Vi värdesätter inte människor

Vädret är kallt om nu inte någon märkt det. Vi som bor i Dalsland har yr snö. Idag när jag gick ut med hunden var det riktigt kallt. Men för att vara helt tydlig nu Kära broder så frös jag inte under Jackan.  Trotts raggsockar, store vantar, treatment Mössa och en stor halsduk så var det kallt. Snös klistrar sig fast i ansiktet men Aranda i öronen gör vintern mera mjuk.

När jag gick där ute i snön så tänkte jag på Programmet Allt för Sverige. Ni vet det där programmet med amerikanerna som åkt hit för att se sitt ursprung. I förra programmet så visade Anders “ Programledaren, buy cialis eller hur man säger, hur vi här uppe i Norden var högst upp på en skala. Hur vi liksom var traditionslösa, ensamma och inte så mycket för släkt och familj.

Det gjorde något med mig inom mig. För jag kände igen det han sa. Vi är ensamma och lever liksom lite för oss själva.  Jag tror vi skulle behöva lite av den amerikanska andan här i Vårt kalla land. Jag tror det skulle stärka oss i oss själva.

Jag träffar veckovis en liten flicka från ett annat land. När jag berättade för henne att min farmor bodde i ett boende eftersom hon var så gammal. Så frågade hon varför jag inte tog hand om min gamla farmor. Varför hon inte bodde hos oss.
När jag började förklara för henne att det på boendet finns utbildad personal, att jag måste jobba, och att vi inte har plats så såg jag i hennes ögon att det jag sa var konstigt. Den lilla flickans ögon sa mig att jag har att lära. Tänk den lilla flickan som jag skulle vara tillför är mera tillför mig, hon lär mig saker. Ju mera jag tänker på det ju konstigare blir det för egentligen vad har utbildning med min farmor att göra?

Är det verkligen anledningen?

Tror det är en sanning som jag tagit till mig för att slippa stå ut med tanken om att jag väljer annorlunda. Min gamla farmor som alltid funnits där för mig sitter på hem för gamla. Inte sitter hon där för att jag tänker att det är det bästa för henne.  Självklart så vill jag att det ska vara det bästa för henne men  en av anledningarna till att hon bor där hon bor är ju att hon inte kan ta hand om sig själv på det sätt som hon mår bäst av. När hon bodde i egen lägenhet så glömde hon av att äta, hon ramlade och gjorde sig illa. Dessutom var hon så ensam.

Min farmor har 6 barnbarn, Hon hade inte behövt vara ensam. Men vi barnbarn prioriterar annorlunda där farmor inte får riktigt plats, vi har egna familjer. Arbeten och annat som vi anser vara viktigare än gamla farmor. Tänk om vi hade prioriterat annorlunda då för länge sedan.  Då när hon började bli gammal när hon var ensam. Jag tror att om vi hade sett till att hon var mindre ensam så hade farmor inte blivit så borta och sjuk som hon är nu om vi hade tagit oss mera tid.

Urk inte utan att det gör ont i hjärtat när jag skriver det här. Det gör det, för tänk, jag har prioriterat bort min egna älskade farmor.  Min Lilla Farmor som alltid hade Dumleklubbor och Sorbits i ett skåp i köket, Min lilla farmor som jag kunde prata med om allt.

Nej, vi måste på något sätt sluta upp med att prioritera bort våra nära och kära.

Jag tror vi måste bli mera mänskliga måste mera sätta människor vi har i vår närhet i vår närhet. Det är egentligen relationer som är det allra viktigaste i livet och värdesätter vi verkligen relationerna idag.
Jag tycker inte det, vi tar dom för givna och hinner inte ens med att säga hej ibland. Grannar är några som bor i andra huset, mera än så vet vi inte idag. Vårt samhälle är så litet smått och värmelöst. Vi tillåter till och med människor bo på gatan, vi förbrukar människor.

Min Gamla farmor …………..

Då är det den sista dagen för jul i år i morgon går vi till jobb igen. Även jag. Låt dom aldrig få se dig skaka skriker thåström. Inte mycket jul över de orden, stomach men det är ord som talar till mig. Takterna är intensiva, site om några veckor är det nya ord som kommer att prata, nya takter som kommer att kännas då vi ska beväpna oss med vingar. 

Det var inte en tanke att skriva om herr thåström, utan jag skulle skriva om min jul och min även i år gamla farmor.  Hon som serverade morot-saft som farfar drack upp när hon gick ur köket.  Det var inte bara morot-saft som farmor försåg mig med. Min farmor har varit en mest underbara farmor  man kan ha, trots morot-saft och annat nyttigt som hon  envist  ville att jag skulle dricka. Jag var klen i maten sa farmor alltid.  Själv kan jag känna att jag  hade haft nytta av att vara klen i maten nu, för det hade gett mina kläder en bättre passform.  Inte heller det här var tanken att jag skulle skriva om. 

Känns som jag närmar mig ämnet som katten gör till en het gröt.  För det jag tänker skriva om är känsligt och det gör förbannat ont! Om jag ska vara riktigt ärlig.  Just nu känner jag att jag sväljer och sväljer för att inte  skrika rätt ut.  Orden som bor inom mig gör ont men tankarna  omkring gör ännu mera ont.

För även om det bor en massa tacksamheter inom mig, så bor det även skam och så många tårar som ligger där och gömmer sig.  Julen i år även den innehöll min älskade gamla farmor. Hon som alltid luktar spännande tvål från Spanien. Spanien var min  farmors paradis och  varje gång hon kom hem så hade hon med sig dofter och  presenter. Oftast var det kråkguld och krimskrams,  men oxå  dofter av tvålar, olika kryddor och färska lagerblad mm.  I förrgår satt hon vid bordet och intog sillen. Tyvärr har farmors kärlek till mat  sakta domnat bort, för  hon orkade bara sill, omelett på julafton.  Kaffe och sherry som avslutning blev det och då skymtade  min farmor fram igen  hon satt där och kände sig som en fin gammal dam.  Jag  själv vill ju hävda att hon faktiskt är en fin gammal dam. Då i förrgår kände hon det själv och då tillsammans med sin punchkopp som då var fylld med sherry.  Just punchkopparna är något som jag en gång för länge sedan fick av min farmor. Kopparna kommer från hennes mamma. Jag brukar bjuda farmor på sherry eller punch i just de koppar, när hon är här på julen.

Men i år var det inte lika trevligt att bjuda hit henne. Det gjorde mera ont, än vad det fyllde mig med kärlek.  Min farmor har blivit gammal, och med åldern har det flyttat in åkommor som gör ont.  Min lilla söta farmor har blivit någon som ingen av oss  känner igen, och hon vet idag inte vilka vi är. Mig vet hon vem jag är, men vilka barn som var här och vem mannen var som satt där vid bordet i kostym, det hade hon inte en aning om. Barnen var mina, mannen med kostym var min make.  Idag just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 12. Min lilla underbara farmor är idag just nu på ett sjukhus, ligger och väntar på att bli opererad. Man sa till mig att hon är förvirrad och inte går att prata med henne.   Min lilla lilla farmor har ramlat. Ska opereras,  fraktur i höften. Jag må vara egoistisk i min tanke men min första tanke som flyttade in blev: å vilken tur att hon orkade komma hit och fira jul i år. Viken tur att vi  hade köpt sherry i år med. Vilken tur att vi har det i minnet nu. Att jag får ha det i minnet att min farmor satt här och kände sig som en fin dam av att få lite sherry i sin lilla punch kopp. Även om det kanske inte  finns i minnet hos henne nu så vet jag. Att min lilla älskade farmor satt här och kände sig som fina damen bara för två dagar sedan. Inom mig känner jag just nu att det kanske var sista gången som jag fick förmånen att få min farmor till just fina damenkänslan.

Det första jag sa till min make igår kväll när vi fick veta var att: Jag är så tacksam över att vi hade farmor hos oss på Julafton.  Jag är så  tacksam över att jag i går morse åkte upp med varmrätten som var över sen julafton till henne i går  vilket gjorde att hon kunde äta de små varma igår.  När jag var där igår med Janson och allt det andra, sa jag till henne att jag får komma med  efterrätten på annandagen.  Så hon får komplettheten från aftonen då hon bara orkade sillen.  Men efterrätten får jag byta ut till massvis med choklad och godisar.

Snickers är farmors favorit och  choklad glass så det ska jag ta med mig till henne idag om jag nu får komma dit.  

Jag hoppas att min farmor klara av operationen men, jag vet att det är även det av rent egoism. För min farmor har egentligen slutat att leva då den dagen min far valde att flyga upp till himlen.  Men jag har fått förmånen att ha henne kvar i 8 år. 

Thåström 012

Min lilla farmor…………..