Datorns intrång i våra hem…….

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.

Vi borde göra något

Hemma igen, thumb ett fredags pass klart.

Städade idag   istället för i torsdag, health   har ju  en  kvar glömd institutions rutin som   just är  torsdags städning.

Denna  rutin har ju  vart lite si och så  med den sista tiden.  Mycket för att jag studerar,  men även  för att barnen  är ganska så trötta,   efter dagarna i skolan. Torsdag städningen  fyller inte längre det syfte som det gjorde förut.  Utan nu  en orsak till konflikt.    Idag  städar vi  på torsdag eller  Lördag  istället, det funkar. Lill killen funkar bättre i skolan, när den hemska torsdagen  inte  längre är över honom. Lördagen verkar  vara en bättre dag,   för  just  sådant  fördriv.   Just nu strömmar Kalle baah ut ur mina  högtalare.  Jag gillar   deras musik och  framför allt deras texter.   Gillar  låtar  som har ett budskap.   Har inte  riktigt  fått klart för mig  vad  deras musik står för   eller  om den är droginfluerad?  Eller är det   bara   dunket i den,  som gör att folk  uppfattar det  som  drogmusik?   För mig  är det inte   droginfluerat,   eller   jag uppfattar den inte så.  Nu är det ju inte så att jag  har så  stor koll på  drog,   drog influenser längre,   för   jag har liksom tappat  fokus på   att se  om  någon  använder sånt,  eller  om  det luktar mm. Hade koll  på  vart  folk vände sig,  vem som höll på. Mycket berodde det på att jag   hade en  liten flicka,  som var i sådana kretsar.  Idag bor hon  på annat håll  och jag  behöver inte  vara misstänksam längre.  Det var  från början  hennes  pojkväns musik,    som jag nu har  tagit till mig.

Pojkvännen  hon hade, har  jag ingen koll på längre.   Ibland är mina tankar  hos han,  tankar på vad han gör hur det har gått.  Lever han,  vart lever han?    Då jag  träffade han  sista gången,  var han sliten.  Hans vackra  ansiktet såg trött ut,  ögonen  som  i början var eld,   verkade ha slocknat.  Smutsig var han , trampade  vatten.

Han fanns inte längre kvar,   hoppet  hade dött  empatin  verkade vara någon annanstans.  Känslan jag fick den gången. var att han lika  gärna skulle kunna slå ner mig,   stjäla  den sista hundra lappen,  utan att bry sig.  Det är synd  för  han var en sådan fin kille,  utan knarket en liten kille  som bara ville  bli bekräftad, uppskattad  och älskad.   För att slippa  känna  saknaden  av kärlek,  och känslan av att han inte  duger,   så  tryckte han i sig  gifter som  tog död  på det fina i han.

Det är synd,  vi borde göra mera,    vi borde  jobba mera,  emot drogerna,  vi vanliga dödliga  borde  kämpa mera,  skaffa oss mera kunskaper,  mera tid  för att  se till att våra ungdomar inte  börjar.

Min  kamp  och mitt  engagemang  borde  inte ha dött  vart tog det vägen?   Vad är det som gör att jag  nu lever i min lilla bubbla,   och inte  orkar vill  eller   gör  nått?

Ör det för att jag inser att det inte spelar någon roll, eller  har jag blivit  sviken, och besviken,  på  att jag inte kunde  hjälpa?   Vad beror det på?

Snart kommer våren!

