Det där är väl inte att cykla?

Då var det morgon igen då. Kaffet står självklart här bredvid och jag sitter för mig själv och låter tankarna vandra runt. Och idag verkar tankarna vilja handla om min elcykel.

🇸🇪 Svenska – du är här
🇬🇧 English – read this post in English That’s Not Really Cycling, Is It?

Här bor de, på skärmen framför mig.

Och det som tar mest plats just nu är egentligen att allt är bra. Det är lugnt och mjukt. Varmt och gott här inne i husbilen.

Igår gjorde vi ett långpass på våra elcyklar. Nästan fem mil.

Det är inte illa för att vara mig.

Det är till och med riktigt bra.

Det där med min elcykel

Jag har insett att jag är ganska mycket av en motståndare till nymodigheter ibland. Eller jag vet inte riktigt vad jag ska kalla mig.

Men elcyklar har jag i alla fall haft ett motstånd mot.

Ett ganska stort motstånd faktiskt.

Vår äldsta hemmavarande son köpte elcykel för väldigt länge sedan, men det förändrade inte min uppfattning.

Det där är väl inte att cykla?

Man använder väl inte kroppen?

Det är ju fusk.

Ja, jag har haft en hel del tankar om människor som åker runt på elcyklar.

Fast där har vi första felet.

Man åker inte runt på en elcykel.

Man cyklar faktiskt.

Men får kroppen någon träning?

Det var nästa sak jag hade bestämt mig för.

Kroppen får ju ingen träning.

Nej, kanske inte på exakt samma sätt som på en vanlig cykel. Jag behöver inte lägga all min kraft på att ta mig uppför den där backen. Motorn hjälper mig.

Men jag trampar.

Jag rör på mig.

Och framför allt: jag gör det.

För den träning som inte blir av är faktiskt ingen träning alls.

Där någonstans förändrades mitt sätt att tänka.

En elcykel kan hjälpa mig att få till rörelsen utan att varje backe behöver bli ett projekt. Jag kan välja hur mycket hjälp jag vill ha och fortsätta cykla.

Och tydligen kan jag fortsätta ganska länge.

Nästan fem mil igår.

Verkligheten vann över min åsikt

För hur ofta cyklade jag egentligen innan?

I år hade jag varit ute med min vanliga cykel en enda gång. Det var när maken köpte en elsparkcykel och vi gav oss ut tillsammans.

En gång.

Hur ofta har jag cyklat sedan jag köpte elcykeln?

Nästan varje dag.

Och när jag ger mig ut blir det ofta minst en mil.

Jag cyklar dessutom många gånger helt utan något särskilt mål.

Jag cyklar inte för att jag måste någonstans.

Jag cyklar för att jag kan.

Och kanske är det just där min gamla tanke om elcykeln faller.

Jag kan fundera hur mycket jag vill på vilken sorts cykling som är ”riktig”. Jag kan jämföra motor, benkraft, ansträngning och vad som egentligen borde räknas.

Men resultatet är ganska svårt att argumentera emot.

Den vanliga cykeln stod stilla.

Elcykeln fick mig att börja cykla.

Kanske är det inte alltid den tuffaste vägen som är den bästa.

Ibland kanske det bästa hjälpmedlet helt enkelt är det som gör att vi faktiskt kommer iväg.

Och här har ni mig i ett nötskal.

Jag hade bestämt mig innan jag ens hade provat.

Det finns kanske en sida jag inte ser

Vi ser den upplysta delen av månen, men vi vet att resten också finns där.

Kanske är det lite så med våra tankar också.

Jag såg en sida av elcykeln och hade redan bestämt mig för hur hela bilden såg ut. Det var fusk. Det var inte riktig cykling. Det gav ingen riktig träning.

Sedan provade jag själv.

Och plötsligt blev en annan sida synlig.

Det får mig att undra hur många gånger jag gör så även med andra saker. Hur ofta ser jag bara den del som bekräftar det jag redan tror – och glömmer att det kan finnas mer som jag ännu inte har upptäckt?

Kanske handlar nyfikenhet ibland just om det.

Att våga tänka att det finns mer än det jag ser just nu.

Det får mig faktiskt att fundera på hur många andra saker jag kan ha missat genom åren. Hur många gånger har jag sagt nej för att jag redan haft en färdig tanke om hur något är?

Det är lite märkligt, för jag brukar inte se mig själv som särskilt rädd för nya saker. Snarare tvärtom.

När det gäller hushållsmaskiner behöver ingen be mig två gånger.

Jag vet inte ens längre när jag köpte min första robotdammsugare. Det var i alla fall på den tiden när robotdammsugare knappt kunde dammsuga. Ändå skulle jag ha en.

Köksmaskiner ska vi nästan inte börja prata om. Det finns nog inte många jag inte har haft eller åtminstone velat prova.

Datorer? Många.

Telefoner? Ännu fler.

Där är jag gärna först på bollen.

Så hur kunde just elcykeln hamna i ett helt annat fack?

Kanske för att den inte bara handlade om teknik. Kanske hade jag redan bestämt mig för vad riktig cykling var. Man skulle trampa själv. Man skulle bli trött. Backarna skulle kännas i benen. Annars var det på något sätt fusk.

Och där satt jag alltså med en regel som jag själv hade hittat på.

Det är nästan lite komiskt.

För nu är det just elcykeln som får mig att cykla.

Kanske är det också det jag tycker mest om med den här upptäckten. Inte bara att jag hittat ett sätt att röra på mig som jag tycker om, utan att jag blivit påmind om att mina egna tankar inte alltid behöver vara sanningen.

Jag kan faktiskt ha fel.

Jag kan prova.

Jag kan ändra mig.

Och någonstans där har en lite mer nyfiken version av mig själv fått plats.

Det tänker jag försöka komma ihåg nästa gång jag hör mig själv säga:

Det där är inget för mig.

För frågan kanske borde vara:

Har jag faktiskt provat?

Mellan raderna – Elcykeln blev ett ganska tydligt bevis på det

Det här blev visst inte bara ett inlägg om en elcykel.

För någonstans mellan milen, backarna och alla mina gamla tankar om vad som är ”riktig” cykling upptäckte jag något om mig själv.

Jag kan vara väldigt nyfiken på vissa saker och samtidigt ha bestämt mig helt om andra – utan att ens ha provat.

Det är kanske det jag tar med mig från det här.

Att vara lite mer nyfiken innan jag säger nej.

Inte för att jag måste tycka om allt eller prova precis allting. Utan för att mina första tankar om något faktiskt kan vara fel.

Elcykeln blev ett ganska tydligt bevis på det.

Den vanliga cykeln stod mest stilla.

Elcykeln får mig att cykla.

Och igår blev det nästan fem mil.

Några frågor till dig

Har du någon gång varit helt säker på att något inte var för dig – och sedan ändrat dig när du väl provade?

Finns det något du fortfarande säger nej till mest för att du redan har bestämt dig för vad du tycker om det?

Och finns det något hjälpmedel, en ny vana eller kanske någon ny teknik som faktiskt har fått dig att göra mer av något du mår bra av?

Läs gärna vidare

Är elcykling en hobby? – om hur cyklingen började ta mer plats i min vardag.

Att rasta cyklarna – och fortsätta lite till – om att komma ut, börja trampa och upptäcka att turen gärna får fortsätta.

Tre mil, kalla händer och en älg på vägen hem – en av turerna som blev längre än jag först hade tänkt mig.

Vill du följa Malix.se?

Här skriver jag om vardagen, ADHD, reflektioner, livet och sådant jag upptäcker längs vägen – ibland också från cykelsadeln.

Du kan prenumerera på Malix.se och få nya inlägg när de publiceras.

🌿 Lev idag, just nu. Igår är historia och morgondagen vet vi ingenting om.