Datorns intrång i våra hem…….

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.

Kvälls ro

En dag  som  varit lugn och ganska mysig.  De mindre barnen hemma, sickness   var på vi lagt ner mycket tid på läxor och  lugn  och ro.  Min  make har kommit hem igen  efter sin arbetsvecka.  Min arbetsvecka börjar på lördag kl 11.00 på em  åker vi  iväg och ser på när  indianerna  visar  motståndarna hur man spelar  hockey.   Härligt  då skall vi  hjälpa dem styra in punken i målet.  Kan tänka mig att vi kommer vara  väldigt trötta då vi kommer hem, pilule men det känns härligt och  riktigt roligt att  göra lite annorlunda på jobbet än vad som brukas. Men  idag är kvällen kommen  och jag har en hel dag i morgon  att  vila upp mig på innan lördagen.

Må  gott där ute ,  just nu  är till för att levas,  inte imorgon eller igår.  Utan just nu !

Carl Rogers Personlighets Psykologi

Carl Roger, cialis Hans fenomenologiska  fält kongruensens och  kongruens  allt  verkar  vara  så  naturligt och  helt vanligt  när jag läste om denna  stora man  så  kändes det som om  ojdå han  pratar  till mig.

Hans syn på människor  är   så ärlig  och rak, tydlig.  Visst  hans teori har fått mycket kritik  men det har   nästan alla     och tar man lite  här och lite där  så  får man  en alldeles förträfflig smak

 I sitt kapitel ”Det är jag,” Rogers  14 principer som han lärt av tusentals timmar av terapi och forskning. Här är några exempel:

1. I mina kontakter med personer som jag har funnit att det inte hjälper på lång sikt, att agera som om jag var något som jag inte.

 2. Jag tycker att det är ett oerhört stort värde när jag kan tillåta mig att förstå en annan person.

3. Erfarenhet är, för mig, den högsta auktoriteten … det är att uppleva att närma sig sanningen som den är på väg att bli i mig.

4. Det som är mest personliga och unika i var och en av oss, är troligen det stora  inslag som skulle, om det skulle delas eller uttryckt, tala till  de flesta djupt till andra.

5. Det har varit min erfarenhet att personer som har en i grunden positiv riktning. Liv, när den är som bäst, är en flytande och föränderlig process där inget är fast.

Lönen betalades nu i bokstäver:)

Nu  och  här  vid detta tillfället  har jag  just  upplevt en euforisk stund  allt mitt slit  under hösten all jobb som jag la på mina studier  har  gjort att jag har  fått betalt  detta tack vara mig själv  och min familj som stötta mig

Tacksamhet….

Tack för att jag  är  född och att jag är  född med  en enorm vilja och uthållighet.  För att jag  är så envis vilket gör att jag  lyckas med det jag  bestämmer mig för att göra.

Tack för att jag lyckades med min studie  förra terminen jag lyckades kamma hem  det högsta betyget för denna kurs vilket var VG tänka sig att lilla Jag lyckades med

VG!!!  Jag är bra precis som jag är med och utan särskrivning  med och  utan stavfel  så  duger jag   och jag är helt enkelt bäst på att vara Jag!

Detta till trots att jag inte kan fuska 🙂

Fuskande gener saknar jag

Jag  som aldrig  har  koll på det man ska ha koll på…… hmmmm dumt men jag lär mig inte…

Igår  satt jag  och läste   Arbets psykoloisk testning.  Upplevd ångest över att jag inte pluggat tillräckligt  och   kände panik över  en test som skulle  enligt   vad jag trodde  skulle vara inlämnat idag.

Begreppsdugga en  massa frågor om validitet, sick rebialitet och annat smått och  mindre gott.   Hade tänkt att fuska  lite, mind genom att  prova på att  skicka in en    som inte var godkänd,   och göra den  en gång till för att visa på ett bättre resultat.

MMmmm   nej det  är inte  oki,  att fuska   och  det är inte likt mig  heller.

Fuskar inte ens i dataspel,   enligt min  uppfattning  så   är fusk  ett misslyckande,   då man fuskar  så tar det bort  det roliga i  spel och livet förövrigt.

Men denna  gång  hade jag   överseende  med mina  fusk regler,   över seende  med att  blunda  och   åka snål skjurts en gång.   Så jag klickade i  frågorna  utan  vidare  engagemang, läste  igenom frågan och förlitade mig på det som jag  först upplevde som rätt svar……

De som jag inte hade riktigt koll på,  svarade jag  på med  vetskapen om att  jag kan göra det ännu en gång   tills jag blir godkänd.   Hade   räknat ut lite löst i huvudet vilken fusk strategi  och hur  jag matematiskt   skulle kunnat  ute sluta  frågor   tills  det blev mest rätt.

Tittade jag inte ens  efter i mina anteckningar  om, utan klickade på sänd  och  förväntade mig    icke godkänd gör om….. hahaha

Snacka om blåst   hela min strattegi  föll,   kom testet tillbaka   och gav mig en andra chans?

Nej det gjorde inte de, inte heller visade på  vilka felen var,  eller   hur svaret skulle vara… …. Mina drömmar  om ett högt poäng  efter några omgångar,  dog  försvann och kom aldrigt mera igen….

Eftersom  detta  test   blev godkänt  64 % rätt,   Jag  blåste mig själv,   jag missade totalt att   räkna ut,    att   det  för att inte  bli godkänd,   måste ju det vara mindre  än 60 % rätt   strategi  borde ju  varit  att sett till att ha   minst  45 % fel  så jag kunde gjort om det….

Fast  det  ultimata borde ha varit, om jag kollat  inlämnings datumet.  Redan innan,  för   det  är  den  23  mars  i nästa månad ,  är sista inlämnings datumet!  En hel månad till skulle jag kunnat i godan ro läst mina böcker  och pluggat vidare. Utan att hitta  fusk lösningar  som jag  trotts  mina uträkningar    inte  klarade-…………

Snacka om  värdelöst

Jag kan inte ens  då min avsikt och strategi   går ut på att fuska  …

jag kan inte ens fuska……

Eller  är det så  att fuska  egentligen är svårt?

Att jag för länge sen insett att det är något som är svårt, och den förmågan  har inte jag?

Är det så att det krävs teknik för att klara av  att fuska  ???

Och att jag  inte har den tekniska  förmågan,  eftersom jag inte  har   för vana  att  använda mig av fusk inte lyckats skaffa mig   den färdighet  som gör ett bra  fusk?

Är det en färdighet ?

Eller är det en förmåga?

Kan man träna upp  fuskgener  är det ett arv ?

Eller är det  en  inlärd överlevnads strattegi  från evolutionsteorin    var det  en   väg att lyckas  överleva och föra  gener vidare..  hmmm

Nej  nu flummar jag för mycket känner jag   nu ska jag nana:)   och skulle  bra  fuskar e   vara   ett evolutionssyfte  så   japp Bara att inse  jag  tillhör  de mindre begåvade  fusk  Hjältarna   och   lär inte   klara  en evolutionär  förändring   av fusk  kommer att dö ut   försvinna får jordens  grund  på min  grav sten kan sedan stå  denna kvinna  dog  och led av en  oförmåga  av att inte  ha förmågan att fixa till ett bra  fusk……….

Det kanske  är en sådan utbildning jag  skall gå   undra  hur många poäng en sådan kurs har   fast   jag lär ju inte bli godkänd;(

malix….. finurligt nej inte särskilt….

Malix vad är det som gör att jag kallar mig  malix?  Tidernas begynnelse, malady innan bred bandets intåg,  i början var det modem, som  gjorde att man kunde ge sig ut i  cyber space……

Kan  fortfarande i dag höra  hur  plingandet  när modemet  ringde upp  telia, Dyrt var det  och over there  betydligt billigare.

Min  kära syster  en datasnörd ut i fingerspetsarna  introducerade mig till något  ICQ.   Långt innan  2000  hade  börjat,  den största oron var  om datorn skulle hålla vid  2000.

AOUU  plingade det till  när man fick ett medelande  från  ICQ   gör säkerligen så även idag.

Då min syster  installerade  icq  för sin då  helt o kompetenta icke datasnörd till   stora syster.

Så frågade hon  om vad jag skulle kalla mig, bristen på fantasi   gjorde att  det  blev malix.   Inte från staden  Malix  som jag då inte hade en aning om att den fanns…..

Utan  ifrån mina  barn,   min dotter  Malou, min son Felix  är  för mig  Malix.  Min  ganska  vanliga  och lite  tråkiga namn  är  i vanliga livet  Carina,  vilket alla i min  ålder   verkar heta.

Så, så enkelt va det,  rätt simpelt och ingen  direkt  mystik eller klurighet, utan  endast en  tanke  och en brist på  fanatis i början av  it världens intåg i  våra svenska hem….

Men, jag  gillar det, Malix  i dag  är  det magiskt , inte  pga  icq som jag inte använder.  Utan  för mig, är det  en koppling till mina barn.  Någon kommun i Europa   verkar  oxå  heta malix  men  jag ligger före   när jag  googlar det:)

Nu  innebär inte detta  att jag  har googlat mig,  utan  jag googlar malix:)

Eller  hur   ligger det till ?????? Ska klura på det

Särskrivning…. eller ska det vara sär skrivning? sä rsk ri vn ing? Sånt är livet……

Min  syster ringde mig.  Varje gång hon ringer och  det är något som  jag gör fel  eller sånt. Så börjar hon alltid med att  inte för att jag vill klaga, decease eller att det är fel…….Där efter  så säger hon,   inte samma varje gång men idag  blev det s är sk riv ni ng.

Ja aa  så är det  jag har en underlig förmåga att sär– skriva hörde på radion för ett tag sen om att detta med särskrivning  är  något som har med  det genetiska   och ett arv. Så är det säkerligen. Min far  var  dyslektiker, kunde inte läsa och skriva  mera än hjälpligt.

Även jag har ju dyslexi.  Idag  finns det ju så fina hjälpmedel, så  problemen  blir ju inte så stora som de var för min  pappa.  Men  problemen finns ju  då  stavningskontrollen, inte vet vad jag har skrivit, eller  då jag inte vet hur eller vad som är fel.   Men åter till ämnet  min syster  och  det att hon inte vill klaga…. jag måste  ha varit en fruktansvärd syster  efter som hon  innan  hon klagar,  måste poängtera att hon inte  klagar, och att jag inte skall ta det  på det eller detta sättet…. Jag  tar inte vid mig  om någon säger att  nu skrev du eller stavade du fel

Jag  kan förstå , se problemet med särskrivning  som  det finns många  som  tycker illa om.  Det finns tydligen  en   särskrivnings hatar klubb till och med.   Men   skall sanningen fram, så  lägger  jag inte så stor vikt vid de,t  så ni kommer säkerligen   i fortsättningen  oxå  behöva stå ut med särskrivningar, plus  lite  annat smått och gött.  Själv klart så vill jag ha kvar er som läsare, men  är det så att någon  faktiskt får   bryt,  eller   olika illa mående  av  sådant som särskrivning  så rekommenderar  jag vederbörande att   kanske inte läsa min sida.  För jag vill inte vara en bidragande orsak till att  hat  växer, eller  att denne skulle må  dåligt …..

Nu är det inte så, att jag vill att min syster skall sluta läsa,  eller  få för sig att hon har trampat mig  på tårna,   för  så är det inte.   Det är bara det att jag  inte  har koll på särskrivning.  dessutom är det  inte är så viktigt för mig.  Så ni lär få står ut med  detta även i fortsättningen   sånt e livet.

Nu  hoppas jag att jag inte  trampa dig  på tårna  kära syster  och  särskrivning eller inte   sånt e livet ibland  är det särskrivning 🙂

Vi borde göra något

Hemma igen, thumb ett fredags pass klart.

Städade idag   istället för i torsdag, health   har ju  en  kvar glömd institutions rutin som   just är  torsdags städning.

Denna  rutin har ju  vart lite si och så  med den sista tiden.  Mycket för att jag studerar,  men även  för att barnen  är ganska så trötta,   efter dagarna i skolan. Torsdag städningen  fyller inte längre det syfte som det gjorde förut.  Utan nu  en orsak till konflikt.    Idag  städar vi  på torsdag eller  Lördag  istället, det funkar. Lill killen funkar bättre i skolan, när den hemska torsdagen  inte  längre är över honom. Lördagen verkar  vara en bättre dag,   för  just  sådant  fördriv.   Just nu strömmar Kalle baah ut ur mina  högtalare.  Jag gillar   deras musik och  framför allt deras texter.   Gillar  låtar  som har ett budskap.   Har inte  riktigt  fått klart för mig  vad  deras musik står för   eller  om den är droginfluerad?  Eller är det   bara   dunket i den,  som gör att folk  uppfattar det  som  drogmusik?   För mig  är det inte   droginfluerat,   eller   jag uppfattar den inte så.  Nu är det ju inte så att jag  har så  stor koll på  drog,   drog influenser längre,   för   jag har liksom tappat  fokus på   att se  om  någon  använder sånt,  eller  om  det luktar mm. Hade koll  på  vart  folk vände sig,  vem som höll på. Mycket berodde det på att jag   hade en  liten flicka,  som var i sådana kretsar.  Idag bor hon  på annat håll  och jag  behöver inte  vara misstänksam längre.  Det var  från början  hennes  pojkväns musik,    som jag nu har  tagit till mig.

