Jag har funderat på rädsla och fakta och på allt brus i sociala medier just nu.
🇸🇪 Svenska – du läser den svenska versionen nu.
🇬🇧 English – Fear and facts – how do we know what is true?
När jag tittar på Edstena fors hör jag nästan vattnet i huvudet. Vattnet slår mot stenarna, annat vatten får mer fart och tillsammans blir det ett brus. För mig liknar det sociala medier just nu – information som forsar fram, studsar vidare och ibland får allt högre fart.
Det är lördagsmorgon och klockan är bara 05.27.
Jag försökte faktiskt sova lite längre idag. Men en vana är en vana, och här sitter jag ändå med kaffet och tankarna.
Jag har funderat på allt brus i sociala medier. Och det är mycket som forsar förbi just nu.
Valfusk.
Sverige kommer att bli ett islamistiskt land.
Skatterna kommer att höjas så mycket att människor inte längre har råd att leva här.
Några skriver att de måste lämna landet. Andra säger att de ska säga upp sig från jobbet och börja leva på bidrag.
Och där stannar jag till.
För samtidigt hör jag från vissa håll hur fel det är att människor lever på bidrag. Hur går de två tankarna ihop? Om det är fel när någon annan gör det – varför skulle det plötsligt vara rätt när man själv gör det?
Vad vet vi egentligen?
Det är kanske den frågan jag fastnar mest vid.
Hur vet man att Sverige kommer att bli ett islamistiskt land?
Hur vet man att skatterna kommer att bli så höga att människor inte längre kan leva här?
Hur vet man att ett valresultat beror på valfusk?
Vad är det för papper de har läst som jag inte har fått tillgång till?
För finns det sådana underlag vill jag också läsa dem.
Inte ett Facebookinlägg som någon delat från någon som delat från någon annan.
Jag menar själva källan.
Beslutet. Förslaget. Statistiken. Rapporten.
Någonting som gör att jag kan läsa och tänka själv.
Mellan raderna – rädsla och fakta
Kanske är det just här något händer.
En människa skriver att något hemskt kommer att inträffa. Nästa delar det. Någon annan lägger till ytterligare något. Till slut har jag sett samma budskap så många gånger att det börjar kännas sant.
Men att något känns sant är inte samma sak som att det är sant.
Och rädsla är en stark känsla.
När vi blir rädda vill vi förstå vad som händer. Vi söker förklaringar och vill gärna hitta något som gör världen begriplig igen.
Det betyder inte att den som är rädd är dum.
Men det betyder heller inte att det rädslan berättar för oss automatiskt är sant.
När rädslan börjar styra
Jag har funderat mycket på hur rädsla och fakta ibland flyter ihop.
Vad händer med oss när rädslan får ta så stor plats att den börjar styra hur vi ser på världen?
När varje nyhet blir ytterligare ett bevis på att katastrofen närmar sig.
När människor omkring oss blir ett hot.
När ett politiskt valresultat inte kan vara ett resultat vi ogillar, utan måste bero på fusk.
När framtiden inte längre är okänd utan redan beskrivs som förstörd.
Jag kan inte veta vad som pågår inom en människa jag aldrig har träffat.
Men jag kan fundera över mekanismen.
För rädsla påverkar oss alla.
Även mig.
Frågan är kanske inte om vi blir rädda.
Frågan är vad vi gör med rädslan när den kommer.
Och så tänker jag på Trump
Mitt i allt detta kommer jag att tänka på Donald Trump.
Han uttalar sig om ekonomi, val, invandring, andra länder, sjukvård och en mängd andra frågor.
Ibland tänker jag nästan: Hur kan en människa veta allt detta?
Trump är 80 år. Själv kan jag ibland glömma min lilla viktiga tablett trots att jag har rutiner för att komma ihåg den.
Men sedan inser jag att det egentligen är fel fråga.
Det spelar ingen roll om den som talar är 20, 60 eller 80 år.
Frågan är:
Stämmer det som sägs?
Även när en president säger något med fullständig övertygelse måste vi kunna ställa samma frågor som när grannen, jag själv eller någon på Facebook säger något:
Hur vet du det?
Varifrån kommer uppgiften?
Kan jag läsa underlaget själv?
Finns det fakta som talar emot det?
Donald Trumps uttalanden har återkommande granskats av oberoende faktagranskare, som har dokumenterat påståenden som inte stämt med tillgängliga fakta eller som varit missvisande.
Det betyder inte att allt Donald Trump säger är fel.
Det betyder något mycket enklare:
Självsäkerhet är inte samma sak som sanning.
Och kanske är det precis det jag försöker komma åt med hela den här texten.
Jag kan inte veta om Trump är rädd.
Jag kan inte veta om personen som skriver på Facebook är rädd.
Jag kan inte se in i någon annans huvud.
Men jag kan granska ett påstående.
För om någon säger:
Valet är riggat.
Sverige kommer att bli ett islamistiskt land.
Vi kommer inte att ha råd att leva här.
Då behöver mitt första svar inte vara:
Du har fel.
Det kan vara:
Hur vet du det? Visa mig det du har läst, så läser jag också.
För om det är sant vill jag veta det.
Och om det inte är sant vill jag inte gå omkring och vara rädd för något som någon annan har fått mig att tro.
Jag vill kunna se mig själv i spegeln
Det finns ytterligare en fråga som gnager i mig.
Hur vill jag själv vara när jag blir rädd?
Vill jag dela något direkt för att det bekräftar det jag redan tror?
Eller klarar jag av att stanna upp och fråga:
Vet jag detta?
Varifrån kommer uppgiften?
Finns det en källa jag kan läsa själv?
Finns det något som talar emot det?
Är detta fakta – eller är det min rädsla som just nu får väldigt hög volym?
Jag kommer säkert också att tro på saker som senare visar sig vara fel. Jag är inte immun mot vare sig rädsla eller sociala medier.
Men jag vill åtminstone försöka stanna upp.
För när jag ser mig själv i spegeln vill jag veta att jag försökte tänka ett varv till innan jag gjorde en annan människa till min fiende.
Reflektion
Kanske är det detta som oroar mig mest med allt brus just nu.
Inte att människor tycker olika.
Det ska vi göra i en demokrati.
Inte heller att människor oroar sig för skatter, migration, religion, ekonomi eller framtiden. Sådana frågor ska kunna diskuteras.
Det som oroar mig är när vi slutar fråga:
Hur vet jag det här?
För kanske behöver vi inte mindre politiska diskussioner.
Kanske behöver vi fler samtal där vi vågar säga:
Det där vet jag faktiskt inte. Jag behöver ta reda på det.
När rädsla och fakta blandas behöver jag själv stanna upp och försöka skilja det jag vet från det jag känner.
Frågor till dig som läser
När du möter ett påstående på sociala medier som gör dig arg eller rädd – brukar du kontrollera varifrån det kommer?
Har du någon gång delat något som du senare upptäckte inte riktigt stämde?
Hur gör du för att skilja mellan det du vet och det du känner?
Läs gärna vidare:
→ Vi och dom i politiken
→ Människovärde efter valet
→ När människor blir arga på politiken
Vill du följa mina tankar och reflektioner framöver?
→ Prenumerera på Malix
”Lev idag, just nu. Igår har redan varit och morgondagen vet du inget om.”
Lämna ett svar