Det närmar sig Semester, semester Ssssemesterrrrr!

tog mig ner till källaren eller till det omtalade träningsvärket, jo det heter värket för att det ger och tar bort värk.  Satt just och tittade i min kalender två veckor kvar sedan Semester semester semester. Det är med blandade känslor som denna semester kommer. Inte utan att jag behöver ledigheten, men till semestern är även jobbet slut. Jag har sagt upp mig och ska börja inom Sis igen.  Visst det kommer bli jättespännande och roligt men det jobb jag har kommer nu vara bara ett minne. Ett minne av de där fyra pojkarna som dök upp den där gången när vår avdelning öppnades. Då var fortfarande Sverige ett land som jag trodde var ett land där vi såg till mänskliga rättigheter. Där jag trodde att dessa pojkar var trygga och skulle få vara kvar här i vårt land. I dag är jag inte lika säker.  Idag är jag inte alls säker till och med.  De där pojkarna blev fler och tänka sig jag har dom alla där i tankarna ibland. Tror jag alltid kommer att ha dom där till och med om 10 år om jag lever då.  

Ja ja semester, jo semester ska det bli här ska varas ledig och njuta av långa lediga dagar.  Någon liten resa norr över lär det bli tror jag.  I alla fall om jag får bestämma.

 

 

 

 

Då ska jag återigen få se de vackra fjällen. Maken han kommer att fotografera i massor tänker jag. Jag ska bara njuta av luften sorlet av det Norrländska mumlet.

Köpa med mig norrlandsguldet i form av lite hjortronsylt.  Mums va gott det ska bli. För där uppe i Vilhelmina där har de underbart god sylt. Det g lutenfria tunnbrödet ska jag försöka få tag på. Om inte annat får vi gå till det lilla hotellet i Vilhelmina där de har just tunnbrödet.

Nej nu får det slutas drömmas för nu in i duschen behövs efter ett femtio minuters pass på min crosstrainer…

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen den är här först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Juholt hans fantastiska tal.

Juholt, help Juholt, here löntagarnas bästa gör att Sverige växer säger han. Solidaritet är en investering i varandra. Solidaritet bygger på att den som har jobb, är frisk mm, delar med sig och ser till att stödja och hjälpa till ut ifrån vad, var, vi är. Han vill att vi slösar med varandra, att vi ser till att lägga krutet på tillsammans.

Liv i rymden, frågar de blå herrarna samtidigt som de sitter i regeringen.Herr Juholt funderar mera på om det finns liv i regeringen. Jag ser mera att det borde vara viktigt att det finns liv i regeringen. Att de ser livfullt och hoppfullt på Sveriges framtid. Men istället funderar de på Rymden. Jo, Juholt liv i Regeringen hade känts bättre om de hade, så din fråga är viktigt. Zombie finns i fantasin, och borde inte vara i regeringsställning, men jag tror att det är hopplösheten de skapat som gör att din fråga är relevant.

Det var bara klokheter i meningsuppbyggnaden bodde i Juholts tal. Hans ord i Almedalenstal har idag gett mig tro och hopp in för framtiden. Orden lenar som honung och glimmar lika fint som den gyllene honungsfärgen.

26 tusen barn ser inte tavlan i skolan, för föräldrar inte har råd att köpa glasögon till sina barn. Vilken sorg, vanmakt, skam jag som förälder skulle känt. Skam som egentligen inte borde bo i meningen eller situationen men jag tänker mig ändå att det skulle bo där om det var jag som var utan pengarna till glasögonen som min dotter eller son skulle behövt.

En andra gång sitter jag nu och lyssnar till denna mans tal. För mig är det vackert. Känner tilltro, tillit, och känner vilken ambition som bor i denna mans ord. Hopp som kan bo i min sons dotters tankar i framtiden, i att hitta jobb. Få möjlighet att ha ett jobb som ger mig det jag behöver, då inte bara i lön utan i allt det andra som bor i att ha ett jobb.

Håkan Juholt som statsminister - Ja tackKänner att han är förtroende ingivande och skapar tillit.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen2011/article13297999.ab

Bisysslor

Så spännade att läsa, generic vips så fick jag ett nytt intresse, troche men jag lovar jag ska vänta lite. Det ska vara ett genomtänkt beslut, hospital länge. Inte  så som det brukar då jag inbillar mig att jag tänkt igenom saken.  Det har jag oftast inte gjort, utan jag har bara bytt ut orden i tankarna vilket gör att jag inbillar mig att nu är beslutet genomtänkt. Det enda som hänt är att jag bytt ut vissa ord, eller tänkt lite annorlunda fast ändå samma. Nu blev det krångligt och just nu är jag för trött för att utveckla resonemanget.  Självklart är det impulsiviteten som spelar spratt.  När jag inbillar mig att jo då, nu, har jag tänkt på saken från hundra olika sätt. Tänkt på allt, som har med det jag eftertänker som har med saken att göra, men det har jag inte alls! För jag har fortfarande bara tänkt på roligheten och allt positiva. Inte en tanke på att det kan vara kallt på vintern, eller att bina även behöver sköttsel när jag har andra projekt. Fast det är klart bin sover ju på vintern eller. Ojdå stora steg har just nu tagit i rätt riktning Kanske. Hmm, vem vet, nästa vecka kanske, nää, ingen risk! Är rädd för sticken, jo det e klart, Honung e alltid gott. Och de där bivaxljusen e ganska så trevliga  dem med!

Undrar ja, var man köper bin, mm, lallalalala. Nu ska jag googla lite mera på bin. Hm, men näää, inte ska jag köpa sånt. Jag måste ju  läsa om det först. Men hm, det har jag ju redan gjort ju, hm bin va det!  ja kolla in bloggen som rotade till det inom mig. 🙂

Lev i dag just nu så saknas det lite bin tror jag fast det vet jag inte säkert än…….

GOD JUL OCH Kan du göra så?

220 kvm och julfirande är lite litet. Jo så e re, decease detta inlägg skall skrivas. Därefter kommer jag packa ner min stationära dator, nurse för att sedan få plats med broders familj, click systers familj, min moder och där till min gamla farmor. Min älskade gamla Farmor. Tåren rinner ner för kinden, min moster upp i himlen viskar hela tiden till mig just nu,  ”Carina, gråt inte torka tårarna och snälla gumman gråt inte. Kan du göra så, säger hon?” Därefter så berättas sedan den gamla historian om när jag var liten, ”och gjorde så” vilket var att grina upp hela ansiktet. Mormor som också bor i himlen, tittar lite strängt med glimten i ögat  på min moster, säjer till henne att klart att flickan ska få gråta. Det gör henne till människa. Därefter klappar hon på mitt huvud och låter mina tårar torkas av hennes mjuka klänning med blommor på. Hela mitt sinne framkallar nu mormors mjuka händer som klappar mitt hår, doften av min mormor gör att tårarna stillas. Tårarna som fälls över att farmors sista jul, kanske är denna julen som kommer.  Ännu är det inte säkert att min syster får med sig henne hit, men är det någon som lyckas så är det min syster som i så fall kommer att göra det.

Men tårarna rinner även för att min rädsla, som jag kände förra veckan,  då det fortfarande fanns ett hopp inom mig. Hoppet om att min vän är fel att säga, för han är mera som ett av mina barn, även om jag inte är hans mamma så ligger eller bor han och hans själ just på den platsen i mitt hjärta som är till för barnen. Han är ett av mina barn om inte biologiskt så i alla fall mitt själsliga barn.  Han har återigen så här i juletid fått för sig att välja att sakta ta livet av sig.  Förra julen åkte jag upp till honom och hans familj i dag, med en julklapp till honom i formen av en tavla som jag gjort till honom, där till lite kläder till lillemannen som bara var fyra fem månader.

