Ambassadörsutbildningen

länge sen jag skrev , diagnosis orkar liksom inte. Tänkte jag skulle berätta om att jag är en av dem som ska få gå utbildningen för attityduppdraget. Det ska bli spännande, malady roligt. Nu infinner sig även en del ångest bakom det, pharm men jag väljer att se bort från den. Självklart blir det oro, jag ska bort i tre dagar. Jag ska träffa 25 andra mäniskor som ska göra samma resa. Så visst lite oro men när jag såg annonsen i Attention för ett tag sen så anmälde jag mig genast.  Redan då jag läste annonsen kände jag att det var något som jag skulle kunna tänka mig.

den 1-3 mars är kursen, Har lovat mig själv att inte tänka på det från då. Det blir så mycket oro om jag redan ska börja tänka på det.

Det har hänt så mycket först satt jag i våras och somras och skrev min bok. Där efter trycktes Jag föredrar att kalla mig impulsiv.  En andra tryckning blev till även denna tryckning är nu på sluttampen, kanske kommer det bli en till.  Mitt företag startades, nu är jag här om några veckor är det utbildningen för attityduppdraget.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv och kommer även snart att få gå utbildningen om attitydambassadör.

Ibland flyter livet på mera än vanligt……..

Skattemyndigheterna

Idag har jag lyckats.  Men den stora utmaningen att efter arbetet gå direkt hem och ringa skattekontoret, thumb Kvinnan  som jag pratade med var underverkstrevlig. Hon lyssnade  svarade på frågor, medical och förklarade. Efter samtalet kunde jag tryggt skriva ner allt på blanketten skriva under och känna mig trygg i att om siffrona eller något skulle vara fel så kommer de att ringa mig. Det är fantastiskt.  Jag har redan klistrat igen kuvertet och känner ingen, ingen som helst oro över att skicka iväg det. Jag misstänker att jag börjar få koll. jag börjar få koll på hur det funkar.

Idag skulle det firas lite här hemma, för mig som älskar Semla är det, dessa underverksbullar som hägrar mest, idag för bara några årsen var det dagen som de började säljas. så idag kommer årets första semla intagas och den skall njutas av.

Snön faller och vi med den sjunger Lundell, Ja snön faller tror han har rätt idag just nu känns det så. När ska det äntligen sluta att snöa? När ska den tiden komma igen som jag så fördjordat längtar efter? Våren värmen och ljuset?

Tänk att om 4 månader då har förhoppningsvis snön tinat bort man kan kanske till och med gå ut sätta sig och stjäla lite sol utan att frysa. Kalla den änglamark eller …… då är det så igen kvitter värme och en massa vackra gröna färger.

Idag har jag lyckats med det jag skulle, Det gillar jag i massor.

Momsredovisning

Goda råd är inga befallningar.

Så stod det i min almanacka i dag, view goda råd är inga befallningar. Nej det är ju inte det skulle det vara befallningar så är det ju inte råd, utan uppmaningar om att utföra uppgifter, råd är inget som kan krävas utan mera som en mjuk klapp på kinden.  Råd är inget jag behöver följa, om jag inte vill.

Mötet igår var lärorikt men jobbigt. Resan hem var tokigt lång, när jag kom hem var det en stunds vila. Kvällen gick åt till att hålla mig vaken tills jag kunde känna att det var okey att sova.

Idag väckte dottern mig vid halv sex, hon skulle åka på cup idag. Redan klockan sex skulle de iväg. två väskor packade med saker och en matsäck skulle med. Kylan ute gjorde att jag piggnade till, kaffet när jag kom hem gav mig en riktigt tidigt morgon, innan kvällen idag lär jag sova middag.

Ska även ge mig på att göra min första momsredovisning men behöver ett samtal till skattemyndigheterna innan för att klura ut vad det är som jag skall skriva i. Tittade eller har tittat på papperna i omgångar, blir yr i huvudet av dem men har tänkt mig lära mig, kan ju inte vara så svårt om jag verkligen försöker. Det lär bli den stora uppgiften idag.

2010

Då är vi där, rx den första dagen på det nya året är här. Tankar som bor i mig är inga nya utan allt är som vanligt. Har just kommit hem från jobbet.  Packat upp mina saker färskt kaffe står bredvid mig. Drack inget  på jobbet idag utan där blev det tea, mind macka.  Innan jag satte igång med arbetet.

Nu har jag några dagar ledig igen, har en del att göra. Ska lämna in moms redovisning och lite sånt. Har aldrig gjort det innan. Mitt förra företag som jag hade får en massa år sen, så anlitade vi en revisor hade fullt upp med andra saker att göra då men nu tänker jag mig att jag skall klara det själv. Hur svårt kan det vara? några kvitton?

Nej det kommer jag att fixa ska  ta mig lite tid att titta igenom papperna så får jag prova lite.

God fortsättning på det nya året  njut av lugnet och utsikten hos oss är det fantastiskt fint snön bomullsliknande.

Har bara lite tid…….

Ont om tid, prostate nej inte ont om den  den är ju  gratis. Men tiden går till arbete, igår  handlade vi för fullt och nu om någon timma ska jag iväg till jobbet igen.  Idag skrev jag min första faktura, Hur krångligt kan det vara?

Men här blir det krångligt, först att få iordning på alla bokstäver och alla siffror, inte var det många siffror men ändå blev det krångel. Nu var det ju inte bättre av att bläcket i skrivaren  tog slut. Konstigt att vissa dagar ska man inte göra saker som man inte  har riktigt koll på ändå gör jag dem.  I alla fall glad över att min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv” nu kommer att vara en bok att låna på vårt bibliotek  i vårat lilla samhälle. Spännade roligt och ett steg framåt.

Tänk att människor runt omkring i Sverige läser min lilla bok. Det är jag tacksam för glad och ödmjuk in för.

Vill önska alla en god jul, njut och ta hand om er.

Själv jobbar jag tills imorgon bitti.  Kommer antagligen inte skriva något imorgon vi får se, i morgon kommer jag i alla fall vara ledig i några dagar. Skönt att återigen vila mig från stressen på jobbet och alla saker som jag hela tiden kommer på att jag måste göra.

GOD JUL

I morgon kommer tomten igen…….

Lev nu just nu

Intervjun var okey inget farligt alls.

Intervjun var okey, doctor inget farligt alls.

Intervjun gick bra, site tyckte det var lite kul att prata om min bok igen. Den har liksom sovit i mig ett tag. Blev lite förundrad över hur lite jag upplevde min upplaga.

Medan killen som intervjuade mig faktiskt lyste upp, mina tankar. Små tankar bor ju ibland i mig, men egentligen är det lite?  Jag har ju tryckt upp min bok,  en andra tryckning är ju redan gjord, har ju redan sålt över de böcker jag från början var rädd, att böckerna skulle bo här hemma i bokhyllan.

Så nu i eftermiddag, har jag faktiskt har större tankar.Jag säljer ju böcker, en andra tryckning. Målet var från början att få sålt de första böckerna, utan att få en skuld på det som det kostade. Det ser annorlunda ut idag. Böckerna finns fortfarande och ännu skulle det kunna bli en förlust affär, målet var aldrig att gå med vinst.

Målet var att andra skulle kunna läsa min bok, känna igen sig av orden som jag skrivit. Det målet är också uppnått.  För ibland händer det, att det dimper ner ett brev på min mail, om att mina ord skulle lika gärna vara hennes, hon som just läst.

Det säger mig att jag lyckats, det var målet.

Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Klicka på länken så kommer ni till liten upplaga där den går att beställas.

Intervju nu inte för en stor tidning

Nej, ampoule nu är det bara en intervju för våran kommun tidning för anställda, salve media spelaren. Men känner mig ändå lite nervös, stuff vilka frågor kommer det att ställas, nu skulle jag vilja leva i om en halvtimma i framtiden.  Då vart det ju över och hade sluppit tänka på det nu.

Ut ur högtalarna hör jag Thåström, det här är alla dåras dag, vi skiter i all ordning och lag.  Då för länge sen, då för många år sen tyckte jag det var en grym text kände revolten i texten.

Idag med mera vuxna ögon blev även jag en av de tysta, även Thåström blev gammal och mindre skrikig, idag satt vi lite och pratade om folk som sålt sig.

Min make så att snart ser man nog denne man på lets dance eller bingolotto. Då just i den stunden vaknade revoltören i mig

Nej !

Aldrig aldrig Thåsträm sa jag.

Inte skulle han sälja sig där.

Nej aldrig Thåström, sakta vaknade jag ut revolttankarna och minns den artikeln som jag nyss läst där Han själv pratade om  tunéern för några år sen röda sten och skriken om det är ni som e de konstiga ,……

Just i artikeln läste jag just om att han själv tyckte han sålt sig ville inte skrika ut och stå på scenen men det var riktigt bra betalt.  vad vill jag säga med det här ??? Vet inte…

Caroline af Ugglas

var idag med i tidningen attention, ask där hon sa något, search som jag blev lite stött på.  Här handlade det om att hon inte ville att dottern skulle ha diagnosen ADHD, fast skolan reagerat och ville hjälpa till. Nu säger jag inte att det var fel! Men jag tror att den rädslan hon känner för själva diagnosen, kan bli  ett hinder för andra barn när föräldrar läser. Andra som har barn, som kanske har lite svårigheter i skolan.  Ser tillbaka på historian här hemma när jag var livrädd, för att man skulle stämpla min son. Minns hur jag slogs och kämpade för att han skulle få vara som han var, även i skolan. Då  diagnos för mig var något farligt. Det var innan jag och min son träffade den fantastiska ”Dampdoktorn” med de buskiga ögonbrynen. Han som såg min son, som han var som lyste upp mina ögon, gav mig kraften. Att orka lite till, att se och kämpa så att min son fick rätt hjälp.

Jag ser ju mera diagnosen som en tillgång, har ju som sagt skrivit en bok om just det.

