ADHD och svårt att komma igång – när du vet vad du ska göra men ändå fastnar

För mig kan ADHD och svårt att komma igång se ut precis så här. Jag vet vad jag ska göra, men känslor, motivation och allt som pågår runt omkring kan göra tröskeln hög

🇬🇧 Read this post in English ADHD Motivation – When Everything Feels Too Much

Jag vet vad jag ska göra. Jag ser det framför mig. Det är inte ens säkert att uppgiften är särskilt svår eller tar speciellt lång tid.

Ändå händer ingenting.

Det kan vara något så enkelt som att plocka undan några saker, ringa ett samtal eller börja med något jag redan bestämt mig för att göra. I huvudet finns både planen och viljan, men någonstans mellan tanken ”jag ska göra det” och själva görandet uppstår ett glapp.

Och det märkliga är att när jag väl kommer igång kan det vara precis tvärtom. Då kan jag få gjort hur mycket som helst och istället få svårt att sluta.

Det här är en av de saker med ADHD som jag tycker är intressant: att vilja, veta och göra inte alltid är samma sak.

Förr hade jag kanske tänkt att jag bara behövde skärpa mig. Idag är jag mer nyfiken på vad som faktiskt händer i stunden när jag fastnar.

Vad är det som gör tröskeln så hög just idag?

ADHD svårt att komma igång – när allt känns stort

Igår skulle jag till tandläkaren.

Bara där fanns flera saker som påverkade mig. Jag hade en tid att passa och behövde vara klar vid en bestämd tid. Men där fanns också något annat.

Jag var rädd.

Jag kände ångest inför själva tandläkarbesöket.

Samtidigt bestod dagen av flera andra små saker. Jag skulle hämta en nyckel och lämna den någon annanstans. Egentligen ingen stor sak. Hämta. Lämna. Klart.

Jag hade också bestämt mig för att ta en liten fyrkant hemma. Jag skulle städa en del av köket och putsa fönstren. Mat skulle lagas.

Och någonstans i huvudet fanns dessutom något helt annat som lockade betydligt mer: jag ville börja skapa en app som jag gått och funderat på.

Var och en av sakerna var fullt möjlig för mig att göra.

Men tillsammans blev de många.

Och tröskeln blev hög.

ADHD svårt att komma igång. Problemet var inte att jag inte kunde

Det intressanta är att jag faktiskt gjorde det.

Jag kom iväg till tandläkaren. Jag ordnade med nyckeln. Jag städade köket och putsade fönstren.

Så problemet var egentligen aldrig att jag inte kunde.

När jag ser tillbaka på dagen blir det tydligt hur lätt det är att bara titta på beteendet. Någon utifrån hade kanske sett en människa med några saker att göra som bara behövde komma igång.

Men på insidan pågick något helt annat.

Där fanns tiden jag behövde passa. Där fanns alla små uppgifter som väntade på sin tur. Där fanns det jag mycket hellre ville göra. Och mitt i alltihop fanns oron inför tandläkarbesöket.

Kanske är det därför frågan ”Varför gör jag inte bara det?” inte alltid hjälper.

En bättre fråga kan vara:

Vad är det som gör tröskeln så hög just idag?

Om jag hade förstått det redan på morgonen

Om jag redan på morgonen hade förstått hur mycket rädslan inför tandläkaren påverkade resten av dagen hade jag kanske kunnat möta mig själv på ett annat sätt.

Jag hade kunnat sätta mig en stund och föreställa mig hur jag går in till tandläkaren och säger som det är:

Det här är jobbigt för mig. Jag är rädd.

Jag hade kunnat påminna mig om alla de andra gångerna jag faktiskt gått till tandläkaren och att det har gått bra.

Jag hade också kunnat skriva några rader till mig själv:

Det är okej att vara rädd. Det är många som tycker att tandläkarbesök är jobbiga. Det viktiga är att jag går dit. Jag behöver inte låtsas vara modigare än jag känner mig, och jag får säga vad jag behöver för att känna mig tryggare.

Kanske hade inte rädslan försvunnit.

Men tröskeln hade kanske blivit lite lägre.

För ibland behöver jag inte pressa mig själv hårdare. Ibland behöver jag först förstå vad det faktiskt är som gör det svårt.

När ADHD gör det svårt att komma igång behöver jag därför inte alltid mer motivation. Ibland behöver jag förstå vad som bromsar mig och göra vägen framåt mindre.

Mina fyrkanter fanns redan där-ADHD svårt att komma igång

Alla de andra sakerna fanns redan i sina små fyrkanter och i mitt system:

En sak i taget.

Egentligen var de enkla.

Hämta nyckeln. Lämna den. Putsa fönstren. Städa köket. Laga maten.

Men på morgonen blev allt till ett enda stort berg i huvudet. Saker som egentligen var ganska små upplevdes som tunga och jobbiga.

Även där hade jag kunnat hjälpa mig själv.

Inte genom att låtsas att allt var enkelt, utan genom att också tänka på känslan som skulle komma efteråt.

Vad skönt att jag kunde hjälpa till med nyckeln.

Vad fint det kommer att kännas när fönstren är rena.

Vad skönt att komma in i ett städat kök.

För när sakerna väl var gjorda kom helt andra känslor fram. Tillfredsställelse. Lättnad. Och faktiskt en känsla av att det blev bra.

Om jag hade fått kontakt med lite av det redan på morgonen, istället för att bara se berget framför mig, kanske vägen dit hade känts mindre tung.

Ibland behöver jag alltså inte bara dela upp det jag ska göra.

Jag behöver också påminna mig om hur det brukar kännas när det är gjort.

ADHD och svårt att komma igång – vad händer egentligen?

När jag tittar på den här morgonen med mina ADHD-glasögon blir den ganska intressant.

ADHD handlar inte bara om koncentration. Exekutiva funktioner – sådant som att komma igång, organisera, prioritera och växla mellan olika uppgifter – kan också påverkas.

Jag hade redan gjort mycket av det som hjälper mig. Uppgifterna låg i sina små fyrkanter och jag hade mitt en sak i taget.

Jag behövde egentligen inte organisera dagen mer.

Jag behövde förstå vad som pågick inom mig.

Tandläkarbesöket var en sak. Nyckeln var en annan. Fönstren en tredje. Köket en fjärde.

Men i mitt huvud hade de tillfälligt blivit ett enda stort:

ALLT JAG MÅSTE GÖRA IDAG.

Och samtidigt fanns något som drog åt precis motsatt håll.

Den där lilla brinnande tanken

Jag hade ju min idé om appen.

Den tanken brann.

Den lockade och drog i mig hela tiden. Jag ville mycket hellre sätta mig med appen än putsa fönster, hämta en nyckel eller tänka på att jag skulle iväg till tandläkaren.

Och där känner jag igen en annan sida av min ADHD.

Det är inte alltid så att jag saknar motivation.

Ibland har jag massor av motivation – bara inte till det som står näst på tur.

När något är nytt, spännande och kreativt kan det fånga min uppmärksamhet väldigt starkt. En helt vanlig dag hade det mycket väl kunnat sluta med att jag struntade i både fönster och kök och istället satt länge med min nya idé.

Men den här gången hjälpte fyrkanterna mig.

Fönstren hade sin fyrkant. Köket hade sin. Nyckeln var en avgränsad uppgift.

Jag behövde inte förhandla med mig själv om hela dagen.

En sak i taget.

Appen fick fortsätta vara den där lockande, brinnande tanken. Jag behövde inte släcka den.

Men den behövde heller inte bestämma över hela dagen.

Att förstå vad som drar – och vad som bromsar

När jag ser tillbaka på dagen ser jag därför flera saker samtidigt.

Rädslan inför tandläkaren bromsade och gjorde tröskeln högre.

De små uppgifterna klumpades ihop och såg ut som ett berg.

Appen drog åt andra hållet eftersom den var ny, kreativ och betydligt mer lockande.

Och mitt emellan allt detta fanns mina fyrkanter och mitt en sak i taget.

Kanske är det just det jag tar med mig från den här dagen.

Att leva med ADHD handlar för mig inte bara om att försöka hitta mer motivation eller bli bättre på att ”skärpa mig”.

Det handlar också om att bli nyfiken på mig själv.

Vad är det som bromsar mig just nu?

Vad är det som drar i mig?

Och vilken liten struktur kan hjälpa mig att göra det jag behöver göra utan att släcka det jag faktiskt längtar efter att göra?

Igår var den strukturen mina små fyrkanter.

Och appen?

Den brinnande tanken finns fortfarande kvar.

ADHD och svårt att komma igång handlar för mig därför inte om en enda sak. Känslor, motivation, tid och vad som fångar mitt intresse kan alla spela in.

Mellan raderna

Det här inlägget handlar egentligen om mer än tandläkaren, rena köksfönster och en app som lockade.

Mellan raderna finns frågan om hur vi pratar med oss själva när något tar emot.

Det är lätt att tänka att vi borde skärpa oss, bli mer disciplinerade eller bara sätta igång. Men ibland behöver vi stanna upp och undersöka vad som faktiskt händer.

Är uppgiften verkligen för stor?

Eller är det en känsla som gör den stor?

Finns det något annat som lockar så mycket att allt annat känns grått och tråkigt?

Eller har många små saker klumpat ihop sig till ett enda stort berg?

För mig blev gårdagen en påminnelse om att struktur och självmedkänsla kan behövas samtidigt. Fyrkanterna hjälpte mig att hålla fast vid en sak i taget. Men strukturen kunde inte ta hand om min rädsla inför tandläkaren. Den behövde jag möta på ett annat sätt.

Jag behöver alltså inte alltid en bättre plan.

Ibland behöver jag förstå mig själv lite bättre.

En liten reflektion

Om du känner igen dig kan du prova att stanna upp nästa gång allt känns stort.

Istället för att direkt fråga dig själv ”Hur ska jag hinna med allt?” kan du börja någon annanstans:

Vad är det som gör det här tungt just nu?

Kanske är det själva uppgiften.

Kanske är du orolig för något som ska hända senare under dagen.

Kanske finns det något helt annat som din hjärna mycket hellre vill ägna sig åt.

När du vet vad som pågår blir det också lättare att fundera över vad du faktiskt behöver.

En mindre uppgift?
En tydligare fyrkant?
En paus?
Lite uppmuntran?
Eller kanske bara några vänliga ord till dig själv innan du fortsätter?

Frågor till dig som läser

• Vad brukar göra din tröskel hög?
• Har du varit med om att en enda jobbig sak fått hela dagen att kännas tung?
• Vad händer med dig när något nytt och spännande fångar ditt intresse?
• Vad hjälper dig att komma tillbaka till det du egentligen hade tänkt göra?
• Kan du dela upp något som känns stort idag i en enda liten fyrkant?
• Och hur tror du att det kommer kännas när just den lilla saken är färdig?

Läs gärna vidare

Om du känner igen dig i det jag beskriver finns det mer att läsa och prova här på Malix.se.

Städa i fyrkanter handlar om mitt sätt att göra stora uppgifter mindre genom att dela upp dem i hanterbara delar.

En sak i taget – när allt blir för mycket handlar om just det där ögonblicket när många saker slåss om uppmärksamheten samtidigt.

Under Verktyg för livet samlar jag också material och reflektionsövningar som kan hjälpa till att skapa struktur, återhämtning och lite mer utrymme i vardagen.

Och vill du läsa mer om ADHD och NPF hittar du fler av mina texter här på bloggen.

Vill du följa med vidare?

På Malix.se skriver jag om ADHD, compassion, återhämtning och livet mitt i den vanliga vardagen – det som fungerar, det som skaver och det jag själv upptäcker längs vägen.

Du kan prenumerera på bloggen och få nya inlägg när de publiceras.

Och ibland skickar jag också nyhetsbrev med nya texter, reflektioner och verktyg från Malix.

Välkommen att följa med.

”Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen ligger där framme – just nu är det livet händer.”
– Carina Ikonen Nilsson