Pojkvännen  hon hade, har  jag ingen koll på längre.   Ibland är mina tankar  hos han,  tankar på vad han gör hur det har gått.  Lever han,  vart lever han?    Då jag  träffade han  sista gången,  var han sliten.  Hans vackra  ansiktet såg trött ut,  ögonen  som  i början var eld,   verkade ha slocknat.  Smutsig var han , trampade  vatten.

Han fanns inte längre kvar,   hoppet  hade dött  empatin  verkade vara någon annanstans.  Känslan jag fick den gången. var att han lika  gärna skulle kunna slå ner mig,   stjäla  den sista hundra lappen,  utan att bry sig.  Det är synd  för  han var en sådan fin kille,  utan knarket en liten kille  som bara ville  bli bekräftad, uppskattad  och älskad.   För att slippa  känna  saknaden  av kärlek,  och känslan av att han inte  duger,   så  tryckte han i sig  gifter som  tog död  på det fina i han.

Det är synd,  vi borde göra mera,    vi borde  jobba mera,  emot drogerna,  vi vanliga dödliga  borde  kämpa mera,  skaffa oss mera kunskaper,  mera tid  för att  se till att våra ungdomar inte  börjar.

Min  kamp  och mitt  engagemang  borde  inte ha dött  vart tog det vägen?   Vad är det som gör att jag  nu lever i min lilla bubbla,   och inte  orkar vill  eller   gör  nått?

Ör det för att jag inser att det inte spelar någon roll, eller  har jag blivit  sviken, och besviken,  på  att jag inte kunde  hjälpa?   Vad beror det på?

studier

Idag hade jag sov morgon. Vaknade nyss.

nattens bravader har gått ut på att sortera  reliabiliteter och validiteter, stuff   vilket ger mig en klocka om att jag pluggade för mycket igår.

Men har lite kvar att göra så även idag blir det  några timmar  vid min dator. Denna kursen är intressant och jag ser den som  en fortsättning på det jag läste  förra terminen. jag har mycket gratis  då   jag vet vad de olika begreppen står för  och det är  lite kul att känna igen de olika formerna  av  teorierna bakom.   Till exempel Rorschach test   när jag   läste om det  och lyssnade på föreläsningen om det.  Så  ramlade det fram tankar  om  att  den förra literaturen  diskuterades det   om att  man i Usa  tycker testet fungerar dåligt  och att man  bör   göra om   och revidera hela  tolkningen av testet.   Vet inte säkert  heller  men tror att Costas och Mc crae  diskuterade detta test  och att det bör tas bort från  den amerikanska  psykolog utbildningen.    vet inte om jag   har fel men  vid ett lugnare tillfälle då jag känner att jag   kommit i kapp ska jag titta närmare på just det.   Nu skall jag  återgå till mina studier…..

Barn behöver tydliga gränser

grått mulet trist.  När jag vaknade  halv sju, for sale   så var det som en dimma utan för fönstret. Det var tyvärr inte dimma, utan snö som föll. Börjar jag tröttna på denna snö?  Jag det gjorde jag redan i  augusti,  innan vintern  gjorde sitt intrång. Redan då   längtade jag tillbaka till sommaren.  Värme,sol salt vatten måsar  som skriker efter mat barn som gråter vid stranden, människor som sitter och små pratar på sina filtar  då de solar.  Det  sista är min favorit.  Ibland kan man  höra så mycket   av okända människor.  Jag är en tjuvlyssnare.    behöver inte någon  bok med mig till stranden. Utan   två människor som samtalar,  gör att min fantasi skenar iväg.

De behöver inte heller  säga något speciellt,   jag  fantiserat ihop någonting om dem, då de inte sitter och umgås på stranden.

Jag drack vin  räcker,  sen   har jag börjat på  en ny historia  eller kaffebrygga gick i sönder , jag blev så  jävla glad ,arg   mm.  Det räcker  för mig,  sen kan jag  fantisera ihop  de vildaste fantasierna om kvinnan  som just berättat för sin vännina.

Då jag kommer hem på kvällen,  så  kan jag  sätta mig vid min dator och  skriva ner  mina  historier.   Men under vinter tid  torkar min fantasi  ut  den sinar, dör  och  fylls av  tomhet.   Just  vid den här tidpunkten,  brukar  den dra igång  på allvar.  jag  riktigt längtar ut  till att fylla på fantasi behovet.

Jag längtar efter första dagen jag kan  ta mig ut till stranden,  låtsas sova   för att ligga och höra vad  grannen har att berätta.  För att sedan  gå hem   med mina fantasier,   fylla ett par tomma word dokument med   ihop fantiserade  historier om  mamman,  tjejen ,eller väninnan  som var med.

Det är härligt att  ligga där  på det varma berget,  smyg lyssna på hur  deras kväll varit, eller hur  billigt  det var,  eller att den djävla ungen  har inget vett.   Lite  kul blir det   när  man tänker på  hur mamma breder ut   sin upplevelse om dottern eller sonen  som   är totalt  befriad från  hjärn substanser.

Leker även med de tankar   hur lyckas man få en son utan hjärna?   Beror  utlandet om att man själv upplevt sig  totalt utan hjärna?  Var det så som den mamma blev bemött  i sin ungdom?  Kände hon sig sådan,  eller fick hennes omgivning  henne att  bli det? Hur skulle hon annars kunna likna sin son med  hjärn befrielse om hon inte  vandrat in i det området själv?

Jag ser mina  barn som kloka, nyfikna och lite   lata,  för det är ju  så som jag upplevt min  ungdom. Lat var jag,   tankar hade jag säkerligen,  även om jag aldrig hann  i fatt dem.   Nyfiken var jag  och är jag  dessutom  ville jag att det skulle hända saker,  spännande saker,  och  roliga saker,  annorlunda ,  lätta  och  framför allt spännande saker.  Min tonårs period var spännande, rolig och  ibland  hände kanske mera  än vad det borde göra.

Dessutom har jag  under min yrkes karriär   arbetat med ungdomar  under lång tid.Vilket   idag  gör att det är  svårt för mina barn att ha kul utan att deras mamma tänker   i samma barnor,  inom min   känner  jag  när jag skall ana ugglor i mossen.  Redan vid första  meningen  kan jag ibland  känna att nej du lilla flicka,  det där stämmer inte   nu  tar vi det en runda till.

Sen jag slutade som behandlings ass så  har det i och för sig blivit lite lättare att  lura mig.   I dag  är jag inte riktigt lika  misstänksam,   som för  några år sen.

Konstigt  men för några veckor sen,  sa min dotter till mig  att hon tyckte jag skulle börja jobba med ungdomar igen.

Jag  funderade på vad det var som hon  saknade från den tiden.    Har  idag kommit fram till att det kan vara att  jag blivit lite mera  gammal,  lite tantig,  men   en insikt  som jag   inte kan göra mig av med.

Är att  jag har  kanske blivit mindre uppmärksam  idag, mot vad jag var då jag arbetade med ungdomar.  Jag tror jag blivit mera  mossig i mina känslor,  blivit mera mamma   en mera  gullig mosig mamma  som kanske inte ställer  de rätta frågorna.

Detta gör mig lite rädd.  Har jag släppt för mycket på kontrollen,  är  det  otydliga gränser för mina barn ? Saknar de gränserna  som jag kanske hade förut?

Är de rädda  och osäkra  i den frihet de kanske  fått mera av idag,  än för några år sen?  Borde jag kanske  anta  mera  tydlighet och  vara snävare i mina gränser  idag  än vad jag är? Eller är mina barn bara  rädda för vad som finns där ute?

Min dotters  förra lärare  var en underbar  äldre kvinna, Skinn på näsan hade hon,  hela   hennes  person  utstrålade  respekt, rättvisa  och  ordning.

Min dotter älskade denna fröken,  hon  sa ofta att Birgitta  var en bra men bestämd fröken.   Ofta sa hon  även att det är så härligt med  Bigitta mamma , för ni säger och menar samma saker  och då förstår jag.  Ni  bestämmer så mycket,  ni  säger till när det blir fel.

Men är det bra??

Är det så kanske att jag  varit alldelse för bestämd med mina barn, så att  min dotter  inte känner att hon kan stå på egna ben,  eller är det så att  det är det  som  hon behöver?

Jag  tror det är både och,  hon gillar att veta var gränserna går  hon blir trygg då,  och hon känner kanske att hon inte   riktigt kan lita på sitt eget omdöme ännu.  Därför behöver hon  någon som visar henne vägen, någon  som  säger till henna att nu lilla flicka  saktar du ner farten lite grann.  Nu  är det så lilla flicka att du kanske behöver vara hemma, träna dig på att  uppföra dig,     lära dig  att bla bla bla . ….

Min lilla flicka  blir trygg då…….

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/page/182">
Twitter
%d bloggare gillar detta: