Sedan flera år tillbaka skriver jag ner mina drömmar i en drömdagbok. Sedan flera år tillbaka har jag valt att skriva drömdagbok.
🇬🇧 Dream Journal – What Can Our Dreams Teach Us About Ourselves?
Att skriva drömdagbok har blivit ett sätt för mig att stanna upp, reflektera och förstå sådant som jag ännu inte hunnit sätta ord på när jag är vaken.
Inte för att jag tror att varje dröm har ett färdigt svar eller kan förutsäga framtiden. Utan för att de ibland hjälper mig att förstå sådant som jag ännu inte hunnit sätta ord på när jag är vaken.
När jag läser en enskild dröm kan den verka märklig eller svår att förstå. Men när jag läser många drömmar tillsammans börjar jag se mönster. Samma teman återkommer, fast i olika berättelser.
För mig har att skriva drömdagbok blivit ett sätt att arbeta med mig själv. Inte för att hitta rätt eller fel, utan för att ställa frågor.
Vad väckte starkast känslor?
Vad dröjde sig kvar när jag vaknade?
Finns det något i mitt vakna liv som drömmen kanske speglar?
Jag tror inte att drömmar berättar vad som ska hända.
Men jag tror att de ibland berättar något om det som redan pågår inom oss.
Och kanske är det därför de är värda att lyssna på.
Bultande hjärta
I natt vaknade jag med hjärtat bultande.
Jag hade drömt att jag befann mig på en kall plats med stengolv. Där låg människor tätt intill varandra. Först trodde jag att de var döda, men sedan förstod jag att de levde. De rörde sig bara inte. Ansiktena var vita, nästan som målade dödsmasker.
Runt omkring satt svartklädda människor helt stilla.
Jag visste att jag måste därifrån.
Sedan kom en av de svartklädda mot mig med en spruta. Jag försökte skydda mig med händerna. Då sa personen något som fortfarande ekar inom mig:
”Jag visste redan hur du skulle försvara dig. Därför har jag en annan spruta.”
Precis då vaknade jag.
När jag började skriva drömdagbok
undrade jag om mina drömmar skulle förändras över tid.
När jag först tänkte på drömmen trodde jag att den handlade om rädsla för döden.
Men ju mer jag kände efter, desto tydligare blev det att det inte var det som skrämde mig mest.
Det som skrämde mig var tanken på att bli som människorna på golvet.
Levande – men utan liv.
Att finnas, men inte riktigt leva.
Det fick mig att fundera över hur lätt det är att fastna i vardagen. Att göra allt det som förväntas av oss, men tappa kontakten med oss själva. Att fortsätta gå till jobbet, laga mat, svara på mejl och sköta allt omkring oss, men glömma bort det som får oss att känna att vi faktiskt lever.
Jag rekommenderar inte att tolka drömmar med färdiga svar, men att skriva drömdagbok har hjälpt mig att upptäcka mönster.
Stå helt själv….
I drömmen försökte jag också väcka Tommy. Han sov djupt och gick inte att väcka. Jag kände både panik och ilska över att behöva kämpa ensam.
Kanske handlade inte den delen om Tommy.
Kanske handlade den om den stund i livet då vi inser att vissa strider måste vi själva ta oss igenom. Andra kan finnas bredvid oss, men de kan inte alltid göra kampen åt oss.
När jag läser min egen drömdagbok ser jag att samma tema återkommer gång på gång.
Jag flyr.
Jag skyddar.
Jag kämpar.
Jag ger inte upp.
Och kanske är det just det jag ska ta med mig från den här drömmen.
Inte att världen är farlig.
Inte att något hemskt ska hända.
Utan att den del av mig som vill leva fortfarande vägrar ge upp.
Kanske är det därför jag vaknade precis innan jag blev en av dem som låg på golvet.
Varför jag började skriva drömdagbok
Ibland är våra mardrömmar inte ett tecken på att något hemskt väntar.
Kanske är de i stället en påminnelse om att inte glömma bort att leva.
Att fortsätta känna.
Att fortsätta välja det som ger liv.
För det finns en stor skillnad mellan att överleva och att verkligen leva.
Jag är inte rädd för att dö.
Jag vill bara hinna klart att leva.
Och kanske blir man aldrig helt klar.
Kanske handlar livet inte om att komma fram, utan om att fortsätta ta steg.
Att fortsätta ge.
Att fortsätta älska.
Att fortsätta ställa de där fyrkanterna till rätta, en efter en.
Varje steg kanske inte gör mig färdig.
Men varje steg gör mitt liv lite mer helt.
Jag hoppas att den dag mitt liv tar slut ska människorna omkring mig inte bära på skuld eller frågor om allt som aldrig blev sagt.
Jag hoppas att de ska känna att vi hann.
Att vi bad om förlåtelse när vi behövde.
Att vi sa att vi älskade varandra.
Att vi gjorde vårt bästa.
Att livet får fortsätta, även utan mig.
Inte därför att jag är oviktig.
Utan därför att kärlek aldrig har handlat om att hålla fast. Den handlar om att ge vidare.
Och kanske är det just det som är att leva klart.
Vad säger forskningen?
När jag började skriva ner mina drömmar undrade jag förstås om det fanns forskning om drömmar.
Det gör det.
Däremot finns det ingen forskning som visar att en viss symbol alltid betyder samma sak. Att drömma om vatten, hus eller sprutor har därför ingen universell betydelse.
Modern forskning visar däremot att drömmar ofta innehåller våra känslor, minnen och erfarenheter. Under REM-sömnen bearbetar hjärnan dagens intryck och sådant som ännu inte riktigt fått sin plats.
Det gör att drömmar kan bli intressanta att reflektera över – inte därför att de berättar framtiden, utan därför att de ibland säger något om hur vi har det just nu.
📖 Så arbetar jag med mina drömmar
I min drömdagbok försöker jag inte tolka en enskild dröm. Jag är mer nyfiken på vad som händer över tid.
När jag läser tillbaka efter några månader börjar jag upptäcka mönster. Samma teman återkommer, men berättelserna förändras. Ibland ser jag att en känsla blivit svagare. Ibland har något nytt vuxit fram.
Jag skriver ner drömmen så snart jag vaknar.
Sedan försöker jag beskriva känslorna.
Vad var det egentligen som gjorde mig rädd, ledsen eller glad?
Finns det något i mitt vakna liv som väcker samma känsla?
Efter en tid läser jag tillbaka.
Har drömmarna förändrats?
Har jag förändrats?
Finns samma symboler kvar eller har de fått en annan betydelse?
För mig har barnet varit en återkommande symbol. Rum, dörrar och gränser likaså. Den här gången blev det i stället tydligt att vissa delar av livet behöver jag själv ta mig igenom.
Jag vet inte om det är drömmarna som förändrar mig.
Men jag tror att de hjälper mig att se den utveckling som redan pågår.
Därför har drömdagboken blivit en del av mitt sätt att lära känna mig själv – inte genom att leta efter färdiga svar, utan genom att våga ställa fler frågor.
Jag vet inte om det är drömmarna som förändrar mig. Men jag tror att de hjälper mig att se den utveckling som redan pågår.
Kanske är det därför jag fortsätter att skriva ner dem. Inte för att hitta facit, utan för att fortsätta lära känna mig själv.
🌿Drömdagbok -Reflektion
Den här texten handlar egentligen inte bara om drömmar.
Den handlar om hur vi människor försöker förstå oss själva.
Ibland gör vi det genom samtal.
Ibland genom naturen.
Ibland genom att skriva.
Och ibland genom en dröm som stannar kvar långt efter att vi vaknat.
Vi behöver inte alltid hitta ett svar.
Ibland räcker det att vi vågar ställa en ny fråga.
Kanske är det där utvecklingen börjar.
🌿Mellan raderna -Drömdagbok
Vi människor har en märklig förmåga.
Vi kan leva ett helt liv utan att stanna upp och fråga oss hur vi egentligen mår.
Men ibland kommer livet ikapp oss.
I en dröm.
I en tanke.
I ett samtal.
Inte för att ge oss ett facit, utan för att bjuda in oss till att lära känna oss själva lite bättre.
Jag tror inte att vi blir färdiga.
Jag tror att vi blir lite mer hela för varje gång vi vågar lyssna.
🌿 Frågor till dig som läser
- Har du någon gång vaknat ur en dröm som stannat kvar hela dagen?
- Har du märkt att vissa teman återkommer i dina drömmar?
- Skriver du ner dina drömmar eller försvinner de lika snabbt som du vaknar?
- Om du tittar tillbaka ett år – har dina drömmar förändrats på samma sätt som du själv har förändrats?
Jag blir alltid glad om du vill dela dina tankar i kommentarsfältet.
🌿 Länkar
Tycker du om den här typen av livsreflektioner?
Prenumerera gärna på bloggen så missar du inga nya inlägg.
📩 Prenumerationen är kostnadsfri.
Lev idag, just nu. Igår är historia och morgondagen vet vi inget om.
Lämna ett svar