Nu har jag inte rött hår och jag är definitivt inte starkast i världen. Men när jag funderar på vilken fiktiv karaktär jag skulle vilja byta liv med tänker jag på Pippi Långstrump. Jag tror faktiskt att jag är lite som henne ändå.
🇸🇪 Svenska – du läser den svenska versionen nu.
🇬🇧 English – A Little Like Pippi Longstocking – I Do Things Even When I Don’t Know How
Jag bryr mig inte särskilt mycket om att göra saker bara för att någon en gång har bestämt att det är så man ska göra dem. Jag är ganska envis. Jag tror att jag är självständig och kreativ, och jag är rätt ointresserad av hur saker brukar göras.
Och så har jag en stark känsla för människor som behöver någon på sin sida.
Det tycker jag att Pippi också har.
En vecka i Villa Villekulla som Pippi Långstrump
Tänk att få vakna upp i Villa Villekulla en morgon.
Fast ändå inte.
Det är ju ett stort hus med många rum och dessutom en hemsk vind. Jag är mörkrädd, så när kvällen kom skulle jag antagligen behöva ha någon med mig.
Fast då finns ju Herr Nilsson.
Och jag är faktiskt gift med Herr Nilsson.
Han heter visserligen Tommy, men det blir ju nästan två i ett.
Jag har nog en Annika också
Jag har även en Annika. Eller i alla fall hade jag det mycket mer förr.
Vi har inte så mycket kontakt längre, men jag vet att om jag ringde eller skrev till henne så är hon bara ett brev bort. Då skulle hon komma med sina mjuka ord och sin uppbackning.
Vad jag har tillfört i hennes liv vet jag inte.
Men hon har tillfört massor i mitt.
Är jag verkligen som Pippi Långstrump?
Jag vet inte riktigt om Pippi Långstrump är nyfiken på samma sätt som jag är.
Hon känns mer:
Här kommer jag och är som jag är. Och hur det är, det är som det är.
Hon kan allt och verkar ganska självklar i det hon gör.
Sådan är inte jag.
Jag gör saker även när jag inte kan. Jag provar, upptäcker saker efter vägen och ibland kommer någon och säger:
– Men tänkte du inte på det där?
Och då kan jag svara:
– Nej. Det gjorde jag inte.
Men nu tänker jag på det.
När en liten idé börjar växa – om att våga skapa något nytt
Jag gör först och lär mig på vägen
Kanske är det faktiskt här jag hittar mest Pippi i mig själv.
Jag håller på att bygga en app.
Jag kunde inte programmera när jag började. Det kan jag fortfarande inte på det sätt som en programmerare kan. Jag hade en idé om vad jag ville skapa och sedan började jag.
En sak i taget.
Jag har fått hjälp av AI med programmeringen, men tankarna, innehållet och idén om vad appen ska vara kommer från mig. Under tiden har jag fått lära mig sådant som jag inte ens visste att jag behövde kunna.
Jag har fått gå in i kod, göra testprofiler som ska synka och hålla reda på en massa annat som egentligen är dödens tråkigt.
Fast det märkliga är att det inte blir så tråkigt när jag börjar förstå vad jag gör.
Då blir det roligt i stället.
Inte nödvändigtvis för att själva saken plötsligt blivit världens roligaste, utan för att jag lär mig något på vägen. Jag kan något idag som jag inte kunde igår.
Ibland fungerar det.
Ibland krånglar det något alldeles otroligt.
Ibland upptäcker jag att jag glömt tänka på något ganska viktigt.
Då får jag tänka på det nu.
👉 Läs också: Testa min app – att våga låta andra prova det jag byggt
Det är egentligen inte bara appen heller. Jag har gjort arbetsmaterial, utbildat mig och startat projekt utan att först veta exakt hur hela vägen fram skulle se ut.
Jag behöver tydligen inte kunna allt innan jag börjar.
Jag behöver bara kunna börja.
Och kanske är det där jag hittar lite av Pippi Långstrump i mig själv ändå.
👉 Fler texter: Länk till Livsreflektioner
Mellan raderna – Pippi Långstrump
Kanske behöver man inte vara starkast i världen för att vara lite Pippi.
Kanske handlar det mer om att våga göra på sitt eget sätt. Att försöka fast man inte redan kan. Att stå på någons sida när det behövs.
Och att kunna upptäcka att man missat något utan att världen går under.
Jag tänkte inte på det då.
Men nu gör jag det.
Reflektion
Ju mer jag tänker på frågan, desto mindre handlar den om vem jag skulle vilja vara.
Jag vill nog fortfarande vara jag.
Men en vecka i Pippis värld skulle kunna vara ganska spännande.
Bara någon följer med mig upp på vinden.
Frågor till dig
Vilken fiktiv karaktär skulle du vilja byta liv med i en vecka?
Finns det någon bok- eller filmfigur som du känner igen delar av dig själv i?
Och vilken egenskap hos den personen skulle du gärna låna med dig tillbaka till ditt eget liv?
💌 Vill du följa mina vardagsfunderingar, livsreflektioner och det jag skapar?
Prenumerera på Malix.se här
Lev idag, just nu – igår har redan varit och morgondagen vet du inget om.
Lämna ett svar