Det är faktiskt ganska enkelt, men vi gör det svårt!!!!!!!

Vilken röst  jag håller på att få låter som jag druckit whisky i   flera dagar.

Nu tänkte jag inte ta upp det här, online utan  mera mina tankar om  något  som är  ganska vanligt.

Tänk en  arbetsplats   två människor i gruppen går inte ihop  i denna grupp.

De  befinner sig på  två olika öar.   De har lite arbetskamrater   runt om kring sig, search   som  gör allt för att inte  hamna i  elden.

En stund   är  man   hos den ena, store   och  i nästa  hos  den  andra.

Hela  gruppen   även chefen  vet  att dessa två  inte  kan dra  jämt.

Men  för att inte hamna i knipa  så  säger man inget. Chefen   gillar inte konflikter   och  tycker inte om att  säga  saker som  kan   ställa  till det.

Chefen skulle  vilja  be  dessa  två  att  knip i hop käften och  gör det ni har betalt för.

MEN  denna  chefen vill  vara en i gänget , vill  vara  en som   man kan lita  på   som   de anställda   tycker   att  vi har en   bra chef,  vi  får  göra  lite som vi vill  bara  vi gör det vi ska.

En chef skall ju faktiskt  se till  ATT ETT ARBETE  BLIR UTFöRT På BäSTA SäTT FåR VERKSAMHETENS BäSTA.

En chef skall  se till att de  anställda arbetar,  göra det  som skall göra,   antingen  på ett bra  sätt  med glädje, eller  håll käften och jobba.  Så krast   det är det man har betalt för.

Gilla läget,   man behöver inte   älska sina arbetskamrater.

Men man behöver  samarbeta  om det  är  det  som krävs!

För verksamhetens bäst  är det som gäller,  sen  om jag inte  tycker  om han eller henne,  har inte  med saken att göra.

Utan min  uppgift  är  i det  läge då jag inte  älskar min  arbetskamrat,   att lyssna,   sätta  gränser   och  se till att samarbeta.

Det är ju inte bara min uppgift,  utan även min  arbetskamrats uppgift.

Han  eller  hon   skall  lyssna,   sätta gränser  och  se till att bidra  till vårat samarbete.

Antingen  gör  vi det  på ett bra  sätt, eller så gör vi det  på ett dåligt sätt.

Det är inte det viktiga,   utan  det viktiga är  att vi utför jobbet som vi har betalt för.

Dessutom är det ju även så   att min  chef,  har  samma arbetsuppgifter.

Hennes  jobb är se till att vi  utför jobbet   för verksamhetens bästa!

Hon behöver inte  sitta  och lyssna  på vare sig  mitt eller min   arbetskamrat,    om hur jag  eller  han  tycker om  varandra.

För  det  är  skit  prat,   vilket inte ingår i en  chefs arbets-beskrivning.

Skulle det nu vara så att jag  och min  arbetskamrat  har ett behov  av  att prata  skit, hos  chefen  så  är  det    chefens uppgift  att vi  gör  det   tillsammans.  Båda  jag  och arbetskamraten och   den  chef  vi  nu  kan  tänkas ha.

En  utbildning  som  jag  gick, där  jag  fick lära mig  om  familjeterapi   våran  ledare  var…..

  Maths Lundsbye sa något som   jag snappade upp.

Arbetsgruppen har den chef som de förtjänar. 

Det är  arbetsgruppens ansvar att se till att chefen  gör det han ska…..

Det finns  lag om att inte mobbning  för  förekomma  i skolan.

Men hur i helvete  skulle vi kunna få  ungarna i skolan att uppföra sig och inte mobbas.

När  inte ens vi vuxna   vågar  vara vuxna nog och  stå upp för  våra  arbetskamrater?

I   vissa arbetsgrupper  finns det  subgrupper.

Vissa arbetsgrupper  måste ha en syndabock,  det måste finnas en   som   gruppen   behandlar illa,  för att de skall känna sig bättre själv.

Men  vad är det  som gör mig  eller dig  bättre,  för att Kalle  är  så dålig?

Hur gör det oss bättre?

På vilket sätt blir vi bättre,  bara för att han  är  så dålig???

Inget,  vi blir inte  bättre,  utan snarare tvärt om.

Vi  blir lika  dåliga,  om  inte sämre.

Vi mår sämre.

För    när vi kommer hem   och ser  oss  spegeln,  så kan vi inte  ärligt  se på oss själva   och säga att…..

Jag har varit  det  bästa JAG KAN VARA IDAG

  Jag har ansträngt mig  för att göra mitt bästa idag.

För  hade  jag  gjort det,  så hade jag ju  i stället lyft upp Kalle.

Pratat med honom ,  sagt  att så här  tycker jag.

Jag  hade  berättat för honom att,  när du sitter en  längre stund på rasten, inte diskar din kopp eller   skiter i att  ta hand om det som vi bestämt att du skall göra.

Så blir jag  arg  och ledsen,   för  jag blir stressad  och skäms över att jag inte hinner med  det som jag borde ha gjort.

Efter som pappren  fortfarande ligger på ditt  bord,  så kan ju inte jag  bli klar med mitt.

Jag blir arg och tror då att du struntar  i  om  vi får gjort det vi ska göra.

Jag vill bli klar med mitt arbete, så jag kan  gå hem  och känna mig nöjd med att jag har  gjort det jag ska.

  Jag   skulle  även   kunnat fråga  hur  Kalle  mår,  jag skulle kunnat berätta  för honom,  att jag inte  mår bra av våran  osämja.

Jag  skulle  vilja ta ansvar,  gör min del  så att vi  får ett bättre klimat  på jobbet.

Jag skulle kunna fråga honom,  om det är  så att  han  blir arg på mig  för något,  att det  är  viktigt för mig att veta i så fall vad  det handlar om.

För det gör att jag   skulle kunna  ta ansvar, och   inte  göra   så,  när  han är med,  eller   tänka på detta,   inte utsätta han  för sådant som gör honom  nervös eller arg.

Hur  kan vi   bli  bättre  av att Kalle misslyckas  eller   slarvar ??

Det  blir vi inte,  utan  om jag hjälper Kalle  bjuder in honom  i gruppens dans,  så blir vi bra   hela  gruppen.

Vad är det som är så svårt med detta?

Varför  finns det  sådana problem,  med  mobbning,  både i skola  och i yrkeslivet?

Mitt svar  blir,  att vi gör inte  vårat bästa!

Inte jag,  inte Kalle  och inte de andra i gruppen,  inte  chefen   och inte  chefens chef eller handledare.

Utan vi  är alla förlorare.

Kalle  mår dåligt,   översittaren mår dåligt,  gruppen runt om kring  har svårt att känna sig hela,  ärliga,  och reko.

Det finns ingen  vinst,  utan endast en förlust!!!!

Om jag  har en högre  befattning, än mina  arbetskamrater   så är inte jag en bättre människa.

Jag är inte  bättre en  den svagaste  länken,   men  ser jag till att stärka  den svaga länken,   så  blir   länken bättre  och  blir en vinst  för hela gruppen.

Om jag har rosa papper  att skriva  på,  vilket  säger att jag  är  lite  högre  och har lite  mera status,   så  är jag  fortfarande  en människa.

En helt vanlig människa,   som  går  på toa, äter,  blir  röd om näsan  när jag  blir  förkyld, det gör inte mig  bättre  än någon annan.

Vi är alla

UNIKA,

UNDERBARA VARELSER,

VACKRA,

KLOKA

   Vi har alla  samma rättigheter,   att  blir  respekterade  för  dem vi är.

  Med eller utan  vackra kläder,  bilar,  eller  fina  höfter,   eller  inte.

Vi  är  egna,  riktiga individer,  som vill  vara  respekterade,   bli  bemötta med   omtanke,  kärlek  och  respekt.

Hur enkelt som helst …

Vad är det som är så svårt med detta???

Jag har ett ansvar över mig själv!

Jag har ett ansvar, över  att kunna se mig i ögonen.

Då jag  står framför spegeln, skall jag  kunna ärligt säga att  idag, tog jag ansvar , visade mina  arbetskamrater   och mig  själv respekt.

Idag kan jag se mig  i ögonen  och  säga att  jag  behandlade alla,  runt om kring mig  med kärlek, omtanke   och visade   mina bästa sidor.

Idag  var jag  den enorma  gudomliga   varelse,  som  jag  är skapad till att vara.

Jag lät alla  runt  omkring mig,  vara lika gudomliga  enorma    varelser  som de  är..   …..

Då har jag tagit mitt ansvar,   då är jag ansvarsfull    över mig,    jag är respektfull mot mig själv.

Jag  är kärleksfull emot mig själv,   när jag låter  andra människor  får  vara som de är,  det  gör att jag  kan vara som jag är.

Det är ju  egentligen så väldigt enkelt.

VI kräver att våra barn inte skall mobbas,   vara dumma,  retas   och att de skall sköta sig……

Barn gör inte som vi säger,  de gör som vi gör

Så länge som vi själva inte kräver det av oss själva,   så kan vi inte  kräva det av  våra barn ….

Jag kan inte  förändra någon annan människa……

Judas Priest

På väg dit…

 På väg till Scandinavium  musik på resan    snart där

Judas, purchase Judas, online Judas av att läsa  GPs recensioner av konserten igår,  säger mig att de läste  aftonbladet  innan de orkade ta sig till skrivandets stund.  Journalisten   verkar uppleva  skrivleda, fantasibrist,  och kan definitiv inte varit någon metal-freak!

Var han ens där?  I så fall  var han där  då de spelade?

Kanske  satt han där   i Scandinavium under  första perioden då  Frölunda spelade  i Lördags. Han missade   säkerligen   resten av matchen   då Frölunda spöade Djurgårdarna till  landet ingenstans….. Han höll säkerligen på det sämsta laget! Var en  borttappade Djurgårdare från stockholm på  besök  I Sveriges framsida….. alltså en wanabeeeee från Stureplans Robbinsons förlorare,,,,, Eller så är  han  född bakom en spårvagn i Möndal…..(Kolla in länken det säger allt!!!)

För han kan  inte  ha varit där  igår!  Eller så  tröttnade han, gick hem efter  första förbandet   som var totalt  värdelöst!

 Sångaren i bandet  var en  liten fet kille,  som  drömde om  att spela luftgitarr.                  Han  visste inte att micken var till för att sjunga i  inte spela gitarr.  Där  låg nivån på deras kompetens!  Sjunga visste han inte Hur man  gjorde,   gröten han  ätit på morgonen hade han inte svalt.

Förmodligen  så klarade han inte  av sång ,  passade på att skrika  bort de  sämsta takterna som aldrig infunnit sig  i deras studio.

Eller  är de utan studio och replokal  passade på att  öva lite innan Judas!   Hade han lagt ner  lika mycket  kraft på att försöka hålla takten till trummorna i dessa missljud, så hade han inte  varit  så tjock.   En lång  outhärdlig pina,  var  det första  förbandet!  De  var så kassa att jag inte ens  minns namnet på dem!

Blev inte bättre  av att Megadeath  intog scenen,  utan en  ända lång väntan.  Dessa band  borde vara hemma  och träna,  hitta en tråd och framförallt  stanna hemma!

   img_0463.JPG  img_0449.JPG    img_0452.JPG

NU  var ju  de förband till Judas,  Jag var där  för att uppleva  Rob Halfords brittiska  stämma!   Jag var där för att andas in Heavymetal när den  är som bäst!

Det var värt var ända sekund! 

Redan  färden i  från våran lilla by  fylldes jag  av förväntan…… Judas.

Det finns inte  att dessa killar skulle vara dåliga!

Jag  tror inte  de kan vara kassa!  Det finns inte på kartan.

Alla  låtar  var  och andades  Judas.  Visst   Rob   visar sig  på äldre dagar   upptäckt  att kläder är kul.  Mycket i sin  garderob visade han upp!  Men  varför inte,  som min dotter säger  som oftast. Han hade i alla fall kläder på sig.Kan man inte skylla andra musiker  för  idag.

Redan första låten  var jag tillbaka,  i  min  nu lite  ringrostiga  metal anda!  Som  smörjdes upp av  Judas redan efter  några sekunder.  Scandinavium hade allsång,  vi,  Rob Halfords  …… Även de Unga  nya  metal fansen  viste, Hur det skulle  låta. Vi  var många  gamla Judas fans, vi hade samhörighet,  vi  upplevde  Heavy brittish metal,  vi  var igen på  konsert  

De var grymma, kommer alltid  att vara,  Brittish steel!  Pain killer,  breaking the law, Robs röst är  och kommer att förbli  enorm!

Heavy metal när den är som bäst! 

   grymt bra  Judas Priest

Jag var på  Maiden i somras, igår  på Judas priest,  det ända som  skulle göra detta fullkomligt är  AC/DC i sommar.

Tyvärr så har inte jag biljetter  🙁 . Är det någon vänlig själ där ute som har en  biljett  över,  så finns jag.  🙂   Then  the show  i  complete…….

This is the Pain Killer  is this ………. Breaking  the law, 

HEAVY METAL

Judas Priest

Scandinavium, söndag

Publik: 4043,

 Metalheads som Rob Hartford kallar dem.

Jag är fotbolls och hockey fanatiker…….

En  sen  men ändå tidig morgon.  Sov morgon för mig, help den första koppen kaffe  som inte är urdrucken  nu.  på veckodagarna  brukar  det  nu vara den andra koppen kaffe som  är urdrucken.  Idag skall  jag och  dem som jag  jobbar med  till  Scandinavium i Göteborg.  Frölunda siktar på  en andra plats och  lär  enligt min make piska på  Djurgården idag.  Min son blev lite rädd igår när jag sa att jag skulle dit.  berättade tydligt för mig att  jag då  bör heja på  Frölunda och inte skrika   Djurgårn.

Det är lugnt, klart att jag skall heja på  Frölunda  mitt hjärta är ju där  även om jag ibland  brukar retas med min familj och gilla fel lag.   Alla  i den familj gillar Frölunda  då blir det ju lite synd om  de andra lagen  så jag brukar heja på  det andra  dessutom  är ju Thåström  Djurgårdare   man kan ju inte svika  sin idol.

Min systerdotter som  även hon  gillar Thåström  kan jag tänka mig  att då , hon läser detta nickar och förstår.  I julas då  hon fick juklapp av mig.  Blev hon extra glad.   en fin bild  av Joakim Thåström  insatt i en  guld ram, som   var det bästa hon  fått.   Min familj  gillar  blåvitt, inte jag  jag gillar GAIS  Stavas det så?  Eller  Gais de stackarna måste ju  oxå ha  supporter. Nu vet inte jag  om  Öis  eller Gais  spelar  fotboll eller  Hockey  kanske  spelar de  båda delar  så en så stor fantast är jag.

må gott  bör nu träna upp min stämma….

Djurgårn, Djurgårn…….

Frölunda, Frölunda……..

Datorns intrång i våra hem…….

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.

Vi borde göra något

Hemma igen, thumb ett fredags pass klart.

Städade idag   istället för i torsdag, health   har ju  en  kvar glömd institutions rutin som   just är  torsdags städning.

