Jag skulle ha badat idag, men jag hoppar över det. Istället sitter jag här och tänker på gårdagen och på hur viktigt det faktiskt är att lyssna på barn.
🇸🇪 Svenska – du är här
🇬🇧 English – Read this post in English →Dizzy with Thoughts – and a Solution to the World’s Meanness
Jag är trött i kroppen och magen krånglar igen, så det där badet får vila. Igår var jag barnvakt hela dagen och det var en intensiv dag från början tills den tog slut.
Här skulle göras allt.
Det skulle lekas, ritas på tavlan, mysas i husbilen, lekas på lekplatsen och lagas mat. Jag skulle hinna umgås med min bror också, men det mesta handlade förstås om att vara med där allt hände.
Och det hände saker hela tiden.
På lekplatsen fick jag dessutom jobba lite med mig själv.
Oj, vad högt man kan gunga.
Och oj, vad högt man tydligen kan klättra.
Det är märkligt hur mycket mod en vuxen ibland behöver för att stå kvar på marken och låta ett barn upptäcka vad det faktiskt klarar av.
Men framför allt var det så roligt.
Så härligt att ha den lilla bredvid mig i allt som gjordes. Vi hade så många härliga samtal och det var så roligt att få höra hans tankar.
För tankar, det hade den lille mannen.
Lyssna på barn – ”yr i tankarna”
Stora tankar. Många tankar. Och ibland sådana där enkla och helt fria tankar som barn kan ha innan världen hunnit tala om för dem hur saker ska lösas.
Vid ett tillfälle berättade han att han kände sig yr i tankarna, för de var så många.
Jag tyckte att det var en fantastisk beskrivning.
Jag sa att det är klart att han har många tankar i huvudet och att han ska vara glad för dem. Tänk om där inte fanns några tankar alls.
Sedan berättade han om en stygg farbror som hade varit dum mot hans morfar.
Och där hade han en lösning.
En alldeles fantastisk lösning.
Han skulle kittla farbrorn så att han började skratta.
Ibland räcker det att säga förlåt
Och egentligen var det inte första gången han gav mig en sådan där enkel lösning på något som vi vuxna kan göra väldigt komplicerat.
För några månader sedan sa han något annat som fastnade hos mig:
”Ibland räcker det faktiskt att säga förlåt.”
Så enkelt.
Inte alltid, förstås. Ett förlåt kan inte göra allt ogjort och ibland behövs det mycket mer. Men ibland har han ju faktiskt rätt.
Ibland fortsätter vi vuxna att förklara, försvara oss och försöka få den andra att förstå precis hur vi menade. Vi letar efter rätt ord och argument när det kanske finns ett mycket enklare ord som behöver komma först.
Förlåt.
Och nu hade han ytterligare en lösning:
Är någon dum – försök få honom att skratta.
Kanske är det just det jag tycker så mycket om med barns tankar. De börjar inte alltid med frågan om vem som har rätt. De kan börja någon helt annanstans:
Hur får vi det här att bli bra igen?
Tänk ändå.
Någon är dum och lösningen är inte att vara ännu dummare tillbaka. Inte att skrika högre. Inte att vinna.
Man kittlar lite grann så att dumheten förvandlas till skratt.
Jag älskade den tanken.
För tänk bilden.
Två människor står mitt i en konflikt. Orden blir hårdare. Båda är arga och ingen tänker ge sig.
Och så kommer någon fram och bryter alltihop.
I hans värld genom kittling.
Tänk om vi kunde bryta en konflikt
Naturligtvis går inte vuxenvärldens konflikter att lösa genom att vi springer omkring och kittlar varandra. Men kanske finns det ändå någonting i hans tanke som vi vuxna skulle kunna lära oss av.
Måste varje konflikt fortsätta i samma riktning som den började?
Måste ilska alltid mötas med mer ilska?
Eller kan någon ibland göra någonting helt annat som bryter det som håller på att hända?
Barnets lösning var enkel:
Få honom att skratta, så kanske han slutar vara dum.
Och när jag tänker på det idag, trött i kroppen efter vår intensiva dag tillsammans, är det kanske just de där fria tankarna jag tycker allra mest om.
Tankarna innan vi hunnit lära oss alla anledningar till varför någonting inte går.
Tänk om världen ibland faktiskt skulle behöva lite mer av dem.
Vi behöver lyssna på barn
Jag tror faktiskt att vi vuxna skulle behöva vara bland barn så ofta det bara går – och verkligen lyssna på barn.
För de gör oss klokare.
De gör saker enklare och de gör oss kanske också lite mer levande. De ser sådant vi slutat se och hittar lösningar innan de hunnit lära sig att lösningen är omöjlig.
Men det där kan jag förstås säga som inte längre har små barn omkring mig hela tiden.
Jag behöver inte natta ett trött barn varje kväll. Jag behöver inte snyta näsor, leta efter borttappade vantar eller lämna en liten på fritids som just den morgonen absolut inte vill dit. Jag behöver inte få ihop arbete, mat, tvätt, tider och allt det andra samtidigt.
Jag får privilegiet att ha en sådan här dag.
En intensiv dag, absolut. En dag full av rörelse där jag på kvällen känner att kroppen är färdig och där dagens planerade bad får vänta.
Men jag får också lämna tillbaka ansvaret.
Kanske är det just därför jag har möjlighet att stanna upp och verkligen lyssna på allt det där som sägs mitt i leken.
Och tänk om vi som inte längre befinner oss mitt i småbarnsåren kunde göra just det lite oftare.
Vara nära barnen.
Inte för att lära dem någonting.
Utan för att ibland låta dem lära oss.
För kanske behöver vi vuxna då och då någon som påminner oss om att en stygg farbror faktiskt skulle kunna behöva bli kittlad tills han skrattar.
Några frågor till dig som läser
När lyssnade du senast riktigt ordentligt på ett barns tankar?
Har ett barn någon gång sagt något till dig som fått dig att stanna upp och se på världen på ett annat sätt?
Finns det saker som barn gör enklare än vi vuxna – just för att de ännu inte hunnit lära sig hur komplicerat allting ska vara?
Och kanske den viktigaste frågan:
Vad skulle hända om vi vuxna ibland lyssnade på barn för att lära oss, istället för att alltid tänka att det är vi som ska lära dem?
Skriv gärna en kommentar. Jag tycker om när tankarna i ett inlägg får fortsätta genom er som läser.
Läs gärna vidare
Om du tyckte om den här texten kanske du också vill läsa några av mina andra livsreflektioner:
- Jag blir äldre – men jag är inte färdig än
- Gul tid – när förberedelser gör vardagen enklare
- Fler texter hittar du under Livsreflektioner – tankar om livet, relationer och människan.
Mellan raderna
Kanske behöver vi inte alltid vara de kloka vuxna.
Ibland behöver vi bara sätta oss bredvid ett barn och lyssna.
På de stora tankarna.
De många tankarna.
De där tankarna som kan göra en liten människa yr i tankarna.
Barn har inte alla svar. Det har inte vi vuxna heller.
Men ibland ställer de världen på ända genom att göra det komplicerade väldigt enkelt.
Säg förlåt.
Få den arga att skratta.
Försök göra det bra igen.
Kanske kan vi bli lite klokare, lite enklare och lite mer levande om vi ibland faktiskt stannar upp och lyssnar på barn.
För ibland får de mig att tänka på sådant jag själv har krånglat till.
Följ med vidare
Vill du få nya texter, reflektioner och verktyg från Malix direkt när de kommer?
Prenumerera gärna på bloggen/nyhetsbrevet här.
”Varje dag är en ny möjlighet att börja om, att växa och att välja det liv du vill leva.”
Malix / Carina Ikonen Nilsson
Lämna ett svar