Torsdagens bloggstatistik visar mer än bara siffror
🇬🇧 Read in English: Thursday Blog Statistics Show More Than Just Numbers
Torsdag igen.
Det betyder att det är dags att titta på statistiken här på bloggen. Jag gör det varje vecka. Kollar vilka inlägg som blivit lästa, var besökarna kommer ifrån och vad som verkar få människor att stanna upp en stund.
Den här veckan har över sexhundra visningar hittat hit. Några från Sverige, några från USA och några från platser som jag förmodligen aldrig kommer att besöka.
Det är lite märkligt egentligen.
Jag sitter här vid köksbordet i Dalsland och skriver om morgondopp, ADHD, barn, relationer, trädgård och vardagsliv. Sedan hamnar orden på skärmar runt om i världen.
Torsdagens bloggstatistik och veckans mest lästa inlägg
Men när jag tittar på statistiken ser jag något annat också.
De mest lästa inläggen handlar inte om stora händelser.
De handlar om en pojke som vågade säga vad han såg.
Om trygghet i relationer.
Om vardag, ADHD och närvaro.
Det får mig att tänka att det kanske är de små sakerna som betyder mest. Inte bara i livet, utan också i skrivandet.
Läs gärna också:
👉 När ett barn ser det som vi vuxna försöker förstå
👉 Onsdagens bibliotek – Att hitta den röda tråden i sitt eget arkiv
Torsdagens bloggstatistik möter midsommar och hav
Samtidigt som jag skriver detta står husbilen nästan färdigpackad utanför huset.
Det är bara det sista som ska ner.
Några kläder till.
Några småsaker som alltid verkar dyka upp i sista stund.
Lillkillens säng ska bäddas och sedan är vi nog klara.
Imorgon bär det av till Kungshamn för midsommar.
Havet väntar.
Det blir första gången i år som jag får bada i saltvatten, och känner ni mig så vet ni redan att bad kommer att bli av. Om det är kallt eller varmt spelar mindre roll. Bad blir det.
På fredag kommer min bror med barnen och jag tror att lillkillen kommer att uppskatta campingen ännu mer när det finns jämnåriga att umgås med.
Det är något särskilt med campingar på sommaren.
Barn hittar varandra på några minuter medan vi vuxna ofta behöver betydligt längre tid.
Makens semester börjar nu
Och kanske är det inte bara midsommaren jag ser fram emot.
Makens semester börjar nu.
Det känns faktiskt riktigt härligt.
Inga väckarklockor för jobbet på några veckor. Inga arbetsdagar som väntar runt hörnet. Bara tid tillsammans, husbilen, havet och möjligheten att ta dagen lite som den kommer.
Jag tycker om den känslan.
När tempot saktar ner lite och man får möjlighet att bara vara.
Inte för att livet blir perfekt, utan för att det blir lite mer plats för det som betyder något.
AHA – mellan raderna
Mellan siffrorna finns en människa som inte egentligen jagar statistik.
Hon tittar på den, funderar över den och blir glad när människor läser.
Men det som lockar mest just nu är inte fler visningar.
Det är havet utanför Kungshamn.
Ljudet av måsar.
Doften av saltvatten.
Och människor som tycker om varandra runt samma bord.
Kanske är det där livet händer på riktigt.
Fråga till dig som läser
Har du några särskilda midsommartraditioner?
Eller är du som jag – ganska nöjd bara det finns människor att tycka om, något gott att äta och en plats att landa på?
Berätta gärna i kommentarerna.
Jag läser allt även om jag inte alltid hinner svara direkt.
Prenumerera på bloggen
Vill du få nya inlägg direkt när de publiceras?
Prenumerera här:
Stötta mitt skrivande
Om du uppskattar det jag skriver och vill hjälpa mig att fortsätta skapa texter om vardag, ADHD, relationer, återhämtning och livet som det faktiskt är, får du gärna stötta bloggen.
PayPal:
Tack till dig som läser, delar och följer med på resan.
Vad säger torsdagens bloggstatistik egentligen?
Så medan torsdagens bloggstatistik visar sina siffror pekar mina tankar mot något helt annat.
Mot havet.
Mot midsommar.
Mot bad.
Mot gemenskap.
Och mot några dagar där livet får vara precis så enkelt som det faktiskt kan vara.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar