Vad blev det nu?

Idag gick jag in på den här spännande sidan igen. Tänkte att det kanske var flera som hade tankar och hade skrivit i sin blogg. Men ack nej, buy antagligen så har de inte som jag lediga dagar i rad. Jag arbetar som habiliterings assistent. Mitt arbete går ut på att få människor med funktionsnedsättningar att få ett så självständigt liv det bara går. I mitt arbete känner jag att jag ibland har en fördel av att jag själv har ADHD. För jag vet ju liksom från insidan hur det är, när fokus hoppar från tuva till tuva. Vet att ett ord leder till ett helt annat ord som har en helt annan situation eller betydelse. För mig behöver inte blå betyda färgen blå utan det kan bli vinter, eller vågor till och med konsum eller känsla i magen.

Jag vet när det är svårt att hantera den där stressen som ibland kan vara jobbig.  Nu inser jag att du inte behöver ha ADHD för att ha svårt med stress. Men jag inbillar mig att det ändå är lättare att hantera om du inte har variabler som är inom ADHD. Jag tänker även att om Du saknar variablerna, har förmågan att minnas när du gjorde det där förra gången. Egentligen är det en liknande situation från förr, så du har kvar ett minne som du kan plocka fram och sätta in i den nuvarande just nu situationen. Vilket gör att du lättare hittar strategier som hjälper dig hantera. Det gör liksom inte jag, jag glömmer av från förra gången. Det enda minnet som hinner ifatt mig, är den där obehagliga känslan i kroppen. Jag blir även så obehagligt medveten, känner så mycket att jag liksom inte hinner med att ta fram strategier, för dom har jag glömt av, är mera  bara i känslan.

Dessutom är det så att Jag i min vardag har betydligt mera stress situationer, mera saker som kan orsaka stress. Den sårbarhet som bor i mig för stress situationer gör att jag är mera känslig för just sånt där som blir lite snabbt.

När jag var ung trodde jag att jag gillade och klarade av stress, ju mera jag hade att göra, ju bättre trodde jag att jag var. Idag inser jag att alla mina ha att göra saker, handlade mera om att jag slapp eller inte hann med att känna efter. Då visste jag inte heller vad ordet reflektion betydde på riktigt. Visste inte att det var sådant som människor gjorde och tog med sig, för att sedan använda i liknande situation/relation, för att hantera bättre nästa gång.  Den där hemliga inre rösten som så många pratar om, Hade jag inte tillgång till innan jag fick min medicin. Vilket är Concerta.  Concerta gör att jag får en långsammare takt i mina tankar. Får en lugnare takt i kroppen som sedan gör att jag blir mindre rastlös, får lättare att koncentrera mig.  Men den gör även att människor runt omkring mig blir mindre högljuda, mera humana och inte så tjatiga. När sedan tabletten går ur kroppen på kvällen, vilket den gör vid 18 tiden, beroende på när jag tar den på morgonen, så blir min omgivning mera tjatig igen. Jag blir lättare irriterad till och med arg. Får liksom svårare att hålla mig i skinnet. Hur man nu gör det. 🙂

Nej, Nu blev inlägget så där långt igen, jag tror egentligen inte jag fick fram det som jag ville få fram. Utan det blev något helt annat, än jag från början hade tänkt mig. Men det är ju just det som är bland mina tillgångar. Hade jag använt mig av 1000 ord till så kanske jag hade kommit närmare känslan eller tanken, jag skulle skriva om men då hade ingen orkat läsa.  Dessutom är det inte helt säkert att jag skulle få till det jag hade i tanken ändå.

Min bok

Jag föredrar att kalla mig Impulsiv

kan köpas om du klickar på boken 

Svensktalteknologi.se gör mig O(H)andikappad.

Tänker blogga lite om en börda som liksom försvann. Bördan som handlar om Handikapp.  
Jag har jobbat, ampoule vid lite innan tio kom jag hem.  I mitt arbete ingår det visst skrivarbete, thumb Dokumentation, mötesanteckningar mm mm. Just i de stunder har jag innan varit handikappad. I finare ord är handikappet Dyslexi, men ändå ett handikapp.  Ja, se inte nedsättning utan ett Handikapp!. Jag har i skriverri stunderna på jobbet varit Handikappad.  Men genom nästan som mirakel så försvann det nästan ut i sekundära små egenhets nivåer.

Hur? Blev det så?

Jo, http://www.svensktalteknologi.se/ är miraklet igen.  Förra årets bokmässa gjorde mig ohandikappad i hemmet, tack vare detta underbarhetsföretag.

Detta år var magin lika storslagen, även om jag ännu inte fått in magin i datorn än. Där är det IT som måste gö.  Men ett ok  har fallit, en strimma hopp och glädje flyttade in där det innan bott tidskrävande ångest. http://www.svensktalteknologi.se/  Nu  finns det snart ett gediget och bra rättstavnings och talsyntes program på jobbdatorn. ClaroRead Plus v5

Men det  finns även mirakelpennan som jag bara haft här hemma innan. Nu bor det en lika dan där på jobbet. Echo SmartPen Tillbehör

Så likt simsalabim försvann mitt handikapp även på jobbet och igen är det Svensktalteknologi som gjort mig ohandikappad.  Men till och med min arbetsgivare ska ha en liten eloge för det för det var dom som stod för kostnaden.  Jag fick högsta vinsten i  slippa ångest, slippa lägga ner massvis med tid på att stava rätt gissa ord. Slippa  svettas över mötestider, där jag skriver, nu spelar jag in det. Sen tar mig tid  att skriva det som är viktigt  när  jag lyssnat igenom pennan.

Jag blev ohandikappad funktionsduglig i skriveritider även på jobbetLer.  Fast jag ser ju en vinst i detta även för min arbetsgivare. Eftersom  just skriverierna nu inte kommer att ta sådan kraft av mig, samt så slipper min chef gissa sig till vad jag skrivit i mailet.

Lev idag just nu.

Vi har alltid ett val……

Återtåget. En tillbaka blick, en klokhetsblick och ett återtåg.

 Jo så är det. Men det tar på krafterna. Inom mig bubblar känslor som en källa. Om ni tänker er en varm lerkälla, order eller som en långsamt kokande havregrynsgröt där varje bubblar liksom samlar kraft för att bubbla upp. Just så känns det inom mig just nu.

Inte vågar jag lita på, inte heller vågar jag känna efter riktigt så mycket som jag skulle gjort. Historian säger mig att jag ska inte vara så himla känslig. Känner ni igen? Kanske gör ni det eller så gör ni inte det.

Men just nu har jag själv känt att jag ska sluta vara så himla känslig. I alla fall just nu bara gå rakt fram, utan att titta sidledes. Inte heller vika av eller stanna upp för reflektion. Det har varit en jobbig tid. Inte nog att jag varit sjuk, jag har slagits med rädslor om faserna 3, slagit med okunskaper som jag fått gå steget upp med. Slagit med mig själv om att inte tappa den sista gnistan eller tråden. Jo, riktigt så illa har det känts och varit. Ett halvt år med felmediciner som inte funkat, utan gjort mera skada än verkan. Is i magen skulle jag ha, men den isen tinade upp alldeles för fort. Det största felet jag gjorde var nog att jag förlitade mig på andra istället för att lyssna på kvinnan som bor inom mig. Nu tar jag inte bort någons yrkes kunskap i meningen. Mera än min egen för jag har liksom glömt av att förlita mig på mig själv. Helt och hållet förlitat mig på yrkes människor som har det som yrke att ta hand om människor som inte mår så gott.

Inte nog med att jag varit sjuk. Så var det så under ett par månader, att min arbetsplats var stängd för mig. Man sa att jag var för sjuk och gömde sig bakom en falsk mur där det skulle påskina att man tänkte på mitt bästa. Så att jag inte blev för sjuk.

Men tack vare min egna klokhet, en facklig representant, samt mail och samtal med Personalansvarig och min egna kraft, så ska jag nu få återgå till mitt arbete. Min första dag i pröva var i går då var jag på ett möte och där efter ett kortare samtal med min verksamhetschef. Idag skall jag få prova på, att vara i verksamheten.

Misstänksamhet bor hos mig och ångest över att inte veta vilka vatten som jag simmar i, gör sig påminda men just nu väljer jag att förlita mig på min simkunnighet. Jag är en bra simmare och kan vila mig i varje simtag. ”Liknelse med arbete” Flyter på det som kan flytas på dvs min egna förmåga. Dessutom har jag en mailar vän som jag delar tankar med. Som ger min respons och klokheter i att vara och ha varit i samma situationer. Hon ger mig kunskaper och aha-tankar som ger mig förståelse om varför vad det är som gör att det blir tokigt i mig. Hon ger mig svar och ger mig bekräftelser och svar på frågor som jag slåss med.

Ett svar som jag ofta vilar mig i är svaret som hon gav mig i att vi har en känslighet när vi möter andra vi liksom nosar upp tvivelaktigheter, och går i gång på oärligheter och känner av när det bor baktankar och ljug i saker.

Vad vill jag säga med det?

Jo jag vill ge mig själv lite upprättelse och kanske till och med ett förlåt till mig själv. För att jag vägrat, eller låtit mig blunda för saker som varit uppenbara.

Nu i återblicken och återtåget ska jag ta lärdomen till min egen källa. Låta den bli min kunskap och återigen se det som ska ses. Det gäller att jag står på mig så ingen annan gör det.

Har jag vunnit?

Vad fanns det iså fall att vinna?

Nej, det var ingen tävling för mig, det handlar inte ens om vem som har rätt och fel för mig.

Är det någon som vill ha rätt eller fel så får det stå för dom. Det säger mera om dem, än om mig. Vems fel eller inte, är inte viktigt. Utan det som nu är viktigt är att det som är historia, är historia inget som vi kan förändra. Framtiden påverkar vi i det vi gör just nu!

Just nu ska jag ta på mig lite mera kläder än min morgonrock. Ladda för eftermiddagen och kvällen då som jag ska känna mig för i min nygamla yrkesroll.

Historiska upplevelser ger oss kunskaper om hur vi kan påverka framtiden.

  IMG_20110603_100212

Tacksamhetstankar….

idag skriver jag mitt inlägg i hemmet. vinden utanför säger mig att det är skönt att vara hemma. Nyss hemkommen har varit på möte med min arbetsgivare och tänka sig att det idag är en helt annan situation en den som var för bara några månader sedan. Stunden ser ljus ut och inom mig bor det hopp om att situationen är annorlunda. Kanske blir det bra. Kanske är det så att det kommer att funka på det sätt som det borde göra. Men jag har ett ansvar att se till mig. Att se till att det funkar för mig. Det är alltid till verksamhetens bästa och här i bor klok-heter. För i mig är det min verksamhet som bör funka bäst. När jag får rätt förutsättningar att lyckas. Att jag får rätt förutsättningar att jag får förmånen att vara i tillgångarna i mig. Jobbet smakar på ordet, treatment känner hur det liksom flyttar in värme i mig av att nu är jag på väg. Så många hinder som rivits ner, find så många kunskaper som flyttats in samt så mycket tacksamheter som flyttar in i mig till mig själv. Till min envishet, help och till min oförmåga att bara ta ett nej.
Tacksamhet till min kunskap i att aktivt välja själv och aktivt aldrig befinna i mig i nån Kris-offer-roll. För där platsar inte jag. Jag har ett val och jag väljer i mitt liv. Just nu väljer jag att bo i tacksam-heter i min egna förmåga och klokhet.
Just nu väljer jag även att bo i tacksam-heter i mitt arbete, och i mina tillgångar. Jag är äntligen, äntligen på väg till ett steg i rätt riktning. Jag tror att historian är på väg att bli historia! Attityder är nått som vi gemensamt Kan förändra!! Det är något som jag idag vet är sant på RIKTIGT.
Lev idag just nu

(H)järnkolls reflektion och andra tankar.

Jo så är det, pilule har ju svårt att ha samma hela tiden, there jag gillar ju olika, förändring. Så som jag förr möblerade om hemma. Så möblerar jag nu om i blogen i stället.  Mycket roligare och mycket enklare.
Bakgrunden är en tavla som jag målat vilket är en illustration som jag använder då jag är ute och föreläser.  Den andra bilden är ju som ni kanske känner igen framsidan av boken

”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”

Vill passa på och nämna min favorit av låtarna igår, Brukar inte titta på melodifestivalen. Jag tycker det  egentligen bara är ett spektakel.  Igår tittade jag, för Sebastian som jag  gillar skulle vara med. Han var bra tycker jag, borde vara en av dem som kom till final i alla fall till andra chansen.  Men jag hittade en ny favorit hon  bara ramlade in i hjärtat på mig. Hennes sprödhet, hennes text som var en text som handlar om samma saker som jag själv skriver om i mina skrivpuffar. Gillar  hennes budskap och texten var så grymt sann tydlig och bra.

Vill även säga nej tack till Ph som använde sig av mindre bra ord i sammanhang där det borde visas mera respekt med tankar  i (H)järnkolls anda! Fy skäms på dig Lena Ph och ditt mindre bra uttryck  som var psyksjuk,om Peter Stormare. Som mera i rollen  verkade spegla någon som var rädd för sina mera kvinnliga sidor, och dolde dessa  sidor genom sitt hårda maskulina skal. Det brukar jag inte kalla psyksjuk utan Homofobier. Garderobsspöken.

Du och SVT borde veta bättre det finns människor som tar illa vid sig.

Jag blir mest bara trött, för det är just de här attityderna som vi ambassadörer skall sopa bort. Få att flytta ut, kanske är det just till Vetlanda dessa borde flytta eller jo just det det kanske är där de bor. Inskränktheter och okunskaper hör inte hemma i SVT och i Melodifestival-sammanhang.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

(H)järnkoll

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

lite  reklam 001 (2)

När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

Jag fryser med det nya arbetar partiet.

När ska vi sluta att bocka, drug niga, shop tacka och ta emot?
Nu menar jag inte att man inte ska tacka och vara tacksam.
Det nya arbetarpartiet har verkligen lyckats med sin uppgift. Idag gnuggar arbetsgivarna händerna, sparkar människor ut i kylan, med en fråga om att innan de går hem skulle kunna jobba över några timmar, så att jobben tar slut.
Fy och skäms på er.
Idag, sparkar man ut sin personal i kylan.  Därefter hyr man in en mindre krävande och redan kall personal, genom ett personal uthyrningsföretag som använder sig av ”lallare” då står arbetsgivaren inte ens  för skyddskläder anpassade till arbetsuppgiften. Elektriker som behöver Flamsäkerhet får i vissa företag nylonkläder som kommer smälta fast på kroppen om de råka ut för en olycka. Det spelar ju inte så stor roll. För de skydd och olycksfallsförsäkringar som arbetsgivare förr stod för, är något som vi i vårt individualistiska ”satsa på dig själv genom att skita i andra” samhälle menar att vi vanliga dödliga skall anförskaffa oss själva.

Vilket våra allas trevnad på fritiden fått till oss genom telemarketbolagsförsäljningen, Som alltid har så härligt trevliga försäljare som säljer allt och inget  via telefonförsäljningsbolag. .

I alla fall uthyrningsföretagen hyr in den sparkade personalen då arbeten skall göras.   Plus några till utan utbildning för att pressa ner lönekostnader och tak. Jobben tar slut, personalen sparkas ut i kylan med konstateranden om att jo lite kallt e det men du det blir bättre om en månad.

Här hade om vi tittar tillbaka från sådant som enligt mig var historiskt bra, förr alltså innan alla dessa uthyrningsföretag . Här hade arbetsgivaren innan alla uthyrningsföretag  just i  mindre göra månader  skickat sin kunniga personal på vidareutbildning,  och säkerhetskurser.

Det gör inte uthyrningsföretagen, För de sparkar istället ut sin personal i några veckor eller månader, för att sedan återanställa dem  då  det är överhopat med jobb.
Den förut sparkade personalen är återanställd för ett kort tag. Med samma kunskaper som innan de fick gå,  samma kanske till och med mindre i lön. Gör de jobb som finns, sparkas igen och så håller de på.

Jo då vi har verkligen fått ett nytt Djävla iskallt Och så Djävla blått Arbetar parti i Sverige.
Ett arbetarparti som enligt vissa till och med menar använder sig av KBT teorier. Nej tack, den KBT vill jag vara utan. Den mentaliteten är inte något som får mig att bli varm om hjärtat i.

Jag inbillar mig även att detta nya arbetar parti inte bryr sig ett dyft om våra vi vanligt dödliga, våra barn och deras utbildningar. Fast utbildning lär bli något som vi inte behöver om nu arbetsmarknaden skall bestå av alla dessa uthyrningsföretag som till sist bara kommer att hyra ut ”lallare”.

Undra om det kommer att bli en ny gymnasieutbildning ”Lallarutbildningen”.

Det var just det här, som Det nya arbetar partiet ville ha.

Först gör man så människor går ut ur A-kassa, genom att höja avgifter. Vilket gör facket och den osynliga låtsas makten, onödigt löjlig. Förr satt facket i knät på arbetsgivaren, idag  sitter facket och matar Arbetsgivaren med fågelungar. (Dessa fågelungar är jag och du.)

Detta för att klara sig själva.  I dag är de fackliga ombuden onödiga, och tysta. Vad gör dessa idag, vad har vi för nytta av dem?
Människor skall arbeta!  Där till vilket pris som helst.  Idag står vissa av oss med mössan i handen och niger, känner tacksamhet med knuten näve.

Den tacksamheten har tystat ner och den knuta näven gör att vi är tysta.  För ingen vågar hävda eller säga något, eftersom det står  andra vid grinden och tar emot det som finns.  Det som finns idag är smulor, smulor som övermakten kastat ut till oss för att vi ska vara tysta ett litet tag till.

Min önskan är att vi skulle vara lite mera lika franskmännen där de faktiskt visar att folket har en röst.  Och att den rösten är något som bör lyssnas på.

Jag tycker att vi är FÖR tysta, och För tacksamma och att våra nävar skall sluta vara knutna i fickan.

Okunskaper är också kunskaper

livskraft, no rx tillsammans med att jag trampar mig trött i uppförsbackarna känner jag att jag fylls på med liv. Konstigt!  Helt slut efter mitt cykelpass ändå fylls jag av energi. En cykeltur minst 1 mil, om dagen är målet oftast blir det mera än 1 mil. Min kropp blir fysiskt uttröttad, vilket på något sätt tar bort negativa tankar.

Nu var det inte cykelturen jag skulle ta upp. Utan en incident igår. Där jag blev påmind om min historia, historian knackade på rev tag i mig och visade sig i former av ilska. En incident där jag  kände att min omgivning där jag då befann mig i, visade mig hur lite kunskaper jag och gruppen hade. Jag skulle undervisas i de mest basala av kunskaper hur viktigt det är med de tre fösta åren, mm vad som gömmer sig bakom agressivitet mm. Här just i denna stund klampar spöken fram och raspar tag i den där ni vi hon som är så oerhört oklok och ointerligent. Den gamla sanningen där jag misstänkte att jag var helt utan interligens.  Under tiden kvinnan satt och läste i sin bok högt för mig och de andra,då kände jag hur det liksom kokade inom mig. Nästan som det kokade över, ett slag i ansiktet, och tankar som hmm konstigt varför läser hon detta tror hon att vi inte kan? Är det så att hon tror att vi inte vet hur eller vad som är viktigt. När det sedan började handla om relationer och att vi borde kämpa med att få relationer. Då rann min bägare över, då blev det lite mera än jag orkade bära.

Idag ser jag det annorlunda.

Jag ser det som en jobbig uppförsbacke och lite sorgligt att kvinnan som läste inte har högre tankar om oss som hon skulle utbilda. Den utbildningen hon gav oss visar på hur hon uppfattar oss, visar vi en så okompetent nivå i våran arbetsgrupp, eller är det hennes egna föreställningar som vi fick ta del av igår, oavsett så är det synd, hur det än är. För det visar på vilka otroligt höga backar vi har att jobba oss uppför, vilket  gör att vi inte kommer att kunna lägga kraften på det vi borde utan mera  trampa på  och jobba med tillit, okunskap,fördomar.

Men det är kanske det som är min grej, Det är ju just okunskaper och fördomar som jag  går i gång på och gärna  hjälper till att sudda ut.

Idag ser jag det i nytt ljus, lite mera som  att  vad synd att de har så små tankar om våra kunskaper det gör ju att de måste lägga ner kraft på att oroa sig om hur vi  verkligen klarar av att sköta vårat jobb.

Det får på något sätt bli min uppgift att visa en bättre sida av mig visa på mina kompetenser, kunskaper så att de  blir mera trygga i att vi klarar av våra arbetsuppgifter.

Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

Livet efter melodifestival, story Livet fanns innan med.  Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, doctor och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, sickness nej inte ens igår.

Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

Dags att kavla upp ärmarna……

av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..

Att rekomendera

I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.