Im on my way till framtiden snart.

I öronen har jag musik och fötterna vilar sig efter träning.  En och en halv timma idag bra jobbat känner jag. Två pass kvar sedan Semester, behöver just det där med semester känner jag.  Jag och en kollega satt och pratade i fredags om aktiviteter och vad killarna ska göra på sommaren. Allt kostar ju pengar och det är inte helt enkelt det där med aktivitet. Men Scouterna hade någon aktivitet som kanske nog var för alla barnen i kommunen. Jag pratade med några pojkar om aktiviteten Scouterna, att det är en förening som finns i många länder och är ett ypperligt tillfälle att lära känna svenska killar och tjejer i sin egen ålder och samtidigt göra roliga saker ihop.  Jag pratade om att man går ut i naturen, åker på läger till och med i andra länder. Sover i tält och lagar mat över öppen eld. Några nappade på förslaget och ville prova på.  Just nu har dom sommar uppehåll men det ska tydligen vara ett läger längre fram i sommar.  Hmm jag som blev så glad att de va intresserade och ville se och vara med när dom gick dit.  Hmm jag har slutat det jobbet då. Jag får inte vara med om den upplevelsen. Men jag är redan glad över att jag i fredags kväll skickade iväg ett mail  till scoutföreningen och fick svar på mailet. För våra fina pojkar va så välkomna att prova på i höst.

Jag tror det kan bli en hit för dom som är intresserade. Ett ypperligt tillfälle att lära sig mera om Sverige och kamratskap. Sitter här och ser bilder framför mig om hur den och den killen kommer resa tält, hitta svampar. Njuta av vinden i skogen och prata med andra scouter. Lite så är det med mig…. jag är där framme redan innan de ens har närmat sig det som kan bli en verklighet.  I gatan va svårt det kommer bli att gå hem från jobbet på fredag. Den där sista dagen på detta helt fantastiska jobb jag nu har haft i ett och ett halvt år. Ja jag kommer att saknas dessa pojkar och deras vänlighet. Kommer sakna de där små stunderna när man bara sitter en stund och delar en tanke. Jag har lärt mig så mycket om livet det här året. Har fått så mycket klokheter till mig av dessa pojkar som frågat frågor som man liksom måste grunna på en stund.  Nej nu blir det duschen har ju tränat och svettats klart så här börjar dagen snart.

Lev idag just nu. Igår finns inte längre kvar. Och Och morgondagen den  är här först imorgon.  Lev ditt liv så som du vill leva det. Ingen annan kommer att leva ditt liv, så ta tag i ratten och kör på bara. Njut av andetagen, vinden, sorgen, glädje och kärleken.

Ta hand om dig.

Carina Ikonen Nilsson

Medalj känsla i kroppen jodå så är det

Kroppen har medaljkänsla just nu sprider sig alla endorfiner till kroppens alla hörn. Har just lagt ner en timma och 25 minuter på träning.  Bra jobbat för mig guldstjärna och klapp på axeln. Jag längtar till semestern. Oj oj oj vad jag och hela min kropp längtar till semestern. Vill inget hellre nu än att vakna av mig själv ha hela dagen för att ta hand om inget alls och gör det som faller mig in.  Nästa vecka är det då semester, Har fem pass kvar sedan traskar jag ut i ledigheter. Ska bli så skönt går nästan inte att beskriva har till och med svårt att känna in den där ledighetskänslan.   Norr ska vi till, har även tänkt hinna med Eskilstunas djurpark  och lilllgrabben han vill till Skara sommarland.  Jag och maken hade även tänkt att vi skulle ta oss en egen liten tur. Bara jag och han men vi får se hur det blir med det.

Håller mentalt på med att avsluta mitt jobb. Igår vart jag på lönesamtal vilket kändes konstigt när jag har en vecka kvar på jobbet.  Till hösten ska det bli mera än spännande lära mig nytt jobb igen, få nya arbetskamrater och nya klienter. Just nu har jag oro i magen över hösten men tänker att när tiden är kommen och jag är där så tar det några veckor sedan blir jag varm i kläderna igen.  Vet ju att det jobb jag har idag antagligen kommer vara ett minne om ett tag. Då hade jag ändå fått byta jobb.  Känns ju bättre att byta till något jag vill ha än något som jag inte ens sökt.

