Hej och varmt välkommen, både till dig som hittat hit för första gången och till dig som redan återkommer! Jag blir lika förvånad som glad över att se läsare från hela världen – från Irland, USA och många fler platser som jag knappt vågat drömma om. Tänk att mitt lilla hörn av Sverige kan hitta hela vägen till ditt hjärta, på andra sidan jorden.
Tack, allra ödmjukast, för att du läser här hos mig. Det betyder mer än du anar.
När högarna får eget liv
Idag vill jag skriva om något helt annat än internationella läsare – nämligen de där högarna vi alla samlar på oss hemma.
Jag har en sådan hög. Den började med en skrivare. Jag och skrivaren hade redan en skakig relation, och till slut tröttnade maken på att höra mig prata med den. Han sa att han visste var det fanns nya sådana där makapärer som faktiskt fungerar.
Jag muttrade lite om att den gamla inte var så gammal, och att den varit dyr nog för att borde fungera. Men till slut åkte vi till NetOnNet och köpte en ny skrivare. Den gamla ställdes i källaren mitt på golvet. Vi skulle ju slänga den “sen”.
Kökskran i Lvl^2
Sedan hände det som alltid händer. Vi åkte ut med LVL² i våras och då gick kranen i köket sönder. Det blev ett nytt inköp, och den trasiga kranen fick flytta ner till källaren. Inte en stor hög, men en hög ändå.
Spruckna krukor
Förra året köpte vi ett nytt batteri till husbilen. Det gamla fick en plats i trädgården, för vi skulle ju ta med det till återvinningen när vi hade mer skräp. Och den där plastlådan jag odlade purjolök i – den sprack av solen och fick stå kvar. Spruckna krukor, en gammal trädgårdspall, och allt det andra fick också sin plats i högen.
När vi gick förbi såg vi högen. Den började nästan kännas levande. Maken tyckte det såg tråkigt ut när man kom på gatan och såg vår skräphög. Så vi flyttade den till andra sidan altanen, så att den inte syntes lika väl.
Från hög till lättnad
Igår hade återvinningsstationen i byn öppet. Det ösregnade. Högen blev kvar. Jag gav upp hoppet om att vi någonsin skulle ta tag i det.
Men idag hände ett mirakel. Maken sa:
“Nu tar vi tag i det här.”
Jag var inte jättepigg på det, men när han hade lusten ville inte jag vara sämre. Vi började med återvinningen: mjölkkartonger, plast, glas. Krukorna av plast åkte iväg, liksom min trasiga trädgårdsstol.
Elgiganten
Skrivaren lämnade vi in till Elgigantens återvinning, och kranen fick bo bland metallskrotet. När vi ändå var i Uddevalla passade vi på att panta sommarens burkar – två stora sopsäckar som blev 230 kronor tillbaka.
Lättnaden som följer ordning och glädje
När vi kom hem igen var det som att luften var lättare. Högen var borta. Trädgården kändes större. Och jag fick en sådan energikick att jag tog fram grästrimmern och kantklippte.
Gräset som hade vuxit runt högen klipptes bort – som om den aldrig funnits. Maken hörde mig på håll och kom ut och klippte gräset. Till och med lillfia fick feeling och frågade om hon skulle hjälpa till.
Reflektion: Varför väntar vi alltid?
Nu sitter jag här under paviljongen och skriver. Kroppen känns lättare, sinnet likaså. Och ändå undrar jag: Varför väntar vi alltid på “sen”?
För mig ser det ut så här:
Först säger jag “vi tar det sedan”
Sedan växer högen
Sedan kommer skammen och ångesten
Till slut gör vi det – och då känns det som julaftonsmorgon
Det finns en vinst i den känslan – lättnaden och energin när allt är klart. Men jag vet inte om det är värt allt gnagande innan. Kanske är det bara så här livet är ibland. Och kanske är vi fler som fungerar likadant.
Mellan raderna – Min röst
Mellan raderna handlar det här inte bara om skräp. Det handlar om att bära på saker längre än man behöver, och om den frihet som kommer när man äntligen släpper taget.
Jag skriver för att påminna mig själv – och kanske dig – om att det är i de små handlingarna som lättnaden och glädjen bor. När högen är borta, känns livet lite större.
Frågor till dig som läser
Har du också en hög som väntar på att bli omhändertagen?
Hur känns det när du äntligen gör klart något du skjutit upp länge?
Tror du lättnaden blir större just för att vi väntade för länge?
Ger igen en påminnelse om min väns Youtube och hennes filmer hon gör till små barn i utbildningssyfte.
Lev idag just nu. Igår är bland minnen av högar, och framtiden ligger där borta redan i morgon. Kanske blir det nya högar – men det avgör vad vi gör i nuet. Just nu är det vi lever i och verkar i. Det är här och nu det går att uppleva och andas i.
– Carina Ikonen Nilsson
AHA – Mellan raderna
Bakom mina ord finns ofta något mer än själva berättelsen. Det handlar om livet i sin enkelhet, om det vi bär på och om friheten som kommer när vi vågar släppa taget. Små vardagshandlingar kan skapa stora andetag av lättnad och glädje – och påminner mig om att det är här och nu livet verkligen händer.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Lämna ett svar