Till helgen blir det spännande

Igår blev det inget inlägg, discount det tog kraft av mig att jobba. Timmarna hemma igår eftermiddag gick åt till att vila och ladda batterier. Boken kom igår. Boken som Maria Vernersson nyligen gett ut. Nu ligger den signerad på mitt skrivbord, på söndag skall jag i verkliga livet ge henne pengarna för boken.  Lite pirrigt är det.

Tänk jag har aldrig träffat henne, men hon var en av de utvalda att hjälpa mig med stavningen och komma punkt filurerna i min bok. Utan henne hade ni inte kunnat läsa min bok. Hon står för punkterna och de stora bokstäverna i boken, alla dubbelteckningar och allt vad det innebär.

Lördagskvällen skall jag tillbringa i kalasfirande en 40 åring skall firas, en ung 40 åring var namn är Jenny. Inte utan att det är lite pirrigt i magen.

Hjälp jag har inga kläder (Kvinnligt)

Hjälp vad har man på sig på ett sådant kalas? ( adhd)

Hur kommer alla andra klä sig? (Jag)

Fast jag tar nått svart det funkar till allt. ( ADHD)  i alla fall inbillar jag mig att det är så.

KBT, Planera,prioritera, och mera

Jag misstänker att det är KBT, pills som gör susen.

Från att nästan flytt från livet, here börjar jag känna en ny tillförlitlighet och stolthet över mig själv. Nio år av nikotin tuggummi, till att tugga lite ingefära och vanliga tuggummi, de första dagarna tre fyra paket extra. Redan efter nu två veckor ser jag en förändring. Inte lika många tuggummin.

Från att få panik över tanken för några månader sen, över allmäntoaletter, till att bara få en lite tanke om att nej, stå ut!

Nöj dig med att tvätta händerna, skura inte hela den allmänna toaletten och försäkra inte med lager av toa papper. Idag kan jag gå på en allmäntoalett utan att det tar 10-20 minuter att städa rent den,innan jag använder den. Idag sväljer jag ner ångesten, tänker tanken om att det är bara fantasier, alla  min tankar om bakterier.

Inte lägger jag ner massvis med kraft och tid, på att ha massa exter för mig hemma, inte toaknappsrengöringar och inte heller några dagliga handtagstorkningar. Utan skulle det mot förmodan bli en gest eller tanke om att jag borde torka av, byter jag ut den emot nej! Exponering!!!!

Strukturella strukturer börjar även ta plats, det börjar även formas en form av schema in i detalj, där det ligger  prioritet A B även C. För varje tid som flyttar in på mitt schema, känner jag frihet, hittar nästan till trygghet. Frihet över att få det överskådligt och tydligt.

Nu behöver bara tydligheten flytta in till människor, runt mig så att de på riktigt förstår och inser att när jag säger ja! Jo men det kan jag allt fixa! Så är det lite av en lögn och en duktighetssyndrome av förr, som tömmer mig. Dränerar och sedimenterar oförstånd till glapp och nederlag.

Idag klack det till i hjärtat för mig.

Min KBT-Terapeut gav mig klokheten och bomull i magen. Vi skulle boka in en tid, jag i min vanliga vardagsrutin säger i min ADHD-glömska att helt ok tror inte jag har något den dagen det ringer inga klockor när du säger det så den tiden kan vi ta.

Hon är en bestämd,klok underbarhetskvinna detta underverk för hon tar ansvar över det jag inte har integrerat i mig.

– Nej, säger hon jag ringer dig i morgon istället, för jag vill att du skall titta i din kalender och planera in det mötet så det inte blir en massa dubbelbokningar, jag vill att du skall lära dig att använda dig av din kalender.

Just de orden,  gör henne till  klokheter ut över vanligheter, Känner kärlek,värme och ljus, hopp över att jag, till och med jag skall få till konstkunskaperna i planering,prioritering och genom A B C prioritering skall jag tillslut hitta till ett mera behagligt och harmoniskt sätt att passa tider. Kunna åka iväg utan att bli stressad, slippa  känna ångest över att tiden, inte är något jag har förmåga att klura ut.

