Det här inlägget handlar om närvaro i vardagen – om morgonsim innan simhallen ens öppnat, om soppa som får ta tid och om att låta kroppen vara med i det man gör. I en värld som går fortare och fortare finns det något djupt mänskligt i att sakta ner, känna efter och lita på det vi redan vet.
Read this post in Swedish->Presence in Everyday Life
Närvaro i vardagen – morgonsim och kroppens svar
Idag kom jag iväg tidigt till simhallen. Jag var där redan innan det öppnade och fick till och med sitta och vänta en stund inne i entrén.
Det var många som skulle simma – och de skulle simma fort.
Det gjorde att jag simmade fortare än jag brukar.
Idag blev det 1500 meter, jag brukar simma 1000.
Kroppen är lite trött.
Eller kanske inte trött – ansträngd är nog ett bättre ord.
Och det känns ändå bra.
Det är något med att låta kroppen få svara, utan att pressa eller backa undan.
Även det är närvaro i vardagen.
En riktig soppdag – à la Carina
Närvaro i vardagen i köket
Igår gjorde jag en riktig soppdag à la Carina.
Kanske inte helt i familjens önskan, förutom stora grabben.
De övriga fick helt enkelt gilla läget.
Det blev soppa med crème fraîche kryddad med chili i olja.
Till det nybakat glutenfritt bröd sötat med honung.
Och till efterrätt: päronpaj med vaniljsås.
Det var en hel dag i köket.
Kroppen var med.
Smakerna och dofterna skapade hemkänsla.
Här finns inget snabbt.
Inget effektivt.
Bara närvaro i vardagen, i händerna och i tiden.
Tim Spector – forskning som bekräftar det många redan vet
Jag har läst en del om Tim Spector, professor i genetisk epidemiologi och en av grundarna till ZOE-studien, där han forskar om kost, tarmflora och hälsa.
Det som tilltalar mig är att han inte pratar om förbud eller snabba lösningar.
I stället lyfter han sådant som:
- variation i kosten
- riktig, oprocessad mat
- fibrer och grönsaker som gynnar tarmfloran
- att kroppar fungerar olika – det finns inga universallösningar
När jag läser hans texter slås jag av hur väl det stämmer med hur jag alltid levt.
Jag lagar nästan alltid mat från grunden.
Har nästan alltid grönsaker i och bredvid maten.
Undviker socker mer än nödvändigt.
Men ibland – som vid en soppdag – hör efterrätt till.
Inte av slentrian.
Utan av sammanhang.
👉 Läs mer om Tim Spector här:
https://tim-spector.co.uk
https://zoe.com
Närvaro i vardagen i köket
🥕 Rotfruktssoppa på morot, palsternacka och potatis
Ingredienser
- 4–5 morötter
- 1–2 palsternackor
- 1 gul lök
- 1–2 vitlöksklyftor
- 2–3 redan kokta potatisar
- 1 msk olivolja eller margarin
- ca 1 liter vatten
- grönsaksbuljong (tärning eller pasta)
- 1 lagerblad
Kryddning
- salt
- svartpeppar
- lite oregano
- eventuellt lite chili
Gör så här
Skala och skär morötter och palsternacka i bitar. Hacka lök och vitlök.
Hetta upp olja eller margarin i en kastrull.
Stek lök och morötter tills de mjuknar och doftar.
Tillsätt vitlök och palsternacka, låt fräsa en stund. Krydda lätt.
Häll på vatten och buljong, lägg i lagerblad.
Låt koka 15–20 minuter tills allt är mjukt.
Skär de kokta potatisarna i bitar och lägg i mot slutet.
Ta upp lagerbladet och mixa soppan slät. Smaka av.
💡 Visste du att …
… jag kokar nästan alltid min soppa längre.
Inte för att den måste.
Utan för att den får.
Jag minns en föreläsning på Bohusläns museum, där man pratade om hur man lagade mat förr – och där var det självklart att soppor fick stå och koka länge. Inte på hög värme, utan långsamt. Smakerna fick tid att hitta varandra.
När soppa kokar längre händer flera saker:
Konsistensen blir mjukare, nästan omhändertagande, även om det ofta räcker att låta en rotfruktssoppa koka 15–30 minuter, så kokades soppor förr ofta betydligt längre?
Smakerna rundas av – inget sticker ut, allt smälter ihop
Sötman i rotfrukterna kommer fram naturligt
Buljongen blir djupare, mer sammanhållen
Men det finns också en annan anledning.
När soppan står där och puttrar, då saktar jag ner.
Jag går inte ifrån köket.
Jag lyssnar, rör om, smakar.
Det är ett sätt att vara kvar.
Så ja – det räcker med 15–30 minuter.
Men ibland behöver maten, och människan som lagar den, längre tid.
Och det är också närvaro i vardagen.
🌶️ Crème fraîche-sås med rostad chili
Ingredienser
- 1–2 dl crème fraîche
- ½–1 tsk chiliolja med rostad/bränd chili
- lite salt
Gör så här
Rör ihop allt och smaka av.
Låt gärna stå några minuter så smakerna sätter sig.
Jag gillar hetta, så jag hade nog tre–fyra msk chiliolja.
Lite citron och en skvätt yoghurt fick också vara med.
Serveras som klick på soppan eller vid sidan av.
🍐 Päronpaj med havregryn & 🍶 vaniljsås
Ingredienser
- 3–4 päron
- 1–2 msk socker
Smuldeg
- 2 dl havregryn
- 1 dl vetemjöl (eller glutenfritt mjöl)
- 1 dl socker
- 100 g margarin eller smör
- eventuellt en pytteliten nypa kanel
Gör så här
- Sätt ugnen på 200°C.
- Skiva päronen och lägg i pajform. Strö över socker.
- Nyp ihop smuldegen.
- Fördela över päronen.
- Grädda 30–35 minuter tills pajen fått färg.
🍶 Vaniljsås – hemgjord
Ingredienser
- 5 dl mjölk
- 1 vaniljstång
- 2 msk socker
- 1½ msk majsstärkelse
- 1 ägg
Gör så här
- Dela vaniljstången och skrapa ur fröna.
- Koka upp mjölken med frön och stång. Ta av från värmen och plocka upp stången.
- Vispa ihop ägg, socker och majsstärkelse.
- Häll den varma mjölken över under vispning.
- Häll tillbaka i kastrullen och värm försiktigt tills såsen tjocknar (får inte koka).
🍞 Glutenfritt långpannebröd
Ingredienser
- ca 12 dl glutenfritt mjöl (Lailas)
- 2 dl havregryn
- 50 g jäst
- 5 dl vatten
- 50 g smör
- salt
- 1 ägg
- ca 2 msk honung
- sesamfrön till toppen
Gör så här
Grädda i 250°C i 10–15 minuter, tills brödet fått fin färg.
Koka upp 2,5 dl av vattnet tillsammans med 50 g smör och havregryn.
Ta kastrullen från värmen och tillsätt resterande 2,5 dl vatten.
Låt blandningen svalna till ca 37°C.
Smula ner jästen i en bunke och häll över vätskan. Rör tills jästen löst sig.
Tillsätt ägg, honung och salt.
Arbeta ner det glutenfria mjölet till en kladdig deg.
Låt degen jäsa i 30 minuter.
Bred ut degen på en långpanna med bakplåtspapper.
Strö över sesamfrön.
Låt jäsa ytterligare 30 minuter.
Närvaro i vardagen – samtal, kropp och vardag
Det finns en röd tråd mellan simningen och soppan.
Att låta något få ta tid.
Att inte stressa fram ett resultat.
Det är samma hållning jag bär med mig i samtal.
Att lyssna färdigt.
Att stanna kvar.
👉 Läs mer om samtal och närvaro här:
https://malix.se/samtal
Frågor till dig som läser
- Var i ditt liv finns närvaro i vardagen just nu?
- Vad gör du redan som egentligen är mer hållbart än du tror?
- När gjorde du senast något långsamt – med hela kroppen med?
💡 AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar inte om träning.
Och inte om recept.
Det handlar om tillit.
Till kroppen.
Till erfarenheten.
Till det vardagliga som bär, om vi bara ger det utrymme.
Reflektion
Jag tror inte vi behöver fler regler.
Jag tror vi behöver fler stunder där kroppen får vara med.
Gårdagen kan vila i historien.
Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
🌿 Stöd mitt skrivande
Om du vill stödja mitt fortsatta skrivande:
👉 PayPal Me
📬 Prenumerera
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
👉 Prenumerera
Lämna ett svar