Idag sitter han i någon kvart och lurar ut hur han ska få nästa sil, eller så sitter han just nu och fiskar efter nästa sil. Det blir kallt inom mig, rädslan från i förrgår när jag hörde fel och trodde att pojken lämnat livet för att flytta upp ett steg till himlen han med.  Just den rädslan grep tag om mig. För kanske är det just nu det som hänt, att han tagit sitt sista andetag, kanske är det just det som kanske hänt, kanske är det just nu i denna stund, just det, som han lyckats med. Kanske det skulle kunna vara så och kanske är det inte så. Det enda jag vet är att det gör för djävla ont att ha en pojke i tankarna som är vuxen men ändå ett litet barn. Idag är hans hjärta och hjärna kalla, idag vet jag att han kanske inte ens har en aning om att det imorgon är jul. Att hans son för andra gången ska uppleva julen, denna gången väljer sonens pappa att sakta ta livet av sig, i stället för att vara pappa till sin son och sin månadsgamla dotter.

Nej, min själsliga son väljer att knarka sönder sig, sin familj, stället för att ta tag i det livet han har, att vara pappa till sina barn. För Djävla sjukt att knarkandet, är viktigare än barnen. Denna skrift är nu till sin enda och den stationära skall nu plockas ner.  Tillsammans med den stationära datorn skall även, Mina tankar om min knarkande pojke nu begravas. Datorn kommer jag återigen packa upp på juldagen, men, Mina tankar om Sonen skall inte läggas mera kraft på. Jag har lagt så många redan, mina känslor och mina tankar behöver inte den oron och den sorgen.  Den sorgen kan komma då han gjort det han strävar efter, Då kan jag sörja, sörja i Kyrkan, vid hans bår, då kommer jag sörja hans död, och min oförmåga att inta sanningen, om att han är en knarkare som vill knarka, att han har ett val, ett val där han väljer att knarka sig till döds. Att han faktiskt skiter i alla,  runt omkring honom, som bryr sig, och vill han väl.
Han vill knarka sig till döds och han vill inte ha omtanke överhuvudtaget. Om han inte får knarka till omtanken.  Nej, nu kommer jag släcka ner tankarna, om honom. Nu ska jag välja livet, välja att leva just nu, nu handlar det om att packa ner datorn och fixa till. Därefter  skall det firas Jul, en riktigt God Jul, tillsammans med min familj, mina syskons familjer , moder och farmoder.  Vi skall äta gott leva gott!

Just så här, just nu, vill jag passa på att önska er alla en God Jul.

En riktigt God Jul, Där ni mår Gott, bor i närhet och kärlek.

Vill även passa på att tacka för att ni orkade läsa enda hit.

God Jul

Tomten Han kommer i år med

GOD JUL!!!


PS. 2011  är året då jag  skall genomföra mitt GÖRA SKILLNAD!

Sandelin av och på

Så mycket bättre, treat jo jag blev genast grymt ung, grymt lika grymt medveten om fantasi och hur det liksom bubblade runt i den tunna ungdomskropp, detta inlägg blir till just nu tillsammans med de första låtarna. Kontrasterna är grymma – Thåström som funnits alltid, Freestyle som liksom var något som snurrade runt i min freestyle en sommar. Nu mitt i vintern och tanken var inte ens att skriva om musik. Men på något sätt slinker det in lite sådant ändå. Tänk att musik kan ha en sådan stor betydelse. Kanske är det inte så för alla, men för mig har den alltid haft en central plats i livet. Konserter är ju något som jag skulle vilja gå på alltid.

Thåström det var längesen nu, skulle nog kunna tänka mig en kväll framför scenen igen.

Nu till ämnet som jag tänkte skriva om.

ADHD, av –på knappen och Christer Sandelin. Den där av och på knappen som finns där och lurar alltid. ADHD är i mig allt eller inget, av eller på, nu eller sen. Där sedan aldrig blir av, om det är saker som blir till av måsten, borde.

Motivation är ett ord som är drivkraften. Maken pratade igår om motivation och sport. Motivation slår klass. Motivation slår talang. Alltså du kan vara hur djävla duktig som helst, men utan motivation blir det ändå inte bra. Till och med Freud får sin plats här, bland Thåström, Sandelin, och sporten.

Där Freud menar att utan motivationen gör vi inget, (Jag) måste tjäna nått på det som jag gör. Utan motivationen gör jag inget.

Christer pratade om att han dövade sorger med antidepressiva tabletter och alkohol. Av och på omdömen hans ständiga strävan, skapande och viljan att synas som han pratade om sorglösheten som hann i kapp han, och sorgetankarna som bodde hos honom.

Som konstnär, den konstnär som han är. Inbillar jag mig att sorg, av och på och galenhetspanna måste finnas, för att våga, orka och kunna forma ut sina fantasitankar. Just det är det, som är det vackra i ADHD, för mig.

Det att vi är allt eller inget, glad eller ledsen, gränsen emellan är av eller på, impulsiva och o- eftertänksamma.

Orden hoppar ut som grodor, det bara blev så, just då tänkte jag inte på det. Där till så blev det som det blir i det vanliga livet, vissa saker blev bra och vissa mindre bra. Det som är, är att människor utan adhd lär sig av misstagen, vi med ADHD gör om misstagen och tillsist blev det något av det som till en början var galet konstigt.

Oj då tror inte jag fick fram det som jag ville få fram, mera än att AV och På är nödvändigt för att samla kraft. För kraften den gör jag av med, i alla mina projekt. Därför behöver jag vilandet emellan för att samla.

Vill tillägga att jag inte i detta inlägg säger att Christer Sandelin har ADHD. Fast det skulle inte förvåna mig, om det var så. Concertan kanske skulle kunna hjälpa honom bättre, än De antidepressiva tabletterna som han tydligen slutat med. Concertan skulle kunna hjälpa han sakta ner lite och ha en mera vilsam av och på sträcka, samt kanske skulle dessa göra att han slapp antidepressiva i framtiden.

Yerba, är en högre Nivå av Te..

Yerba känner att jag bara måste skriva om Yerba. Vilket är ett kafé för själen, buy cialis själen te, te, te som dricks just på Yerba är te som kryper in i alla små skrymslen i kroppen och gör underverk. Underverk som ger kraft, ork och ett klart sinne. Ett klart sinne är ett sinne som ADHD are behöver hitta till extra mycket. För våra tankar hoppar omkring som studs-bollar på grön-bete. Eller som korna gör den första vår-betes-dagen. Nu är det ju inte så att tankarna studsar runt av samma glädje som korna måste känna den första dagen de kommer ut på våren. Nej men studs är det i mina tankar. Jag och min vän samt hennes lilla kille, som bara är 1 år och nästan tre månader. Vi gick idag till Yerba tog var sin kopp te, hon tog rött te med hallon och yoghurtsmak, själv tog jag en ny smak som hette Buddha. En lite mera blommig smak som gav en ljusare tanke inom mig. Yerba vill jag varmt rekommendera till er som befinner er i Uddevalla. En stund en halv timma räcker för att dagen skall kännas mera behaglig. Nästan som en terapeutisk timma, att dricka te från Yerba är ren terapi.

Just nu står det en kopp rykande te bredvid

mig. Rött denna gången, hallon och en mild vanilj smak. Gudomligt gott och värmande, där till ska det läggas på lite harmoniska och välgörande måenden. Livskrafter blir till då jag besöker Yerba. Nu är jag en te drickare och har alltid varit det. Men sen jag kom i kontakt med underverkskafét för några månader sedan. Så känner jag att mitt te drickande och te överhuvudtaget har idag lyfts upp en nivå till. Kanske blir det så att te, nu endast kan köpas på Yerba. Fast det gamla vanliga Earl Grey te, det går ju fortfarande att köpas på de vanliga te butikerna. Te som dricks på YERBA ger mera smak på livet. Dessutom så är hela miljön där full av energier, som bara genom att andas bli andetag av energier. En sorgsen tanke får vara sorgsen utan att den gör ont. En glad tanke är en tanke av gladhet utan att den spritter till. Det är liksom så lätt i denna miljön att bara vara, leva i nuet.

(H)järnkoll Kan göra SKILLAND

Gör jag någon skillnad, pharmacy är en fråga som vaknade i mig, clinic då jag läste en blog av Kristina Alexanderson.  Om lärarens ansvar att se och bekräfta…. frågan gav mig flera frågor.  Frågor som vi alla borde funderar på som vuxen.  Varje Lärare i skolan som möter elever. Varje behandlingsassistent, socialtjänsteman, polis, arbetsförmedling, vuxna över huvudtaget, borde ställa sig frågan:

Gör jag någon skillnad i mötet med människor?

Kan ju  till och med flytta det vidare till alla vi möter.  Vilken inverkan och vilken skillnad kan jag göra i mötet med en annan människa? Vilken sida av mig tar min mötande medmänniska med sig och gör till sin sanning?

Då jag  jobbade som behandlings assistent skulle jag velat  ta med mig den frågan varje dag.  Nu jobbar jag  inte längre i branschen, men ser viktigtheten i just de orden.  Vilken skillnad gör jag  just i detta möte.  Här skulle jag vilja göra skillnad genom bekräftelse,  att se och att lyssna. Vet om att jag då gjorde det men idag ser jag tyngden i skillnaden om den hade bott hos mig då. Skillnad.  Vilken skillnad gör mitt möte.

Jag får flytta det till  vilken skillnad kommer jag att göra som  Attitydambassadör?  Vilken skillnad skulle jag kunna göra i kampanjen  (H)järnkoll?

Tänk att   kan jag ta med mig  den kloka kvinnans ord, Skillnad,  kan jag göra någon skillnad?  Oj, det gav mig ansvar, det gav mig känslor om hur otroligt viktigt uppdrag vi  ambassadörer har.  Vi gör skillnad. Vi har  möjlighet att göra skillnad  och ge kunskap om psykisk hälsa  genom våra egna berättelser.

Genom ordet skillnad. Har vi  möjlighet att påverka.

Vi…….Måste fråga oss själva, på vilket sätt, vill… Jag…göra skillnad?

Idag skall jag smaka på ordet skillnad!


//©µ malix

Kvinnor är inget som Man slår på!

Kvinnor Måste inse sitt eget värde, sovaldi då Nöjer man sig inte med Bara han inte: SUPER; KNARKA; SLÅSS mm.

Män som Kallar sin kvinna för Fitta, ailment hora  berättar om sin kvinnosyn! Även sin syn på sig själv, och deras värde.

Igår hade jag och min vän ett intressant samtal, om egentligen riktigt allvarliga saker.  Vi pratade familjesituationer. Vi pratade partner, att man kan höra vilket värde vi sätter på oss själva, då vi förklarar vilka  till och otillgångar vi söker hos våra partner.  Bara han inte knarkar, super eller slåss är fraser som både jag  och hon hört.  Hur värderar vi oss själva då? Hur  ser vi på oss själva?  När vi pratar om att välja livskamrater, så borde kraven vara högre än knark,superi, och misshandlare borde inte ens ingå i dialoger,tankar med mera.

Hur många gånger har jag inte hört men han super i alla fall inte.  Har ju själv en gång för långe sen träffat en  kille som söp till det, så att musklerna växte tillsammans med att förståndet flöt ut. Om  förståndet någonsin fanns där.

I början av sådana förhållanden inbillade jag mig att, nej Såååå mycket super han inte, Nej det var mitt fel ellet han menade inte att slå mig.  I Alla fall var det så jag tänkte, De gånger jag fattade att nu är det en helg med alkohol, så hittade jag på annat. Varpå killen  blev svartsjuk och trodde jag hade någon annan.

Under denna tiden  levde min far som då var en  nykter alkoholist.  Han ställde ofta frågor till mig som gjorde ont, som jag inte ville svara på, men som flyttade in och gnagde i mig.  Sista gången jag råkade ut för killens vrede följde min far och min moster med mig upp till vårat hem, för att jag skulle kunna hämta saker till mig och mina barn.  Vreden hamnade då på min far, som åkte ner för en brant trappa.

Jag minns min fars ord, då han svarade på en fråga som var ställd till mig, om varför jag hade med mig den  gubbdjäveln. Min fars svar var: Därför du uppenbarligen inte kan ta hand om min dotter, på rätt sätt.  Det värmde i mig. De orden är ord som inte gnager, utan är ord som ger mig  styrka och visar mig på värdet i mig.

På rätt sätt.

Hur tar man hand om mig på rätt sätt? Jo man låter mig vara mig, älskar mig för den jag är, ser min vackerhet, kallar mig för älskling, kärleken, mm. Kramar och smeker mig när jag vill och behöver det. Lyssnar på det som kanske inte sägs, ser mig, tror på mig.

Tänk er den mannen. han är den mannen. som jag faktiskt är gift med, visst han vet inte  hur dammsugaren funkar och lite sånt men hans muskler är Hjärtmuskler, och (H)järnmusker.  Dessutom är han min tid, min (H)jälpreda i ADHD, inte i att hitta saker och sånt, för där  är jag  faktiskt duktigare än han. Men i att säga till mig vad jag ska packa, när jag skall göra det, han är min kompass då jag inte hittar och min utmanare när han tror jag fixar det själv. Han stödjer mig i alla mina tokiga projekt, får mig att tro på att det jag  gör är det rätta. Det är kärlek det. Tänk Han som jag ibland kan bli så arg på, han står ändå där och älskar mig ser mig och är hos mig. Han är nog min prins på den vita hästen.  Och kan ni  tänka er,  jag är värd honom.

Könsord och andra glåpord är inte ord som handlar om mig utan om den som säger det. Det säger mera om ordsägarens syn på kvinnor, och på vilka partners han tror sig  vara värd att ha. Då någon slår och misshandlar visar det  på svagheter som inte någon är värd inte ens den som slår.

bilden hittade jag här

Vi ALLA Måste inse vårt värde, när vi insett vårt värde, då hittar vi  den kärleken som vi behöver och är värda!!!!

//Malix

Kantarellerna finns här, även Mäbe får en Plats här

Min Far och Jag

Min bror och jag sjunger Pontus och americanarna, ampoule Den låten skulle jag kunna skriva om, pilule till min far och jag. I alla fall idag.

För en och en halv timma sen, satte jag mig i soffan för att dricka kaffe, kolla nyheter.  Tog fram mina stickor och började sticka på en liten tröja, som jag håller på med.

Efter en kort liten stund la jag ifrån mig stickorna. Drack lite kaffe, kom på tanken att jag lägger mig ner i soffan. Gjorde det tillsammans när sporten, visade sig.

Självklart somnade jag på två röda, precis som min fader gjorde då det begav sig.

Vaknade nu  först efter en och en halv timma,  med låten Min bror och jag i huvudet.  Min far och jag.  Det är nog ett av de starkaste minnen jag har av min far, då jag bodde på deras vind.

Självklart var han sjuk, så det är inte så konstigt att man hittade han så varje morgon.  Han dog av lungcancer 2003.  Jag  har inte lungcancer, är inte  sjuk på det sättet som han var, men tio minuter tråk-sport så gör jag precis som han gjorde,  Somnar. Min far och jag.

Har alltid känt att jag inte liknar mina syskon, mina syskon är nog mest lik  min mamma. Jag däremot har alltid i allt  varit lik min farmor, min far var nog även han lik min farmor. Även om han hade farfars utseende, så var nog själva pappa precis som  farmor och mig. Kanske var det just därför vi kom så bra överens………..

Min far och jag la, la, la, la,

Fast självklart lyssnar jag på MÄBE ännu,  tror inte jag någonsin kommer lyssna mig trött på den skivan.

Efter att ha lyssnat på den ett antal gånger  får hans texter  ett helt annat perspektiv i mig. Texterna pratar till mig, de gör ont och  plåstrar om allt på samma gång . Grymt bra! Synd att inte Bandit  Har kommit  på Vad MÄBE ÄR för nått. Men det är klart  de har bara två tre gamla låtar av Thåström,  han har ju  gjort några till så vad kan man begära….

Kolla in de fina bilderna,   och jo det var inte  helt fel, utan helgott…………….

skogens guld

så där ja; Då var det tråkigaste gjort

att steka kantareller

När man ska steka kantisar, så  skall man först steka dem utan smör,  låta allt vatten koka bort, därefter  när vattnet är borta, tas det en regäl klick smör peppar och salt, steker tills de fått lite fin färg och knapriga. Därefter ska dessa små guldklimpar läggas på en rostad macka, är man flera så gäller det att fördela dem  rättvist, för att undvika  världskrig.  En till dig, Två till mig 🙂