Då sitter jag här igen. Dagen har precis börjat, kaffet är halvdrucket och jag har redan hunnit arbeta en stund med En sak i taget. På något sätt kommer dagens tankar att handla både om cykeltur och vardagsreflektion – om gårdagen och om vad vi kan upptäcka när vi faktiskt tittar tillbaka på våra dagar.
🇸🇪 Svenska – du är här
🇬🇧 English – read this post in English Three Miles, Cold Hands and a Moose on the Way Home
Det börjar kännas som att appen håller på att bli en cirkel. De olika delarna börjar hänga ihop och ge en tydligare bild av användarens dagar.
Inte för att tala om vad som är rätt eller fel. Inte heller för att bestämma vad som är en bra eller dålig dag.
Utan för att hjälpa den som använder appen att stanna upp och se:
Hur har mina dagar faktiskt sett ut?
Vilka vanor återkommer? Vad verkar göra mig gott? Vad tar mycket plats? Finns det något jag skulle kunna förändra för att livet ska kännas lite mjukare?
Det är i alla fall vad jag själv börjar se i den.
Nu är jag mest spänd på vad andra kommer att upptäcka när de börjar använda den. För kanske kommer de att se helt andra saker än jag gör.
Och det är egentligen precis som det ska vara.
Cykeltur och vardagsreflektion – när gårdagen får komma tillbaka
Det blev ännu en kväll på cykeln.
Tre mil blev det sammanlagt.
Vi cyklade en och en halv mil för att lämna över en liten present till min son. Han var tränare för de små knattarna på fotbollsplanen och där sprang lilleman omkring med fotbollsskor och allt.
Den där lilla grabben har mycket energi i kroppen och på fotbollsplanen får den komma ut genom spring, lek och rörelse.
Och fotbollsplanen var full av familj.
Min sons lilla dotter tränade fotboll med sina lagkamrater. Alfred var där med sitt lag och min dotter var också på plats.
Min son med sina två barn. Min dotter med Alfred.
Och så vi som kom dit på cykel.
Det var egentligen inget märkvärdigt.
Bara en vanlig kväll på en fotbollsplan.
Men kanske är det just sådana stunder som blir något när man stannar upp och faktiskt ser dem.
En och en halv mil hem igen
Sedan skulle vi förstås hem också.
Och någonstans där upptäckte vi nästa sak:
Handskar.
Handskar kan vara väldigt bra att ha när man cyklar på kvällen så här års.
Det börjar bli kyligare och efter ett tag var händerna ordentligt kalla.
Vi började också prata om reflexvästar. Kvällarna blir mörkare nu och när man cyklar längs vägarna behöver man synas ordentligt.
Det är sådant vi lär oss efter hand.
Vi har börjat cykla allt längre sträckor och med det kommer nya erfarenheter. Vad behöver vi ha med oss? Vad behöver vi tänka på? Vad fungerar och vad behöver vi göra annorlunda nästa gång?
Och så kom älgen
På vägen hem fick vi dessutom sällskap av något betydligt större än oss själva.
En älg.
En riktigt stor älg sprang framför oss på vägen.
Då blir man ganska påmind om att det inte bara är bilar, mörker och kyla man behöver vara uppmärksam på när man cyklar på landsvägarna.
Naturen finns där också.
Och en älg är väldigt mycket större när man möter den från en cykel än när man sitter skyddad inne i en bil.
Vi lär oss medan livet pågår
När jag tänker på gårdagen idag är det egentligen inte de tre milen som känns viktigast.
Det är allt det andra som fanns runt omkring.
Barnen på fotbollsplanen. Rörelsen. Familjen. De kalla händerna. Mörkret. Älgen.
Och tanken på reflexvästar.
För vi vill förstås komma hem säkert. Men det finns också något annat i det.
Barn och barnbarn ser mer av vad vi gör än vad vi säger.
Om vi vill att de ska använda hjälm, reflexer och tänka på hur de rör sig i trafiken behöver vi vuxna göra detsamma.
Vi lär oss fortfarande.
Det gör man nog hela livet.
Ibland är lärdomen stor.
Ibland är den bara:
Ta med handskar nästa gång.
Och kanske är det just det jag försöker bygga med En sak i taget.
Ett sätt att se dagen som den faktiskt blev.
Inte för att bedöma den.
Bara för att upptäcka den.
Och kanske ta med sig något litet till nästa dag.
Kanske är det därför cykeltur och vardagsreflektion passar så bra ihop för mig. Först är jag mitt i det som händer. Sedan kan jag titta tillbaka och upptäcka sådant som jag kanske inte såg just då.
🌿 En fråga till dig
När du tänker tillbaka på gårdagen – finns det något litet du upptäckte som du vill ta med dig till idag?
Läs gärna vidare
Vi skulle bara ta en liten cykeltur
En sak i taget – när allt blir för mycket
Vill du fortsätta följa mina tankar om vardagen, människan och livet? Prenumerera gärna på Malix.se så får du veta när ett nytt inlägg kommer.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar på ytan om en cykeltur, en fotbollsplan och en älg.
Men mellan raderna handlar det kanske om något annat.
Om hur mycket av livet som består av sådant vi nästan går förbi utan att lägga märke till.
Och vad som händer när vi faktiskt stannar upp och ser det.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar