Vardag i bruset handlar för mig om att försöka höra sina egna tankar i en värld full av ljud, bilder och sanningar som drar åt olika håll. Den här texten kommer ur kaffet, morgonen och behovet av stillhet.
För mig är vardag i bruset inte något dramatiskt, utan just detta – att sitta här och försöka höra sig själv.
Read this post in English ->Life in the Noise
Ännu en dag sitter jag här och dricker mitt kaffe.
Farmors lampa är tänd, som vanligt, och det är bara jag som är vaken.
Jag vaknar tidigare och tidigare nu. Det beror förstås på när jag går och lägger mig – och på kvällarna är jag trött. Det finns inget mysigare än att låta kvällen bli till, att inte kämpa emot tröttheten, utan gå och lägga sig. Det gör jag ofta runt åtta.
Visst, jag ligger där och scrollar på mobilen en stund.
Men ganska ofta kommer jag på mig själv med att jag egentligen bara scrollar för att slippa se.
En rätt meningslös sysselsättning, om det bara är en vana.
Eller kanske meningslös i det stora hela.
Samtidigt är det nog så för många av oss.
Förr låg vi och läste en bok.
Nu ligger vi och scrollar.
Och ändå är det inte samma sak.
Boken kunde vara påhittad – det visste vi.
Det vi ser på mobilen kan vara någons verklighet, men ändå bara deras verklighet.
Eller något som sprungit ur deras tankar.
Konspirationer odlas där ute i den vida världen.
I en bok är det en människas ord, födda ur en tanke som blev en historia.
På webben är det miljoners tankar, liv, röster – och alla vill på något sätt bli hörda.
Vissa ord är informativa.
Andra är skrivna för uppmärksamhet.
Precis som livet alltid har varit.
Men idag finns det så många sanningar – och vissa av dem är inte sanna alls.
Och så har vi AI.
Som kan göra det omöjliga möjligt i film och bild.
Det har blivit svårare att veta om det vi ser är sant,
eller om det är tekniken som har gjort det omöjliga möjligt.
Vardag i bruset – här är bloggen mitt i världen
Och mitt i allt detta sitter jag här.
I bruset av ord, bilder, ljud och sanningar som drar åt olika håll.
Jag skriver inte för att reda ut vad som är sant.
Jag skriver för att få syn på mig själv.
Min blogg är ingen plats för svar.
Den är en plats för tankar som kommer ur vardagen – ur kaffekoppen, morgonljuset, tröttheten på kvällen och den där känslan av att världen ibland är för mycket.
Kanske är det just därför jag skriver.
För att det någonstans måste få vara tyst nog att känna efter.
Torsdagens rörelse – vad siffrorna viskar
Vardag i bruset – en stilla motrörelse
Det är torsdag.
Och siffrorna finns där, som små spår av rörelse.
Den senaste veckan har bloggen haft runt 600 visningar.
Inte i ett rus, utan utspritt över dagar, texter och ämnen.
Det som lästs mest handlar om:
- vardag med ADHD och närvaro
- trygga cirklar och hur vi försöker skapa ordning och trygghet i livet
- kroppen, smärta och samarbete
- morgonritualer och det som bär, snarare än botar
Det säger mig något.
Att det inte är de stora svaren som drar.
Utan texterna som stannar i vardagen.
I det som känns igen.
Läsare finns här i Sverige, men också i USA, Irland och på platser jag aldrig varit på.
Ord skrivna vid ett köksbord letar sig längre än jag kan förstå.
Och kanske är det just det statistiken visar mig den här veckan:
att det finns fler som söker efter det långsamma,
det mänskliga,
det som inte skriker.
Jag ser siffrorna.
Men jag ser också mellan dem.
Att någon stannade upp en stund.
Mitt i sitt eget brus.
Reflektion
Jag tror inte att allt måste vara sant för att vara betydelsefullt.
Men det behöver vara ärligt känt.
Och just nu räcker det att sitta här.
Med kaffet.
Med lampan.
Med orden som får vara långsamma.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
AHA – mellan raderna
Det här är en text om motstånd.
Inte högljutt, inte argt.
Utan ett stilla val:
Att välja närvaro i stället för brus.
Att skriva för att känna – inte för att övertyga.
Att låta det lilla få plats i en värld som skriker.
Frågor till dig som läser
- Var hittar du stillheten, när världen blir för mycket?
- Vad gör du för att slippa känna – och vad händer när du vågar stanna?
- Finns det något litet i din vardag som hjälper dig att landa?
Vill du stötta det här skrivandet?
Om du vill bidra till att bloggen kan fortsätta vara en plats för långsamhet, närvaro och vardagliga reflektioner, finns möjlighet att stötta via PayPal:
👉 https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
Följ med vidare
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
Prenumerera gärna här:
Lämna ett svar