Vi låter människor bo bland vägglus. Vilket århundrade bor vi.

Jo i det dunkla vrårna så syns inte smutsen som vi har i vårt land. I de dunkla vråerna gömmer vi undan våra nu vuxna ensamkommande barn. De som behövde vuxna omkring sig där vi skulle ha trauma kunskaperna inom räckhåll hela tiden. Där vi skulle bekräfta det som var svårt. Inse att det var svårt nu. Sveriges land är vackert att se på. Men det är då vi skrapar under ytan eller på den flagnande fasaden som det smulats sönder och sprider en unken doft.

De Pojkar som kom hit för två till två och ett halvt år sedan. De pojkar som kom från fjärran land. Landet Afghanistan där jag aldrig varit men kommit i kontakt med genom samtal med människor som kommer därifrån. Trauma, dansande pojkar, kvinnoförtryck. Fanatiska grupper där du måste vara med för om du inte är med är du emot och råkar illa ut. Har du inga pengar så är du illa ute.

Många av pojkarna har inte ens bott i sitt land utan varit gäster i landet Iran där de blir sämre behandlade än hundar.  Där får de inte gå i skolan och iranierna ser dessa människor som ett lägre väsen.  De tog sig den långa vägen till vårt land, för de hade hört talas om Demokrati. jämställdhet allas lika värde och att Sverige vart ett humant land.

Det är ett vackert land, vårt land men bara på ytan, under till är avgrundens misär. Under ytan där under där alla tysta beslut tas, där ruttnar sakta besluten och kommer till ytan i form av en illa luktande stank av hur vi behandlar våra unga nu vuxna människor.

De som vi skulle tala mjukt med lyssna på. Nu sopar vi undan dom och ställer dom till migrationsverkets förfogande. Där får de bo i lokaler där vägglusen trivs. Lusen trivs där så det tar  15 veckor att sanera lokalerna.  Kommunerna fick mycket pengar för att ta hand om dessa barn, då de begav sig. Idag är pengarna slut och pojkarna kostar pengar, då beslutar de högre cheferna att pojkarna får bo i stödboende där det är minimalt med vuxna.  Jo visst, de har tagit sig ända hit.

De har överlevt i Afghanistan, de är överlevare, de tog sig till vårt land. Så visst de överlever. Men under tiden de bodde i hvb liknande boenden blommade de upp. Började för första gången ta igen de år av barndomen genom små pojkars lek.  Fast de va vuxna små män, så lyckades de hitta till leken som våra svenska barn har som en självklarhet.  Tryggheten i boenden gav dem tryggheten, att våga släpp på ångest, ansvar, och de började våga leka.  Pojk-sträcks-lekar, kasta vatten på varandra, jage och allt sånt. Deras ögon började glimma blev livliga skratten syntes i ögonen och det lös livslust och kärlek i deras ögon.

Den eld, livslust och kärlek till livet har vi idag släckt genom beslut och den långa väntan. Redan för ett halv år sedan kände eller trodde jag att elden och livslusten hade slocknat, men då hade jag fel. Idag däremot har vi tagit bort all gnista som en gång funnits. Idag är det ögon som ser men inte vågar känna. Ögon som ser men slutat att titta. Allt detta för att pojkarna blir 18 år, flyttas till migrationsverkets lokaler, beslut om utvisning och nekande, åldersuppskrivningar.  Tagit bort personalen som hade tid att lyssna sitta bredvid och bara vara när det va svårt.

Vi får inte göra så här med människor.  Vi får inte göra så med mina fina unika levnadsglada tonårs pojkar som hade tron om att livet kan vara något helt annat än bomber och mord.

De pojkarna som kom för två år sedan som jag såg stå där i dörren till köket som hade förväntansfulla ögon och var så tacksamma för minsta sak. Som  blev glada om vi plockade fram en skål med popcorn en kanna saft.  Idag gör det ont att möta dom, då jag ser hur livets löften sviker. Jag önskar så att jag hade en möjlighet att visa dom vårt vackra land och ge dom erfarenheten av de vackra orden som vi inbillar oss att vi har här i vårt land.  Under ytan, jo under ytan där luktar det illa och är inte alls så vackert som vi Svenskar inbillar oss att det är.  Till det yttre på ytan är Sverige fortfarande vackert men vi måste anstränga oss och ta tag i det som vi vill att vårt land ska vara.

Som det är nu är bara bilden av Sverige vacker. Vi måste tillsammans göra mera och göra vårt land till något vi är stolta över. Ge ungdomarna en chans, öppna porten så att de någon gång kan börja leva på riktigt. Låt dessa ungdomar från fjärran länder få stanna och känna hop inför framtiden  i Sverige

Jo visst vi har ett vackert land men bara på ytan.

Självmordbombare och Talibaner kan det vara något kanske?

Jag har varit tyst för länge nu kan jag inte längre vara tyst. Besökte mitt förra jobb igår,  Det jobb där jag var med och startade upp en avdelning. Det jobb där vi var en arbetsgrupp som glimmade, som gjorde allt rätt. Så stod sida vid sida och gjorde allt det där som man kan göra för att göra ett bra jobb. Igår vart jag där, Avdelningen var nästan nedröstad ett tomt skal och inget fanns längre kvar av det som vart Avd 1 B. Tomt kallt och så tyst.  När jag började mitt jobb den där första dagen då vart avdelningen tom och tyst då också. Men det fanns hopp, det strålade kärlek ju mera möbler vi tog dit. Vi fick till det så det blev riktigt mysigt. Det första pojkarna som kom till vår avdelning hade ögonen fulla med hopp, förväntningar men även så bodde det en misstänksamhet i deras ögon.  Det var fösta tanken hos mig att här ska jag göra allt för att ta bort denna misstänksamhet från deras blick. Vi som jobbade där jobbade bra för ungdomarna blommade upp, var glada och såg vår avdelning som sitt hem. Vi blev mammor och pappor till dessa barn som varit med om så mycket hemskheter. Ungdomarna visade tacksamhet i allt. Så fort man kom till jobbet blev det glada miner, alltid ett leende och ett hej. Vi gjorde inget speciellt för all denna uppskattning som ungdomarna visade oss. Vi va bara en trygg bra arbetsgrupp. Går fick jag veta att det slutar folk där för att inget är som det var eller som tanken va. Då när vi jobbade skulle vi göra allt och alltid ha trauma i våra tankar.  Ge dom lugn ro trygghet. Ge dom hopp och hjälpa dom härbärgera den ångest de hade i sig.  Nu har tydligen ångesten och alla tankar på deras bästa flytt bort för nu ska de klara sig själva hela tiden.

Här ska inga vuxna finnas kvar i deras liv.  Här ska ungdomar som vi tagit hand om lagat mat åt nu stå på egna ben.  Jag misstänker att det kommer bli en del problem med klagomål från omgivningen.  Tror det kommer bli rena ramaskri från de som bor i områden där dessa stödboenden ska vara.  Det här är ungdomar vi stöttat och hjälpt på alla sätt men nu när pengarna försvinner ska ungdomarna klara sig själva.  Integreringen i samhället skit i det låt dom klara sig bäst dom vill. Omtanke värdighet behövs inte det får dom fixa själva.  Här har vi pojkar som åkt under en lastbil över gränsen från sitt hemland Afghanistan, här har vi pojkar som varit tillfånga tagna av Talibaner som gått i flera veckor i bergen för att fly för att komma från sitt land.  Här gav vi dom en fristad här gav vi dom mat, kärlek och omtanke. Idag kastar vi dom ut till att klara sig själva.  Vem ska dom vända sig till med sina frågor, vem ska de vila sig hos när de inte orkar  vara vuxna och orkar hålla emot den ångest som river dom?

Vi borde sagt vid vår gräns då för flera år sedan att Stopp här får ni inte passera här kommer ni aldrig förbi. Kommer aldrig över nån mera så gå om ….. Fast vart fan skulle de gå. Tror vi är värre än övriga eu länder för vi bjöd in tog hand om och  visade vad medmänsklighet var. Men vi bjöd och bjöd för att ta tillbaka och aldrig ge igen.  Mitt hjärta gråter när jag tänker på alla dessa ungdomar som trott på oss i vårt land, jag gråter skriker och min tro mitt hopp på att kärlek, värme  dör, dog en smula igår. Inte en smula en hel djävla  kaka deg dog igår, när jag såg hur vi gör med dessa ungdomar.

Redan innan hade kakan smulats sönder Det var för några månader sedan då när man slängde ut en kille jag jobbat med under ett års tid. Han ställde man på gatan och sa till honom ta ditt pack och dra. Han hade inte någon säng att sova i. Ingenstans att ställa sina saker.  Utan han fick till sig att hämtar du inte dina saker inom två veckor slänger vi det på tippen.  Just nu känner jag att det inte bara är saker vi slänger på tippen.  Hela människor kastar vi bort till sophögen och låter de ligga där för att vi saknar samvete, tro på det goda nej det är dumt sluta tro och ge någon en käftsmäll så fort du får tillfälle verkar vara den svenska flyktingpolitiken idag. Eller varför inte skicka de tillbaka till Kabul där kommer de slippa soptippen för där kommer de dö av självmordsbombare och talibaner. Det är ju just det vi gör. Skickar tillbaka dom. Fy fan…..

Lev idag just nu, jo det är nog bäst att göra för gårdagens dröm och verklighet är inte kvar framtiden vill jag inte ens  vara i.

 

Inser att det liksom egentligen inte spelar någon roll att jag åkte till Järntorget för att visa mitt stöd.

De händer ju inget viktigt för att jag åkte dit. Men det kändes viktigt för mig att få skriva mitt namn på deras lista. Visa att jag vill att de ska få stanna här i vårt land.

Idag åkte vi till Göteborg. Maken ville fotografera karnevalen som var på Avenyn. Redan igår ville jag åka till gbg, jag ville dit för att visa mitt stöd till killarna och tjejerna som i ganska många dagar varit på Järntorget för att visa sitt missnöje med alla utvisningar till Afghanistan. Jag har ju innan jobbat med killar som kommer från Afghanistan.  I ett och ett halvt år var jag där och träffade unga killar som gett upp allt för att få andas frihet utan att vara rädd för talibaner, bomber och krig.  Under åren som gått har jag hört hemska saker som skett i landet långt bort i fjärran.

Lärt känna dessa pojkar vars mödrar önskat något bättre än det som de kunde erbjuda i deras hemland.  Min tanke när jag jobbat har varit att jag möter någon mammas barn,  någons barn som önskade något mera för barnet. Jag har skämts över hur vissa av oss behandlat dessa barn skämts över att vissa har engagerat sig för att de kunnat tjäna pengar på dessas öden. Mött godemän  som inte varit så goda men även godemän som varit mera än godheten själv. Till och med i veckan fick jag erfara godhetens godeman, då han på sin semester haft sin kille i tankarna och tagit sig tid att skicka vykort från den semesterort han besökte.

Nu vart det inte godemän jag skulle skriva om utan om Järntorgets ensamkommande ungdomar som suttit där i flera dagar och visat sitt missnöje med  utvisningarna. Jag har sett filmer från  Järntorget där de  dansat sina danser, flugit sina drakar och umgåtts med sina landsmän. Idag var det sista dagen de var där, idag var det en mera avslagen stämning än den jag misstänker att det varit innan.

Nu får de inte längre sitta på Järntorget och pojkarna ska nu gå i skolan för att lära sig ännu mera om det land de vill dela med oss. Jag har ofta hört att jag inte får glömma att detta är  barn som är Överlevare, jag har  alltid då ställt frågan när de ska slippa att överleva och få börja leva. Ungdomarna är ofta mycket klokare och mera ordentliga än oss vanligalevare som slipper att kämpa för att överleva.

Kloka kärleksfulla, de har en stark övertro till demokrati. Demokrati jämlikhet och allas lika värde. Just dessa ord som jag ofta hört när jag pratat med dessa pojkar… Jag har under samtalen känt mig stolt över dessa fina ord som vi använder oss av i vårt land.  Men jag känner idag att det bara är tomma fraser som inte har någon innebörd. Det finns ingen rättvisa, ingen medmänsklighet, ingen jämlikhet.  Kommer du från Afghanistan så är det skillnad på dig och våra svenska barn  den dag du fyller 18 år.  För är du 18 år så ser stat och kommun dig som vuxen när du kommer från Afghanistan. Det gör vi inte  med våra egna ungar som är födda här i Sverige. Skulle du vara omhändertagen med hjälp av socialtjänstlagen den mjukare SOL eller mera restriktiva lagen LVU så är det så att du beroende på hur du har det när du fyller 18 år kan vara omhändertagen även efter din 18 årsdag. Som förälder har du ett försörjningsansvar tills barnen har gått ut Gymnasiet.  Så är det inte när du är ensamkommande barn från fjärran länder.  Då är du vuxen samma dag som du fyller 18 år. du firas med tårta och sång, sedan får du snällt packa din påse eller påsar med dina tillhörigheter för du ska flytta. Då får du inte plats på de kommunala boendena. Utan då flyttar du till Asylboende där du delar rum med fyra till sex andra vuxna i ett rum med trinettkök. Visst vissa kommuner är mera humana och låter dig bo kvar i det boende du bott i. Men långt ifrån alla.

