Kan man känna oro och glädje samtidigt? Det har jag fått fundera mycket på de senaste dagarna. För just nu finns båda känslorna i mig.
🇸🇪 Svenska – du är här
🇬🇧 English – Read this post in English →When Worry Follows You Through a Beautiful Day
När oron följer med genom en fin dag
Det går att ha en härlig dag och samtidigt bära på en stor oro.
Det har jag fått känna väldigt tydligt de senaste dagarna.
Min son ligger på sjukhus.
Jag tänker inte berätta varför eller skriva om hur han mår. Det är hans berättelse och hans privatliv, och det ska han få behålla.
Men jag är hans mamma.
Och hur det känns i mig får jag berätta om.
När ens barn ligger på sjukhus
Det spelar nog ingen roll hur gamla våra barn blir.
När något händer dem vaknar något i en.
Jag är orolig.
Jag tänker på honom många gånger under dagen. Jag vill veta hur han har det. Jag vill att han ska bli bättre. Och någonstans finns förstås den där önskan som kanske många föräldrar känner:
Tänk om jag kunde göra något.
Samtidigt vet jag att han är på sjukhus. Han är där han behöver vara och får den hjälp han behöver.
Det ger mig en trygghet mitt i oron.
Inte så att oron försvinner.
Men något att hålla fast vid när tankarna börjar springa iväg.
Och mitt i allt detta kom livet
Igår var familjen här och vi grillade.
Barnbarnen var här.
Det pratades, åts och skrattades.
Det var en härlig dag.
Och mitt i allt det härliga fanns min son i mina tankar.
Inte varje sekund.
Men han fanns där.
Det märkliga är att jag kunde känna riktig glädje samtidigt.
Jag kunde skratta med barnbarnen och sedan tänka på honom igen.
Jag kunde njuta av att familjen var samlad och samtidigt önska att allt bara skulle bli bra.
Kanske är det så livet faktiskt ser ut ibland.
Det svåra väntar inte tills det fina är över.
Och det fina försvinner inte automatiskt för att något svårt har hänt.
När oro och glädje finns samtidigt
Jag har funderat över det.
För kanske tror vi ibland att en människa som är riktigt orolig också måste se orolig ut hela tiden.
Men min oro fungerar inte riktigt så.
Jag försöker ta reda på det jag behöver veta. Jag håller telefonen nära. Jag tänker. Jag väntar.
Och sedan gör jag det som finns framför mig.
Det betyder inte att jag bryr mig mindre.
Kanske är det bara mitt sätt att bära något som jag just nu inte kan förändra.
För om jag lät oron ta över varje minut skulle jag fortfarande vara lika mycket mamma och min son skulle fortfarande vara på sjukhus.
Jag behöver därför försöka låta livet få plats bredvid oron.
Idag ska två barnbarn få min tid
Idag ska jag iväg tidigt.
Jag och två av barnbarnen ska åka till Torp och de ska få shoppa.
Jag ser fram emot det.
Och där finns den där dubbelheten igen.
Jag kan längta efter en dag med dem samtidigt som jag önskar att telefonen ska ge mig goda nyheter om min son.
Jag tänker inte välja mellan de känslorna.
Båda får följa med.
När jag är med barnbarnen vill jag försöka vara med dem.
När oron kommer får jag känna den.
Och när jag skrattar tänker jag inte ha dåligt samvete för det.
För mitt skratt förändrar inte hur mycket jag älskar min son.
Jag börjar förstå att oro och glädje samtidigt inte är en motsägelse. Det är kanske bara så livet ser ut ibland.
Mellan raderna
Kanske är det här något av det svåraste med att vara människa.
Vi vill så gärna att känslorna ska vara begripliga och komma en i taget.
Men ibland gör de inte det.
Jag kan vara en orolig mamma och en glad mormor under samma timme.
Jag kan längta efter ett gott besked och samtidigt njuta av dagen som pågår.
Jag kan bära oro och kärlek, glädje och hopp på samma gång.
Och just nu tänker jag att det får vara så.
Jag behöver inte bevisa min oro genom att sluta leva.
Jag vet att den finns där.
Jag vet varför den finns där.
Den finns där för att jag älskar.
Till dig som läser
Har du varit med om att något svårt pågått samtidigt som livet omkring dig fortsatt precis som vanligt?
Har du kunnat känna riktig glädje mitt i oro?
Har du någon gång fått dåligt samvete för den glädjen?
Och hur gör du för att låta oron finnas utan att låta den ta hela dagen?
Kanske behöver vi ibland påminna varandra om att hjärtat faktiskt har plats för flera känslor samtidigt.
Läs gärna vidare på Malix
🌿 Livet i smått – när vardagen faktiskt är tillräcklig
Om att upptäcka det som redan finns mitt i den vanliga vardagen.
🌿 En helg är levd – nu hittar vi tillbaka till vardagen
Om övergången tillbaka till vardagen och att hitta sin rytm igen.
🌿 Gul tid – när förberedelser gör vardagen enklare
Om hur förberedelser kan skapa mer utrymme och mindre stress.
🌿 ADHD och struktur – när hjärnan vill få allt klart
Om struktur, tankar och att skapa en vardag som fungerar för den egna hjärnan.
Vill du följa med vidare?
På Malix skriver jag om vardagen, ADHD, relationer, compassion, närvaro och allt det där som händer mitt i livet.
Du kan prenumerera på Malix och få veta när ett nytt inlägg publiceras.
Och du är alltid välkommen tillbaka.
Vi behöver inte ha löst hela livet idag. Ibland räcker det att vara närvarande i den lilla bit vi befinner oss i just nu.
Malix /Carina Ikonen Nilsson
Lämna ett svar