Frölunda 4-2

idag höll vi på det rätta laget igen 😉  lalallaa lala laaa

det är inte lätt att spela eller gilla modo  indianerna var 2 gånger bättre tydligen

Frölunda! Frölunda

Idag är det en Frölunda dag, for sale bilens hjul snurrar till GBG.  Jag hade tänkt att lägga lite böcker där men får inte tag i de människor som ska ha böckerna så det får sedan bli en resa till gbg endast i ett bokärende. Lite kul det med. Göteborg kan man ju inte få förmycket av så det e oki.

Jag har ännu inte fått hålla i min bok men vid tre tiden kommer jag att hämta mitt paket med böcker. En högtidsstund för mig en högtidlig stund där jag äntligen nått mitt mål.  Livet är fantastiskt och ibland helt underbart.

Vinner dessutom Frölunda  matchen är dagen komplett fast det är den ändå……

En dag att fira

Tänk att min bok som var i hundra exemplar nu är bara några få som inte har en relation med någon läsare. Tre dagar har jag kunnat se försäljningsstatestiken och inser att den kommer att ta slut ganska fort. Ska jag trycka upp flera böcker? 100 böcker som  trycktes och under tre dagar har jag sett hur antalet sjunker. Jag tror att det nu finns kanske 20 stycken kvar.  borde kanske trycka 100 böcker till?   Jag som innan tänkte att ja ja mamma köpte ju alla jultidningarna när jag var liten hon får köpa alla böcker som inte blir sålda.

Här lär det bli att jag får  sälja en av de böcker som jag tänkt ta med mig om jag skall föreläsa annars lär inte min mamma få någon bok.

Så kan jag inte ha det mammor är ju alltid stolta över vad deras barn gjort så mamma bör ju ha en bok eller två.

Själv ska jag rama in min och hänga upp bland mina tavlor.  Som jag under en period målade.  Min Adhd är kreativitets skapande i små perioder då gör jag sånt som jag gillar för stunden, search för några årsen var det just  oljemålningar som nu finns överallt här i huset.

Bokens fram och baksida är ju just en tavla sen målar perioden.  Den tavlan som jag tog fram och målade på när jag inte  vill måla det är en sådan där tavla som liksom är  Jag målar en stund  varje dag för att bara måla.  Min make säger att den är ADHD i mig kanske är det så eller så är det bara det den är  10 minuter om dagen tavla för bara måla trams.

Jag är stolt, pharmacy och jag känner mig nästan som en författare inte för jag vet hur dessa känner sig.  Men jag känner mig som den författare som jag inbillar mig att jag skulle känna mig som.  Jag är som jag är och nu har jag gjort något som jag länge drömt om vilket är att skriva en bok.  Nu lär nya mål  hittas fast jag har redan smyg börjat lite.

Har en liten berättelse på datorn om en kvinna som kämpar med sitt missbruk av alkohol och kampen om att få tillbaka sin heder i sig själv.  Men ännu är det bara en massa ord och tankar,  helt ostrukturerade och endast fantasi. Kanske ännu ett dokument som till sist bara samlar damm.

Idag får jag förhoppningsvis min bok Min egenhändigt skrivna bok som heter Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Då har jag koll igen

Det är ju det som lite är problemet i min ADHDgen, link kontroll att ha kontrollerad kontroll på läget.

Det har jag nu, salve Är lite förvånad över att jag sovit överhuvudtaget. Det har jag sovit gott till och med.

Då jag läste artikeln i Bohuslänningen, känner jag hmm Hur farligt va det.

Inte alls inte överhuvdtaget faktiskt.

Jag är till och med rätt nöjd med artikeln, men dyslexin är egentligen en del av min adhd och inte tvärt om.

Fast en bok har ju blivit till fast jag har dyslexi, eller hur skriver man?

I dag har det varit spännande och lite kul

Men det bodde även lite nervösitet  i dagen.  Jag har ju aldrig gett ut någon bok innan inte heller haft någon Journalist hemma. Visste inte hur man skulle bete sig eller nått sånt.  Det var tur att kille var så mänsklig och så enkel och hjälpte mig slippa ångesten mm. En två timmar intervju där jag faktiskt efter de första minuterna kände att ha ha det var ju inget farligt. Det var riktigt trevligt och lärde mig massor av denna herre.  Sen vart det ju de med det där sista som jag kanske inte tyckte var så jätte kul. Hmm det hade jag inte haft en tanke på det fanns liksom inte i min värld. Det där ni vet, illness Bilder hmmm jag skulle vara med på bild, cialis jag tror inte ens min svärmor har foto på mig. Men Bohuslänningens Journalist har nu en del foton. I morgon kommer även det finnas bilder på mig i tidningen.  Det är konstig bilderna visade en kvinna som jag inte kände igen hon såg gammal ut.  Kanske var kameran gammal, check därför såg jag så gammal ut.  Fast sånt e livet ibland vägrar vi inse att den ålder som finns på insidan inte visas på utsidan.

Ojdå  en viktig sak som jag glömt att skriva om  vem i hela världen är just nu så lycklig som jag är som faktiskt  har en fantastiskt underbar  biljett på sitt skrivbord??
Japp igår lyckades jag och sonen få biljett till Thåström him self.  Den 4 feb, lär jag segla ner till GBG  och andaktigt invänta min ikons uppenbarelse.  Tillsammans kommer vi att sjunga  ”DET ÄR NI SOM E DET KONSTIGA OCH JAG SOM ÄR NORMAL…..”  Nedräkningen har börjat igen.  Om 99 dagar skall jag återse min stora ikon Thåström, Thåström, Thåström.

Skulle vilja ge honom min bok men han kanske inte läser böcker……… Undrar.

Bohuslänningen

idag ska Bohuslänningen komma hem till mig för intervjua mig, Hjälp är jag nervös? Nej inte särskilt, men jag skulle vilja komma ihåg allt som jag tänker emellan varven av tankar. Det är så mycket som jag vill få med,  som kanske inte finns där just då när det ska vara där. I alla fall ska jag göra mitt bästa mer kan jag inte göra.

måste ju vara enklare än då jag står och pratar fritt ut till en massa människor,  jag ska ju svara på frågor inte  prata ut till en massa som sitter och lyssnar dessutom är det ju bara en, inte 75 personer.

lev idag just nu

Scones, Tea och levande ljus.

det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

Saknar dem alla!

Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….

Diagnos=självkänslodödare……..

Lördag morgon, då har vanliga människor sovmorgon. Det har inte jag, sovmorgon asså. Fast det är ändå något speciellt med Lördag morgon för mig. Katten får sin mat i lugn, kaffet perkuleras i tysthet, doften av det färska kaffet doftar mera på lördagen för mig.

Det handlar inte om kaffet utan om att jag slipper stressa, slipper väcka barn och kan njuta av kaffet i lugn och ro.

Halv sju katten matad, kaffet i min kopp den enda kopp kaffe jag dricker underdagen. Mera begär inte jag, jag behöver inte mera.

Mina barn börjar eller sitter nu inte ens halv tio och äter frukost deras sov morgon slutar vid halvnio. Miljöskadade av sin mamma som inte fattar bättre. Även min stakars make är vaken och uppe.

Om bara några dagar får jag hålla i min bok, rädslan över att veta om att andra människor läser om adhd i mig är borta visst, några felstavningar eller konstigheter finns säkert men jag är skyldig mig själv det, jag är skyldig mina barn det. Finns det någon där ute som jag kan påverka eller att någon känner igen sig, kanske förlåter sig själv, eller inser att alla krav som vi med adhd sällan når upp till är för höga och orimliga krav som vi ställer på oss själva. Vi behöver ge oss själva mera omtanke, inte ställa alla dessa krav på våra barn, utan ge dem en känsla av att de duger som de är med eller utan adhd, så duger de ändå för att de finns lever och är sådana som de är.

Detta är extra viktigt för barn med diagnos, eftersom diagnosen i sig är en självkänslodödare.

Ps Q gruppen ADHD den 11 nov, 17.30 Göteborg

Technorati-taggar: ,

Tror jag löste fel jag gjorde igår.

Jag gillar ju att prova gör saker som jag egentligen inte har en aning om hur man gör eller vad som händer. Så gör jag även i min bloggning.  Jag har ju webbhotell som jag betalar 1000 kronor i månaden för. Loopia det gör ju att jag får större möjligheter och finesser i min blogg design.  Eller hm skulle kunna göra det i alla fall för det finns ett litet problem. Ett ynka litet smått problem som ibland gör att jag får ont i magen, see sitta här i flera timmar och börja om, help ringa telesamtal till mitt webbhotell med mera och lite till. 

JAG VILL ÄVEN PASSA PÅ ATT SÄGA ATT LOOPIA DÄR JAG HAR MIN DOMÄN DÄR HAR DE DUKTIGA TÅLIGA OCH HELT UNDERBAR PERSONAL.  Som i flera timmar om det behövs finns till hjälp alltid, case misstänker även att de har ganska roligt på sina kaffe raster. Eller är det Coca Cola raster?  För jag ringer ibland och de har säkert massor att garva åt efter mina samtal. Ibland vet jag inte ens själv vad det är jag frågar om.

Jag misstänker att det är en del av mitt funktionshinder, för jag orkar inte läsa instruktioner, utan kollar runt lite  och sen rätt in i php filerna som inte funkar som jag vill men ändå provar jag till datorn nästan brinner upp. I går var det en sådan dag. Datorn och min databas fick ett litet spel och började prata konstigt med mig, skickades meddelanden om att databasen inte finns mm, mitt huvud skickade meddelanden om tokigheter raseriutbrott och gud hjälp.

Nu så här i efterhand så inser jag att oj då hur blev det. Vad va det jag gjorde, som gjorde att det funkade, hur gjorde jag???

Jag inser att jag inte vet vad jag gör, ändå gör jag och av någon konstig anledning så funkar det även denna gången hur blev det så???

 

I alla fall börjar jag närma mig hur jag vill ha min blogg för ett tag eller så möblerar jag om igen och igen. Min Make tror på det sista.

 

En trötthetsdag

En dag i trötthet, case advice misstänker starkt att jag inte tagit min tablett idag.

Eller så funkar den inte längre middagslurer har varit ett minne blott i två års tid.

De senaste två dagarna har middagsluren återigen införts.

Jag orkar inte vara vaken.

Fram på eftermiddagen är jag så trött att jag känner mig berusad, sick regält onykter.

Utan ens att jag luktat på ett glas vin.

Det är ju inte så att jag ens dricker vin så värst mycket, stomach kanske nått glas i månaden eller varannan kanske.

Men fram vid tre på eftermiddagen nästan sluddrar jag när jag pratar, somnar på två röda när jag lägger huvudet på kudden.

Kan det vara någon vitaminbrist?

Eller kanske en lite förkylning på ingång.


Det kanske är det gråa tråkiga vädret som påverkar min kropp, solen lyser ju med sin frånvaro just nu den kan endast bara skymtas knappt anas.

Jag längtar till sommaren redan jag som inte ens har tagit avsked från sommaren ännu, längtar till de första dagarna i mars april när man endast förminner vårens ankomst. Tussilagosafari dagar vitsippebackar och den friska vårluften.

Ja vintern har inte ens börjat, hösten är i sin sluttamp och jag vill ha nyvår, strumpor av sandaler.

Jag lär få vänta länge än.