Denna  rutin har ju  vart lite si och så  med den sista tiden.  Mycket för att jag studerar,  men även  för att barnen  är ganska så trötta,   efter dagarna i skolan. Torsdag städningen  fyller inte längre det syfte som det gjorde förut.  Utan nu  en orsak till konflikt.    Idag  städar vi  på torsdag eller  Lördag  istället, det funkar. Lill killen funkar bättre i skolan, när den hemska torsdagen  inte  längre är över honom. Lördagen verkar  vara en bättre dag,   för  just  sådant  fördriv.   Just nu strömmar Kalle baah ut ur mina  högtalare.  Jag gillar   deras musik och  framför allt deras texter.   Gillar  låtar  som har ett budskap.   Har inte  riktigt  fått klart för mig  vad  deras musik står för   eller  om den är droginfluerad?  Eller är det   bara   dunket i den,  som gör att folk  uppfattar det  som  drogmusik?   För mig  är det inte   droginfluerat,   eller   jag uppfattar den inte så.  Nu är det ju inte så att jag  har så  stor koll på  drog,   drog influenser längre,   för   jag har liksom tappat  fokus på   att se  om  någon  använder sånt,  eller  om  det luktar mm. Hade koll  på  vart  folk vände sig,  vem som höll på. Mycket berodde det på att jag   hade en  liten flicka,  som var i sådana kretsar.  Idag bor hon  på annat håll  och jag  behöver inte  vara misstänksam längre.  Det var  från början  hennes  pojkväns musik,    som jag nu har  tagit till mig.

Pojkvännen  hon hade, har  jag ingen koll på längre.   Ibland är mina tankar  hos han,  tankar på vad han gör hur det har gått.  Lever han,  vart lever han?    Då jag  träffade han  sista gången,  var han sliten.  Hans vackra  ansiktet såg trött ut,  ögonen  som  i början var eld,   verkade ha slocknat.  Smutsig var han , trampade  vatten.

Han fanns inte längre kvar,   hoppet  hade dött  empatin  verkade vara någon annanstans.  Känslan jag fick den gången. var att han lika  gärna skulle kunna slå ner mig,   stjäla  den sista hundra lappen,  utan att bry sig.  Det är synd  för  han var en sådan fin kille,  utan knarket en liten kille  som bara ville  bli bekräftad, uppskattad  och älskad.   För att slippa  känna  saknaden  av kärlek,  och känslan av att han inte  duger,   så  tryckte han i sig  gifter som  tog död  på det fina i han.

Det är synd,  vi borde göra mera,    vi borde  jobba mera,  emot drogerna,  vi vanliga dödliga  borde  kämpa mera,  skaffa oss mera kunskaper,  mera tid  för att  se till att våra ungdomar inte  börjar.

Min  kamp  och mitt  engagemang  borde  inte ha dött  vart tog det vägen?   Vad är det som gör att jag  nu lever i min lilla bubbla,   och inte  orkar vill  eller   gör  nått?

Ör det för att jag inser att det inte spelar någon roll, eller  har jag blivit  sviken, och besviken,  på  att jag inte kunde  hjälpa?   Vad beror det på?

Snart kommer våren!

åter igen hemma  efter mitt  långa pass.  Ett bra, tadalafil   men långtråkigt pass , sovaldi sale en del frustration över  en dator som inte fungerade som den skulle.  Tålamod är något jag saknar i dator krångels tider.   Då  flyger tankar om att släng, stuff kasta u,t   kör om, tills  jag kommer på kloka tankar som att:

Jag inte  är  någon  data tekniker, utan  fakstist  hab ass.  Jag skulle inte vilja att en It  nisse  kom och gjorde mitt jobb.  Tror  även att de inte vill att jag rör i sådant som jag inte kan.   Till sist gick jag ifrån datorn, ängnade mig åt  mera   roliga saker, som att kolla i allmenackan om,   var, när  och hur     jag   har  önske mål om semester i sommar.   Ängnade mig även åt att  leka  med tankar, om  hur denna semster skall  bli,  vilket väder kommer vi ha,  vart ska vi mm.  Dessa tankar  gjorde mig på ett bättre humör,    mina vår känslor  knackade på igen.

Gud  vad jag längtar till sommaren, solen, havet och  dofter av saltvatten och tång.

Doften  av en tidigt morgon  ute på altan  med färskt kaffe och en härlig bok.   En  härlig morgon i  husvagnen,  med  nybryggt kaffe , då bara jag är vaken,  en veckotidning, mera kaffe  och jag …….. Nu är mina tankar på semester  Härligt !!!

Minnen av Farmor och Farfar

Idag ska jag jobba. Jag börjar redan vid 11 och slutar i morgon 15.30.  Har inte jobbat på länge så det ska bli kul att komma hem ifrån. Har tänkt att ta med min lilla bok om testning.

