🇸🇪 Det blev ett besök hos sjukgymnasten idag. Men det här inlägget kom egentligen att handla om något helt annat – om hur fint det kan vara att leka och skapa spel med barn i vardagen.
Det blev ett besök hos sjukgymnasten idag.
Ingen träning, utan ett samtal om att det nu blir röntgen.
Nu får det bli ordning på det här, för det här har slutat vara roligt.
Eller så var det kanske aldrig riktigt roligt.
En röntgen gör kanske inte att jag blir bättre, men då kanske de i alla fall kan göra något som gör det bättre igen.
Att leka och skapa spel med barn
Igår var lille Alfred här igen. Den här gången hade han sin mamma med sig.
Hans mamma är min dotter.
Min dotter som jag är så grymt imponerad av.
Hon som klarar allt hon vill.
Först skola.
Sedan körkort.
Sedan jobb.
Sedan utbildning på riktigt.
Och jobb igen.
Dessutom är hon nog den bästa mamman jag någonsin träffat.
Hon är så otroligt bra med sin lille Alfred.
Ett spel blir till
Igår spelade vi spel.
För mig blev det en påminnelse om hur roligt det kan vara att leka och skapa spel med barn.
Dottern blev inspirerad att göra ett eget spel, så medan jag lagade mat satt hon och skapade ett nytt.
Jag och Alfred hade gjort en prototyp dagen innan.
Hon blev spelutvecklaren igår.
Spelet går ut på att man slår tärning.
När man hamnar på en siffra ska man göra olika saker:
- räkna till tio på engelska
- krama någon
- leka gömma nyckel
- sten, sax, påse
- arga leken
Och massor av annat.
Ett riktigt bra spel för barn runt fem–sex år.
Ett sådant där spel som gör att barn vill spela hela tiden.
Och Alfred älskar att vara med och skapa spelen – att måla, bestämma vad som ska hända och sedan provspela dem.
När man leker och skapar spel med barn händer något fint – fantasin tar över och alla vill vara med.
En tur till stan
När vi spelat klart och middagen var uppäten skulle jag och maken åka till VBG för att handla på Willys.
Dottern bestämde sig för att följa med.
Hon behövde handla lite jobbmat och annat.
Så vi åkte de fyra milen in till stan.
När vi stod vid självkassorna och skulle betala våra varor såg jag plötsligt hur hela varuhuset fick ett slags skimmer.
En kollega till mig kom emot oss.
Numera arbetar hon på en annan avdelning, men tidigare jobbade vi på samma.
Självklart hälsade vi och passade på att träna lite social färdighetsträning.
Hon är en sådan fantastiskt fin människa.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Men man känner sig alltid sedd av henne.
Man blir klokare av att prata med henne.
Genuint ärlig och självklar på något sätt.
Ojdå – vilken hyllning.
Men jag gillar henne verkligen.
Det är lite sorgligt att hon inte är kvar på vår avdelning längre.
Men hon ville vidare.
Elden i kaminen
Idag hade jag bestämt att jag skulle göra ordning kaminen inför en eld i kväll.
Och visst gjorde jag ordning den.
La in ved och gjorde fint.
Men ojdå…
Jag råkade visst tända den lilla stackaren och provelda lite.
Det är så kallt ute, är min bortförklaring.
Då behöver man en eld när man sitter och skriver.
Och det gör så ont i ben och rygg ibland, så då behövs det lite värme.
Jag skulle nog kunna hitta fler anledningar, men de här får duga.
Veden börjar dessutom sina igen, så vi får hushålla lite.
Men en liten morgoneld gör ju inget.
Tacksamheter
Tack för att jag även idag fick uppleva en ny morgon och en ny dag.
Tack för att gårdagen blev en så fin dag tillsammans med dotter och barnbarn.
Tack för att jag har en sådan omtänksam make – som jag älskar och som älskar mig tillbaka.
Tack för att jag idag oftare kan välja lycka än jag gjorde förr.
Tack för att jag kan se mirakel som mirakel.
Att vakna på morgonen är faktiskt inget självklart.
Det är ett mirakel.
En klok tanke från Kay Pollak
Oj, nu kom jag just att tänka på något jag snöade in på för några år sedan.
En klokhet från Kay Pollak så klart.
Här kommer den.
Idag är första dagen på resten av ditt och mitt liv.
Idag är första dagen på resten av mitt liv som jag fått förmånen att njuta av mitt morgonkaffe.
Det ni.
Det går inte av för hackor.
Reflektion
Ibland är det de små ögonblicken som säger mest.
En kopp kaffe.
Ett samtal.
En doft av nytvättade lakan i vårvinden.
Livet händer ofta i det lilla.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna i mina texter finns ofta samma tanke.
Att livet inte behöver vara perfekt för att vara värdefullt.
Att närvaro i vardagen kan räcka långt.
Och kanske är det just där – i det lilla – som livet känns som mest på riktigt.
Lev idag, just nu.
Igår finns inte kvar.
Morgondagen kommer först i morgon.
Just nu gäller.
💛 Stöd mitt skrivande
Om du tycker om det jag skriver och vill stödja bloggen kan du göra det här:
Ditt stöd hjälper mig att fortsätta skriva om vardag, ADHD, reflektion och livet så som det faktiskt känns.
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Läs mer på bloggen
🌿 Vardag, ADHD och närvaro
https://malix.se/
📚 Onsdagens bibliotek
https://malix.se/04/adhd-motivation-vinden-i-seglet/06/24/55/
🇬🇧 English version
Playing and Creating Games with Children – Everyday Moments with Alfred
Today I visited the physiotherapist.
There was no training today, just a conversation about the next step – an X-ray.
Something has to be done about this now, because this has stopped being fun.
Maybe it was never fun to begin with.
An X-ray may not make things better, but perhaps it will help them understand what needs to be done.
Alfred and His Wonderful Mother
Yesterday little Alfred was here again, and this time his mother came with him.
His mother is my daughter.
My daughter, whom I admire so much. She is one of those people who manages to do whatever she sets her mind to.
First school.
Then a driver’s license.
Then work.
Then real education.
And work again.
And on top of that she is probably the best mother I have ever seen.
She is simply amazing with Alfred.
Long before he could speak, he could imitate the sounds of most animals.
And today he knows almost everything a child his age should know.
Playing and Creating Games with Children
Yesterday we played games together.
My daughter suddenly felt inspired to create a game of her own. While I was cooking dinner, she sat down and designed a new game.
Alfred and I had actually made a prototype the day before.
Yesterday she became the game developer.
The game is simple.
You roll a dice, and depending on the number you land on you have to do different things.
For example:
- count to ten in English
- give someone a hug
- play “hide the key”
- rock, paper, scissors
- the “angry face game”
- and many other small challenges
It is a perfect game for children around five or six years old.
A game that makes children want to keep playing.
And Alfred loves being involved in creating the games – painting them, deciding what should happen, and of course testing them.
A Trip to the Store
After we finished playing and had eaten dinner, my husband and I were going to drive to VBG to shop at Willys.
My daughter decided to come along. She needed to buy some food for work and a few other things.
So we drove the forty kilometers into town.
When we were standing at the self-checkout paying for our groceries, I suddenly noticed something.
It felt like the whole store had a certain glow.
A colleague of mine was walking towards us.
She works at another department now, but before we reorganized our workplace we worked together.
Of course we greeted each other and exchanged a few words.
She is such a wonderful person.
I cannot quite explain why, but she has a way of making people feel seen.
You always feel a little wiser after talking to her.
Genuine. Honest. Calm.
Well… that was quite a tribute.
But I truly like her.
It is a bit sad that she no longer works at our department.
Then again, sometimes people need to move forward.
A Small Fire in the Stove
Today I had decided to prepare the fireplace for an evening fire.
And yes, I prepared it.
I placed the wood neatly and made everything ready.
But somehow… I accidentally lit it.
Just a small test fire.
It is cold outside – that is my excuse.
And when your back and legs hurt, a warm fire feels like a good idea.
I could probably find a few more excuses, but these will do.
The wood pile is starting to shrink again, so we need to be careful with it.
But a small morning fire cannot hurt.
Gratitude
Today I feel grateful.
Grateful that I woke up to another day.
Grateful for yesterday – a beautiful day spent with my daughter and my grandchild.
Grateful for my caring husband, whom I love and who loves me back.
Grateful that I have learned to choose happiness more often than before.
And grateful that I can still see miracles as miracles.
Because waking up in the morning is not something we should take for granted.
It is a miracle.
A Thought from Kay Pollak
Suddenly I remembered something that fascinated me a few years ago.
A thought from Kay Pollak.
Here it comes.
Today is the first day of the rest of your life.
Today is the first day of the rest of my life – a life where I once again get to enjoy my morning coffee.
That is something worth appreciating.
Live today, right now.
Yesterday is gone.
Tomorrow will come tomorrow.
Right now is what matters.
Lämna ett svar