Vi har kommit hem efter två fina dagar i Vimmerby. Då är vi hemma igen och jag har precis vaknat…
Alfred sover här hos oss hela veckan, och jag tror att han behöver sova lite extra efter de senaste dagarnas äventyr. Vi kom hem sent i går kväll.
Det blev två riktigt fina dagar tillsammans i Vimmerby och på Astrid Lindgrens Värld. Stunderna vid stugan som Felix och familjen hade hyrt var minst lika trevliga som besöket i parken. Vi grillade, spelade kubb och satt bara tillsammans. Det var enkelt, lugnt och precis sådana stunder som blir till fina minnen.
Två dagar i Vimmerby med familjen
På Astrid Lindgrens Värld hade barnen roligt från början till slut. Hugo är en härlig liten pojke med massor av energi. Han orkade hela dagen utan problem, men när det var dags att åka hem blev han ledsen. Han hade själv valt att köpa Emils bysse, men när han såg att Alfred hade köpt en pilbåge önskade han att han också hade valt en sådan.
Alfreds mamma fick ont i hjärtat när hon såg hans tårar och gick tillbaka för att köpa en likadan pilbåge till Hugo. Då kom leendet tillbaka igen.
När vi skulle åka hem frågade Alfred om Emilia kunde få sova över i husbilen. Det gick inte den här gången eftersom Hugo då hade blivit ledsen. Kanske får vi i stället planera en husbilstur där både Hugo och Emilia får följa med. Emilia berättade flera gånger hur roligt och mysigt hon tyckte att det var att sova i husbilen.
Barn som växer och utvecklas
Jag upplevde att Emilia hade vuxit sedan sist vi sågs. Hon är inte längre riktigt den lilla flickan, utan börjar närma sig preteen-åldern. Samtidigt fanns den där lilla Emilia fortfarande kvar – den jag en gång lärde känna. Det var fint att se hur hon har utvecklats.
Jag kan inte det språket
Hugo har också blivit ett större barn. Han har fortfarande massor av energi, men också många kloka tankar och funderingar. I går satt vi tillsammans och läste en tidning. Han såg den svenska, den tyska och den engelska flaggan. Jag berättade vilka länder flaggorna tillhörde och sa sedan att jag trodde att vi skulle läsa texten på svenska. Då tittade han på mig och sa:
– Men farmor, jag kan inte det språket.
Jag fick förklara att svenska faktiskt är det språk han pratar varje dag, eftersom vi bor i Sverige. Då log han och förstod att det nog inte skulle bli så svårt ändå. Det blev ett sådant där litet ögonblick som fick mig att le.
När vi kom tillbaka till husbilen värmde vi maten som blivit över från dagen innan och stekte potatis till. Först hade vi nästan bestämt oss för att köra till en camping och stanna över natten, men sedan ändrade vi oss. I stället styrde vi hemåt.
Hemma från Astrid Lindgrens värld
Strax före midnatt stod husbilen åter på sin plats hemma på parkeringen. Alfred kröp ner i sin säng, och ungefär en halvtimme senare sov jag också.
I dag känns det skönt att vara hemma igen. Trött, men med hjärtat fullt av fina minnen. Det blev två dagar fyllda av skratt, lek, samtal och gemenskap – sådana dagar som påminner mig om hur värdefull tiden tillsammans med familjen är.
I dag är det en ny dag. Alfred sover fortfarande, och det ser ut att bli riktigt varmt. Jag tror att det får bli en dag vid sjön där vi bara får vara tillsammans och landa efter de senaste dagarnas upplevelser.
I morgon kommer den nya tvättmaskinen. När den väl är på plats tänker jag att vi packar in i husbilen igen och ger oss iväg på en liten semester tillsammans med Alfred och lillkillen.
Det är så fint att se hur snäll lillkillen är mot Alfred. De har verkligen roligt tillsammans. De skrattar, leker och hittar på saker hela tiden. Sådant värmer hjärtat och påminner mig om hur viktiga de där enkla sommardagarna är – dagar som kanske inte ser märkvärdiga ut, men som ofta blir de minnen vi bär med oss längst.
