honung och guld sömnsvårigheter
Sömnproblem är något jag nästan blivit bra på att leva med. Fast egentligen vet jag inte om det handlar om att sova dåligt. Det handlar nog mer om att hjärnan inte vill sluta arbeta.
När jag lägger mig börjar idéerna komma.
Jag funderar på virkning, teckning och texter som vill bli skrivna. I natt började det med en röst som sa:
– Nu finns det inga ursäkter.
– Jo, men en liten finns det väl ändå, svarade jag mig själv.
– Nej. Inte ens en liten. Sätt fart. Börja skriva.
Ursäkterna handlar nästan alltid om skrivandet. Om den där oviljan som egentligen inte är ovilja, utan osäkerhet.
”Jag har ju dyslexi.”
”Jag har väl inget viktigt att säga.”
De tankarna flyttar gärna in när självkänslan svajar.
Sömnproblem eller självkänsla?
Här behövs inga snabba lösningar.
Inte något jag kan köpa på ICA och inte heller bekräftelse från andra människor.
Det jag behöver är att hitta tillbaka till den där lilla gnistan inom mig. Den som faktiskt vet att jag kan skriva.
Jag vet ju att det redan finns ett råmanus. Det behöver bara fyllas med fler ord. Mina ord.
ADHD-hjärnan på natten
Nu ser jag hur fort jag kom bort från ämnet sömnproblem och började skriva om skrivandet.
ADHD, säger jag.
Morgondamp, brukar jag också kalla det.
Tankarna hoppar mellan ämnen utan att fråga om lov. Det blir loopar som aldrig riktigt tar slut.
Tanken från början var att skriva om hur jag tillbringar sömnlösa nätter.
Istället blev det ett inlägg om tankar.
Kanske är det precis så min hjärna fungerar.
En sömnlös natt
Natten bestod av tankar.
Jag gick upp och drack vatten.
La mig igen.
Tittade på Facebook.
Spelade ett spel.
Började rita i huvudet.
Till slut gick jag upp, hämtade ritblocket och pennorna och började teckna en stund.
Sedan kom tröttheten smygande.
Precis innan jag somnade dök en sista tanke upp.
Honung.
Hur mycket honung finns det egentligen kvar av burken jag köpte i söndags?
Sedan kom nästa tanke.
Jag måste komma ihåg att beställa en ny burk av Linda.
Honung med lite bivax i.
Och någonstans där, bland tankarna om bin, honung och bivax, somnade jag.
Med ett litet leende.
För kanske sitter jag nästa år med min egen honung och mitt eget bivax.
Mellan raderna
Kanske är sömnproblem inte alltid ett tecken på att något är fel.
Ibland är det bara en hjärna som fortfarande är nyfiken på livet.
En hjärna som fortfarande vill skapa.
Och kanske är det just därför jag till slut somnar.
När tankarna fått säga sitt.
Honung och guld sjunger Gessle.
Jag nynnar med.
Lev idag, just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Carina Ikonen Nilsson
Lämna ett svar