Här blir tacksamheter, tack för en underbar dag, tack för alla underverk till människor jag fått förmånen att träffa idag.

Tack för att det finns människor som vet att jag gör mitt bästa, att det inte alltid räcker enda fram, i planeringstillfällen.  Men känner att prioritering håller att flytta in i min kropp, kanske kommer jag också kunna uppnå kunskaper i att planera …..


Nästa vecka skall jag bli intervjuad, av två från lärarhögskolan. De skall göra en uppsatts om ADHD, skola föräldrar.

Spännande vi lever just nu i en tid, där vi genom attitydförändringar, kommer att göra samhället mera humant för oss, som ibland har karusellerande tankar i hastigheter. Våra barn kommer säkerligen att slippa uppleva den historian, vi upplevde då jag gick i skolan.

Det är fantastiskt, här vilar även min tacksamhet……..

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

Rivstart på tv, purchase maken sitter och väntar på nån hockey spelare som ska gästa dom. Igår målade jag min stora vita duk är nu full med färg, mina nya penslar är underbara att måla med. Har till och med redan tvättat de jag använde igår.

I går fick jag ett brev av någon som läst min bok. Vilken värme jag kände när jag läste, hon är en av dem som jag skrev boken till. Så många vackra ord samtidigt gjorde mig glad, varm.  Hennes brev ligger nu på sidan där min bok finns. Så mycket fin reklam har jag inte fått innan.

Det är lite spännande att få ta del av människor som läst boken, för det stillar min nyfikenhet. Den blir mera verklig då.

Samhörighet är viktigt i ADHD…..

En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

2009 blir nu 2010

reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

ÖDMJUKHET, TACK TILL ER ALLA SOM LÄST ELLER LÄSER MIN BOK

har nu under 40 minuter försökt få till en skrivpuff, recipe Idag går det verkligen inte har inga ord kvar känns det som. Dessutom inget ämne som passade mig.  Idag var det svårt.

Hela mitt skrivbord är fullt av göra saker. Vet inte riktigt hur jag ska börja, eller vad som skall till för att jag ska göra dessa saker. Hur gör andra?  Vad är det som gör att alla papper bara ligger i olika högar hos mig.  Självklart är det jag som lägger dom där, självklart är det jag som borde göra annorlunda. Men hur gör man annorlunda? Hur får man struktur på pappershögar?  Mitt skrivbord är en liten sekritär, ett lärlingsprov av en kille som jag kände under tiden jag bodde i Bergsjön.  En kille som ofta kom till vårat gatukök och handlade. Vet inte hur eller varför vi köpte denna sekritär. Men då tyckte jag den var fin, fin är den fortfarande. Men det är inte ett effektivt skrivbord inte så mycket plats. Kanske är det just det som är vitsen som just nu är så ovissen.  Är inne i förändringstankar igen. Bara jag ….. ni vet alla de där Om bara jag får eller gör med mera om bara frågor.  Då sker mirakel. Då blir det ordning på mitt skrivbord.  Det är ju att lura mig själv, jag inser att det står för något annat.  Det handlar inte om skrivbord eller andra saker än att jag behöver lära mig struktur, behöver lägg in papperna redan första dagen då jag har dem i handen.  Kanske räcker det med att skaffa olika fack för olika papper.  Eller en pärm med flikar i som gör att jag har mera ordning på alla papper och viktigheter som annars försvinner.

Mitt förra inlägg fick en kommentar, vilket inte är ofta.  Denne underbarhet bloggar även hon och idag var det en väldigt vacker bild på min bok i hennes blogg.  Det känns helt otroligt nästan overkligt, att det finns en massa människor runt omkring ute i verkliga livet, som läser och har läst min bok. Jag blir ödmjuk inför denna tanken, det känns konstig nästan overkligt, stort och fantastiskt. Att jag där till fått trycka upp en ny upplaga av boken, är ännu mera fantastiskt och overkligt. Undra om jag någonsin kommer att komma i fatt denna upplevelse fantastiska känsla.

Vill passa på att tacka till ALLA som har lagt ner tid på att läsa min bok. Det hade varit spännande att få ta del av era tankar och upplevelser av min bok.  Även om jag inte får det, så är jag tacksam och ödmjuk in för att ni tagit er tid att läsa den.  TACK!

klokheter i meterhöga längder

Idag ska jag jobba igen schema förändringar är det just nu, medical istället för tre börjar vi nu vid halv ett.  Jag har lite svårt när rutiner ändras och vill gärna ha fullkoll på vad förändringarna kommer att innebära. Just nu har jag inte det, men redan imorgon när jag går hem från jobbet kommer jag att vet om de nya förändringarna och dess innebörd. Jag gillar formligen älskar rutiner och riktlinjer om hur det ska vara och hur det ska bli, samtidigt som jag inom mig vantrivs  med samma läge hela dagarna.  Är det samma för länge blir jag orolig, förändrar saker bara för förändringens skull.  Blir det för inrutat måste jag till med saker som gör  det annorlunda.

Möblera om är en sådan sak,  nya intressen eller ett gammalt avlagt intresse som  kommer fram igen är sådant som jag måste ta till i tristess.  Min make och jag hade en diskussion här i veckan om just det.
I våran källare står det tre stycken köksbord,  i köket har vi ett som stått där nu i tre eller fyra år.  Jag gillar inte vårat nuvarnade köksbord utan det köptes in för att vi ett tag var åtta stycken ivåran familj. Nu är vi bara sex invånare i vårat hus men köksbordet står fortfarande framme.  I omgångar har jag på olika sätt försökt mig på att få till en förändring, till sist våran förra diskussion var min make uppmärksam och klok nog att inse va det handlar om.

De förlösande orden om att det handlar inte om köksbordet eller finheten i bordet med mera, utan det handlar om dig, sa han till mig.  Fan, va han hade rätt, det är lite skrämmande samtidigt lite bekvämt och tryggt att han känner mig så pass mycket som han gör. Tror till och med att han känner mig mera än jag själv, för han hade så rätt.  Det liksom kryper i kroppen på mig just nu, jag känner hur jag vill ha förändringar för att slippa trisstessen, för att slippa stå ut.

Bord här eller där spelar inte  någon roll, om jag flyttar runt möbler i alla rum gör inte att oron inom mig stillas. För det är lite så mina omflyttningar och mina förändringar på utsidan är saker som gör nått annorlunda utan för, alla omflyttningar hjälper mig att inte stå ut med stressen inom mig. Jag har då saker att göra,  så jag slipper stanna upp. Hans ord var så sanna, Hans ord och klokheter blev sanningar i mig som hjälpte mig framåt,  och jag la krutet på det som gör att jag måste ta tag i saker som finns inom mig. Det handlade om mig, mitt och jag.

Även om lösningen inte ännu är på plats och vem vet ett annat köksbord kanske snart står i vårat kök. Så var det viktigt det han sa. För en gång skull lyssnade jag med rätt öra, rätt känslor kopplades på  vid rätt ord.  Det är inte bordet eller möblerna som behöver flyttas om det är jag som måste ta tag i saker som rör till det inom mig.  Jag behöver lära mig att stå ut i vanligheter och vardagliga saker utan att springa runt och flytta om, köpa nytt eller rent av flytta.  Jag behöver gilla läget även om det just nu är ett mindre ha att göra läge,  i våras skrev jag min bok, sen sommaren och höst satt jag ute i trädgården och målade på huset,  nu har jag inget jag  kan pilla med så att det känns det gör att jag vill flytta runt saker, måla om grejja  i oändlighet……..

Varför är alltid min make så klok? Kanske för att jag just behöver en så klok make för han hjälper mig att lära känna mig sådan som jag är, innan min tablett viste jag inte överhuvudtaget om vad som ställde till det. Idag med tablett  går min makes klokhet in i mig på ett nytt och lärande sätt.

Ett litet Brev gör mig underbart lycklig,

Ett litet Brev gör mig underbart lycklig.

Idag just nu har det hänt något fantastiskt, and  sitter här med tårar i ögonen, Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”  och våran lilla dampläkare är orsaken till mina lyckotårar. Jag fattar inte ens att det är sant, det är helt otroligt vackert och underbart enormt.  Jag kan villigt erkänna att det värmer den lilla flickan inom mig. Hon som lyckades mindre ofta ibland. Läkaren, Denne våran fantastiska läkare som vi träffade för många år sen. Bestämde jag mig för att skicka en bok till, Både han och hans fru har läst den. Hans ord om boken gjorde mig varm, det blev kärlek i mig av hans ord, läst brevet ett tiotal gånger, ropade  på min make som fick springa upp för att höra det vackra brevet.  Tänk att denna roliga hjälpsamma läkare, han gillade min bok.  Men det är klart att han ska göra jag har ju skrivit om hans favorit ämne  som är de neuropsykiatriska funktionshinder.   Även om jag bara skrivit om adhd i mig.

Här blir en massa tacksamhetstankar, glädje-lycko-rus känslor om härligheter!!!!

Tack för det vackra guldkantade orden de värmde mig.

Tack för alla vackra känslor som flyttade in i mig, då jag läste ditt brev skulle vilja visa hela världen det, men inte utan att veta om jag får det. Tack för att vi min familj fick förmånen att ha dig som läkare under dessa år, Nästan så att jag flyttar till Gotland för att vi ska få ha dig kvar.

Tack  vet inte hur jag ska säga tack mera än Tack!

Även ett stor tack till mig och min modig-het som gjorde att jag vågade skicka iväg min bok enda långt bort till Gotland. Tack även till posten som lyckades skicka den till rätt person.

Att vara underverken som vi egentligen är…….

Idag när jag vaknade vid halv sju var jag trött, pill gick till och med och la mig igen.”det händer nästan aldrig” .  Vaknade inte från 8 igen då med lite smal dov huvudvärk. väckte lillkillen som måste upp. Fixade katten och kaffet, sitter nu och vaknar till framför min lilla dator.

Nu behöver livet återvända till mig igen, det vanliga livet. Livet utan ord och frågor, behöver göra alla de där borde göra sakerna nu egentligen borde jag gjort dem för länge sen. En sådan där förlänge sen sak borde gjort den för va tre år sen, blev gjord igår, nu handlade det om att byta fack från seko till kommunal.  Vet inte ens om det gjordes rätt för man skulle skickat med något intyg men jag viste inte vilket intyg det var så  papperna kommer säkerligen komma tillbaka till mig.

Igår gjorde jag något roligt också. På en stund av en kvart bestämde jag mig för att åka till Trollhättan träffa en gammal arbetskamrat som jag inte träffat på tre fyra årsen.  vi gick ut och käkade mat.  Fläskfilé med kantarellsås blev det och tre fyra timmar bara prat.  Trevligt är bara ett förnamn på denna eftermiddag, utom ordentligt trevligt är ett mera användbart ord.  Blev uppfylld av energi och kraft av våran lilla eftermiddags lunch fika stund.

Det är så spännande att träffa människor och bara prata,  att träffa någon och vara den man egentligen är att få tillåtelse att vara den man egentligen är hela tiden fullt ut.  Vi blir  vackrare i sådana stunder när vi ger varandra möjligheter att vara de underverk vi egentligen är. Vi borde leva så jämnt och alltid.

Vår värld skulle vara vackerare hela tiden om vi själva gav oss tillträde till att vara oss själva hela tiden och alltid.  Mig har det tagit 40 år att fatta det, tycker det är sorgligt samtidigt som jag inser att det finns de människor som aldrig fattar det, de finns de människor som lever ett helt liv utan att förstå att de är underverk och duger som de är, Livet blir så mycket härligare att leva när jag är jag. När jag vågar visa mig som jag är…………

Nytt inlägg på malixskrivpuffsblog

Denna länk är  Boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
Twitter
%d bloggare gillar detta: