Att testa min app med riktiga användare blir nästa stora steg. Igår presenterade jag den för två lärare. Rösten darrade och tankarna gick fort, men jag gjorde det. Nu hoppas jag att en pilotgrupp ska få använda appen och hjälpa mig se vad som fungerar – och vad som behöver bli bättre.
Att testa min app med andra människor har plötsligt kommit väldigt nära. Igår var jag och presenterade den för två lärare.
Jag var nervös. Väldigt nervös faktiskt. Rösten darrade och tankarna gick fort, men jag gjorde det ändå.
🇸🇪 Svenska – du läser den svenska versionen nu.
🇬🇧 English – Test My App – Letting Real Users Try What I Have Built
De tyckte att arbetet jag gjort var bra. De såg att det fanns en tanke bakom appen och att den tanken var tydlig. De såg också att appen skulle kunna ge något till den som använder den.
Nu går arbetet vidare och om allt faller på plats kommer jag att få möjlighet att låta en pilotgrupp testa appen under en tid.
Det här är nästan mer spännande än vad min kropp klarar av.
Samtidigt är det väldigt roligt.
När någon annan ska använda det jag har byggt
Det är skillnad på att sälja något som redan finns och att stå framför människor med något man själv har tänkt ut och byggt.
Nu handlade gårdagen egentligen inte om att sälja appen. Jag behövde inte övertyga någon om att köpa något. Jag ville hitta människor som kan tänka sig att vara med och testa den.
Och just den tanken känns nästan ännu större.
Riktiga människor ska använda något som hittills mest har funnits i mitt huvud, på min dator och i alla de timmar jag lagt ner på att få det att fungera.
Pilotgruppen kommer att få en app som är klar att använda och tillgång till betalversionen under testperioden. I gengäld hoppas jag få något som är minst lika värdefullt: deras erfarenheter.
Vad fungerar?
Vad fungerar inte?
Vad förstår man direkt och vad är otydligt?
Finns det något som jag tycker är självklart men som inte alls är självklart för den som öppnar appen för första gången?
Jag vill ha den positiva återkopplingen, naturligtvis. Men jag behöver också den kritiska återkopplingen. För det är först när andra människor börjar använda appen som jag på riktigt kan få veta om det jag har tänkt faktiskt fungerar.
Jag tycker att appen är bra
För enligt mig är appen bra.
Jag tycker till och med att den är riktigt bra.
Men jag har också byggt den. Jag känner tanken bakom varje del och vet varför saker finns där. Därför kan jag aldrig helt och hållet vara den som avgör hur den upplevs av någon som möter den för första gången.
Det är där pilotgruppen blir så viktig.
Min tanke är att appen ska kunna göra något som vi människor ibland har svårt att göra själva.
Den ska kunna hjälpa oss att se helheten.
När livet känns kaotiskt och jobbigt är det lätt att tänka:
Jag gör ingenting.
Jag kommer ingenstans.
Jag klarar inte det jag borde.
Men tänk om det inte riktigt är sant?
Inte för att en app ska lura oss att allt är bra. Inte heller för att den ska klappa oss på huvudet och säga att allt vi gör är fantastiskt.
Utan för att den kan se fler delar än den prestation vi själva råkar mäta oss efter.
Den kan se stegen.
Det lilla jag faktiskt gjorde.
Att jag försökte.
Att jag stannade upp.
Att jag gjorde något som var viktigt för mig trots att det var svårt.
Och över tid kan de där små sakerna börja bilda mönster.
Gratis ska också betyda användbar
Appen kommer att ha både en gratisdel och en betalversion.
Det är viktigt för mig att gratisversionen faktiskt ska gå att använda och ge något. Man ska inte behöva mötas av en betalvägg precis när man kommer till det som är användbart.
Betalversionen ska i stället innehålla mer av det som kan bli värdefullt över tid.
Där ska appen kunna hjälpa användaren att se mönster och samband som kanske är svåra att upptäcka mitt i vardagen.
Det är i alla fall så jag tänker att det ska fungera.
Nu kommer nästa spännande del.
Att ta reda på om andra människor upplever samma sak.
Och så var det modet
Jag var nervös igår.
Rösten darrade och tankarna gick fort.
Ändå stod jag där och berättade om något jag själv har skapat.
Jag gjorde det.
Och kanske är det just det som är mod.
Inte att stå där utan nervositet och vara fullständigt säker på sig själv.
Utan att vara nervös, känna hur kroppen reagerar och ändå våga ta steget ut och göra något man aldrig tidigare har gjort.
Igår tog jag det steget.
Nu återstår att se vart nästa leder.
Frågor till dig som läser
Har du någon gång gjort något trots att kroppen egentligen skrek att det var för nervöst eller för läskigt?
Vad betyder mod för dig – är det att inte vara rädd, eller att göra något trots att du är rädd?
Händer det att du tänker att du inte har gjort tillräckligt, trots att du egentligen har tagit många små steg under dagen?
Vad skulle hända om du började räkna även stegen på vägen och inte bara det färdiga resultatet?
Och om du fick testa Malix-appen – vad skulle du vilja att den hjälpte dig att upptäcka om din egen vardag?
Mellan raderna
Ibland ser vi bara det som blev färdigt.
Vi ser prestationen, resultatet och målet.
Men vägen dit består av mycket mer. Att försöka. Att tveka. Att börja om. Att vila. Att våga trots att rösten darrar.
Kanske behöver vi bli bättre på att se också de stegen.
För ibland har vi kommit mycket längre än vi själva tror.
Läs gärna vidare
På Malix.se skriver jag vidare om vardagen, närvaro, neurodiversitet och de små steg som faktiskt räknas.
Här kan du läsa fler av mina texter:
Bloggen:
https://malix.se/blogg/
En sak i taget – om vardag, närvaro och att hitta det som faktiskt fungerar:
https://malix.se/
Följ Malix
Vill du följa med när appen utvecklas vidare och läsa mina kommande texter kan du prenumerera på bloggen.
Prenumerera på Malix.se
Då får du veta när ett nytt inlägg publiceras.
”Livet händer här och nu – mitt i det vanliga.”
Carina Ikonen Nilsson
Malix.se
Lämna ett svar