Särskrivning…. eller ska det vara sär skrivning? sä rsk ri vn ing? Sånt är livet……

Min  syster ringde mig.  Varje gång hon ringer och  det är något som  jag gör fel  eller sånt. Så börjar hon alltid med att  inte för att jag vill klaga, decease eller att det är fel…….Där efter  så säger hon,   inte samma varje gång men idag  blev det s är sk riv ni ng.

Ja aa  så är det  jag har en underlig förmåga att sär– skriva hörde på radion för ett tag sen om att detta med särskrivning  är  något som har med  det genetiska   och ett arv. Så är det säkerligen. Min far  var  dyslektiker, kunde inte läsa och skriva  mera än hjälpligt.

Även jag har ju dyslexi.  Idag  finns det ju så fina hjälpmedel, så  problemen  blir ju inte så stora som de var för min  pappa.  Men  problemen finns ju  då  stavningskontrollen, inte vet vad jag har skrivit, eller  då jag inte vet hur eller vad som är fel.   Men åter till ämnet  min syster  och  det att hon inte vill klaga…. jag måste  ha varit en fruktansvärd syster  efter som hon  innan  hon klagar,  måste poängtera att hon inte  klagar, och att jag inte skall ta det  på det eller detta sättet…. Jag  tar inte vid mig  om någon säger att  nu skrev du eller stavade du fel

Jag  kan förstå , se problemet med särskrivning  som  det finns många  som  tycker illa om.  Det finns tydligen  en   särskrivnings hatar klubb till och med.   Men   skall sanningen fram, så  lägger  jag inte så stor vikt vid de,t  så ni kommer säkerligen   i fortsättningen  oxå  behöva stå ut med särskrivningar, plus  lite  annat smått och gött.  Själv klart så vill jag ha kvar er som läsare, men  är det så att någon  faktiskt får   bryt,  eller   olika illa mående  av  sådant som särskrivning  så rekommenderar  jag vederbörande att   kanske inte läsa min sida.  För jag vill inte vara en bidragande orsak till att  hat  växer, eller  att denne skulle må  dåligt …..

Nu är det inte så, att jag vill att min syster skall sluta läsa,  eller  få för sig att hon har trampat mig  på tårna,   för  så är det inte.   Det är bara det att jag  inte  har koll på särskrivning.  dessutom är det  inte är så viktigt för mig.  Så ni lär få står ut med  detta även i fortsättningen   sånt e livet.

Nu  hoppas jag att jag inte  trampa dig  på tårna  kära syster  och  särskrivning eller inte   sånt e livet ibland  är det särskrivning 🙂

Vi borde göra något

Hemma igen, thumb ett fredags pass klart.

Städade idag   istället för i torsdag, health   har ju  en  kvar glömd institutions rutin som   just är  torsdags städning.

Denna  rutin har ju  vart lite si och så  med den sista tiden.  Mycket för att jag studerar,  men även  för att barnen  är ganska så trötta,   efter dagarna i skolan. Torsdag städningen  fyller inte längre det syfte som det gjorde förut.  Utan nu  en orsak till konflikt.    Idag  städar vi  på torsdag eller  Lördag  istället, det funkar. Lill killen funkar bättre i skolan, när den hemska torsdagen  inte  längre är över honom. Lördagen verkar  vara en bättre dag,   för  just  sådant  fördriv.   Just nu strömmar Kalle baah ut ur mina  högtalare.  Jag gillar   deras musik och  framför allt deras texter.   Gillar  låtar  som har ett budskap.   Har inte  riktigt  fått klart för mig  vad  deras musik står för   eller  om den är droginfluerad?  Eller är det   bara   dunket i den,  som gör att folk  uppfattar det  som  drogmusik?   För mig  är det inte   droginfluerat,   eller   jag uppfattar den inte så.  Nu är det ju inte så att jag  har så  stor koll på  drog,   drog influenser längre,   för   jag har liksom tappat  fokus på   att se  om  någon  använder sånt,  eller  om  det luktar mm. Hade koll  på  vart  folk vände sig,  vem som höll på. Mycket berodde det på att jag   hade en  liten flicka,  som var i sådana kretsar.  Idag bor hon  på annat håll  och jag  behöver inte  vara misstänksam längre.  Det var  från början  hennes  pojkväns musik,    som jag nu har  tagit till mig.

Pojkvännen  hon hade, har  jag ingen koll på längre.   Ibland är mina tankar  hos han,  tankar på vad han gör hur det har gått.  Lever han,  vart lever han?    Då jag  träffade han  sista gången,  var han sliten.  Hans vackra  ansiktet såg trött ut,  ögonen  som  i början var eld,   verkade ha slocknat.  Smutsig var han , trampade  vatten.

Han fanns inte längre kvar,   hoppet  hade dött  empatin  verkade vara någon annanstans.  Känslan jag fick den gången. var att han lika  gärna skulle kunna slå ner mig,   stjäla  den sista hundra lappen,  utan att bry sig.  Det är synd  för  han var en sådan fin kille,  utan knarket en liten kille  som bara ville  bli bekräftad, uppskattad  och älskad.   För att slippa  känna  saknaden  av kärlek,  och känslan av att han inte  duger,   så  tryckte han i sig  gifter som  tog död  på det fina i han.

Det är synd,  vi borde göra mera,    vi borde  jobba mera,  emot drogerna,  vi vanliga dödliga  borde  kämpa mera,  skaffa oss mera kunskaper,  mera tid  för att  se till att våra ungdomar inte  börjar.

Min  kamp  och mitt  engagemang  borde  inte ha dött  vart tog det vägen?   Vad är det som gör att jag  nu lever i min lilla bubbla,   och inte  orkar vill  eller   gör  nått?

Ör det för att jag inser att det inte spelar någon roll, eller  har jag blivit  sviken, och besviken,  på  att jag inte kunde  hjälpa?   Vad beror det på?

studier

Idag hade jag sov morgon. Vaknade nyss.

nattens bravader har gått ut på att sortera  reliabiliteter och validiteter, stuff   vilket ger mig en klocka om att jag pluggade för mycket igår.

Men har lite kvar att göra så även idag blir det  några timmar  vid min dator. Denna kursen är intressant och jag ser den som  en fortsättning på det jag läste  förra terminen. jag har mycket gratis  då   jag vet vad de olika begreppen står för  och det är  lite kul att känna igen de olika formerna  av  teorierna bakom.   Till exempel Rorschach test   när jag   läste om det  och lyssnade på föreläsningen om det.  Så  ramlade det fram tankar  om  att  den förra literaturen  diskuterades det   om att  man i Usa  tycker testet fungerar dåligt  och att man  bör   göra om   och revidera hela  tolkningen av testet.   Vet inte säkert  heller  men tror att Costas och Mc crae  diskuterade detta test  och att det bör tas bort från  den amerikanska  psykolog utbildningen.    vet inte om jag   har fel men  vid ett lugnare tillfälle då jag känner att jag   kommit i kapp ska jag titta närmare på just det.   Nu skall jag  återgå till mina studier…..

Barn behöver tydliga gränser

grått mulet trist.  När jag vaknade  halv sju, for sale   så var det som en dimma utan för fönstret. Det var tyvärr inte dimma, utan snö som föll. Börjar jag tröttna på denna snö?  Jag det gjorde jag redan i  augusti,  innan vintern  gjorde sitt intrång. Redan då   längtade jag tillbaka till sommaren.  Värme,sol salt vatten måsar  som skriker efter mat barn som gråter vid stranden, människor som sitter och små pratar på sina filtar  då de solar.  Det  sista är min favorit.  Ibland kan man  höra så mycket   av okända människor.  Jag är en tjuvlyssnare.    behöver inte någon  bok med mig till stranden. Utan   två människor som samtalar,  gör att min fantasi skenar iväg.

De behöver inte heller  säga något speciellt,   jag  fantiserat ihop någonting om dem, då de inte sitter och umgås på stranden.

Jag drack vin  räcker,  sen   har jag börjat på  en ny historia  eller kaffebrygga gick i sönder , jag blev så  jävla glad ,arg   mm.  Det räcker  för mig,  sen kan jag  fantisera ihop  de vildaste fantasierna om kvinnan  som just berättat för sin vännina.

Då jag kommer hem på kvällen,  så  kan jag  sätta mig vid min dator och  skriva ner  mina  historier.   Men under vinter tid  torkar min fantasi  ut  den sinar, dör  och  fylls av  tomhet.   Just  vid den här tidpunkten,  brukar  den dra igång  på allvar.  jag  riktigt längtar ut  till att fylla på fantasi behovet.

Jag längtar efter första dagen jag kan  ta mig ut till stranden,  låtsas sova   för att ligga och höra vad  grannen har att berätta.  För att sedan  gå hem   med mina fantasier,   fylla ett par tomma word dokument med   ihop fantiserade  historier om  mamman,  tjejen ,eller väninnan  som var med.

Det är härligt att  ligga där  på det varma berget,  smyg lyssna på hur  deras kväll varit, eller hur  billigt  det var,  eller att den djävla ungen  har inget vett.   Lite  kul blir det   när  man tänker på  hur mamma breder ut   sin upplevelse om dottern eller sonen  som   är totalt  befriad från  hjärn substanser.

Leker även med de tankar   hur lyckas man få en son utan hjärna?   Beror  utlandet om att man själv upplevt sig  totalt utan hjärna?  Var det så som den mamma blev bemött  i sin ungdom?  Kände hon sig sådan,  eller fick hennes omgivning  henne att  bli det? Hur skulle hon annars kunna likna sin son med  hjärn befrielse om hon inte  vandrat in i det området själv?

Jag ser mina  barn som kloka, nyfikna och lite   lata,  för det är ju  så som jag upplevt min  ungdom. Lat var jag,   tankar hade jag säkerligen,  även om jag aldrig hann  i fatt dem.   Nyfiken var jag  och är jag  dessutom  ville jag att det skulle hända saker,  spännande saker,  och  roliga saker,  annorlunda ,  lätta  och  framför allt spännande saker.  Min tonårs period var spännande, rolig och  ibland  hände kanske mera  än vad det borde göra.

Dessutom har jag  under min yrkes karriär   arbetat med ungdomar  under lång tid.Vilket   idag  gör att det är  svårt för mina barn att ha kul utan att deras mamma tänker   i samma barnor,  inom min   känner  jag  när jag skall ana ugglor i mossen.  Redan vid första  meningen  kan jag ibland  känna att nej du lilla flicka,  det där stämmer inte   nu  tar vi det en runda till.

Sen jag slutade som behandlings ass så  har det i och för sig blivit lite lättare att  lura mig.   I dag  är jag inte riktigt lika  misstänksam,   som för  några år sen.

Konstigt  men för några veckor sen,  sa min dotter till mig  att hon tyckte jag skulle börja jobba med ungdomar igen.

Jag  funderade på vad det var som hon  saknade från den tiden.    Har  idag kommit fram till att det kan vara att  jag blivit lite mera  gammal,  lite tantig,  men   en insikt  som jag   inte kan göra mig av med.

Är att  jag har  kanske blivit mindre uppmärksam  idag, mot vad jag var då jag arbetade med ungdomar.  Jag tror jag blivit mera  mossig i mina känslor,  blivit mera mamma   en mera  gullig mosig mamma  som kanske inte ställer  de rätta frågorna.

Detta gör mig lite rädd.  Har jag släppt för mycket på kontrollen,  är  det  otydliga gränser för mina barn ? Saknar de gränserna  som jag kanske hade förut?

Är de rädda  och osäkra  i den frihet de kanske  fått mera av idag,  än för några år sen?  Borde jag kanske  anta  mera  tydlighet och  vara snävare i mina gränser  idag  än vad jag är? Eller är mina barn bara  rädda för vad som finns där ute?

Min dotters  förra lärare  var en underbar  äldre kvinna, Skinn på näsan hade hon,  hela   hennes  person  utstrålade  respekt, rättvisa  och  ordning.

Min dotter älskade denna fröken,  hon  sa ofta att Birgitta  var en bra men bestämd fröken.   Ofta sa hon  även att det är så härligt med  Bigitta mamma , för ni säger och menar samma saker  och då förstår jag.  Ni  bestämmer så mycket,  ni  säger till när det blir fel.

Men är det bra??

Är det så kanske att jag  varit alldelse för bestämd med mina barn, så att  min dotter  inte känner att hon kan stå på egna ben,  eller är det så att  det är det  som  hon behöver?