Nej nu ska jag duscha för att göra dagen till min.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är här först i morgon. Idag gäller och idag är första dagen på resten av ditt liv.  Just det där sista var något jag och stora sönerna diskuterade igår. För ena grabben vart det lite svårt att tänka så. Han tyckte det lät skrämmande.

Ha en fin dag 

Sveriges Nationaldag Hur firar man den?

Sveriges Nationaldag det va ju det och den ska man fira på något sätt.  Jag vet bara inte hur man ska fira den och vad man egentligen gör när man firar Nationaldagen.  Men här hemma firade vi den på vårt sätt eller om man säger på mitt sätt. Fast lite på makens sätt också faktiskt. För han hade självklart med Kameran.

Jag ringde stora sonen och frågade om de ville följa med till Sandviken och bada. Vilket dom hängde på.

Vi köpte lite fika i affären så åkte vi iväg till sjön.  Filt,  badkläder och fika så åkte vi iväg.  Jag och lillgrabben badade det var faktiskt så varmt i vattnet att det gick att simma rätt bra fast vågor så det vart lite motstånd. Bra träning tänker jag.

Sonen och hans fru samt deras lilla flicka som är vårt barnbarn var med.  Idag fick hon smörgåsrån att fika på. Jag bara väntar på när jag får låna flickan för att åka till sjön och lära henne farmorsfika. Så där storpicknickar som min farmor packade när jag och hon åkte till havet för en dag.  Men ännu är hon på tok för liten för sånt, behöver ha med sin mamma och pappa för att ha humöret uppe. Vilket hon allt som oftast har.  Idag badade hon i sjön för första gången.  Tyckte inte alls det vart kallt och var tvungen att sätta sig i plurret med ens. Smaka på det gjorde hon också fast hon inte fick. 

Just det här tycker jag vart ett fint sätt att fira vår Svenska Nationaldag.  Tänker att det kan bli en tradition att samla ihop familjen med barnbarn och allt ha stor picknick.  Det blev det kanske inte idag, utan sista minuten komma på picknick.  Den ska bli bättre tills nästa år, får planera och få till en sådan där heldag om vädret tillåter. Idag  vart det ju lite blåsigt men en två tre timmar va vi nog där vid sjön, det fick räcka för det blev lite kallt det sista.  Säkerligen är det inte så man firar nationaldagar men det var verkligen ett bra sätt att fira det på.

Jag har då äntligen tagit det där första doppet i sjön, tog tid att komma i men det tog längre tid att gå upp ur vattnet riktigt skönt vart det att bada idag.  Jag brukar ju bada tidigare än så här som det blev i år. Men nu är det då gjort och inte en dag för tidigt mera försent egentligen.

Lev idag just nu, igår är inte kvar och morgondagen har vi här först imorgon.  Lev nu, Just nu!

Carina Ikonen Nilsson

Det närmar sig Semester, semester Ssssemesterrrrr!

tog mig ner till källaren eller till det omtalade träningsvärket, jo det heter värket för att det ger och tar bort värk.  Satt just och tittade i min kalender två veckor kvar sedan Semester semester semester. Det är med blandade känslor som denna semester kommer. Inte utan att jag behöver ledigheten, men till semestern är även jobbet slut. Jag har sagt upp mig och ska börja inom Sis igen.  Visst det kommer bli jättespännande och roligt men det jobb jag har kommer nu vara bara ett minne. Ett minne av de där fyra pojkarna som dök upp den där gången när vår avdelning öppnades. Då var fortfarande Sverige ett land som jag trodde var ett land där vi såg till mänskliga rättigheter. Där jag trodde att dessa pojkar var trygga och skulle få vara kvar här i vårt land. I dag är jag inte lika säker.  Idag är jag inte alls säker till och med.  De där pojkarna blev fler och tänka sig jag har dom alla där i tankarna ibland. Tror jag alltid kommer att ha dom där till och med om 10 år om jag lever då.  

Ja ja semester, jo semester ska det bli här ska varas ledig och njuta av långa lediga dagar.  Någon liten resa norr över lär det bli tror jag.  I alla fall om jag får bestämma.

 

 

 

 

Då ska jag återigen få se de vackra fjällen. Maken han kommer att fotografera i massor tänker jag. Jag ska bara njuta av luften sorlet av det Norrländska mumlet.