Det är också fint att se Alfred och lillkillen tillsammans. Trots att det skiljer flera år mellan dem har de alltid hittat varandra. Alfred har precis gått ut ettan, medan lillkillen precis har lämnat mellanstadiet bakom sig. Ändå verkar åldersskillnaden inte spela någon roll.
Lillkillen har alltid varit så snäll mot Alfred. Han har ett lugn och en omtanke om honom, och de hittar alltid något att göra tillsammans. Alfred ser upp till honom, och det märks att de trivs i varandras sällskap. Det är fint att se att vänskap och gemenskap inte alltid handlar om att vara jämngamla. Ibland hittar två människor bara varandra, oavsett hur många år som skiljer dem åt.
🌿 Mellan raderna-Två dagar i Vimmerby
Två dagar går fort. Barn växer, relationer förändras och livet fortsätter framåt, ofta utan att vi hinner tänka på det. Kanske är det därför de enkla stunderna blir så värdefulla. Ett parti kubb, ett skratt, en middag vid stugan eller ett samtal om språk och flaggor. Det är sällan de stora händelserna jag bär med mig längst, utan de små ögonblicken där vi bara fick vara tillsammans.
💙 Reflektion-Två dagar i Vimmerby
Jag vet inte hur de andra upplevde de här två dagarna. Kanske var de bara två vanliga sommardagar för någon annan. För mig blev de betydelsefulla.
Jag fick se barnbarnen växa lite till, skratta tillsammans med familjen och skapa nya minnen. Det är sådana dagar jag vill spara i min egen minnesbank – inte för att de var perfekta, utan för att de fyllde hjärtat med värme.
Livet består till stor del av vanliga dagar. Kanske är det just därför de är värda att stanna upp i, innan de blir till minnen.
Bilderna får vänta-Två dagar i Vimmerby
Jag kom på att jag inte tog ett enda kort under de här två dagarna. Inte ett enda.
Kanske beror det på att jag var så upptagen med att vara där, mitt i allt som hände. Att lyssna på barnen, skratta tillsammans och bara vara en del av stunden.
Sedan är jag ju gift med en fotograf som nästan alltid har kameran runt halsen. Han har dokumenterat dagarna betydligt bättre än jag gjort. Så bilderna kommer att få komma in i inlägget lite senare, när jag fått dem av honom.
Den här gången blev mina minnen inte sparade i mobilen. De sparades någon annanstans.
Jag är gift med en fotograf som nästan alltid har kameran runt halsen. Hans stora intresse är att fotografera travhästar, men på fotosidan finns också naturbilder och glimtar från våra resor. Välkommen att besöka Tommys fotosida på Facebook. 📸
💬 Frågor till dig som läser
Har du något sommarlovsminne från din egen barndom som fortfarande får dig att le?
Finns det någon liten stund med familjen eller vännerna som du fortfarande bär med dig, trots att den kanske verkade helt vanlig just då?
Vad är det som gör att ett minne stannar kvar hos dig?
🔗 Länkar jag hade lagt in
- 🚐 Astrid Lindgrens Värld med barnbarnen utforska bloggen
- 🚐 Motorhome Adventures / Husbilsliv
- 🌿 Hitta tillbaka till dig själv – kurs i närvaro och hållbarhet
🌿 Vill du arbeta vidare med dina egna minnen och reflektioner?
På sidan Lev ditt liv – hur svårt kan det vara? finns arbetsmaterial med reflektionsfrågor och övningar som hjälper dig att stanna upp och bli mer närvarande i vardagen.
📘 Arbetsmaterial från 59 kr
📦 Paketpris 99 kr via PayPal.
📩 Prenumerera på bloggen
Vill du följa mina vardagstankar, husbilsresor, familjeliv och reflektioner?
Prenumerera gärna så får du ett mejl när nästa inlägg publiceras.
Lev idag, just nu.
Igår är historia och morgondagen vet vi ingenting om.
Det är här och nu livet finns. 🌿Home Again After Two Wonderful Days in Vimmerby
We are back home again, and I have just woken up. Alfred is staying with us for the whole week, and I think he needs a little extra sleep after the adventures of the past few days. We arrived home late last night.
We spent two wonderful days together in Vimmerby and at Astrid Lindgren’s World. The time at the cottage that Felix and his family had rented was just as enjoyable as our visit to the park. We grilled dinner, played kubb, and simply enjoyed being together. Sometimes the simplest moments become the most precious memories.
Astrid Lindgren’s World with the Family
The children had a wonderful time at Astrid Lindgren’s World from morning until evening. Hugo is a delightful little boy with endless energy. He happily kept going all day, but when it was time to leave, he became upset. He had chosen to buy Emil’s wooden rifle, but when he saw that Alfred had bought a bow and arrows, he wished he had chosen the same.
Alfred’s mother couldn’t bear to see his tears, so she went back and bought him a bow and arrows as well. His smile quickly returned.
Before we left, Alfred asked if Emilia could spend the night in our motorhome. Unfortunately, that wasn’t possible because Hugo would have been disappointed. Perhaps next time we can take both Hugo and Emilia on a motorhome trip together. Emilia told us several times how much she enjoyed sleeping in the motorhome.
Children Grow So Quickly
I noticed how much Emilia has grown since we last met. She is no longer quite the little girl she once was but is beginning to enter her preteen years. At the same time, I could still see the little Emilia I first got to know. It was wonderful to see how she has developed.
”I Don’t Speak That Language”
Hugo has grown as well. He is still full of energy but also full of thoughtful questions. Yesterday we looked through a newspaper together. He pointed at the Swedish, German and English flags. I explained which countries they belonged to and then said that I thought we would read the Swedish text.
He looked at me and said,
”Grandma, I don’t speak that language.”
I smiled and explained that Swedish is actually the language he speaks every day because we live in Sweden. Then he smiled too and realized that maybe it wouldn’t be so difficult after all. It was one of those small moments that stay with you.
When we returned to the motorhome, we reheated the leftovers from the day before and fried some potatoes to go with them. At first, we had almost decided to spend another night at a campsite, but in the end we changed our minds and drove all the way home.
Home Again
Just before midnight, the motorhome was back in its usual place. Alfred climbed into bed, and about half an hour later I was asleep too.
Today is a new day. Alfred is still sleeping, and it looks like it will be a warm summer day. I think we’ll spend it by the lake, simply enjoying being together and letting the memories settle.
Tomorrow our new washing machine will arrive. Once it has been installed, we are already planning another little motorhome adventure with Alfred and the young boy who lives with us.
It is heartwarming to see how kind he has always been to Alfred. Even though Alfred has just finished first grade and the older boy has just finished middle school, they have always found each other. They laugh, play, and enjoy spending time together. Their friendship reminds me that age differences are not always important. Sometimes people simply connect.
Between the Lines
Two days pass quickly. Children grow, relationships change, and life moves forward before we even notice. Perhaps that is why the simple moments become so valuable. A game of kubb, a shared meal, a conversation about languages and flags, or simply sitting together. Those are the memories I carry with me the longest.
Reflection
I don’t know how the others experienced these two days. Perhaps, for them, they were simply ordinary summer days. For me, they became something much more.
I watched my grandchildren grow a little more, laughed together with my family, and filled my memory bank with new moments. Not because everything was perfect, but because those moments filled my heart with warmth.
Life is made up mostly of ordinary days. Perhaps that is exactly why they are worth noticing before they become memories.
The Photos Can Wait
I suddenly realized that I didn’t take a single photo during these two days.
Perhaps it was because I was too busy being present—listening to the children, laughing together, and simply enjoying the moment.
Besides, I’m married to a photographer who almost always has a camera around his neck, so he documented the days much better than I did. I’ll add the photos later when he shares them with me.
This time, my memories were not stored in my phone. They were stored somewhere much more important.
Questions for You
Do you have a summer holiday memory from your childhood that still makes you smile?
Is there a simple family moment that has stayed with you through the years?
What makes a memory stay in your heart?
Live today, right now. Yesterday is history, and we know nothing about tomorrow. Life happens here and now. 🌿
Lämna ett svar