Här har jag suttit och jobbat med min app, och nu börjar den få en form och en tydlighet som jag tycker om. En form som ger oss möjlighet att synliggöra livet i smått..
🇬🇧 English – coming soon
En form som ger oss möjlighet att synliggöra livet i smått.
Den kräver inte en massa poäng. Den säger inte:
Du är fel.
Du gjorde för lite.
Du åt för mycket.
Du borde ha gjort mer.
Istället säger den:
Titta här. Se på allt du faktiskt har gjort, fast du kanske går omkring och klankar ner på dig själv. Titta på din dag. Du gjorde tillräckligt.
“Vill du bli en av de första som testar appen? Jag kommer snart att välja ut 5–10 personer till en första pilotgrupp. Du får testa appen gratis och hjälpa mig att upptäcka vad som fungerar, vad som är otydligt och vad som kan bli bättre. Mer information längre ner i inlägget.”
Livet i smått – det perfekta livet just nu
Dagarna här hemma har blivit det perfekta livet för mig just nu.
Och då handlar det inte om att jag har guld och gröna skogar – fast det är klart, skog har vi massvis av runt omkring oss här i vår lilla by.
Nej, det handlar om att livet är enkelt.
Livet är mjukt.
Sommaren börjar gå mot sitt slut och snart börjar skolorna igen. Då kommer tiderna tillbaka. Tider som säger att vi måste göra vissa saker och vara på vissa platser.
Men även de tiderna känns mjukare just nu. De måste hållas, men de behöver inte ta över hela livet.
Kanske är det just livet i smått jag har börjat upptäcka. Inte de stora händelserna, utan allt det där som händer mitt i en helt vanlig dag.
En fredag som egentligen bara var en vanlig fredag
Som igår.
Jag var tvungen att åka med maken till stan eftersom han skulle lämna jobbbilen på verkstad. Jag tog vår bil och hämtade upp honom.
Och plötsligt gav det där lilla måste-görandet oss en lite lyxigare frukost på Cooprestaurangen. Nästan som hotellfrukost.
Efteråt åkte vi och tittade på husbilar, men det fanns ingen som föll oss i smaken.
Vi handlade och sedan skildes vi åt. Maken tog en promenad tillbaka till verkstaden och jag åkte hem för att lägga in varorna i frysen.
Sedan snabbt iväg igen.
Jag skulle umgås lite med Bruno, en stor vit hund som jag skulle släppa ut i trädgården. När jag var där kom mitt barnbarn och hjälpte till.
Jag hann också åka förbi en sväng till mina barnbarn som bor i närheten innan jag åkte hem igen.
Då hade maken också kommit hem.
Fredag betyder taco
Hos oss betyder fredag att maken lagar maten.
Och maken lagar taco på fredagar.
Det kanske inte är det jag själv är allra mest förtjust i, men resten av familjen gillar det – och då får jag vara tyst.
När maten var uppäten tog vi samma cykeltur som dagen innan. Den här gången hade vi ett litet uppdrag: vi ville undersöka batterierna på våra elcyklar.
Nu körde vi därför på de snålare alternativen.
Jag körde oftast på E, vilket betyder att jag får jobba lite extra i backarna. Och det är ju inte helt fel. Då får jag samtidigt lite träning.
Mitt under cykelturen tog jag ett bad.
Sedan cyklade vi hem.
När vi kom hem började vi undersöka siffrorna på displayerna. Det visade sig att skillnaden mellan att köra på E och att använda de lite starkare alternativen faktiskt inte var särskilt stor.
Batterierna visade bara ungefär tre procents skillnad.
Men så var det det där med mitt knä
Jag upptäckte också något annat igår.
Jag har nog cyklat lite för mycket.
Mitt knä har börjat säga:
Akta dig. Jag kommer att göra så att du får ont om du fortsätter så här.
Och egentligen är det kanske inte så konstigt.
På mindre än en vecka har jag cyklat ungefär fyra mil efter att knappt ha cyklat alls innan.
Ja, fast jag är så gammal har jag tydligen fortfarande inte lärt mig det där med små portioner.
Börja lugnt.
Ett steg i taget.
Inte all in direkt.
Det är vad mitt knä försöker tala om för mig just nu.
Samtidigt säger hela mitt huvud:
Men en liten cykeltur kan du väl ta idag? Bara en liten?
Kroppen svarar:
Nej. Inte ens en liten.
Frågan är om jag tänker lyssna på vad den säger till mig.
Kanske är det också att göra tillräckligt
Och där är jag tillbaka vid appen igen.
För kanske handlar det inte bara om att synliggöra allt vi gör.
Kanske behöver vi också synliggöra de gånger vi inte gör.
När vi vilar.
När vi ändrar planen.
När kroppen säger nej och vi faktiskt lyssnar.
Det behöver inte betyda att vi misslyckades med dagen.
Det kanske istället betyder att vi tog hand om den.
Nåväl.
Det är så härligt när livet känns som om man flyter på vågorna.
Och just så känns det nu.
Jag behöver inte göra livet större än så.
Jag behöver bara vara här och faktiskt se det.
🌿 Mellan raderna- livet i smått
Kanske är det just här någonstans som det enkla livet finns.
Inte i att hinna mest. Inte i att varje dag ska vara fantastisk, välplanerad eller fylld av prestationer.
Utan i att faktiskt se det som redan finns.
En frukost tillsammans. Ett barnbarn som dyker upp. En hund som behöver komma ut i trädgården. En cykeltur. Ett bad. Någon annan som lagar middagen.
Och ibland en kropp som säger:
Nu räcker det.
Jag tror att vi är ganska bra på att lägga märke till allt vi inte gjorde. Det vi borde ha hunnit. Träningen som inte blev av. Städningen vi sköt upp. Planen som förändrades.
Men tänk om vi istället stannade upp och tittade på dagen som den faktiskt blev.
Kanske gjorde vi redan tillräckligt.
Och kanske är vila ibland precis det vi behöver göra.
Kanske är livet i smått egentligen det stora livet – det vi riskerar att missa medan vi funderar på allt vi borde hinna med.
💭 Några frågor till dig
- När du tittar tillbaka på gårdagen – vad gjorde du faktiskt?
- Finns det små stunder som du nästan glömt bort eftersom de inte kändes ”viktiga”?
- Hur pratar du med dig själv när du inte hinner eller orkar det du hade planerat?
- Kan du höra när kroppen säger att det är dags att sakta ner?
- Och den kanske svåraste frågan: lyssnar du när den gör det?
Du behöver inte svara på allt. Kanske räcker det att bära med sig en av frågorna under dagen.
🌱 Vill du bli en av de första som testar min app?
Jag söker 5–10 personer som vill vara med i den allra första testgruppen för appen jag håller på att utveckla.
Du får använda appen gratis under testperioden och prova den i din egen vardag.
Jag vill framför allt veta hur appen fungerar för dig. Vad känns enkelt? Vad är otydligt? Vad saknar du? Finns det något som inte fungerar som du förväntade dig?
Du behöver inte vara tekniskt kunnig. Jag söker vanliga människor med vanliga liv som vill hjälpa mig att se sådant som jag själv kanske inte längre upptäcker när jag arbetar med appen varje dag.
Appen är fortfarande under utveckling. Innan den första testgruppen får tillgång till den kommer jag att kontrollera att varje testperson har ett eget konto och att användarnas uppgifter hålls åtskilda.
Intresserad?
Fyll i formuläret nedan. En intresseanmälan betyder inte att du förbinder dig till något. Till den första omgången kommer jag att välja ut 5–10 testpersoner.
Din e-postadress används för att kontakta dig om testningen och, om du blir en av testpersonerna, för att kunna bjuda in dig till testversionen av appen länger fram. Och kanske kan du som testar vara med och påverka hur det till slut blir.
🌱 Läs gärna vidare
Det här inlägget hör ihop med flera av mina andra tankar om tid, vardag och hur vi kan göra livet lite mer hållbart.
👉 Gul tid – när förberedelser gör vardagen enklare
👉 Livsreflektioner – tankar om livet, relationer och människan
👉 Verktyg för livet
Där samlar jag fler tankar och verktyg för att göra vardagen tydligare – utan att den behöver bli ännu ett prestationsprojekt.
💌 Vill du följa med vidare?
Jag skriver om livet som det faktiskt ser ut. Om vardagen, relationer, ADHD, compassion, tid, återhämtning och allt det där som ryms mellan det stora och det lilla.
Du kan prenumerera på Malix och få nya inlägg när de publiceras.
Lev nu, imorgon kan det vara för sent.
Carina Ikonen Nilsson
Malix.se
Lämna ett svar