Köpa med mig norrlandsguldet i form av lite hjortronsylt.  Mums va gott det ska bli. För där uppe i Vilhelmina där har de underbart god sylt. Det g lutenfria tunnbrödet ska jag försöka få tag på. Om inte annat får vi gå till det lilla hotellet i Vilhelmina där de har just tunnbrödet.

Nej nu får det slutas drömmas för nu in i duschen behövs efter ett femtio minuters pass på min crosstrainer…

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen den är här först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Studenten är över och den blev lyckad :)

I går var det en stor dag för oss här hemma.  Mest för sonen kanske men även för mig och maken.  Igår hade vi en student här som skulle träda in i det vuxna livet. Nu är alla år av skolans värd något vi kommer att komma på att tänka på ibland. Tänk att han fixade det. Han tog sig ända hit. Många turer med skolan och massa möten har det varit men dom är nu minnen blott. Han gjorde det och igår ställde vi till med studentfirande här hemma.

Han verkar ha haft väldigt  kul på skolan detta är ett av alla kort vi fick med oss hem på ett usb igår. Vår kille som varit så duktig med att faktiskt ta sig hela vägen hit. Igår började dagen tidigt. Redan innan sju på morgonen.  Fin kläder skulle på, och studentmössan.  Sonen skulle köras till skolan för att äta lunch, och få betygen. Vi skulle vara på skolan först vid tre på eftermiddagen. Vilket var tur för här skulle ställas till med kalas.  Mat skulle hackas, ballonger skulle blåsas upp och blommor skulle få blågula band på sig.

Sonen har haft en önskan om att åka Jänkebil från skolan, vår överenskommelse var att jag ska fråga den som ska frågas om han lovade att ha andra kläder på än de vanliga träningsbyxorna.  Han höll sitt löfte om än det va svårt.  Bilen hjälpte minsta dottern och hennes Sambo till att fixa fram. Hela vägen från Ed fick sonen åka denna jätte maskin.  Här hemma under tiden de tog sig ner fixade vi till maten.  Egentligen hade sonen en önskan och köttgryta vilket är en favorit. Men här gick vi halva vägen var eller fick möjligheten att påverka honom att välja ett annat alternativ vilket blev tacos. Eftersom det var hans dag så får det ju vara sådan mat som han tycker om.  Vi skålade i cider när han kom hem. Skumpa var inte något alternativ, det hade han smakat på vid nyåret och det skulle han minsann inte smaka igen redan då vid nyåret tog han det beslutet. Det var en omtumlande dag igår.  När vi stod där vid utsläppet och sonen kom ut, när jag såg honom då trillade min tårar oj vad jag grät. Det var en så stor stund att stå där se honom med finkläder på och mössan på huvudet.  Det gjorde ont att se honom göra ett avslut av denna tid nu ska vi in i framtiden. Hur kommer den att bli och vad kommer att komma i hans liv.  Nåja jag väljer att inte tänka på det nu för stunden visar sig stor nu medans jag skriver det. För tårarna börjar trilla ner även nu när tankarna hittar fram.  Han gjorde det, han tog studenten och nu börjar  vuxenlivet.

 

 

 

Lev idag just nu då tenderar problemen ligga där borta. Just nu, igår är historia och morgondagen den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

det gick att jobba alla dessa dagar men nu behöver jag paus snart. Kanske blir det först på Söndag.

När jag behöver den som mest så sviktar den.  Den där svårflörtade självkänslan gör sig påmind. Gick ju utbildning som start inför det nya jobbet.  Jo, visst jag har jobbat massor av år inom området ändå så smög sig känslorna på om men oj va svårt, men oj hur tänker man här….  tredagars utbildning i arbetsmetod, jo det va liksom inte så enkelt som jag trodde.  Tredagars utbildning och komihåg MI samtal…  Egentligen är det inte svårt men jag tänker allt kolla igenom och  öva mig på inför starten i höst.  Jag kan egentligen sa man till mig och jo jag kan säkerligen så här ska kollas på öva och tänka till. Det är att ta det till sig och få in det i verkligheterna som jag befinner mig i.

