Söndagar är sega dagar här hemma, rx barnen sover länge och jag springer länge i morgonrocken. Jag gillar söndagar, find lata söndagar, link är bra dagar för mig.
Igår var vi på strand promenad i U- valla. Solen värmde människor såg glada och vårberusade ut när vi mötte dem på vår promenad. Havet lockade och såg riktigt inbjudande ut. Hade jag haft handduk med mig så hade årets första dopp blivit igår. Nu blev det endast lite salt vatten i ansiktet och på armarna. Det är livet, Havet alla glada ny vakna förväntansfulla vår människor som äntligen kryper ut från sina grottor för att njuta och värma upp sina frusna själar. Livet kommer tillbaka, lusten livsglädjen återvänder. Solen smeker mina sinnen, solen värmer mina tankar. Solen gör mig vacker även på insidan. Varje stråle bjuder in mig till sommaren. Varje stråle skänker mig härlighet och mjukhet. Havet speglar och svalkar min ångest, tar bort udden av vemodet, Havet ger mig lugn, det ger mig kärlek, minnen och väcker upp minnen som har gett mig glädje i mitt liv. Framför allt är havet en länk mellan mig och min underbara farmor. Vi formligen har älskat havet. Farmor är för mig havet, hon är sommaren, hon är havet. Den kärlek hon har haft till havet och solen, har hon även givit mig. Det är hon som bjudit in mig i havets stora kärlek. Hon har visat mig, havets hemligheter. Hon har visat mig hur mina sinnen, kan få ro vid havet. Farmor är hav, sommar, sol, och äggsmörgåsar med kaviar på vid havet.
Min farmor gör den godaste, vackraste picknicken man kan ha vid havet. Men jag vet inte om det är picknicken, eller självaste picknick vännen som är det, med picknicken. Den smakar inte lika gott, är inte lika härligt, utan min härliga farmor. Tyvärr så är hon gammal, hon orkar inte lika mycket längre, och det var flera år sen hon var vid havet. Men det är min dröm, att jag en sista gång innan hon lämnar oss själva, att få ta med henne till Havet. Att locka ner henne i vattnet, se henne simma, se henne komma upp. Att få se hennes ögon glittra, av det svalkade doppet. Se min farmor som blir en fisk i vattnet. Men när jag tänker efter så hade det varit så befriande, att ge min farmor det där sista doppet och tänk vad fint det hade varit att ha den sista fikan. Kaffekoppen av porslin, vilket var ett måste för min farmor. Få se henne somna in just i det ögonblicket, det hade varit härligt att få ge henne det. Hon hade kunnat tagit med sig det upp till himlen. Kommit dit och berättat för min farfar och pappa om hur underbart det varit att få somna in flytandes på vågorna, det hon älskade i livet. Så kommer jag att minnas henne sittande på en klippa njuta av vyn och se hennes drömmande blick. Minnen om hur hon kommer upp från sin simtur. Hennes skinn doftar salt och är kallt av det uppfriskande badet.
Min farmor tack för att du givit mig så mycket utan dig hade inte din son funnits och han hade inte träffat min mamma, vilket hade varit förödande. För då hade inte jag funnits, mina minnen och mitt liv hade inte varit levt. Jag är så tacksam över att jag fått förmånen att leva och att jag lever och har levt det liv jag har. Ingen hade kunnat göra det bättre än jag…..
Lev nu i morgon kan du leva om nu men i morgons nu