt underbara middagen på Skybaren var  mera än ord kan beskriva vilka samtal jag hade med mina (H)järnkollskolleger en helt förträffligt trevlig kväll.

DSC_0001[2]Att jag sedan  bara kunde ta hissen ner några våningar för att bo in mig på mitt hotellrum gjorde inte saken  sämre. DSC_0004[1] Nature Made produkterna med mig så  kvällen förflöt med ansiktsmasker och krämer  Det där är lyx på högnivå

Lev idag just nu, igår är ett minne och morgondagen går inte att levas i idag.  ha en härligt trevlig fin Lördag.DSC_0003[3]

Slarvar vi för mycket med oss själva så ramlar vi hårt.

Idag  läste jag på Aftonbladet, case När ska vi vakna upp ur denna dröm eller detta vakuum som hamnat i vårt samhälle.  Allt fler mår dåligt, nurse knytbanden  som är runt oss knyter vi hårdare och hårdare.  Jobba åka tricken sätta sig och glo, healing det inget liv det slaveri sjunger Thåström som ung.

Äta frukost, gå iväg, jobba, komma hem, åka iväg, fylla våra liv med kurser, träning och köra runt på ungar, passa tider, ha party, tjejträffar, städa,  perfekta semestrar, jobb, prestera, prestera mera, vara kreativa, innovativa, ställa oss led, gå på rad stå i kö, passa tandläkartider, läkartider, blanketter hit eller dit. Är inte det livet ska vara.

Jag vet jag har varit där när världen snurrar, när huvudet snurrar så att det känns som om nästa steg är ett fall, fallet kommer göra ont och hålet du faller i är svårt att ta sig upp ifrån.  Om du någonsin kommer upp mera än till ytan.

Vi måste börja lära oss stanna tiden fast det kan vi inte.  Kanske är det inte så att vi behöver stanna den.  Vi behöver stanna upp själva, börja prioritera, sätta värde på det vi gör och välja bort.  Kanske är det inte så viktigt med att ha den där perfekta looken, kanske är det inte det där perfekta texten, boken du måste göra, kanske räcker det med halvbra. Prov på prov behöver inte sitta perfekt, ibland är det tillräckligt med att du försökt. Är det inte snart dax att vi sätter igång och gör en sak i taget. Att vi i skolan redan får lära och oss att en sak i taget, inte allt på en gång.

Ledig tid, är ledig tid och den är nödvändigt för att kunna prestera.  Ledig tid, ska vara ledig tid i färger, som är mjuka avkopplande och bara vara ledigt. Inga krav på prestationer, inga måsten om att slutföra bara göra.  Göra roliga saker som fyller på med energier, göra saker som ger inte tar.  Kanske handlar det om att vi måste våga säga nej, det är fullt på skrivbordet och nej du får be någon annan.

För mig har det blivit livsviktigt att sätta stoppgränser, säja nej tack och nej det vill jag inte och nej jag har min lediga tid att tänka på.  Min lilla flicka blev sjuk för något år sedan.  Hon ringde mig från skolan och innan jag  nästan hunnit svara, så säger hon. -Mamma nu är det du som tar och ringer till doktorn. När ens barn ringer och säger just så, i den tonen hon hade, så blev det  att mamman som var jag tog och ringde till doktorn.  Där diskuterades det 75 % sjukskrivning, från skolan.  Är inte det rena vansinnet att elever ungar som går i skolan, ska köra slut på sig redan innan de fyller 18 år. Borde vi inte  värna mera om oss alla?

Att köra slut på sig så man hamnar i depressionsstämningar  är inte något som alla andra får, vi kan alla hamna där på ett eller annat sätt.  1 av 4 pratar (H)järnkoll om på min arbetsplats är jag  1 av 4.  Idag har jag börjat lära mig om att vara just den där en av fyra.  Att jag har ansvaret att ta över mig själv. Det är inte helt lätt men det går. Så länge som jag känner med magen och tänker på mig och lyssnar till mina signaler.

Lev idag just nu, igår är historia och i morgon är inte här den är inte ens helt säker att vi får.  Just nu är det och där ligger vårt liv.

Vems ansvar

Igår va det ett inlägg på Fb som berörde.   Inlägget handlade om en kamp om en dotter med diagnos. Hur mamma hela tiden kämpat att få rätt hjälp till sin dotter.  Hur mamman pga av personalens oförmåga att ge rätt hjälp till dottern, there hela tiden befanns sig i rädslans land. Rädd för att dotterns liv inte skulle gå att rädda. Att diabetesen skulle göra att dottern, there inte längre var vid liv.  Personalen på boendet förbisåg dotterns problematik, ansåg att dottern var uppkommen till den ålder där medicin ansvaret skulle ligga på henne själv. Att det var ett ansvar hon skulle kunna hantera.  Jag skrev ett inlägg om just egenansvaret i Juli.

Inser att ännu är vi inte där. Det finns massvis att göra innan myndigheter och personal i insatserna verkligen förstår vad det handlar om.  Att ett bra arbete handlar om att lyssna på föräldrar, inser och förstår att föräldrarna kämpar inte så,för kämpandes skull. Utanför att ungen verkligen behöver det stöd som föräldrarna kämpar för.  Jag har själv tänkt tanken i situationer när jag jobbat, Men om nu föräldern nu vet och kan allt, varför gör dom inte då.  Dum tanke att ha som personal, tänker jag,  för i sekunden efter inser jag att det är ju hjälp de vill ha, mitt jobb är faktiskt att hjälpa.  Det är huvudsyftet i mitt jobb att underlätta, hjälpa till, att göra det enkelt.

Att bara behöva stå ut med tanken att jag orkar inte, klarar inte av att hantera som förälder är svårt. Att vara förälder och få till sig att samhället tar över och hjälper till är svårt. Att sedan se som förälder att det som samhället skulle hjälpa till med är inget samhället hjälper till med, utan de låter dottern själv ta ansvar över sin sjukdom.  Det måste vara fruktansvärt, vidrigt, hopplöst och svårt.  Vad är det som gör att vi som samhället så gärna kastar snea ögon på föräldrar och lägger stämplar på dem, som  icke dugliga föräldrar, om de ställer krav på vården?  Det är föräldrar som kämpar med näbbar och klok att deras barn ska få den omsorg och det stöd de så väl behöver.

Det är så viktigt att vi som myndigheter, eller insatser i olika vårdinrättningar verkligen lyssnar på föräldrarna, de känner faktiskt barnet mera än vi andra någonsin kommer att göra.  De har minnen med sina barn, erfarenheter av sina barn som vi andra aldrig någonsin kommer att komma i närheten av.  Inte får vi låta barn  bara för att de kommer upp i en viss ålder, lämpa över allt ansvar på ett barn som  redan innan visat att de inte kan hantera och ta ansvar?

Vem ska  ta ansvar sedan när det  visar sig att de ansvar man lät övergå till egenansvar inte höll, ungen dog?  Är det verkligen så att ungar ska behöva dö innan vi förändrar?   Är det verkligen så att jag som förälder ska uppleva att pga bister i vården, så dör kanske mitt barn? Är det verkligen så att föräldrar ska behöva vara rädda för att telefonen ska ringa. Att de är rädda för att få höra någon säga att tyvärr din dotter klarade inte av att ta sitt egenansvar om sin sjukdom, hon dog i natt.  Är det verkligen så, personalen vill jobba? På ett sådant boende skulle jag aldrig vilja jobba.

 

Ekonomi och hälsa gör meningsfullheten.

idag får det bli träning, ampoule för oj vad jag fuskat.  Varit ledig, ändå inte gått ner till träningsvärket.  20131119_203240Så idag ska det kämpas lite, så det svettas.

Därefter blir det jobb men inte från kl 15.00.  Igår såg jag en intressant föreläsning på kunskapskanalen.  Det var en riktigt intressant herre vid namn: Alain Topor han  pratade om Psykisk Ohälsa och ekonomi, arbete. Alian vinklade inte sin föreläsning som man skulle tro att han skulle göra. Att arbete va det viktigaste utan ekonomin så att man kunde få en meningsfull fritid.

Han vände på det, visade på vad  forskningen sa egentligen bakom fraserna och drog fram det väsentliga i att ha ekonomi så att man kan göra saker. Så att man känner sig delaktig.  De gjorde en studie där 100 deltagare fick 500 kronor mera i månaden, utanför socialbidraget. Dessa pengar skulle vara pengar som de sedan skulle göra något roligt för,  något fritidsintresse.  Man hade även 50 personer i en annan kommun som inte fick de 500 att roa sig för.  Han lyfter fram det viktiga i att ha en Aktivitet i sin rehabiliteringsåtgärd. Han pratar också om hur det egentligen blir med den så kallade arbetslinjen. Hur människor med psykisk ohälsa  inte kan leva ett fullgott liv på de där små örena som är bidrag för de så kallade fas tre projekten.

http://urplay.se/Produkter/182455-UR-Samtiden-Vuxna-och-psykisk-halsa-2014-Psykiska-problem-och-dalig-ekonomi?play_category=f%C3%B6rel%C3%A4sningar+och+debatt#info

Gå in och titta vet ja, riktigt intressant va det i alla fall.

Nej nu ska jag gå ner till träningsbänken och cykeln.

Lev idag just nu. Igår är historisk, Det  känner jag är ett stort ord, Historisk asså. I morgon är ännu i framtiden.  Genom de val vi gör idag påverkar vi morgondagen.  Mitt första val är träning 🙂

Ses vi dag eller?

den här då sista dagen  då Färgelanda bjuder på den sista intressant föreläsningen för denna vecka.  Färgelanda har verkligen sytt ihop en fantastiskt vecka.  Jag har lyckats pricka in tre dagar som åhörare  även om den här sista dagen inte ännu börjat. För det är först kl, shop 10.  På onsdagen var det ju min alldeles egna dag.  Så  egentligen fyra dagar av fem. Inte illa för någon som liksom behöver hushålla med intryck och uttryck.

Missa nu inte den här den allra sista föreläsningen, ampoule för den tänker jag bjuder inte till massa nyttigheter om hälsa och ohälsa.  Jag kategoriserar den i (H)järnkoll inte för att den kanske är bokad där ifrån utan för den belyser ämnet som vi pratar om i just (H)järnkoll. INFORMATION TEMAVECKA_edited