Jag slank från ämnet igen ser jag…  Järntorget va det ju jag skulle skriva om kommer antagligen skriva ett inlägg till inom kort.  Det får räcka för idag, känner jag orkar du läsa ända hit så beundrar jag dig. För jag inser att det är ett långt hoppigt inlägg.  Här kommer lite bilder från  mötet idag. De kämpar för sina egna och andras liv  att de ska få stanna kvar här i landet och leva i ett fritt land, De kämpar med att överleva men vill börja leva nu.

Dessa unga killar och tjejer skriver idag Historia. Frågan är om vi vill kännas vid denna historia längre fram i tiden.  Kommer vi känna stolthet så måste vi göra om och göra rätt NU!

Gör vi inte det så kommer vi känna skam inom en ganska så kort tid. Vi kommer inte vilja prata om det, vi kommer att gå undan och inte möta blickar. Våra barn kommer att känna skam, våra barnbarn kommer att fråga sig hur blev  det så hur kunde Sverige som är så humant göra så här.  Hur tänkte dom, i början av 2020 talet redan då kanske dom frågar sig hur vi tänkte då 2016 2017…. Det är nu just nu vi måste göra om och göra rätt. …..

Stoppa utvisningarna till Afghanistan.
Arif Mo
Här är killen som kommer vara Sveriges Framtid och stolthet om vi gör om och gör rätt nu. Är stolt över att jag fått prata med honom, denna klokhetens man som aldrig kommer ge upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till alla er Afghanska ungdomar GE INTE UPP, DET FINNS VI SOM SER ER SOM EN TILLGÅNG, SOM VILL ATT NI SKA FÅ STANNA KVAR OCH HJÄLPA OSS ATT LEVA TILLSAMMANS I DETTA LAND. GE INTE UPP!

Lev idag just nu, igår finns inte kvar, och morgondagen är här först imorgon.

Godkväll.

Carina Ikonen Nilsson

Kärlek gör något med tiden och världen. Just nu behövs kärleken i massor…

Godmorgon, semestern är slut och jag har jobbat några veckor nu. Jobbat på det nya jobbet. Det har varit mycket att ta in, många rutiner som ska läras in och många människor att lära känna.

I veckan som  var  åkte jag till mitt gamla jobb och träffade de som bodde där.  Asså jag säger bara kärlek.  Inte konstigt att jag gillade det jobbet så mycket.  För så mycket kärlek som är samlad på ett och samma ställe. Det var så mycket kärlek, så roligt att träffa pojkarna och prata med dom. Två av killarna hade tydligen tänkt sig att de skulle promenera till mitt nya jobb för att hälsa på mig. Jag fick förklara för dom att det inte går. Att de liksom inte får gå dit och jag får inte ha gäster på jobbet.  Men ni ska veta att det värmde mitt hjärta.

Det är stora manifestationer runt om i vårt land. Våra asylsökande samlas i grupp runt om i landet för att strejka, de vill få möjligheten till att äntligen få lugn och ro. De vill börja leva i stället för att bara överleva. De möter hat med kärlek.  De möter hatet med kärlek i både ord och bild. stora röda hjärtan visar de upp. Dansar sina vackraste dans och har bara en önskan. En önskan om att få leva här i vårt fria land. Jag önskar dom inget mera än att de ska kunna börja leva på riktigt i vårt land.

Nu känner jag att nu måste väl våra politiker och migrationsverk snart inse att vi måste våga vara svenskar på riktigt. Vi måste våga låta dessa unga människor få möjligheten till att leva i ett fritt land. Vi får inte göra som vi gör. Det handlar om människor. Unga människor som lämnat sina familjer för att få en möjlighet att börja leva, få leva utan förföljelse och mördande bomber. Vi svenskar kan och skriver historia just nu även om vi inte tror det.  Historian kan bli något vi skäms över eller något vi kan komma att vara stolta över.  Som det ser ut nu lär vi ha svårt att möta denna tid i framtiden.  Gör vi som vi gjort nu utan förändringar kommer våra barn att skämmas över oss, deras barn kommer fråga sig hur blev det så, hur tänkte dom.

Redan för tre hundra år sedan vart det en kung som lät flera tusen turkar komma till vårt land, han till och med sa att självklart ska ni ha möjligheten till att tro på det ni tror på. Vi måste våga öppna våra hjärtan och låta dessa människor äntligen få leva i stället för att bara överleva.  Vi måste göra något nu. Vi måste vända trenden och öppna våra stängda ögon och se, öppna våra hjärtan och våga vara medmänskliga och ta tillbaka tron på att alla har rätt att leva i fred och utan förföljelse. Av hela mitt hjärta så vill jag att vi hjälper istället för att ta bort ljuset från dessa människors ögon. Vi behöver mera kärlek i den här tiden, Kärlek är det va den här tiden behöver….

Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen ligger där borta i framtiden.  Ta hand om dig..

Carina Ikonen Nilsson

Förändringar i toppen är möjlig.

Godmorgon, igår var vi på tur. Dottern har just fått sin semester och ville göra något. Så vi åt frukost tog bilen ner till Göteborg. Åkte till Slottskogen maken och dottern hade sina kamrer med sig. efter slott skogen åkte vi till Askim och badade.  Blev glad när jag kom dit och såg att de hade livräddar torn med folk i. Det säger mig att kille som förut var där all på sin fritid var där för att det behövdes en livräddare. Hans jobb gjorde att de tog förnuftet till fånga och satte dit vakter så att de som bada ska få en chans om något farligt skulle hända.

Kommer ni ihåg killen som var med när någon höll på att drunkna? Killen som efter den dagen var på Askim varje dag, köpte egen livräddningsutrustning för att rädda liv om det skulle hända igen. Han var där under flera år och ställde jobbiga frågor till Kommunen för att de inte såg behovet av en livräddare. När det förhölls sig på den tiden då Askim saknade livräddare så var han där varje dag tog temperaturen på vattnet, hade kikare med sig, nödvändig utrustning för att rädda liv  och hade koll långt in på kvällen. Tidningarna var där och intervjuade honom.  Nu igår såg jag att hans jobb fått belöning. En kille satt i tornet och en kille va på bryggan.  Igår fick jag klart för mig att en kille kan förändra så att något händer.  Det säger mig att vi alla kan ha möjligheten att förändra när något är fel. Man måste bara vara ihärdig, våga tro på att det är möjligt då blir det möjligt. Visst han la ner många timmar på att få till förändringen han tyckte var viktigt och det gav resultat.

Just nu finns det många som kämpar för de Afghanska killarna som inte har uppehållstillstånd i Sverige. Den grupper förändrar också de har påverkat många politiker högst upp i toppen av vårt land ännu har kanske inte klokheten flyttat in i toppen. Men de har nått ut så att i alla fall frågan diskuterats, och diskuteras ännu.

Det är tur att vi har sådana där som tror på att det är möjligt som ger sig hän åt det som vi andra tänker att nej det är hugget i sten, är ingen mening att göra något åt.  För även om det är motigt så sker förändringen någon gång där framme i framtiden.

Nej så här sista helgen innan jag börjar jobba igen ska jag ta tag i dagen och gör den till en minnesvärd dag.  Får bli havet eller något sånt idag.
Ha en fin dag ta hand om dig och din dag.

Lev idag just nu, vill du förändra något i framtiden så börjar du idag just nu alltid.  Igår kan visa dig på vad du bör förändra men även just nu.  Just nu kan du göra val som förändrar i framtiden.

Lev just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Återtåget till vardagen ska till.

Nu ska jag återtåga till vardagen tänker börja redan idag. Vädret är mulet och dagen ska börja med träning. Men först ska kaffet drickas upp. Sedan ner i källaren och ta tag i träningen. Tvätt ska tvättas och det ska strykas. Tänker samla upp och göra ordning i källaren också. Den där källaren som nästan äter upp mig mentalt alltid. Det blir aldrig ordning och gör vi ordning så är det bara ordning kortare stunder.  Men nu har jag bestämt mig att det ska bli ordning där ner. Och det ska bli ordning som är gjord av mig. Förut hade vi våra fyra barn som bodde här när dom flyttade så blev det inte riktigt så att dom tog med sig allt. Utan de lämnade kvar sådant där som de inte behövde men får plats i källaren.  Nu är det inte bara deras saker som bor här. Utan det finns sådana där bra att ha saker som man faktiskt aldrig använder. Mycket bra att ha saker finns det och de används aldrig.

Här ska börjas med att ta över och bli kapten över källaren. Nu får det vara nog med att samla på sig.  Här ska göras i ordning. Det ska göras i ordning på riktigt.  Men först en timma med träning, dusch och sedan ska det göras något åt.   Förr hade vi bara källaren och bastun med saker nu har vi bastun, källaren och vår stora sons rum fullt med saker. Här ska sorteras, läggas snyggt, och slängas.

Ha en fin dag, ta hand om dig och din dag.

Lev nu, just nu, det finns så många nu, Nu är det hela tiden. Igår är inte längre här och där kan vi inte påverka, morgondagen kommer först i morgon och genom dagens val kan vi göra något åt det som kommer imorgon.  Just nu gäller, just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Min farmor berättade med glittrande ögon om hon tyckte om någon.

Vi behöver mera kärlek i den här världen. Kärleken till själva livet ibland. Vissa av oss slåss mera mot oss själva än mot någon annan. Tänk om vi till varandra kunde berätta mera det vi ser hos andra det som är vackert än vi gör. Tror världen och livet hade varit mera enkelt då. Jag slås ofta av att jag glömmer av att berätta det där lilla extra i de jag möter. I torsdags var dottern och hennes sambo med oss i husvagnen, vi hade en trevlig dag. Det fanns stunder när vi satt där och pratade som dottern var extra vacker i sin person och i sina leenden. Jag borde berättat det för henne. Jag gjorde det inte. Det är ofta så tänker jag att vi bara lever våra liv. I varje dag bor det stunder där livet i sig är så vackert och så fantastiskt att det borde omnämnas.Till ex igår när jag låg och solade vid havet, människor pratade runt omkring mig, vågorna skvalpade och jag låg där och njöt av att solen värmde mig. Emellanåt gick jag ner och svalkade min kropp i havet. Eftersom jag bor en bit bort från havet så var stunden lite extra vacker och mitt mående fick extra vitaminer.

Platsen där jag och maken var är även lite extra speciell. För det var sista platsen vid havet som jag hade med min gamla farmor vid. Då för en herrans massa år sedan tog jag barnen och farmor med mig med packad kaffe korg filtar och badkläder. Farmor va så gammal så bada hade hon slutat med. Men om du hade sett min farmor då så hade du sett hennes lycka. När hon satt och tittade på dottern som skulle doppa sig så hade du sett min farmors flickögon, som en liten flicka satt hon och såg på hur dottern lekte i havet. Då visste jag inte att stunden skulle bli en helig stund för mig. Idag plockar jag fram den stunden när jag saknar min farmor som gick bort för några år sedan.  Jag vet att när jag åkte hem från badet och farmor satt bredvid mig så tackade hon mig. Sa att det hade varit den bästa dagen på väldigt länge.  Min farmor, min lilla lilla gamla farmor som var så klok. Hon spred sådana där klokheter. Hon berättade alltid om det vackra och fina hon såg. Hon berättade även om det mindre bra hon såg. I farmors närhet behövde man inte fundera för där visste man. Jag tänker att min farmors själ borde vi alla ha.  Då hade människor fått vara vackra, fått höra om sin vackerhet. För farmor spred sådana ord. Hon berättade för människor hon  mötte om hur förträffliga dom var och hur mycket hon tyckte om dom.

Jag önskar att jag ska få samma förmåga att förmedla min känslor som min farmor hade.  Jag önskar att jag hade möjligheten att ge mina barnbarn det som jag fick av min farmor.  För farmor var det nog naturligt det där med att sprida värme och kärlek. För mig själv är det nog inte lika enkelt. Jag skulle behöva en större bit av farmor i mig.

OJ tiden gick nu är klockan 12 minuter över 6, morgonen är inte lika tidig längre, Himlen är vacker och dagen är min. ska smyga mig ut i köket och plocka ur diskmaskinen. Så är det gjort.  Ha en fin dag ta hand om dig och dagen.

Lev idag just nu, igår är bland minnen och morgondagen den är här först imorgon.  Just nu finns alltid. Sprid kärlek och dina ord.

Carina Ikonen Nilsson

Snart börjar jag det nya jobbet…

Godmorgon, Idag får det bli ett inlägg här i stället för på husvagnsbloggen. En vecka kvar på denna ledighet sedan träder jag in i det nya jobbet.  När jag pratade med arbetsgivaren i veckan, berättade hon att jag första veckan går på dagtid, andra veckan bredvid någon och sedan börjar jag jobba på riktigt. Snacka om introduktion.  Det känns mera än bra det här faktiskt. Två veckor att lära mig jobbets rutiner är inte fel. De vill verkligen att man ska lära sig rutiner och uppleva att man har koll. Det är skillnader på stat och kommun.  Kommunerna ger högst tre dagar.

Dessutom har det blivit så konstigt i kommunerna för skulle du gå ut och äta med de du jobbar med så får du stå för din egna mat.  Ska du ut på roligheter med dina brukare om du jobbar inom omsorgen ska det vara gratis, Helst ska du gå igenom din egna bekantskapskrets se om de har det som din kontaktklient vill göra. Skulle någon villa åka på någon tur så måste det vara gratis, om det är kommunalt. Inget får kosta pengar när du jobbar med människor. Man sparar in på allt inom kommunerna. Skulle du och den du jobbar med åka på något till ex, Hockey så ska du ta dina egna pengar till dina utgifter till ex om ni ska äta något.Det skulle ju se konstigt ut om jag gick på restaurang med någon klient och denna åt sin mat och jag satt bredvid med egen matlåda eller satt där och tittade på. Hur mycket socialträning är det   Det tycker jag är fel. För om det är så att jag ska åka iväg med någon som jag arbetar med, så är det jobb tid. Då har jag inte själv valt att åka iväg på det jag gör utan den jag jobbar med. Då får arbetsgivaren stå för de omkostnader som blir tycker jag.  Nu är det kanske inte så i alla kommuner men jag vet att det är så i den här kommunen. Inget får kosta pengar och allt man kan göra ska vara gratis. Att sätta in extra personal är inte att tänka på. Konstigt för när man jobbar med människor så är det så att det kostar pengar, vård om omsorg kostar pengar. Men det är inget de vill inse i den här kommunen. Jag är så glad över att jag faktiskt för några år sedan slutade jobba i den här kommunen. Så glad och tacksam över alla de upplevelser och händelser som jag fått vara med om efter att jag jobbade i den här kommunen.  För de är verkligen inte intresserade av arbetsmiljö eller hur arbetsgemenskapen är. Nu ska jag snart börja jobba på det nya jobbet. Ska bli så spännande. Det ända som kan klagas på som jag känt kan bli ett problem är varannan helg skift. Varannan helg gör två lag. Det har jag erfarenheter av sedan förra jobbet och just det kan ställa till det. Det blir nästan per automatik två lag och krävs mycket för att det inte ska bli vi och ni.  Nåja nog pratat om det.

I veckan åkte jag helikopter, 300 kr per person vart priset jag dottern och hennes sambo åkte.  Det vart lätt värt dom pengarna. Skulle jag få chansen igen skulle jag göra om det. Turen va några minuter men bjöd på alla känslorna som man kan uppleva av glädje och spänning. Efter färden vart jag helt slut som om jag ansträngt mig i massor. Vackert va det och jo det vart en upplevelse som heter duga.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen den kommer först i morgon.  Det är just nu som gäller det finns så många just nu….

Carina Ikonen Nilsson

Ris till Sushi jo det fick bli en lite större bil. Så vi valde en Suzuki Vitara.

Jo igår blev det äntligen av… Vi köpte ny bil. Vi har haft en liten riskokare som vi varit väldigt nöjda med. En Hyundai 20xi Diesel. Det har ju vart sånt snack om  just dieselbilar så jag haft lite ont i magen om just det.  Nu fick det istället bli en bensinare och en Suzuki med fyrhjulsdrift.  Den har alla de där extra finesserna som en ny bil ska ha. Nu ska man bara lära sig alla de där finesserna.  På förra bilen vart det mest farhållaren som jag körde på den här bilen har en farthållare som lärt sig hålla avstånd.  Och den kan stanna om det skulle komma ut något på vägen. Förra gången vi köpte bil köpte vi bilen för att jag ville ha bluetooth. Då skojade bilhandsäljaren och maken om att det här vart allt den dyraste spotifyn någon köpt. För det vart för Sportify jag ville ha bluetooth.  Nu hade jag inte det kravet men fick det ändå.  Förra gången gjorde vi bilköpet över telefonen men fick en genomgång på en timma när vi skulle hämta bilen. I går tog det hela dagen att köpa bil. Herre min skapare vad det skulle gås igenom. Tror det hade vart bättre om man satt på skolbänken  någon timme om dagen i en vecka eller två då man köpte bil så hade kanske allt fastnat.  Igår tog bilköpet en hel dag. Det skulle ju provköras, pratas och tänkas. Vi hade tänkt oss en Opel mocka. Sedan hittade vi en Suzuki cross något men i sista stund tänkte vi om och tog en Suzuki Vitara. Detta efter att maken läst att just den bilen vart bästa suv bilarna i någon bil test. Nå ja äger och äger bilen … hmmm en liten del av bilen äger jag resten äger banken. Men om några år lär den vara helt och hållen våran bil. 🙂

Nog pratat om detta idag blir det kalas  Vår lilla nu nya bil ska åka till gbg för första gången.  Från riskokare till Sushi bil snäppet upp från låtsas suven till en suv bil det får duga.

Måste berätta att äpplet det faller inte långt från päronträdet. I förrgår köpte sonen sin första husvagn, en billig första husvagn,  Hämtade vagnen och åkte direkt till en camping. Dagen innan hade de bestämt sig för att bli med husvagn. idag vaknar de upp på vår camping uppe i Begntsfors. Haft vagnen i två nätter och använt den båda dessa nätter. Vart hemma för att hämta grejer bara igår. Det är bra campare det 🙂

Ha en fin dag-

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den är här först imorgon.  Just nu är det som gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lan idag är inte det samma som det va för tio år sedan.

 

Igår hade vi grillkalas, Mannen lagade maten säger han.  Jag säger att han skötte om grillen. Jag däremot stod i timmar innan och förberedde alla svampar, paprikor, potatisar, ostar, alla olika röror förutom makens chiliyougurt.  Dagen innan det hade jag bakat bröden vi skulle ha till våra  högrevare.  Men maken stod för maten igår om du frågar honom.  Trots att vi är mitt i sommaren så var kvällen kall. Tror det blev en del myggbett också faktiskt.  Tror jag klarade mig utan myggbett i Norrland. Men här nere har jag lyckats pricka in en hel del.  Lillkillen har haft lan i Natt. Första gången han har en kompis här under natten. Lan idag är inte samma som lan va för några år sedan. Då när stora sonen hade lan vart det något helt annat. Då vart hela hans rum nere i källaren fullt av pojkar som satt med sina datorer.  Då kom dom upp endast för att äta. De här lankillarna har inte rätt knycken. För de skulle gå ut för att orka vara vakna. De sprang ett varv i trädgården och de kom ut till oss och ville ha räkor, ost och kex på kvällen. Då  förr när stora sonen hade lan vart det nästan som vi fick tvinga upp killarna så de fick mat. Då var rummet bombaderat med Cocacola, chips och annat onyttigt. Inte idag, idag när jag vaknade var killarna vakna och gick ut i köket åt lite frukost.  Inte ens där prickade dom in de lanandet som jag känner till. För om jag gick ner i sonens rum så låg det pojkar i sängen, på golvet och vid sina datorer och sov.  Tror faktiskt att just det där med lana är något helt annat idag än då när lanande var nytt. Idag tror jag att de bara lånat namnet lana för att det är så dom umgås det innefattar inte så mycket umgåsheter via datorn som det gjorde då för ett tio tal år sedan.

Nej nog om det ska fånga dagen och göra den till min.
Lev idag just nu, Igår finns inte längre här och morgondagen den bor där borta i framtiden.

Lev just nu….

Carina Ikonen Nilsson