Ny dag nya möjligheter, samtidigt som jag känner hur vi fick ett slag i ansiktet igår. Jag kastades tillbaka till historian. Nu pratar jag ADHD.
När man ska bli militär, får man inte bli det, om man som liten har fått diagnosen ADHD. Detta till trotts att man är grym på, att vända o-tillgångarna till tillgångar. Fast man har högsta betyg, i skolan. Sköter jobb exemplariskt och gör allt det som förväntas av mig. Lyckas man med testerna på högsta nivå, 8% från högsta.
Har du ADHD, då blir du utesluten. Nu är det militären, försvarsmakten som är den största förloraren, i detta! Inte han som sökte, inte han som sett framemot det. Han tog det med en klackspark. Sa va bra, då kan jag fokusera framåt igen. Nu kör vi. Men jag blev ledsen över alla dom där tonåringarna, som haft det lite trassligt i småskolan och jobbat sig fram till ung vuxenhet. Jag förstår att dom kanske behöver göra mera tester, men inte ska man behöva göra och bekosta allt det själv. Är man grym vid intagningen, då borde, ska måste, intagningen se till att ta vara på de tillgångar som finns i den individen, dom är framför dom. På min tid då när mina kamrater var tvungna att göra värnplikten, då fanns inte ens ordet ADHD. Då var alla runt 18 års ålder skyldiga att göra värnplikt. ADHD när den är som bäst, då är det en tillgång. När man använder sina förmågor som glimmar, det är då det sker underverk. Men det bortser försvarsmakten ifrån. Dom utesluter människor, som skulle kunna göra storverk. Fast det är klart, försvarsmakten kanske inte behöver göra storverk. Nej jag blev ledsen, ledsen över situationen. Ledsen över alla dom unga vuxna, som kommer att bli uteslutna. Så synd om de som sett framemot att få vara en del i att försvara vårt land. Nåja, det kanske bara är att säga okej, det gick inte. Nu fokuserar jag på framtiden, det jag satt som mål. Klokt är det, det är så klokt att jag känner stolthet, över ställningstagandet. Fokusera på framtiden. Sätts ett hinder upp, ja då gör vi på ett annat sätt men, går framåt.
När jag söker på Polisyrket så har även där individer med ADHD varit uteslutna.
Där ska det till en prövning av plikt och prövningsverket för människor med ADHD. Självklart är det bra att man provar och utreder lite extra. Men dessa instanser, borde se till att göra prövningarna själva och inte låta individen göra dom him self. Det behöver visas ett intresse, av instansen. Dom behöver säga vi ser dig, du är intressant för oss och vi har möjligheter vill gå vidare med dig, men vi måste göra en del uppföljningar. Du ska inte bli visad på porten och höra att vi är inte intresserad du har ADHD. Se till att få bort stämpeln, så kan vi kanske vara intresserade. Nej nog om detta, Det gäller att fokusera på framtiden, hoppa över hindret och gå vidare. En klok ung man sa det. Jag ska ta det till mig. Det ska bli mitt mantra. Idag blir det äntligen röntgen av min rygg. Sjukgymnasten ringde här i veckan och frågade hur jag mår och hur livet fungerar just nu. Just då kände jag mig bättre och var glad över bättrandet. Men efter några timmar så slog värken till igen och har suttit i några dagar, trotts mediciner. Men jag står upp och jag klarar att gå. I veckan kommer även mitt skrivbord, som gör att jag kan stå upp och skriva. Tror att det dyker upp till i morgon.
Så sant och så sant för dagen idag, Ibland tror vi att vi hittat kartan och väljer en väg. Men situationen visar på att det var inte helt rätt väg att gå. Det är då man fokuserar på framtiden och börjar om där avstickaren var.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Historian behöver inte upprepa sig utan vara en del av kartan, en del av det som man inte behöver längre.