Alla sover här hemma, sick bara jag som är vaken. Lugnt, unhealthy tyst, cialis jag och datorns surrande.  Det blir en vacker dag  solen kommer snart att lysa på den vita snön.  Innan jobbet idag har jag tänkt mig att använda mig av min nya lilla citruspress. Barnen skall bli bombadderade med C- vitamin för att förkylning skall undvikas. Dessutom vill jag framkalla lite av den känslan som jag själv fick uppleva som barn.  Min farmor som fortfarande är i livet gjorde alla sorters drinkar i sin  rå kost centrifug  vissa goda och andra mindre goda. Hade själv  en sådan då min son var liten  och han kan en idag  berätta med vördnad om de goda morots drinkar han fick som  liten  två åring.

Min stakars farfar fick av min farmor  goda drinkar  med morot äpple och en massa annat som var nyttigt.  Även jag fick ett litet glas men  drack jag det snabbt så hade även min  gulliga farmor ett glas med apelsin vid sidan om.

Allt hemma hos min farmor  luktade gott, mycket smakade gott och det bästa var när min farmor väckte min farfar.  Klockan 12 skulle han vakna då fick han kaffe och smörgås vid sängen. Hela morgonen hade vi smygit omkring för att farfar skulle sova,  men klockan 12  då gick vi in.  två smörgåsar  var det på fatet när jag var där. Hembakat bröd med riktigt smör och  ost som pålägg.  En kopp rykande färskt kaffe.  En väldigt trött farfar,  öppnade sina ögon  satte sig upp i sängen bad mig  hoppa upp.  Snabbt kröp jag ner under hans varma täcke tog min smörgås och  doppade den i fafars kaffe.  Farmor var  då ute i köket och där satt jag och farfar i hans säng med varsin ost macka  och en kopp kaffe.  Många gånger  frågade farmor om jag inte ville ha en egen kopp kaffe.  Men det var liksom  grejen  att jag och farfar satt där  med hans kaffe och varsin macka.

När kaffe var urdrucket  så  fanns det gele hallon i  hans  låda  ett varje morgon  fick jag.   Tillsammans med  gelehallonet  så läste vi Gp. Jag läste nog inte så mycket, utan njöt av stunden  med min farfar.  När tidning och kaffe var slut  så  gick vi upp ut i köket  tog våran  morots drink   två klunkar tog jag och  hällde resten i farfars glas.  Av någon konstig anledning så lyckades  farmor alltid  var ute ur köket när vi drack den där drinken.  Kom alltid tillbaka när mitt glas var tomt.   Jag fick min  nypressade apelsin.  Idag kan jag  se att  detta var något som de kommit överens om  två klunkar farfar resten,  och farmor borta. jag trodde vi lurade farmor.  Farmor och farfar lurade  mig……

Miele är kvalitet som heter duga tycker jag!!!!!!

I dag har jag  och min make shoppat lite.  Jag  och min dotter  bytte datorer. Jag tog hennes stationära, check   och hon  fick min bärbara.  Till hennes  stationära köpte jag en  ny skärm.  När jag nu ändå var i  affären så passade jag på att köpa ny matberedare och en citrus press. Det är min stora passion i livet, är    alla dessa hushållsmaskiner. Jag blir  helt salig då jag går in  på  Elgiganten eller   On Off.  Min stakars make  fogar sig , följer med.  Idag var vi på On Off i Uddevalla.  Just  nu känns det  även som att,  det kommer att bli  dit jag vänder mig igen.  Personalen var hjälpsam trevlig och  jag upplevde dem som ärliga  i sina svar.   Har innan handlat det mesta på El giganten, men  upplever dem lite snorkiga ,  de  verkar inte vara så intresserade av  sina kunder. På On Off  fick jag den service som jag   ville  ha,   säljare tog sig tid med mig och min make.  Förklarade och  packade inte på   vare sig  dyrare varor   eller  tjatade om försäkringar   mera än  brukligt.  Dessutom  var han behjälplig  på alla sätt.

Två  plattskärmar, blev det av märket Samsung.   Min lilla söta  och gulliga  matberedare blev  av  rätt märke,   vilket för mig  är Borsch.  Vilket är ett märke som ligger mig varmt om hjärtat,  har  en hushållsassistent  av detta märke  som jag  köpte för  femton år sen och har aldrig  ångrat det  en sekund.

Till den  äldre maskinen köpte jag även en liten citruspress som jag   hittade.

Överhuvudtaget  så   är det   Borsch eller Miele som  är märken som jag litar på.

Miele   då det  gäller dammsugare tvättmaskiner  och andra vit varor.     Har både tvättmaskin,diskmaskin  och dammsugare   av Miele.  Pengar kostar det   i massor men  det är värt  pengarna   flera gånger om.  Det är varor som  man kan lita på,  skulle det gå sönder   vilket det aldrig gjort för mig,  så  finns det reparatörer  och  ersättnings  detaljer.   Jag tycker  det känns tryggt!  Visst   10 000 kostade tvättmaskinen,  men  två tvättar varje dag i  fem år  utan  några som helst  problem.    Innan jag  köpte min  Miele  diskmaskin  hade jag  två år innan  köpt en  Elektrolux diskmaskin  som  bara  krånglat  och efter två år drog sin sista suck.   Den var i och för sig  billigare  än  min Miele   men  två år ….. det gör jag inte om igen.

Utan   nu är det  Miele som  gäller för mig.   Brosch  då det gäller  de mindre hushålls maskinerna.

Dagen kommer

dagen är nu ny igen  så  oviss, sovaldi sale ny  vad kommer den att föra med sig idag?   Vad  vill den lära mig  idag? Vi tar  så mycket för givet,  att vi ska vakna på morgonen. Att  livet skall vara idag  som det var igår.  Ändå är varje sekund ny,  allt förändras  jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre,  klokare,  säkrare och  ännu mera jag.   Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar.  Jag blir mera levande, ödmjuk  och  närvarande i nu.

Jag kan inte förändra min  historia,  inte  påverka min framtid den har jag inte  någon  möjlighet att påverka,  vet inte  vad som kommer att ske i morgon  nästa dag  eller nästa vecka, år.   Just nu! kan jag  ta ansvar över  och enligt mina  konstruktioner  från  min historia så har jag förmågan att  förut se  kommande händelser.  Kellys teori,  är  intressant  för  det  finns så mycket  där som vi   gör.  Jag  beter mig  på ett  sätt för att  få ev. beteende av min  omgivning.   Jag har tänkt på det  i och med mitt bloggande  vad är det jag vill uppnå?  vad är det som gör att jag sitter här   var dag   och skriver  saker om  mig  mitt liv och min familj?

Det vet jag inte , men  det känns skönt  att skriva, det känns som jag  släpper ut  mina tankar  låter dom utvecklas och  de hjälper mig att  se  på små  händelser i ett större sammanhang.  vissa tankar  förändras  från ett inlägg till ett annat.  Vissa  tankar  blir kvar, fastare och  ännu större.  Jag rensar renar och  byter ut  mina  gamla känslor till nya känslor.

Jag lär känna mig själv,  på en annan nivå.  Ändå  bjuder jag  inte på  allt i mitt  liv.    Jag  får  en närmare kontakt med  min inre röst.

Alla inlägg jag skrivit under ett års tid,  det är så många inlägg vissa  som inte  betyder något  vissa   inlägg  som  bara är ordbajs för att ordbajsa.

Men vissa  inlägg är betydelse fulla för mig,  Jag  går tillbaka till dem  och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor  som då jag skrev dem och  blir  bekräftad i min känsla.