åter igen hemma  efter mitt  långa pass.  Ett bra, tadalafil   men långtråkigt pass , sovaldi sale en del frustration över  en dator som inte fungerade som den skulle.  Tålamod är något jag saknar i dator krångels tider.   Då  flyger tankar om att släng, stuff kasta u,t   kör om, tills  jag kommer på kloka tankar som att:

Jag inte  är  någon  data tekniker, utan  fakstist  hab ass.  Jag skulle inte vilja att en It  nisse  kom och gjorde mitt jobb.  Tror  även att de inte vill att jag rör i sådant som jag inte kan.   Till sist gick jag ifrån datorn, ängnade mig åt  mera   roliga saker, som att kolla i allmenackan om,   var, när  och hur     jag   har  önske mål om semester i sommar.   Ängnade mig även åt att  leka  med tankar, om  hur denna semster skall  bli,  vilket väder kommer vi ha,  vart ska vi mm.  Dessa tankar  gjorde mig på ett bättre humör,    mina vår känslor  knackade på igen.

Gud  vad jag längtar till sommaren, solen, havet och  dofter av saltvatten och tång.

Doften  av en tidigt morgon  ute på altan  med färskt kaffe och en härlig bok.   En  härlig morgon i  husvagnen,  med  nybryggt kaffe , då bara jag är vaken,  en veckotidning, mera kaffe  och jag …….. Nu är mina tankar på semester  Härligt !!!

Minnen av Farmor och Farfar

Idag ska jag jobba. Jag börjar redan vid 11 och slutar i morgon 15.30.  Har inte jobbat på länge så det ska bli kul att komma hem ifrån. Har tänkt att ta med min lilla bok om testning.

Alla sover här hemma, sick bara jag som är vaken. Lugnt, unhealthy tyst, cialis jag och datorns surrande.  Det blir en vacker dag  solen kommer snart att lysa på den vita snön.  Innan jobbet idag har jag tänkt mig att använda mig av min nya lilla citruspress. Barnen skall bli bombadderade med C- vitamin för att förkylning skall undvikas. Dessutom vill jag framkalla lite av den känslan som jag själv fick uppleva som barn.  Min farmor som fortfarande är i livet gjorde alla sorters drinkar i sin  rå kost centrifug  vissa goda och andra mindre goda. Hade själv  en sådan då min son var liten  och han kan en idag  berätta med vördnad om de goda morots drinkar han fick som  liten  två åring.

Min stakars farfar fick av min farmor  goda drinkar  med morot äpple och en massa annat som var nyttigt.  Även jag fick ett litet glas men  drack jag det snabbt så hade även min  gulliga farmor ett glas med apelsin vid sidan om.

Allt hemma hos min farmor  luktade gott, mycket smakade gott och det bästa var när min farmor väckte min farfar.  Klockan 12 skulle han vakna då fick han kaffe och smörgås vid sängen. Hela morgonen hade vi smygit omkring för att farfar skulle sova,  men klockan 12  då gick vi in.  två smörgåsar  var det på fatet när jag var där. Hembakat bröd med riktigt smör och  ost som pålägg.  En kopp rykande färskt kaffe.  En väldigt trött farfar,  öppnade sina ögon  satte sig upp i sängen bad mig  hoppa upp.  Snabbt kröp jag ner under hans varma täcke tog min smörgås och  doppade den i fafars kaffe.  Farmor var  då ute i köket och där satt jag och farfar i hans säng med varsin ost macka  och en kopp kaffe.  Många gånger  frågade farmor om jag inte ville ha en egen kopp kaffe.  Men det var liksom  grejen  att jag och farfar satt där  med hans kaffe och varsin macka.

När kaffe var urdrucket  så  fanns det gele hallon i  hans  låda  ett varje morgon  fick jag.   Tillsammans med  gelehallonet  så läste vi Gp. Jag läste nog inte så mycket, utan njöt av stunden  med min farfar.  När tidning och kaffe var slut  så  gick vi upp ut i köket  tog våran  morots drink   två klunkar tog jag och  hällde resten i farfars glas.  Av någon konstig anledning så lyckades  farmor alltid  var ute ur köket när vi drack den där drinken.  Kom alltid tillbaka när mitt glas var tomt.   Jag fick min  nypressade apelsin.  Idag kan jag  se att  detta var något som de kommit överens om  två klunkar farfar resten,  och farmor borta. jag trodde vi lurade farmor.  Farmor och farfar lurade  mig……

Miele är kvalitet som heter duga tycker jag!!!!!!

I dag har jag  och min make shoppat lite.  Jag  och min dotter  bytte datorer. Jag tog hennes stationära, check   och hon  fick min bärbara.  Till hennes  stationära köpte jag en  ny skärm.  När jag nu ändå var i  affären så passade jag på att köpa ny matberedare och en citrus press. Det är min stora passion i livet, är    alla dessa hushållsmaskiner. Jag blir  helt salig då jag går in  på  Elgiganten eller   On Off.  Min stakars make  fogar sig , följer med.  Idag var vi på On Off i Uddevalla.  Just  nu känns det  även som att,  det kommer att bli  dit jag vänder mig igen.  Personalen var hjälpsam trevlig och  jag upplevde dem som ärliga  i sina svar.   Har innan handlat det mesta på El giganten, men  upplever dem lite snorkiga ,  de  verkar inte vara så intresserade av  sina kunder. På On Off  fick jag den service som jag   ville  ha,   säljare tog sig tid med mig och min make.  Förklarade och  packade inte på   vare sig  dyrare varor   eller  tjatade om försäkringar   mera än  brukligt.  Dessutom  var han behjälplig  på alla sätt.

Två  plattskärmar, blev det av märket Samsung.   Min lilla söta  och gulliga  matberedare blev  av  rätt märke,   vilket för mig  är Borsch.  Vilket är ett märke som ligger mig varmt om hjärtat,  har  en hushållsassistent  av detta märke  som jag  köpte för  femton år sen och har aldrig  ångrat det  en sekund.

Till den  äldre maskinen köpte jag även en liten citruspress som jag   hittade.

Överhuvudtaget  så   är det   Borsch eller Miele som  är märken som jag litar på.

Miele   då det  gäller dammsugare tvättmaskiner  och andra vit varor.     Har både tvättmaskin,diskmaskin  och dammsugare   av Miele.  Pengar kostar det   i massor men  det är värt  pengarna   flera gånger om.  Det är varor som  man kan lita på,  skulle det gå sönder   vilket det aldrig gjort för mig,  så  finns det reparatörer  och  ersättnings  detaljer.   Jag tycker  det känns tryggt!  Visst   10 000 kostade tvättmaskinen,  men  två tvättar varje dag i  fem år  utan  några som helst  problem.    Innan jag  köpte min  Miele  diskmaskin  hade jag  två år innan  köpt en  Elektrolux diskmaskin  som  bara  krånglat  och efter två år drog sin sista suck.   Den var i och för sig  billigare  än  min Miele   men  två år ….. det gör jag inte om igen.

Utan   nu är det  Miele som  gäller för mig.   Brosch  då det gäller  de mindre hushålls maskinerna.

Dagen kommer

dagen är nu ny igen  så  oviss, sovaldi sale ny  vad kommer den att föra med sig idag?   Vad  vill den lära mig  idag? Vi tar  så mycket för givet,  att vi ska vakna på morgonen. Att  livet skall vara idag  som det var igår.  Ändå är varje sekund ny,  allt förändras  jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre,  klokare,  säkrare och  ännu mera jag.   Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar.  Jag blir mera levande, ödmjuk  och  närvarande i nu.

Jag kan inte förändra min  historia,  inte  påverka min framtid den har jag inte  någon  möjlighet att påverka,  vet inte  vad som kommer att ske i morgon  nästa dag  eller nästa vecka, år.   Just nu! kan jag  ta ansvar över  och enligt mina  konstruktioner  från  min historia så har jag förmågan att  förut se  kommande händelser.  Kellys teori,  är  intressant  för  det  finns så mycket  där som vi   gör.  Jag  beter mig  på ett  sätt för att  få ev. beteende av min  omgivning.   Jag har tänkt på det  i och med mitt bloggande  vad är det jag vill uppnå?  vad är det som gör att jag sitter här   var dag   och skriver  saker om  mig  mitt liv och min familj?

Det vet jag inte , men  det känns skönt  att skriva, det känns som jag  släpper ut  mina tankar  låter dom utvecklas och  de hjälper mig att  se  på små  händelser i ett större sammanhang.  vissa tankar  förändras  från ett inlägg till ett annat.  Vissa  tankar  blir kvar, fastare och  ännu större.  Jag rensar renar och  byter ut  mina  gamla känslor till nya känslor.

Jag lär känna mig själv,  på en annan nivå.  Ändå  bjuder jag  inte på  allt i mitt  liv.    Jag  får  en närmare kontakt med  min inre röst.

Alla inlägg jag skrivit under ett års tid,  det är så många inlägg vissa  som inte  betyder något  vissa   inlägg  som  bara är ordbajs för att ordbajsa.

Men vissa  inlägg är betydelse fulla för mig,  Jag  går tillbaka till dem  och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor  som då jag skrev dem och  blir  bekräftad i min känsla.

Jag har lärt mig  under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare  mig själv. Närmare mig den jag är  sådan som jag är innerst inne.   Jag är  en  känslor människa, mina tankar,  mina sinnen, mina känslor är mina  och   ju mera jag skriver ju mera  tycker jag  om mig själv.    Under  en lång tid som  började för  15 år sen  i  och med min 30 årsdag  har jag  gjort en inre resa  där jag  mött en  vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite  flicka som  har velat alla väl men glömt bort sig själv.  Den  kvinna som  vid 30 års ålder vände ut och in på sig  själv för att  hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne,  detta gjorde  henne tom, trött  och osäker.   Där efter lärde  jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det,  av vilken anledning  gör jag  det?

Första gången jag sa nej,  sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag.  Gången efter  viskade jag det,  då hörde jag det, men ingen annan.

Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde  att jag sa nej.  Hela jag  skakade av rädsla,  för att  den andra skulle  bli arg,   inte tycka om mig. Men  i samma ögonblick  växte jag,   började  tycka om  mitt nya ord.  Nej jag vill inte,  eller jag har inte tid,  jag skall göra annat,  eller det  betyder inte så mycket för mig , du får  fråga någon annan.    I dessa meningar   visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar  över mig själv  satte mig själv  på de trappsteget som  var mitt.  Vissa  människor  runt mig  tog avstånd, andra  nya  människor  kom till.  Idag  när jag  säger nej  eller ja  så vet  dom som frågar att jag  vill eller inte  vill  för jag  gör  det av  rätt anledning. Jag gör det  för att jag vill  för att det  är viktigt för mig  för att jag  känner att jag har tid orkar och vill.

Det gör mig ärlig hel  och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv.  All denna sökande  av andras kärlek och uppskattning  handlade om att jag istället  skulle  ge mig själv kärlek…….

Kungsbacka den vackraste staden av städer

Börjar återkomma till livet.  Men ännu matt, seek ont i öron och hals. Det som inte dödar det Härdar:).

Tack Min osynliga vän i från min Barndoms stad tack för kommentaren.  

Vet inte om det har med barndomen att göra eller om det är så att Kungsbacka är den vackraste staden jag vet.

Det är en vacker stad, liten pittoresk gemytlig och Havet som finns i dess närhet. Lite vardags lunk, småstad harmoni med för och nackdelar. 

 Jag blev inte kvar  i denna  lilla stad…Jag gav mig av ut i stora världen, närmare  bestämt Göteborg.

Vidare till  Dalslands  mörka skogar. 

Hur blev det så? Jag som  är storstads människa  ut i finger spetsarna.  Jag har blivit en  landsortsbo,   kommer mina barn  när de blir stora  ha samma känsla  för denna lilla by  som jag har  för  lilla eller  nu rätt så stora Kungsbacka.

Jag tror inte det här finns inte det som Kungsbacka har. Här finns inte parker, inga kaféer inget torg i  Kungsbackas bemärkelse  och ingen Kungsbacka Ã….   

 Här finns i och för sig  en  Valbo å som breder ut sig under  regn och vinter perioder,   Men denna kommun har inte funnit  någon  lummighet inte  tagit vara på  den potential som   faktiskt finns  för denna lilla by.  Här  borde   göras vackrare   mera lummighet  mera parkbänkar  och framför allt  en park.  

 Detta lilla samhälle  har ingen charm  ingen  stil utan är ett litet samhälle  utan  kraft  en liten by som kommit till  för att bönder  behövt en affär,  sen en frisör skola  mm.   Området är  vackert  och  möjligheter finns  men här behövs en kraft en konstnär en visionär  som kan  skapa en  idyll,   då hade denna lilla by  varit vacker.   

Men  tyvärr så  skulle den  aldrig nå upp  till mitt  fina härliga charmiga  Kungsbacka.   En fördel  finns tror jag.  Den kom jag på just nu   och det är  att  doften som ibland  spred sig  från Väröbruk  som jag  aldrig  lyckats uppleva här.   Men i stället, varje vår och  höst  kommer en annan odör   i denna lilla by.   Då har bönderna en  gödselfest, sprider odörer som  gör att jag till och med längtar till de där mulna dagarna i Kungsbacka  då Värö spred sina  dofter till  KBA  kan till och med  säga att det luktade gott  i jämfört med   böndernas  gödsel som   sprids här  under vår och höst

Samtal med mig själv…..

Mår lite bättre idag, advice sov  alldeles för mycket i går, sovaldi sale och vaknade  03.00  men gick upp först vid  6.30. Min snarkande make  sov gott medan jag låg och vred mig.

Under timmarna som jag  inte gick upp  pratade  min inre kvinna till mig igen.   Hon brukar knacka på ibland.   Denna någon är jag  som jag inte vill lyssna på.  Eller   som jag inte lyssnat på under en längre tid. Hon väcker mig  och berättar sanningar för mig  och  vägleder mig  att lyssna  på mina egna tankar.

Jag har ju  under några månader  varit tjänstledig under veckodagar. Detta för att min lille pojke inte skall må dåligt och  spöka sig tokig i skolan.   Innan min tjänstledighet   så arbetade jag   på   eftermiddagar   tills dagen efter, no rx min  man jobbar på annan ort  och sover borta  de dagar.   Min  mamma  var snäll och kom hit som barnvakt de dagar jag  jobbade mitt i veckan.

Efter  en liten händelse med massor  av känslor som   är   rädslor  för mig, tog jag  kontakt med min  chef och bad om tjänstledighet för att situationen här hemma skulle bli bättre.  Till viss del har den blivit det.  Nu  händer det inte så mycket och  jag  har hittat mera ork för att  göra  saker så bra som möjligt.
Men nu kommer  tankarna om  mina egna möjligheter.

Fick för några veckor sen  ett erbjudande  eller   en förfrågan om jag var intresserad av en  kurs och  utbildning i något som jag   från början när jag kom i kontakt med det   kände att  woaw  det här var spännande.

Mitt intresse   är   stort  för just denna kurs, jag   är  intresserad av det  har sett framemot det.
Men   det kommer inte bli av  detta pga. min tjänstledighet. Vilket  jag   förstår   och  är medveten om    jag   förstår  hur min chef tänker då  hon inte   tycker  att det är ett  bra  alternativ,  och jag  skulle   till och med  kommit till samma slutsats som  henne om jag  haft hennes roll.

Men nu är jag,  Jag  och jag ser hur jag  går miste om något som jag  väldigt mycket vill göra.   Jag  ser en förlust och känner mig  besviken, ledsen och  fundersam.
Behovet  och  denna lösning som är just nu,  med min tjänstledighet  känns  som   att jag  vill  ge upp.   Jag vill,  Jag vill samtidigt som jag  ser vinsterna med  att vara hemma på kvällarna, rutinerna för min son. Dessa  är nödvändiga för att han skall må bra.   Så känner jag en sorg  över att  denna  möjlighet,  till utveckling och kunskap blir en förlust för mig  som jag  redan  innan den  börjat  blir en sorg.

Jag vet i mitt huvud  att  jag  gör det bästa nu,  men  Jag vill  ta mig an denna kurs  och jag vill få den  möjlighet  som jag blev erbjuden.   Men  det  går mig ur händerna pga min tjänstledighet. Det blir en besvikelse för mig,  samtidigt  som jag kanske inte ens hade klarat det   pga  omständigheterna här hemma.

Jag  ser det även,  eller såg det även som en lättnad, då min chef  berättade det för mig.   För tankar om att   det kanske inte skulle funka,   eftersom  behovet min son har  av  rutin och förutsägelse i sin tillvaro  som faktiskt  gjort att jag bad om tjänstledighet från början, finns. Även nya  tankar  har  kommit till. Vilka är att  jag kanske inte kan jobba som jag  gör. Kanske borde jag inse att  det kommer att vara  så här i några år,   för min lilla pojke,  att  någon av oss vuxna måste vara hemma under kvällarna, för att  hans  skolgång och vardag skall funka.

Här blir ett litet problem för jag har jobbat  som jag  gör,   under ganska många år.  Vet inte om jag  skulle klara av att ha ett vanligt jobb.   Fem dagar i veckan  mellan  7- 16.   Jag gillar att jobba   som jag gör,    dygns pass  och  en längre sammanhängande ledighet mitt i veckan.  Jag gillar att jobba med människor,  Jag vet inte om jag klarar av att  inte ha ett socialt arbete.  Men  det viktigaste är ju att  min familj  skall må bra.  Att min son  funkar  och  har det tryggt.

Jag har lite svårt att välja  eller se   och förutse min framtid just nu……..  återkommer  just till  Kellys teori    som  enligt hans teori   just menar att   människor  använder sig utav sina konstruktioner för  att förutse  och förutspå  våran framtid  Jag är lite  vill rådig just nu

Tidig morgon

Som alltid  så vaknar jag tidigt.  Jag brukar vakna då kaffebryggaren knäpps på 6, tadalafil 21. Den är inställd på timer och det verkar  jag  också vara.  Idag snöar det massor, hela  landskapet är täckt av snö.  Det ser ut som  husen är inlindade i bomull.

Mina grannar sover ännu, det är tyst i huset, det är bara fläkten till datorn som surrar.  Snart kommer min dator ta en sista suck  känns det som.  Den är tre år fyllda och har varit en ständig hjälpreda.  Utan den hade jag inte klarat mig,  då hade inga brev blivit  skrivna, ingen kurs gjord.  Men nu är det bara att inse den  tar snart de sista andetagen, drar den sista sucken.

Det är lite med sorg i hjärtat som jag skriver det för  min lilla vän, har hjälpt mig så mycket.

Min lite äldre blogg min första blogg

http://malix-jappjagklaradedet.blogspot.com/

denna blogg  började jag en gång  att skriva i  min första, cialis min äldsta och  min debut som bloggare.

Jag  är envis, seek   trägen, mind   traditionell  och  nyfiken gör saker  utan  att tänka efter först.

Därför  har jag nu en egen domän  vilket nu kommer att  bli  den sidan  som jag kommer att skriva på.

Ha lite häftigt tycker jag att det  är malix.se

Det  ser lite bra ut  och inte lika krångligt  att  säga   när någon vill ha  adressen till sidan.

Just idag kl 9.21  blev jag  professionellt Bloggare med en  egen domän…..  visst   det är säkert många  som har.

Men för mig  är det  nytt  outforskat och  spännande.