Först va det jobb förra helgen fredag, lördag söndagen var återhämtning, Måndag till Onsdag  utbildning och nya tankar in för det kommande jobbet till hösten.  Torsdagen 15 timmars jobb och idag det lite kortare passet på bara nio timmar.  Det är för mig inom dygnspass och jourtjänstgöring kort pass.  När jag skrev det i morse tänkte jag på det,  men det är ju ett vanligt pass för många. Nio timmar för mig känns det som att gå till jobbet och vända i dörren. I alla fall är det skönt med sovmorgon. Viket jag har idag.  Även om jag valde att gå upp redan vid halv sju så behövde jag inte skynda mig iväg. Utan hade gott om tid till kaffet, ner i duschen, för att sedan ta tag i att  fixa frukosten. Ska ner i källaren och stryka kläderna som sonen ska ha till sin Student i morgon.  Sonen har blivit stor. Nu går han ut ur skolan för gått. Nu är det klart och vuxenlivet med alla dess åtagande ansvar och skyldigheter är nu även till för honom. Nu är det klart.  Nu är det vuxenlivet som ska formas till och göras till hans liv.  Nåja i ett svagt ögonblick så sa vi  jo jo det får ju ta lite tid att flytta hemifrån. Men när man är 25 år då är man helt och hållet helt mogen för att stå på egna fötter med man vill eller inte.   Så det är några år kvar men inte så många.   Nej  nu får det bli fixa till lite till för snart ska jag iväg.

Lev idag just nu, Igår kan vi inte göra något åt. De fel som gjordes då kan vi bara rätta till och göra om till mindre fel idag kanske till och med helt rätt. Morgondagen den städar vi först i morgon. Gör vi inga fel idag så slipper vi städa då.  Ha en  härligt fin dag idag.

Carina Ikonen Nilsson

De nya kollegerna var helt okej. Livet känns enkelt. Som jag vunnit första pris.

 

Idag hade jag fjärilar i magen. Redan kl 8.00 i morse åkte jag iväg till det jobb som jag ska jobba på i Aug.  Idag var det utbildning i multifunc. Har två dagar till att gå utbildningen. Jag fick förmånen att träffa de kommande kollegerna.  De verkade helt okej. Det känns så här i efterhand som något positiv att träffa dom så här innan jag börjar jobba.  omgivningarna där jag ska jobba är helt underbara. Ett sådant där ställe som man liksom egentligen ska betala för att våra på.  Just nu känner jag tillit till att jag tackade ja till anställningen. Känner att det va ett bra val att söka nytt och ta det här jobbet.  Känner mig tacksam. Tacksam över att de erbjöd mig en tjänst.  Ska bli jätte kul att börja jobba där.

Lev idag just nu igår är historia och kan inte upprepas eller göras om. Morgondagen den kommer först imorgon. 🙂

Ha en fin kväll.

Carina Ikonen Nilsson

Ramazan Mobarak skulle jag skrivit igår. Men jag får göra det idag istället.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet. 28 timmar har ändå hunnits med att jobba denna helg. Killarna har börjat sin fasta. Ramazan Mobarak! Skulle man kanske skrivit igår men efter som jag lärde mig det först igår och var på jobbet så kunde jag inte skriva det då. Jag som svensk kan inte för mitt liv förstå hur de trotts utan mat och dryck under 22 timmar kan hålla humöret upp, hur de trotts fastan har ett trevligt bemötande och göra allt rätt.

Det här pojkar som har mycket att lära ut till våra svenska barn.  Kanske inte just fastan. Men så mycket annat som vi kan lära oss av dom. Ordet respekt är ett ord som de hanterar bra. Nu är ju ordet i sig dubbeltydigt och ett ord som  utifrån individen, så har ordet olika betydelse. För vissa bor det rädsla i ordet. Men då tänker jag att man har tolkat och upplev ordet fel. Ordet respekt för mig är glimmande vackert. Säger att jag har rätt att bli respekterad för den jag är oavsett vad jag tycker och tänker eller vart jag kommer ifrån. Jag gör inte saker emot någon annan sådant jag inte skulle vilja uppleva själv. När jag respekterar så möts jag av respekt. Ett ord nästan som Kärlek det liksom blir bättre och bättre ju mera vi lever efter det.

Uthållighet är också något vi kan lära oss av dessa pojkar. Att stå ut är ett annat ord även om jag egentligen tycker att ingen ska behöva stå ut med…. utan livet borde vara mera enkelt än att bara stå ut.

Hur dessa pojkar pratar om sin mamma är också något vackert. Skulle vilja träffa dessa mammor som verkligen verkar vara något som är mera än tillräckligt bra. Deras sätt att se på livet i sig är även det något att lära av. De är tacksamma för minsta del. De säger tack för maten och menar det. De säger det för att de verkligen tackar för maten . Skulle du säga något om att du bryr dig om dom och vill dom väl, så tackar dom.  För oss Svenskar så är ju det på något sätt en självklarhet att människor runt omkring oss vill oss väl. För dessa killar verkar det inte vara så.

Skulle du ställa till kalas av våra svenska mått så är de mera än glad för en skål men popcorn, lite saft och en hembakad tårta. Bestämmer du att kalaset är mellan två mattider så är killarna noga med att hålla tiden, när kalaset är slut tar alla killar ansvar och städar upp efter tillställningen. Tackar för kalaset på ett sätt som göra att du inser att detta var verkligen stort för dom. När de bjuder in sina kamrater och har själva kalaset så festar det så de hörs. Spelar musik som är svårt att inte klappa takten till. Dansar och klappar händerna är glada och ödmjuka emot varandra. Är kalaset bestämt att de får hålla på i två timmar så är det två timmar som det håller på.  Dom är nöjda med så lite. Det är inte svårt att göra dom glada och nöjda.  Deras mammor har verkligen gjort ett gott jobb. Deras mammor måste vara urmammor. Hur får man till sådana underbarn som har sådan kraft ork och duglighet?

Jag skulle vilja ge dom allt de vill ha. Men det kan jag inte för jag kan inte ge dom det dom mest önskar. Det dom mest önskar är att bli en del av detta land. Att få gå i skolan, lära sig ett yrke och bidra till vårt land. Betala skatt göra rätt för sig.

Många har varit här i över två år, väntat och levt med ångesten över att få åka tillbaka, dom lever fortfarande så. Många är rädda för att bli avvisade för dom fruktar för sitt liv. Dom har inget kvar ifrån där de kom.  De skickas tillbaka till något som de kanske aldrig ens varit i. Det skickas tillbaka till det land som vi får rapporter om att de sprängt och dödat massvis med människor.

Jag som svensk förstå inte, kan inte förstå, vill inte förstå och vägrar acceptera att vi gör som vi gör.  Hur gör vi i detta land? Hur  behandlar dessa unga pojkar som egentligen bara vill börja att leva.  Leva i ett fritt land, göra rätt för sig och göra en insats för att ge tillbaka till Sverige för att de får leva utan rädsla.  Vart har vårt hjärta tagit vägen var är vår medmänsklighet? Vårt civilkurage? Fast det där sista har jag svar på det där kuraget det har vi saknat länge. Väldigt länge!

Det här börjar likna något historiskt eller det börjar inte,  det visar på att vi har verkligen inte lärt oss något av historian.  Vi som har så mycket i vårt land vi har blivit snåla. Inskränkta och kalla.   Jag till och med skäms för hur vi gör med dessa Pojkar. Jag skäms för att jag inte kan göra annorlunda. För att jag bara kan säga det här är fel och rycka på axlarna och gå vidare. Jag tror att just denna tid och det sätt vi gör emot dessa pojkar just nu kommer att vara en skamfläck för oss när vi är i framtiden. Detta kommer vara något som våra barn undrar över hur tänkte vi hur blev det. Deras barn kommer att skämmas över hur vi gjorde. Det här kommer att bli en skamfläck i vår svenska historia i framtiden.

Lev just nu, just nu kan jag bara önska att vi kommer att tänka om i ämnet de ensamkommande barnen i Sverige. Igår finns inte längre här det är nu vi kan göra om och göra det som är rätt. Imorgon är där borta i framtiden. och det är just nu som vi kan påverka vår morgondag.  Det är just nu vi kan göra om och göra rätt.  Och Migrationsverket/ Regeringen  kan göra om och göra rätt allt är möjligt om man vill.

Lev just nu!

C. IkonenNilsson

Filur tankar om att jobba som alla andra.

Lördag jo det är lördag, jag jobbar och har skrivit detta inlägg tidigare men tänker att det är ett lördagsinlägg.  Lördagar när familjer är hemma gör allt det där som de inte hinner med på veckodagarna.  Så är det inte i vår familj. Då åker jag till jobbet i alla fall varannan vecka. Oavsett helgdagar så står det jobb på schemat så jobbar jag.  Just denna helg är det tråkigt att jobba för maken har ju varit ledig sedan Onsdagen. Vi hade kunnat åka till husvagnen om jag också varit ledig.  Men inte denna helg för jag jobbar.  Nu jobbar jag ju på världens bästa jobb så det gör inte så mycket.

Men jag skulle vilja prova på ett sånt där vanligt jobb.  Fast jag inser att jag nog inte skulle klara av det. Att jobba måndag till fredag.  Bara vara ledig lördagar och söndagar.  Jag vet ju inte, vet inte när jag sist jobbade på ett sådan jobb.  Men skulle vilja prova på se hur det blir. Att varje helg få tillbringa den med familjen?  Eller sitter jag bara här och glorifierar någon som inte finns. Jag är ju ledig mitt i veckorna, och på vissa helgar är jag ledig i fler dagar än bara lördag, söndag.

Kanske skulle livet här hemma vara det samma. Vi skulle städat på lördagar istället för torsdagar,  söndagen hade varit till för att ladda upp för veckan igen. Nej jag tror nog jag håller mig till det där gamla invanda, så som jag har det för jag gillar mina fyra lediga dagar gillar att vara ledig mitt i veckan.

Men lite roligt att tänka och fantisera va det.

Lev idag just nu, igår finns inte om morgondagen vet vi inget om.  Lev idag just nu. Visa dom du älskar att du älskar dom gör det idag. Imorgon kan det vara försent.

Ha en trevlig lördag.

Carina Ikonen Nilsson

Det är svårt att ändra sina tankar.

Träning klart, jo träningen är klar för denna gången. Det är  konstigt hur gamla tros uppfattningar om mig själv, sitter grundmurade inom mig. Sitter liksom fast som rötterna på ett träd. Jag ser mig inte som en träningsmänniska, har aldrig tränat enligt mig själv. Ändå har jag redan i 30 års åldern faktisk mera än innan börjat så smått.  I 40 åldern tränade jag från och till och sedan min artros flyttade in har jag tränat mera till.

Nu är jag snart inne på det 53 dje året och ser mig fortfarande inte som en träningsmänniska.  Detta fast jag tränar minst två gånger i veckan,  mera tre gånger i veckan och ibland flera ändå.  Men ändå tycker jag varje gånga att jag är 100 duktig, när jag tränat för jag tränar ju inte tänker jag.

Det är konstigt hur trosuppfattningar sitter fast i mig i grundens grund på något sätt. I början skrev jag ut diplom till mig själv när jag tränat. Idag plussar jag på mig själv med tankar om min duktighet. Det enda som faktiskt är mera en avvikande tanke i grundmuren, är att va bra jag är som tränar det känns i höften.  Det är synd att man ska behöva bli sjuk innan man inser vad träning gör för nytta.  Det spelar ingen roll hur mycket fakta eller kunskap man har inom området. Man måste på något sätt uppleva något negativ innan femöringen trillar ner.  När Artrosen var ett faktum och sjukgymnasten visade mig på verktyg, då tog jag det till mig. Inte innan. Nu behöver jag mig en sjukgymnast för tankarna. Så att även tankarna blir mera sanningsenliga med mig själv, för jag är en träningsmänniska har bara så svårt att inse det.

Jag har en kollega på jobbet han har ont i ryggen. Jag frågade honom om han varit hos sjukgymnast. Han svarade att han behövde gå ner i vikt.  Och jo det behövde han, för han har allt en kalaskula på magen.  Han berättade även att han hade tränat en gång på det som sjukgymnasten visat honom.  Jo då det hjälper liksom inte att träna en gång. Jag vet sånt för jag har också liksom gått till sjukgymnasten och gjort en gång. Det går liksom inte över om man gör en gång.

Det är inte så att sjukgymnasten säger att gå hem och träna detta en gång, så går det över.  Det är bara det att när vi går dit och är omotiverade och inte tror på det hon/han säger, så inbillar vi oss att hon säger en gång.  Det har ingen verkan det där en gång. Utan det gör underverk när man gör det  två tre gånger om dagen först,  under några veckor. Sedan om man är villig att bli av med värken, utvecklar sin träning och tillför mera träning, mera sådan träning som de där träningsmänniskorna använder sig utav. Det är då man blir frisk eller i alla fall så frisk som man kan blir.

Tänk att man ska behöva få så ont innan man fattar just sånt. Sent ska syndaren vakna. Jo så är det. Nu ska jag aktivt träna mig på att få in tanken att jag verkligen är en träningsmänniska. Det där det är svårare än själva träningen det….

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den levs först imorgon.  Lev just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson