Att skriva i jag former ….

Idag är det med sista passet känslor jag går till jobbet.  Imorgon igen är det  efter kl 11, medical lediga dagar.  Jag gillar lediga dagar.  Jag gillar när dagarna är mina och jag kan göra sånt som faller in.

Igår satt jag och läste en uppsatts som någon  hade gjort om stämpling och utanförskap.  Man hade använt sig av Gunilla Gerlands, Lotta Abrahamsson och min bok. Det var intressant läsning, hade inte en aning om att man använde sig av min bok på ett sådant sätt.

Att fanns människor som läste min bok för att använda sig av den i uppsatsskrivningar.  En skillnad som uppsatsskrivaren  poängterade va hur böckerna va skrivna.  Gunillas bok och min bok  var skrivna i Jag former. Lottas bok i Vi former.

Just  Jag formen var ett medvetet val från min sida. Jag kan bara utifrån mig själv försöka mig på att beskriva de där med ADHD.  Jag kan bara beskriva ADHD ut från mig själv, då jag inte har träffat alla människor som har ADHD. Men även eller trotts min Jag form så har människor känt igen sig.  Har fått många brev och samtal från människor, som säger att det kändes som om jag skrivit om dem att jag skrivit om deras liv.  Så några rätt blev det nog med den där boken jag skrev.

Det fanns  många intressanta saker i hennes tolkningar av våra texter. Intressant att läsa och se hur hon kopplade våra ord, till de olika teorierna och till den forskning som är gjord.  Hon hittade likheter i våra böcker och kopplade ihop det och plockade ut delar sydde in det i teorierna. Hade jag då jag skrev boken, vetat att någon skulle läsa den så som hon  tydligen har gjort. Då hade jag utvecklat den mera.

Samtidigt som jag vet att, hade jag då vetat att människor skulle använda sig av min bok för sina  uppsatsskrivningar.  Då hade min bok inte vart klar ännu.  Då hade jag aldrig våga ge ut den, för då hade jag haft ännu högre krav. Krav som jag själv inte hade kunnat nå upp till.

Då hade det där duktighetssymdromet hittat fram och ställt till det.   Nå ja det va intressant läsning i alla fall.  Kändes nästan som jag tjuvlyssnade eller tjuvläste någon annans anteckningar. Men likt mig så har hon publicerat den och då är det inte tjuvläsning 🙂

cropped-Jag-föredrar-att-kalla-mig-impulsiv-001.jpg

Lev idag just nu, igår är ett minne bland minnen morgondagens dag är framtiden. I mig kittlar det när jag tänker så.

 

 

 

 

Ha en fin dag.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

ADHD en Förgiftning i alla fall är det inte så jag tänker…..

Idag läste jag en artikel om Kärnfrisk mat och adhd.  Redan när jag läste rubriken: Är ADHD förgiftnings och bristsymptom? Så kröp det fram  lite irritation inom mig.  Jag drog  för snabbt fram de där gamla vanliga känslorna, sick som jag brukar få när jag läser Sånt som ADHD är en myt, eller med rätt kost så försvinner ADHD.  För jag tror inte på sånt.  Dessutom ser jag det som en klankning på mig som förälder.  Nu säger inte jag att man inte ska äta rätt, men jag tänker att det är inte det som är problemet. För oavsett om jag äter rätt eller inte så har jag ändå mina  till och o-tillgångar.  Spelar inte någon roll om jag äter ekologiskt, eller äter vitt mjöl och socker ADHD kommer ändå bo i min kropp.

Jag känner att när man publicerar sådana här artiklar så blir det: det är ditt fel, du har gett ditt barn Vitt mjöl, fel mat. Ditt fel att ditt barn har ADHD.  Jo , visst är det så att det är mitt fel, att mina barn har ADHD, fast jag tänker inte det som fel eller att det beror på maten. Utan här handlar det om helt andra saker, så som att det är jag som är mamma.  Jag är mamma till mina barn, då är det inte så konstigt att mina barn hamnar inom samma  spektrum.  Eftersom jag har ADHD. Mitt genetiska arv gått vidare, så klart.  Jag behöver ju inte vara biolog för att se den länken.

Nu säger jag inte att man inte ska äta rätt mat och kanske utesluta viss föda. För visst är det så att vi mår bättre av att äta vettig mat, Det gör alla människor!  Att äta sund och frisk mat,  är något som vi alla mår bra av.