Jag  tror det är både och,  hon gillar att veta var gränserna går  hon blir trygg då,  och hon känner kanske att hon inte   riktigt kan lita på sitt eget omdöme ännu.  Därför behöver hon  någon som visar henne vägen, någon  som  säger till henna att nu lilla flicka  saktar du ner farten lite grann.  Nu  är det så lilla flicka att du kanske behöver vara hemma, träna dig på att  uppföra dig,     lära dig  att bla bla bla . ….

Min lilla flicka  blir trygg då…….

Peppning Sökes!

En ny morgon. Huset är tyst, story alla sover  utan jag, stuff katten , sales datorn och  torktumlaren.  Vill jag få saker gjort så handlar det om  morgonen för mig.   Just nu är jag inne på andra koppen kaffe, fixat lite tvätt laddat och uppgraderat mitt Travian spel.

Idag gäller plugg åter igen har en begreppsdugga som  måste bli klar,  jag har inte kommit till hälften  än. kursen är krånglig och jag är lat.  den förra kursen tycket jag var svår idag ser jag  med facit i hand att den var lätt.  där var det mest att läsa boken  och förstå vad jag läste.  nu krånglar dom till det  med massa funktioner som jag innan jag  börjat känner klump i magen för. Har aldrig tyckt om dessa  funktioner.  Idag skall jag plocka fram lite matte böcker så ska jag se om jag får ordning på  uträkningarna   har inte kommit så långt än men känner att jag behöver  ha lite mera kolla på själva uträkningarna.

Upplever även i denna kurs  rädsla, vad har jag gett mig in på.  Har jag tagit mig vatten över huvudet?  Ena stunden tänker jag att jag fixade ju det så bra förra kursen, så varför skulle jag inte kunna göra det nu?

Där efter slår jag på mig själv och  tankar om att  Ha HA HAA!  Den förra, den var ju enkel, det är nu det börjar bli svårt. Min kära studie kamrat från förra kursen tyckte  frågorna på sista tentan  var svår men upplevde omtentan lättare.

Även jag kära kurs kamrat  gick in på omtentan och kollade era frågor som ni hade då.  Kände lättnad över att jag fixade  tenta tre med en gång för jag tyckte  att frågorna  på omtentan verkade vara svårare.   Kanske beror det på att jag  kopplat bort allt var  personlighets teorier  är just nu för att  mera  lära mig om  de standaliserade testerna.  Men jag hävdar ändå att omtentan var svårare  än  den vanliga tentan.

Jag blev glad över att du kära kurskamrat  kände att du hade koll på det och att du  upplevde det som att du klarat dig.   Det är en sådan  härlig känsla, när man är klar med tentan och man  nästa i ryggraden kan känna att dessa kapitel eller detta omräde kan jag nu lägga åt sidan.

Önskar att du  även var på denna kurs, för jag hade behövt din peppning.

att vara

Jag är trött, advice Jag trött , store trött och  åter trött.  Mina tankar flyger och far.  En stund tänker jag  att  det  är  ok, look nästa stund så är det inte ok.  Min  ambitionsnivå är på gränsen under noll.    Tröttheten, sitter  som ett band runt huvudet.   Har försökt att koppla av,  tänka snälla tankar, försökt att inte tänka,  och hittat nya tankar.

Men återkommer till det som ligger mig varmast runt  hjärtat,  eller det  som i alla fall ligger i min närhet,  Mina  tankar om  hur det ska bli,  hur ska det funka i framtiden,  med skolan  och  min lilla pojke.  Känner mig  isolerad,  samtidigt som jag känner att  detta är en bra lösning.

Jag känner mig som en bra mamma som orkar med mera nu,  än för ett par  månader sen.  Jag är en  bättre  och en tål modigare, mamma idag.

Jag  tänker mer  efter innan och  försöker hitta nya vägar,  nya spår att följa.  Just nu står jag  i en återvändsgränd,  som gör att jag  måste vända om,  börja om.  Gå tillbaka,  för att pröva en annan korsning.   Tar jag steget så vill jag känna  säkerhet, att där jag sätter ner foten  är det fast mark.  Här  känner jag inte terrängen,  marken är inte stum,  och  minsta steg fel upplever jag  som att  fallet   ligger  för nära in på.  Vet inte om jag  orkar ta mig upp,  vet inte om mina ben  är stadiga.

Min tjänstledighet är  just nu en bra lösning. Min  lilla kille  har det lugnare, och har inte  lika mycket  förändringar nu  som för ett par månader sen.  Men  är detta en bra lösning?  Detta är ju  bara  på låtsas, detta är ju inte verkligheten.   Mammor och pappor  arbetar,  för att försörja sin familj och för att se  till att barnen för det dom ska få.   Mammor  är inte hemma  hela dagarna.  Jag är det   försvinner   några få helger   då min  make  är hemma  då jag kan  arbeta utan att  ha tankar på  hur  han har det i skolan. Behöver inte  vara rädd för att  jag skall behöva åka iväg för att hämta upp honom.   Men idag, är jag rädd för telefonen, om den ringer på dag tid.  Rädd för att hans  fröken skall ringa ,säga att han  inte går att hantera, rädd för att jag   ska  få uppleva  samma sak som de upplever i skolan,  att jag inte kan hantera honom. Att han ska hitta på dumheter,  som jag inte kan   göra något åt. Att  han ska tröttna.

Att de andra barnen skall tröttna på att alltid visa hänsyn,  att inte kräva så mycket.   En dröm jag har  idag   som känns så långt bort är just att  få ägna mig  åt mina  andra barn. Bara  dem,  utan att  något skall komma  emellan.  En  hel dag  där  det bara är vi,    där mina tankar  är bara hos dem,  till hundra procent  utan att behöva  tänka på vad som kan hända  eller vad  som sker  med  min lilla kille.

Jag skulle  vilja slippa vara rädd för framtiden,  slippa oroa mig för  att jag kanske måste välja  jobb.  Jag är rädd för att min chef och mina arbetskamrater skall tröttna på att jag är tjänstledig,  att jag tillslut inte har ett jobb att vara tjänstledig ifrån.  Jag är  rädd för att jag inte skall orka,  att jag inte skall klara av det som jag vill klara av.   Jag är  trött!  Jag är trött på alla mina tankar som  far runt i huvudet på mig.  känns som en motorväg eller autoban,  vilket det nu har varit  för länge……  vill att mina tankar skall  återgå till en  liten slingrig  grusväg där det som högst går att köra i  70…….

Nu behöver jag mera  varmt kaffe.  En ny dag är kommen, en  ny dag  med nya  tankar , ny händelser,  under och  ljus glimtar.

Idag har jag betämt mig för att  aktivt   slå bort alla mina oros tankarm mina rädslor.  Nu  när jag har blivit  medverten om dem så kan jag oxå se att dessa tankar handlar inte om just nu   utan mera i framtiden.   Det  är ju bättre att jag  tar hand om dem när de kommer   för just nu  i denna stund  är mitt största problem att kaffe i koppen är slut  och det problemet  går ju att lösa

Snart kommer våren!

åter igen hemma  efter mitt  långa pass.  Ett bra, tadalafil   men långtråkigt pass , sovaldi sale en del frustration över  en dator som inte fungerade som den skulle.  Tålamod är något jag saknar i dator krångels tider.   Då  flyger tankar om att släng, stuff kasta u,t   kör om, tills  jag kommer på kloka tankar som att:

Jag inte  är  någon  data tekniker, utan  fakstist  hab ass.  Jag skulle inte vilja att en It  nisse  kom och gjorde mitt jobb.  Tror  även att de inte vill att jag rör i sådant som jag inte kan.   Till sist gick jag ifrån datorn, ängnade mig åt  mera   roliga saker, som att kolla i allmenackan om,   var, när  och hur     jag   har  önske mål om semester i sommar.   Ängnade mig även åt att  leka  med tankar, om  hur denna semster skall  bli,  vilket väder kommer vi ha,  vart ska vi mm.  Dessa tankar  gjorde mig på ett bättre humör,    mina vår känslor  knackade på igen.

Gud  vad jag längtar till sommaren, solen, havet och  dofter av saltvatten och tång.

Doften  av en tidigt morgon  ute på altan  med färskt kaffe och en härlig bok.   En  härlig morgon i  husvagnen,  med  nybryggt kaffe , då bara jag är vaken,  en veckotidning, mera kaffe  och jag …….. Nu är mina tankar på semester  Härligt !!!

Minnen av Farmor och Farfar

Idag ska jag jobba. Jag börjar redan vid 11 och slutar i morgon 15.30.  Har inte jobbat på länge så det ska bli kul att komma hem ifrån. Har tänkt att ta med min lilla bok om testning.

Alla sover här hemma, sick bara jag som är vaken. Lugnt, unhealthy tyst, cialis jag och datorns surrande.  Det blir en vacker dag  solen kommer snart att lysa på den vita snön.  Innan jobbet idag har jag tänkt mig att använda mig av min nya lilla citruspress. Barnen skall bli bombadderade med C- vitamin för att förkylning skall undvikas. Dessutom vill jag framkalla lite av den känslan som jag själv fick uppleva som barn.  Min farmor som fortfarande är i livet gjorde alla sorters drinkar i sin  rå kost centrifug  vissa goda och andra mindre goda. Hade själv  en sådan då min son var liten  och han kan en idag  berätta med vördnad om de goda morots drinkar han fick som  liten  två åring.

Min stakars farfar fick av min farmor  goda drinkar  med morot äpple och en massa annat som var nyttigt.  Även jag fick ett litet glas men  drack jag det snabbt så hade även min  gulliga farmor ett glas med apelsin vid sidan om.

Allt hemma hos min farmor  luktade gott, mycket smakade gott och det bästa var när min farmor väckte min farfar.  Klockan 12 skulle han vakna då fick han kaffe och smörgås vid sängen. Hela morgonen hade vi smygit omkring för att farfar skulle sova,  men klockan 12  då gick vi in.  två smörgåsar  var det på fatet när jag var där. Hembakat bröd med riktigt smör och  ost som pålägg.  En kopp rykande färskt kaffe.  En väldigt trött farfar,  öppnade sina ögon  satte sig upp i sängen bad mig  hoppa upp.  Snabbt kröp jag ner under hans varma täcke tog min smörgås och  doppade den i fafars kaffe.  Farmor var  då ute i köket och där satt jag och farfar i hans säng med varsin ost macka  och en kopp kaffe.  Många gånger  frågade farmor om jag inte ville ha en egen kopp kaffe.  Men det var liksom  grejen  att jag och farfar satt där  med hans kaffe och varsin macka.

När kaffe var urdrucket  så  fanns det gele hallon i  hans  låda  ett varje morgon  fick jag.   Tillsammans med  gelehallonet  så läste vi Gp. Jag läste nog inte så mycket, utan njöt av stunden  med min farfar.  När tidning och kaffe var slut  så  gick vi upp ut i köket  tog våran  morots drink   två klunkar tog jag och  hällde resten i farfars glas.  Av någon konstig anledning så lyckades  farmor alltid  var ute ur köket när vi drack den där drinken.  Kom alltid tillbaka när mitt glas var tomt.   Jag fick min  nypressade apelsin.  Idag kan jag  se att  detta var något som de kommit överens om  två klunkar farfar resten,  och farmor borta. jag trodde vi lurade farmor.  Farmor och farfar lurade  mig……

Alla andra får

Tänk att alla andra har så mycket.  Alla andra får va ute hela nätterna.  Alla andra  får åka till stan. Alla andra får gå på fester  och göra precis  vad  dom vill.

Stakars mina barn, cialis det får inte göra någonting.  Vilken fruktansvärd mamma jag är….. Jag bestämmer att min lilla tjej skall komma hem  på kvällen, ask vissa dagar skall hon vara hemma.  De gånger hon sover över så  vill jag prata med föräldrarna. Då jag berättar för  föräldrarna att  jag inte vill att hon är ute sent på  kvällen och  att jag är rädd om min dotter. Vilken miss att ha  mig till mamma. Starkas mina  barn de får inte röka inte dricka sprit och  jag  tillåter inte att de tar hem kompisar som  är fulla.

Min son tycker att jag borde vara som andra föräldrar som låter barnen sitta hemma och dricka sprit, och om jag köper ut till honom  så  vet jag ju i alla fall vad han dricker!!!  Menar han!
HAHA HA  jo  jag skulle ju veta att han dricker de öl eller den sprit som jag  i så fall skulle köpt. Skulle inte ens komma på tanken att  ens tillåta att han  drack sprit  och  ännu mindre  köpa den till honom.  Jag älskar mina barn! Jag är rädda om mina barn och jag vill dem väl. Jag vill att de ska känna att jag bryr mig. Jag vill att dom ska  vet att de är mera värda  för mig än att de ska supa huvudet av sig  råka ut för olyckor eller  andra misstag. Dessutom så är det så i vårat av långa land att  det är  en lag som säger att:

1. den dag  man är  18 år så får man gå på krogen  och dricka öl.

2. när du är 20 så får du köpa sprit på systemet.

Jag  har inte ens  som mamma  laglig rätt att  bestämma  att mina barn får dricka sprit eller öl innan den ålder  enligt lag.  Vilket gör det ännu enklare för mig att  säga att  det är inte ens jag   som bestämmer det  utan det  bara är så  kloka människor innan mig  har tagit ett klokt beslut som hjälper oss föräldrar att  stå emot våra barn.

Att langa är kriminellt olagligt och  Jag bryter inte mot lagen medvetet .. Gör du?

Mina barn är  så mycket mera värda  än att ragla runt på samhället, supa bort sina  hjärn celler, hamna i bråk,  göra saker som de kansek inte skulle gjort utan öl och sprit………

De är värda så mycket mera  det borde alla  inse även de stakars satar som  tjänar  stora pengar på att köpa ut till minderåriga

Alla andra får  men inte mina barn…..

natt natt bloggen

Miele är kvalitet som heter duga tycker jag!!!!!!

I dag har jag  och min make shoppat lite.  Jag  och min dotter  bytte datorer. Jag tog hennes stationära, check   och hon  fick min bärbara.  Till hennes  stationära köpte jag en  ny skärm.  När jag nu ändå var i  affären så passade jag på att köpa ny matberedare och en citrus press. Det är min stora passion i livet, är    alla dessa hushållsmaskiner. Jag blir  helt salig då jag går in  på  Elgiganten eller   On Off.  Min stakars make  fogar sig , följer med.  Idag var vi på On Off i Uddevalla.  Just  nu känns det  även som att,  det kommer att bli  dit jag vänder mig igen.  Personalen var hjälpsam trevlig och  jag upplevde dem som ärliga  i sina svar.   Har innan handlat det mesta på El giganten, men  upplever dem lite snorkiga ,  de  verkar inte vara så intresserade av  sina kunder. På On Off  fick jag den service som jag   ville  ha,   säljare tog sig tid med mig och min make.  Förklarade och  packade inte på   vare sig  dyrare varor   eller  tjatade om försäkringar   mera än  brukligt.  Dessutom  var han behjälplig  på alla sätt.

Två  plattskärmar, blev det av märket Samsung.   Min lilla söta  och gulliga  matberedare blev  av  rätt märke,   vilket för mig  är Borsch.  Vilket är ett märke som ligger mig varmt om hjärtat,  har  en hushållsassistent  av detta märke  som jag  köpte för  femton år sen och har aldrig  ångrat det  en sekund.

Till den  äldre maskinen köpte jag även en liten citruspress som jag   hittade.

Överhuvudtaget  så   är det   Borsch eller Miele som  är märken som jag litar på.

Miele   då det  gäller dammsugare tvättmaskiner  och andra vit varor.     Har både tvättmaskin,diskmaskin  och dammsugare   av Miele.  Pengar kostar det   i massor men  det är värt  pengarna   flera gånger om.  Det är varor som  man kan lita på,  skulle det gå sönder   vilket det aldrig gjort för mig,  så  finns det reparatörer  och  ersättnings  detaljer.   Jag tycker  det känns tryggt!  Visst   10 000 kostade tvättmaskinen,  men  två tvättar varje dag i  fem år  utan  några som helst  problem.    Innan jag  köpte min  Miele  diskmaskin  hade jag  två år innan  köpt en  Elektrolux diskmaskin  som  bara  krånglat  och efter två år drog sin sista suck.   Den var i och för sig  billigare  än  min Miele   men  två år ….. det gör jag inte om igen.

Utan   nu är det  Miele som  gäller för mig.   Brosch  då det gäller  de mindre hushålls maskinerna.