Jag har lärt mig  under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare  mig själv. Närmare mig den jag är  sådan som jag är innerst inne.   Jag är  en  känslor människa, mina tankar,  mina sinnen, mina känslor är mina  och   ju mera jag skriver ju mera  tycker jag  om mig själv.    Under  en lång tid som  började för  15 år sen  i  och med min 30 årsdag  har jag  gjort en inre resa  där jag  mött en  vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite  flicka som  har velat alla väl men glömt bort sig själv.  Den  kvinna som  vid 30 års ålder vände ut och in på sig  själv för att  hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne,  detta gjorde  henne tom, trött  och osäker.   Där efter lärde  jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det,  av vilken anledning  gör jag  det?

Första gången jag sa nej,  sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag.  Gången efter  viskade jag det,  då hörde jag det, men ingen annan.

Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde  att jag sa nej.  Hela jag  skakade av rädsla,  för att  den andra skulle  bli arg,   inte tycka om mig. Men  i samma ögonblick  växte jag,   började  tycka om  mitt nya ord.  Nej jag vill inte,  eller jag har inte tid,  jag skall göra annat,  eller det  betyder inte så mycket för mig , du får  fråga någon annan.    I dessa meningar   visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar  över mig själv  satte mig själv  på de trappsteget som  var mitt.  Vissa  människor  runt mig  tog avstånd, andra  nya  människor  kom till.  Idag  när jag  säger nej  eller ja  så vet  dom som frågar att jag  vill eller inte  vill  för jag  gör  det av  rätt anledning. Jag gör det  för att jag vill  för att det  är viktigt för mig  för att jag  känner att jag har tid orkar och vill.

Det gör mig ärlig hel  och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv.  All denna sökande  av andras kärlek och uppskattning  handlade om att jag istället  skulle  ge mig själv kärlek…….

Kungsbacka den vackraste staden av städer

Börjar återkomma till livet.  Men ännu matt, seek ont i öron och hals. Det som inte dödar det Härdar:).

Tack Min osynliga vän i från min Barndoms stad tack för kommentaren.  

Vet inte om det har med barndomen att göra eller om det är så att Kungsbacka är den vackraste staden jag vet.

Det är en vacker stad, liten pittoresk gemytlig och Havet som finns i dess närhet. Lite vardags lunk, småstad harmoni med för och nackdelar. 

 Jag blev inte kvar  i denna  lilla stad…Jag gav mig av ut i stora världen, närmare  bestämt Göteborg.

Vidare till  Dalslands  mörka skogar. 

Hur blev det så? Jag som  är storstads människa  ut i finger spetsarna.  Jag har blivit en  landsortsbo,   kommer mina barn  när de blir stora  ha samma känsla  för denna lilla by  som jag har  för  lilla eller  nu rätt så stora Kungsbacka.

Jag tror inte det här finns inte det som Kungsbacka har. Här finns inte parker, inga kaféer inget torg i  Kungsbackas bemärkelse  och ingen Kungsbacka Ã….   

 Här finns i och för sig  en  Valbo å som breder ut sig under  regn och vinter perioder,   Men denna kommun har inte funnit  någon  lummighet inte  tagit vara på  den potential som   faktiskt finns  för denna lilla by.  Här  borde   göras vackrare   mera lummighet  mera parkbänkar  och framför allt  en park.  

 Detta lilla samhälle  har ingen charm  ingen  stil utan är ett litet samhälle  utan  kraft  en liten by som kommit till  för att bönder  behövt en affär,  sen en frisör skola  mm.   Området är  vackert  och  möjligheter finns  men här behövs en kraft en konstnär en visionär  som kan  skapa en  idyll,   då hade denna lilla by  varit vacker.   

Men  tyvärr så  skulle den  aldrig nå upp  till mitt  fina härliga charmiga  Kungsbacka.   En fördel  finns tror jag.  Den kom jag på just nu   och det är  att  doften som ibland  spred sig  från Väröbruk  som jag  aldrig  lyckats uppleva här.   Men i stället, varje vår och  höst  kommer en annan odör   i denna lilla by.   Då har bönderna en  gödselfest, sprider odörer som  gör att jag till och med längtar till de där mulna dagarna i Kungsbacka  då Värö spred sina  dofter till  KBA  kan till och med  säga att det luktade gott  i jämfört med   böndernas  gödsel som   sprids här  under vår och höst