Men om det är så att jag på något vis skulle bli av med mina ADHD symtom, om jag slutade äta viss mat tror jag inte på. Kanske hade mina symtom minskat, visst men inte hade mina ADHD symtom minskat. För impulsiviteten finns där den bor här inom mig. Min förmåga att ha ett väldigt bra arbetsminne är inte stor.  Att jag glömmer av att jag har dåligt minne och säger jag gör det sedan är som det är.

Att äta sund mat kanske mera gör att jag håller mig friskare, får i mig rätt saker som inte ställer till med kroppsåkommor. Visst skulle jag inte äta socker, så hade jag kanske inte haft ett sockerberoende som triggers.  Kroppen hade mått bättre kanske i sin helhet, jag hade haft en sundare livhållning och inte drabbats av min årliga förkylning. Håret hade sett bättre ut och mina naglar hade inte gått sönder.

Men ADHD? Nej det tror jag inte.

Men vet du vad jag tror på?

Jag tror på att mina mindre bra ADHD symtom, blir mindre synliga, mindre kännbara i miljöer där jag får vara som jag är.  Jag får faktiskt mindre ADHD symtom, när jag är i miljöer där jag liksom får vara människa, så som jag är skapad. När miljön och människorna i miljön ställer krav på mig, som jag kan hantera.  I miljöer där det bor acceptans, förståelse och kunskap då lider jag inte av min ADHD. Då växer jag i mig själv. Då blir jag en glimmande stjärna som är bäst på att vara just som jag är.  I sådana miljöer gör  ADHD inte ont i mig.

Och tänk när det är sådana tillfällen, då har inte ens människor ont av om jag tar plats, ingen känner sig hotad och inte en enda människa himlar med ögonen.

Men visst vitt mjöl och socker, att utesluta det. Viket jag gör ibland, gör att jag mår bättre i kroppen, tar bort andra saker som  jag mera lider av, så som huvudvärk, ont i mina leder, mitt ständiga behov av nässpray, och annat.

Men att  det skulle vara så att om jag hade tagit bort mjöl, socker och bara ekologiskt, så skulle mina barn inte ha ADHD. Det där tror jag inte på.  De handlar om helt andra saker så som att det faktiskt är så att mina barn, är mina barn och jag har ADHD.  Att de skulle utveckla ADHD är ju i alla fall 50 % chans om de har en mamma som har just det.  Tänker att man inte behöver ha så stora skills för att klura ut det.

Lev idag just nu, Igår finns inte längre och morgondagen är inte här… Just nu är det som bor här och just nu, är till för att levas i.

wpid-textgram.png

Mellerud här kommer jag…

Idag ska jag åka  iväg till Mellerud, pilule på ett uppdrag.  Här ska pratas Hjärnkoll, och ADHD.  Har  packat ner det jag ska ha med mig, nu ska jag bara packa ihop mig själv.  Har några timmar på mig så morgonen är mig och den ska jag njuta av.  unnamed (11)

 

En och annan chili kommer följa med och farmor förstås även om hon bor i himlen så kommer hon nog alltid vara med mig när jag är ute på uppdrag.  Ett antal böcker är självklart med på min lilla resa. Känns gott att det är så nära Mellerud ligger bara 6 mil här ifrån.

Tänker smita in till Vita Sandar innan jag åker hem bara för att uppleva skönheten där.

Lev idag just nu, igår är historiskt vacker kanske men idag är det vi andas i och kan påverka till och med så att vi förbereder morgondagen just idag .

Stafett pinnen plockade jag upp men glömde på vägen redan från början.

Victoria är inte någon jag träffat i det där riktiga livet nej, drugs men skulle vilja göra, för tänka sig jag tror hon är lite lik mig.  Lik mig på det där av och på eller on /off sättet.  Hennes syster va en av dom som först köpte min bok, när den var nyutgiven. Genom åren har jag läst ett och annat glimmande inlägg som skrivits av Victoria. När den kvinnan glimmar, så glimmar hon till riktigt ordentligt tycker jag.

Hon har i veckan slagit till och slagit till med att göra en flickvecka i sin blog. Uppmanar andra att ta tag i stafett pinnen.  Hon vill med veckan lyfta fram flickor och deras sätt att hantera och härbärgera ADHD. Det ser lite annorlunda ut än hos pojkar.

Men gör det egentligen de?

Eller handlar det bara egentligen om att flickor och pojkar är olika, att vi faktiskt inte ser flickor i deras sätt att agera ut? Att vi av olika anledningar ser flickors sätt att hantera och agera ut med andra ögon?  Svenny Kopp sa i en föreläsning att vi när vi tittar på flickor och pojkar,  måste sluta upp med att vara så dramatiska. Hon sa det med glimten i ögat.  I ett Sambandet att visst reagerar vi när pojken i skolsalen slänger ut sin bänk genom fönstret, eller själv hoppar ut. Flickan där emot kanske snällt sitter kvar i sin bänk, men mår dåligt på insidan. Lägger det på insidan och till sist utvecklar depression, börjar skära sig, utvecklar ätstörning, eller bara inte syns alls.

När jag för några år sedan träffade den duktiga Svenny Kopp, så fick hon min bok i sin hand. Precis innan hon gick, kom hon fram till mig och sa till mig med de vänligaste ögon jag någonsin sett:  Du kunde inte ha en bättre titel på en sådan här bok. Andra människor har jag fått höra att då hon är ute och pratar om Flickor och ADHD, Faktiskt tar upp och pratar om min bok. När jag är ute och pratar och min vän som gav mig uppmuntran att skriva min bok är med, brukar hon nämna för åhörarna att det finns inte så många böcker på svenska som är skrivna av kvinnor med ADHD.  Då brukar jag skämtsamt säga att det finns inte så många böcker skrivna av mig som är om mig. 🙂

Nej ser ni här det är just det här som är en bit av ADHD, för jag hade tänkt plocka fram tangentbordet och skriva om siffror, statistik och kvinnor med diagnos. Men se det blev det inte det blev bara massa ord skrivna som kanske inte ens har sammanhang för utom för mig.   Korta lösrykta trådar som liksom bara blir en text.  Så den där stafett pinnen som Victoria uppmanade om att plocka upp som  jag hade tänkt ta upp, den tappade jag redan när jag började skriva.

Lev idag just nu, idag är himmelen blå och solen bor på himlen så idag ska jag just idag just nu ladda upp vitaminer inför framtiden . Igår är historia, idag just nu påverkar och verkar vi i. Framtiden är redan i morgon vilket vi idag har möjlighet att påverka.

Trevlig Midsommar

Jag föredrar att kalla mig impulsiv 001

Vill du Köpa boken så klicka på boken.

Ha en härligt trevlig midsommar.

Idag ska jag börja fira redan nu  men då med träning till en början.

Mitt sätt att gratulera min kära vän Jenny Ström

Ja men det får bli ett tredje inlägg idag, hospital bara för jag kan och för att jag kom på en sådan väldigt bra idé. Idag fyller min kompis Jenny år.  För ganska så många år sedan träffade jag Jenny när hon hade en föreläsning i Trollhättan.  På något sätt just där sa det klick, bara några veckor efter den träffen skickade jag min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv till henne.  Några månader efter det så blev jag bjuden på födelsekalas i Nynäshamn.  Jag gör ju ofta saker bara för jag kan, så jag bestämde att jag och maken ska minsann åka till Nynäshamn och fira henne på hennes 40 års dag.  Vi tog in på hotellet i Nynäshamn och fick uppleva ett riktigt roligt och trevligt kalas.

Idag fyller min kära vän år, tanken idag var att jag skulle skicka henne blommor. Men när jag skulle leta upp hennes adress  hade jag bara hennes gamla adress. Hon flyttade i höstas.  Besvikelsen blev stor då jag insåg att den där buketten inte skulle hänga på hennes dörr, när hon kom hem. Men så fick jag en grym idé just nu så här på kvällskvisten.

Och nu behöver jag hjälp av alla er som läser min blogg. Nu har vi alla möjlighet att fira henne stort och hjälpa till så att hon göra sin resa till Almedalen.  Just det besöket känner jag är viktigt och hjärtat bankar lite extra för att hon ska dit. Hon behövs där och där är hon den som visar en bild av hur samhället ser ut för våra barn.  Våra barn som kanske redan innan de går ut skolan har upplevt  år av besvikelser och har uppfattningar av att inte duga som människa. Ni som varit på mina föreläsningar vet genom min berättelse när jag pratar om min farmor. Hon som aldrig fick möjlighet att duga.

Jenny har under ett tag försökt samla in pengar till Almedalsveckan och här kommer min idé som skulle göra underverk. Vi Kan alla hjälpas åt genom att skänka en pytte summa kanske bara en guld tia eller en tjuga till ett insamlingsprojekt som heter https://www.cocoin.com/jennystrom. Nu går det även att skänka mera pengar om man vill, men det räcker med en tia eller 20.   Tänk vilken underbar present det skulle vara, tänk vilken nytta hon skulle göra där, bland alla politiker och alla debatter.  Det är viktigt att vi får in debatten om skolan för barn som kanske inte helt är med i skolmatchen, får in debatten om utanförskapet som så många människor känner bara för de är i cirklarna av NPF.

Hjälp mig alla snälla människor att samla in pengar.  Tänk vilken fin present vi ger till denna tillförda påhittiga kvinna.

Så här till sist vill jag bara sjunga lite för min vän, är ni med?

Vad är det för dag idag är det en vanlig dag nej det är inte en vanlig dag för idag är Jennys födelse dag hurra hurra hurra.

Grattis på dig min kära vän.

Det är inte alla som får så mycket som ett helt inlägg på min sida.  Fast du har nog fått det några gånger det är för att du är speciell för mig 🙂

Klicka er nu in på länken ska själv nu skänka lite pengar i stället för den där blomsterbuketten jag  från början hade tänkt att skänka.

In för morgondagen…..

Ho hooo någon där?  Här är jag i alla fall, generic lagt min sista hand på förberedelser för morgondagen.  I morgon flyttar (H)järnkoll från min säng in till medborgarkontoret i Färgelanda. Inte bara (H)järnkoll utan jag tänker allt va där jag med. 

Is i magen sa en chef en gång på ett möte. Den isen i magen är vatten idag men tänker ladda upp i dagen med en lugn dag och göra bara Carina saker.

Nu lägger jag morgondagens möten med människor till sidan. Nu får det bli vila och bara bra saker.  jag har packat ner saker som jag ska ha med mig  till morgondagen.  Det enda som inte är nerpackat är mina böcker.  Men dom lär följa med dom med.  Is i magen jo får  duscha kallt sova med öppet fönster så ska nog det bli lite is i magen.

Fast det ska kännas lite i magen när det ska till att pratas för jag tror det gör det hela bättre.

Än så länge har jag (H)järnkoll i sängen, tadalafil men bara tills i morgon för då flyttar både jag  och (H)järnkoll till medborgarkontoret i Färgelanda. Då ska vi prata hälsa och ohälsa ….

Lev idag just nu i går är historia och idag  just nu påverkar vi morgondagen.

Balans va ska det vara bra för?

Jag har kommit igång, search mind inte med att få energin i topp. Men under en ganska lång tid har jag haft motorstopp.  Motorstoppet handlar om att göra klart, sovaldi in för föreläsningen jag ska medverka i ganska så snart.  Just denna gången har det nästan varit samma känslor i mig som när jag skulle prata inför folk första gången.   Då den första gången gick jag dit med en stor påse full av papper och ärligt och uppriktigt förklarade för åhörarna, att så här är ADHD i mig. Människor har förklarat för mig att jag ska förbereda mig, men jag har inte klurat ut hur man gör, så här står jag nu. Helt oförberedd och ska försöka berätta och ge er ord som jag tycker är viktiga.  Jag fixade det på något sätt den gången, men ännu idag har jag inte en aning om vad jag sa eller hur det var.

På något sätt har jag glömt av hur det är när man förbereder sig. Motorstoppet har blivit till så fort jag närmat mig min dator.  Genast har jag kommit på tusen andra saker, som jag måste göra i stunden. Då när jag ska sitta och spåna på mitt upplägg.  Jag har kommit på att jag genast måste göra ordning i min garderob, vilket aldrig i mitt liv har varit viktigt innan.  Att städa under diskbänken, leta efter krukor i källaren, tvättat jackor som jag inte ens använder och ja, you name it så har det varit saker som känts jätte viktiga.

När jag sedan suttit här och funderat så har tankarna simmat ut i målerier. Men så borde jag verkligen prova på att måla. Hur ser det ut om jag målar med det, eller så 100 tankar som liksom gjort allt för att det inte ska bli gjort.

Idag när jag satt här och kollade så kom jag genast på ,  men vad ska jag ha för kläder på mig. Blixt snabbt blev det som vanligt, men oj jag måste åka och handla kläder.  Det var nästan så att jag satt i bilen, men jag hann titta ut genom fönstret. Såg hur snön yrde runt.  Sansade mig och insåg att idag blir det minsann inga kläder handlade, då jag inte gärna kör bil i snökaos.

Nu när jag summerar dagen andas jag ut.  Känner att jag är på G även om G et är ett litet g, tankarna är lite formade och en liten uns av känslor som: jag fixar det, det är klart det kommer att gå bra, bli bra känslor har flyttat in.  Men jag fick till sist skriva ett kontrakt till mig själv.  Om att sålla bland materialet.  Sålla bland mina tankar och bestämma mig för vad jag ska prata om, av 70 bubblor på mitt tanke papper blev det 15 bubblor kvar som jag nu nästan känner mig  trygg med att sålla ner till 10.  Begränsa mig är ju min svårighet, men när jag väl får in knycken så blir det mera än nog med sånt med.

Idag på morgonen var jag hos sjukgymnasten och hon pratade om balans. Balans med träning, balans med det jag företar mig med för att hålla min värk borta.  När jag gick därifrån så sjöng tankarna om just balans, en konstform för mig som  just jag inte klurat ut.  Tror till och med  just det där ordet balans, är ett ord som nog inte någonsin kommer flytta in i mig. För jag gör och gör när jag gillar, tills gillandet sipprar ut till Tråkighet och ogillar. Då gör jag just inte ett smack av just det.  För då har det dykt upp ett annat gilla och något annat som är kalaskul.

Trivselhus gör att man kan drömma sig bort och vila

ibland önskar jag att jag var född med tummen där den ska vara så att jag var lite händig.  Så att jag kunde renovera, here bygga, prescription skruva  och allt sånt där. Men nej då här är tummen mitt i handen.  I veckan gjorde vi en övning där vi  skulle göra instruktioner om hur man sätter ihop en kontakt. En sådan där man sticker in i väggen med två metall piggar på. Att göra instruktionerna var ingen konst till och med så hittade jag på ett eget verktyg för att få gjort det enklare.  Så att man skulle slippa hålla koll på sladdar och skruvar.  När vi sedan skulle göra grupp arbete om det då skulle en av gruppmedlemmarna instruera mig och jag skulle göra ut ifrån hennes instruktioner.  Jo då då sattes tålamodet på plats. Då blev det svett pärlor i pannan och jag kände hur stressen åkte upp och ner i kroppen av hennes lugna metodiska röst när hon förklarade.  Men ihop den det fick jag fast jag inte vet åt vilket håll en skruv ska skruvas.   Är det åt höger så spelar det inte någon roll för just höger och vänster är sånt som jag inte har riktigt koll på. Jag är bra på andra saker till exempel så är jag väldans bra på att dagdrömma, surfa runt på nätet och hitta spännande saker.

Jag är bra på att göra ingenting, struktur är sånt jag är bra på fast egentligen handlar det mera om att jag har så stort behov av struktur så om jag inte har det så gör det ont i kroppen på mig.

Idag har dagen gått åt till att halta runt, städat lite och bara vilat mig från denna vecka som faktiskt har vart ganska jobbig.  Två dagars utbildning,  ett arbetspass, där det gick åt mycket tid till att få koll, struktur och återigen koll på vad som hänt på jobbet under tiden när jag inte jobbat.

Vilotider är för mig surftider när jag surfar runt kollar in olika inredningar, möbler tyger och allt annat som är intressant.  Trivselhus, Jo jag säger bara trivselhus.  Snacka om att det går att dagdrömma fantisera och få drömmar. Jag som sagt att jag aldrig mera ska vara husägare börjar inse att jag pratar i nattmössan.  Gediget  vackert och så rent på något sätt.

 Vintage Living kallar dom modellerna för just deras bilder skulle jag kunna förlorar mig i, flera månader. Tänk vilken känsla att vakna så på morgonen frågan är om det inte hade vart lika mysigt om det regnat på bilderna för husmodellerna är skönheter i sig.

Kanske är det bra att jag har tummen mitt i handen för det finns dom som kan och då är det dom ska göra sånt det dom är bra.  Minns just nu hur det var när jag och maken målade om huset och jag satt på altanen och målade.  Skrev om det i min bok om hur slipdammet råkade hamna på de nymålade ytorna och hur hela vardagsrummet badade i slipdamm, målarfärgsburkar och penslar. Jo jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Så det är allt bra att vi är bra på olika saker vi människor jag på mitt och det är inte att måla om och sånt. Trivselhus dom är bra på hitta stil, fånga gedigenhet och få mig att fantisera koppa av genom att bara besöka deras sida.

Kay Pollaks måndagsbrev

Idag var det kunskapen om det vi gör idag kan vara av betydelse långt fram i livet. Det säger mig att jag har ansvar. Det jag gör idag  ger kodsekvenser långt fram i livet. På min tid när jag gick i skolan hade jag en lärare i maskinskrivning som med vänliga ögon sa till mig att det spelade inte så stor roll om jag hade Dyslexi, order för jag behöver bara lära mig var tangenterna är så skriver jag.  Det är ofta jag  tänker på denna vänliga kvinna, treat hon var ofta i mina tankar när jag skrev min bok.( Jag föredrar att kalla mig Impulsiv).  Som om hennes ord var magiska, shop det var dom för hennes ord tog bort mycket av min rädsla för att skriva.

Kays måndagstips nr 52.

Den 30 sept. 2013
Listan med uppskattningar.

Berättelsen som finns i det här nyhetsbrevet hörde jag för många år sedan i ett sommarprogram. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Jag vill gärna dela med mig av den.

Berättelsen jag hörde:

En fredag eftermiddag bad en lärarinna i en amerikansk skola sina elever att skriva namnen på alla sina klasskamrater på ett papper. De skulle skriva alla namnen under varandra i en lång rad. Sedan bad hon dem att tänka på det bästa de kunde säga om var och en av dessa och sedan skriva just det bakom det namnet. Bara fantastiska och positiva saker. Det tog klassen en timma. Sedan samlade lärarinnan in alla dessa papper.

Under helgen satte hon sig och gjorde en lista till varje elev, där det stod vad de andra hade tyckt och skrivit om just var och en. På måndag delade hon ut dessa listor till eleverna.
Eleverna fick sitta och läsa vad de andra hade skrivit. Efter en stund log barnen. Och det viskades. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon etc ….

Uppgiften hade haft den effekt hon hade önskat. Eleverna blev tillfreds med sig själva och varandra.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam. Och lärarinnan deltog i begravningen.
Hon hade aldrig sett en död militär i en kista. Det var en ung vuxen man som låg där och han var mycket vacker. Kyrkan var fylld av alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Lärarinnan var den sista som välsignade den döde i kistan. När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan, fram till henne. Han frågar henne: ”Var du Marks lärare?” Hon nickade ett ”ja”. Sen sa han: ”Mark pratade mycket om dig.”

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mamma och pappa var också där. De ville gärna prata med hans tidigare lärarinna.
Vi vill gärna visa dig något, sa hans pappa, medan han tog fram plånboken ur sin ficka.
De hittade det här på Mark, då när han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här, sa han, medan han försiktigt vek ut ett slitet papper. Pappret var tejpat på flera ställen    på grund av allt slitage, alla de gånger det hade vikts ihop.

Lärarinnan visste utan att se på pappret att det var samma papper som hon hade skrivit alla de fina orden Marks klasskompisar en gång hade sagt om honom.

Tack för att du gjorde det här, sa Marks mamma. Som du kan se var det värdefullt för Mark.
Marks kompisar samlades runt lärarinnan. Charlie log och sa: Jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma. Peters fru sa: Peter ville ha den listan i vårt bröllopsalbum. Jag har också kvar min. Den sitter i min dagbok, sa Marilyn. Och sen tog Jennifer fram sin plånbok och visade: Jag har den alltid med mig, sa hon.

Då satte sig lärarinnan ner och grät.

*****

Det enda jag vill påminna om efter den här berättelsen är detta:

I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort.
Väven som börjar vävas är oändlig.

Tack för att du har läst det här 52:a inspirationsbrevet.
Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak

Är du intresserad av inspirationsbreven gå in på hemsidan www.kaypollak.com.  Där finns de tidigare breven att hämta. Där finns också information om hur du gratis i fortsättningen kan få dem till din mailadress.

*****