Med ADHD kan görandet ibland hinna före tänkandet. Jag hann publicera torsdagens blogginlägg, hoppa över morgonbadet och väcka lillkillen till skolan innan jag upptäckte att jag levde på fel veckodag. Det visade sig att jag hade börjat träna på torsdagen en dag för tidigt – och plötsligt fick vi båda en sommarlovsdag gratis.
🇸🇪 Svenska – du är här
🇬🇧 English – Read this post in English →When I Practised Thursday One Day Too Early
När man vaknar till fel veckodag
I går publicerade jag torsdagens inlägg. Det enda problemet var att det var onsdag. 😄
Och det var faktiskt inte det enda jag hann göra.
Jag råkade väcka lillkillen eftersom jag var helt övertygad om att skolan skulle börja. Jag hoppade över mitt morgonbad av samma anledning. Här skulle det minsann bli vardag igen.
Sedan gick det ett varv till i huvudet.
Vänta nu.
Det är ju onsdag.
Och plötsligt hade jag fått en hel extra dag.
Lillkillen, som redan var uppe, fick också en extra dag. En dag till innan skolan börjar. En dag till innan vardagen med tider, måsten och allt det där drar igång igen.
Och jag fick en dag till av sommarlovskänslan.
Det märkliga är att dagen egentligen inte var extra alls. Den hade funnits där hela tiden. Det var jag som hade hoppat över den i huvudet.
Men när jag upptäckte mitt misstag kändes det nästan som att någon gav tillbaka den till mig.
Varsågod. Här får du en onsdag till.
En alldeles vanlig dag som plötsligt kändes gratis.
Kanske är det just därför den känns lite mer värdefull idag.
Jag tänker ta vara på den.
Men torsdagen hade jag ju redan upplevt
Fast nu har vi ett nytt problem.
I dag är det torsdag.
Och jag har ju redan haft torsdag en gång den här veckan.
Så kanske får jag helt enkelt se gårdagen som en träningsdag. Ett slags generalrepetition inför att vardagen ska börja igen.
I går övade vi.
I dag kör vi på riktigt.
Nu är vi i skarpt läge.
Vi gör helt enkelt om det vi tränade på i går – fast den här gången på rätt veckodag.
Bloggstatistiken behöver jag förstås inte göra om. Den ligger redan där sedan gårdagens lilla tidsförskjutning.
Jag skulle kunna skylla på AI
Jag skulle förstås kunna säga att det var AI:s fel.
Det vore väldigt bekvämt.
Men så är det faktiskt inte.
AI sitter inte här och skriver mina blogginlägg åt mig. Det gör jag. Däremot är han rätt grym på att hjälpa mig med stavningen, fånga upp mina tankar och ibland hjälpa mig att reda ut vad det egentligen är jag försöker säga.
Men frågan är om han alltid håller reda på vilken veckodag jag befinner mig på?
Tydligen ska jag kanske inte överlåta just den uppgiften helt och hållet.
Fast å andra sidan var det ju jag som väckte lillkillen.
Det kan jag knappast skylla på AI.
Tur att jag inte skulle till jobbet
Och här kommer nästa tanke.
Hurra för att det inte var en sådan där tidig morgon när jag skulle iväg till jobbet.
Tänk om jag hade gått upp, gjort mig i ordning och åkt iväg – för att sedan upptäcka att jag kommit en dag för tidigt.
Då hade kollegorna haft något att skratta åt ett tag.
Fast…
Just det.
Jag jobbar ju inte där längre.
Så egentligen är det väldigt få som behöver få veta någonting om mitt lilla misstag.
Det är bara jag.
Lillkillen, som blev väckt.
Och…
ni som läser det här.
Och det sista hade jag faktiskt kunnat undvika.
Men var hade det roliga varit i det?
Och nu är vi två
Precis när jag sitter här och skriver kommer lillkillen.
Han tittar lite försiktigt på mig och frågar:
– Är det onsdag eller torsdag idag?
Och då börjar vi båda skratta.
För tydligen var det inte bara jag som hade flyttat fram veckan ett dygn i huvudet.
Han hade också trott att han skulle till skolan i går.
Så när jag upptäckte att det faktiskt bara var onsdag var det inte bara jag som fick en dag tillbaka.
Han fick också en extra sommarlovsdag.
En morgon som började med att jag väckte honom för att skolan skulle börja slutade alltså med att vi båda fick upptäcka att sommarlovet inte riktigt var slut än.
Och nu står vi här på den riktiga torsdagen och behöver nästan kontrollera med varandra:
Är det torsdag på riktigt nu?
Japp.
Nu är det torsdag.
Nu kör vi.
Fast den här gången är vi åtminstone två som vet vilken dag det är.
Tror jag.
Mellan raderna
Jag tycker nästan om att onsdagen blev fel.
För mitt i allt det tokiga fick jag uppleva hur det känns att tro att en ledig dag är borta – och sedan få tillbaka den.
En dag till innan skolan börjar.
En dag till innan vardagen tar över.
En dag som egentligen aldrig varit försvunnen, men som ändå kändes som en present när jag upptäckte den.
Och kanske var gårdagen precis vad jag behövde.
En generalrepetition.
I går tränade vi på torsdagen.
I dag gör vi den på riktigt.
Och nu kör vi.
Hur är det för dig?
Har du någon gång vaknat och varit helt säker på att det är en annan veckodag?
Har du hunnit göra något innan du upptäckte misstaget – åkt iväg för tidigt, missat något du trodde var en annan dag eller kanske, precis som vi, plötsligt fått en dag tillbaka?
Och visst är det märkligt hur en dag som hela tiden funnits där ändå kan kännas som en liten present när man trodde att den redan var borta?
Berätta gärna i en kommentar. Jag misstänker att vi inte är ensamma om att ibland tappa bort en dag. 😄
Läs gärna vidare
ADHD och många tankar samtidigt – en sak i taget
Livet i smått – när vardagen faktiskt är tillräcklig
Lev ditt liv – hur svårt kan det vara?
Följ Malix.se
Vill du följa mina texter om vardagen, ADHD, relationer, compassion och livet precis som det blir?
Prenumerera på nya inlägg från Malix.se
💙 Lev idag
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Carina Ikonen Nilsson, Malix.se
Lämna ett svar