Adhd är inget funktionshinder i mig utan i samhället.  Framför allt så är det i skolan, det stora problemet är. Där är ju ADHD en symtom, på en skola, som vill att alla skall vara stöpta i samma form, man har inte kunskapen och inte heller de rätta resurserna.  För att stödja och uppmuntra de barnen, som inte är så fyrkantiga.  Rädslan i Hennes uttalande handlar, om föräldrar en sådan som mig,  sådan som jag var för många år sen, när det inte funkade.

När jag var en jobbig, gapig tiger som vaktade min sons heder.  Då innan jag själv hade kunskapen om just ADHD, med den sviktande självkänslan som ADHD diagnosen liksom bjuder på.  DÅ var jag rädd, rädd för att en stämpel skulle göra min son sjuk.

Idag vet jag och är hundra mil klokare.

I dag är ADHD en nyckel, en nyckel som hjälper mig och min son att få den hjälpen han behöver. Även om man ibland undrar i vilket århundrade man är i, så är det en hjälp i förståelse och kunskap. Inom honom själv kan han känna stolthet, och förbi se vissa små hinder, samt växa i sig själv, varje seger blir en vinst i honom, svårigheter i ADHD sammanhang där han lyckas växer han. Där han mera misslyckas, får han en  större förståelse för att det kanske inte blev som han tänkt.  Nu skulle jag kunna byta ut han, min son, orden till mig själv.

För även för mig, är det i dag en mera vilsam och behaglig kvinna i mig. Mina mål som  kanske inte  är helt raka, som ibland är hinder som visar sig i ord  av  som: nej jag tänkte inte på det eller, nej det hade jag inte en tanke på. Eller jag glömde, så kan jag liksom krama om mig själv och ha en förlåtande attityd emot mig själv,som visar mig att  i tillgången så är just det här  en liten otillgång, här behöver jag träna mera eller be om hjälp.

Som jag skrivit innan så kräver inte jag, att  en blind skall använda ögonen ingen annan heller, hoppas jag.  Förhoppningsvis så ger man en blind, andra hjälpmedel som gör det lättare för honom eller henne i dennes vardag.  Min ADHD kräver kanske inte en ledarhund eller glasögon, utan en eftertänksam och mera förstående omgivning där man inte dömmer min glömska eller impulsivitet som lathet och dumhet.  För just i mig i min adhd så är det så att nej jag glömde av det, eller jag tänkte inte på det. Lappen som jag skulle minnas tappade jag bort den försvann och det var inte för att jag var slarvig utan jag har liksom inte ens i minnet att jag inte minns var jag la den.

Tidsuppfattning för mig är något som jag inte har förmågan att känna riktigt, utan behöver min  make som hjälper mig  att planera för nästa steg. Ojdå ser att ämnet blev lång i sammanhängande och hoppigt min ursäkt hmm mitt lilla piller  som jag idag tog tidigt är ute sen länge.  Koncentrationen som är lite mera flyktig i mig, är just nu på flykt, inte hemma eller sover redan.

Jag ser i ett lite längre perspektiv än  af Ugglas just nu. Dottern kanske byter skola, till en mindre konstnärlig och förstående  omgivning där dotter för att slippa alla depressioner som  Caroline själv haft  kanske just skulle behöva den lilla extra kryddan av Concerta som kanske skulle hjälpa henne slippa sorgsenheten som också den ibland bor i just diagnosen.

P.s. Höll på att glömma det jag från början blev så glad över. Att i tidningen var även det lite julklappstips om olika former om  ADHD där av en som är speciell för mig, Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Klicka på länken så kan den beställas där. D.s.

I F R Malix är mitt företagsnamn

en alldeles egen morgon fick jag idag. Med kaffe, doctor  tyst lugnt. Inte går det att klaga då, healing då blir det inga svängningar här. Utan harmoni, i massor.  Igår köpte jag även en spik matta. Nu kan jag lämna tillbaka den jag lånade, nu har jag en egen liten matta. Även min gamla farmor fick en egen matta. Hon har alltid så ont i kroppen, är trött och sover  mest. Nu kanske hon får lite mindre ont de stunder hon är vaken.  Igår fick jag även godkänt för mitt företagsnamn, vilket nu är I F R MALIX

I F R (Instrument Flight Rules) refererar till det regelverk som styr flygningar som utförs utan visuell uppsikt över omgivningen. Men för mig blir det Impulsiva Framtids Resurser.  Nu är det ännu en sak som kan bockas av på listan som jag haft om vad  som måste göras. Misstänker att innan concertan skulle det lilla pappret aldrig blivit iväg skickat för det hade på något sätt ramlat in i högen att göra saker som inte blir gjorda, men nu  eller i går fick jag bekräftelse på att även den lilla uppgift blev gjord.  Men  det finns ju ännu saker att göra på min lista, mina listor tar ju på något sätt aldrig slut.

Lev idag, Just nu!

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/category/i-f-r-impulsiva-framtids-resurser/page/16">
Twitter
%d bloggare gillar detta: