Växthus, odling och vardagsreflektioner i Onsdagens bibliotek på Malix.se

Onsdagens bibliotek – små steg, veckobrev och att försöka göra livet lite lugnare

Onsdagens bibliotek – om förändring, växthus och sådant som långsamt börjar växa

🇬🇧 Read this post in English 🇬🇧 Wednesday Library – small steps, newsletters and trying to make life a little calmer

Ibland märks förändringarna inte direkt.
De smyger sig nästan in i livet utan att man riktigt tänker på det.

En gardin byts ut.
Några fröer blir plantor.
Ett veckobrev skickas iväg för första gången.
Och plötsligt står man där och inser att något faktiskt håller på att förändras – både runt omkring en och kanske också inuti.


Onsdagens bibliotek och små steg i vardagen

I veckan skickade jag iväg mitt allra första veckobrev till er som valt att prenumerera.
Det kändes både fint och lite märkligt på samma gång.

Som om något började – och samtidigt började om.

Nu är nästa brev två veckor bort och kanske är det just så skrivande fungerar ibland.
Man skickar ut sina ord och sedan får nästa tanke långsamt växa fram vid köksbordet igen.

Jag har också lagt upp mitt första lilla material:

Paket 1 – små steg istället för perfektion

Ett material om tid, stress, övergångar och sådant som lätt blir kaos i vardagen när hjärnan springer fortare än kroppen hinner med.

Det handlar bland annat om:

  • att förbereda framtida sig själv
  • att minska morgonstress
  • grön, gul och röd tid
  • små vänliga steg istället för perfektion
  • och att försöka skapa lite mer lugn i livet

Kanske är det precis där många av oss befinner oss egentligen.
Inte i behov av fler perfekta lösningar – utan av lite mindre stress och lite mer vänlighet mot oss själva.


Färger som förändras

Veckans bibliotek får gå i förändringens tecken.

Inte grönt, gult och rött den här gången.
Utan andra färger. Sådana som förändras både i hemmet och kanske också i kroppen.

De limegröna gardinerna som hängt här länge har fått flytta vidare och istället kom jordgubbsgardiner upp.
Små jordgubbar mot vitt tyg.

Det låter kanske som en liten sak, men ibland berättar små förändringar ganska mycket om hur vi mår inuti.
Som om kroppen långsamt vill ha något mjukare, lugnare och lite mindre skarpt.

Och kanske är det just så förändring ofta ser ut i verkligheten.
Inte stora revolutioner – utan små skiften som nästan sker i tysthet.


Onsdagens bibliotek i växthuset

Just nu har jag jobbat mycket med växthuset – eller kanske ännu mer med det som bor där inne.

Jag har planterat ut lök, brysselkål, broccoli och lite salladslök.
Och tänk egentligen att det går att få fram mat från pyttesmå frön.

Små frön som med tid, vatten och tålamod plötsligt blir något vi faktiskt kan äta.

Dessutom har jag odlat lite blommor av olika slag.
De får nog växa till sig lite till innan de får flytta ut helt.

Det finns något väldigt hoppfullt i det där tycker jag.
Att så mycket liv faktiskt börjar i något nästan osynligt.

Växthus i full ADHD-version

Mitt största problem i livet är nog att jag går all in.

Det började med några små plantor och nu går det nästan inte att komma in i växthuset längre.

Samtidigt ser jag något fint i det där också.

För kanske är det precis så jag fungerar som människa.

När något börjar kännas levande och roligt så växer det snabbt.
Idéer blir projekt.
Små frön blir ett helt växthus.
Och plötsligt står man där med broccoli, salladslök, blommor, gurkor och fler små plantor än man egentligen har plats för.

Det är kanske lite kaosigt ibland.
Men också väldigt levande.


Kriget mot sniglarna

Sedan har vi nästa kapitel i trädgårdslivet.

Sniglarna.

Jag har köpt sex burkar med billigaste möjliga öl och nu ska sniglarna lockas bort från mina odlingar.

Det låter hemskt när man skriver det så här, men jag känner ändå att vi behöver sätta vissa gränser här i livet.

De får gärna finnas.
Bara inte äta upp min broccoli.

Så nu får de hålla till någon annanstans än just i min trädgård.

Och jag tror faktiskt att ganska många odlare förstår exakt den känslan.


Onsdagens bibliotek om förändring och återhämtning

Kanske handlar veckans bibliotek egentligen om det här:

Att vi människor också växer långsamt.

Att vi ibland inte ser förändringen förrän långt senare.
När vi plötsligt märker att något nytt tagit plats där något gammalt en gång stod.

Kanske är det så med livet också.

Vi planterar små saker:

  • tankar
  • vanor
  • drömmar
  • ord
  • relationer
  • idéer

 

Och långt senare märker vi vad som faktiskt började växa.


Mellan raderna – Onsdagens bibliotek

Mellan raderna i den här texten finns egentligen en berättelse om att våga börja tro på sina egna små steg.

Ett veckobrev kanske ser litet ut för någon annan.
Ett första material kanske känns enkelt.
Några gardiner kanske bara är gardiner.

Men ibland är det just de där små sakerna som visar att något håller på att förändras.

Inte snabbt.
Inte perfekt.
Men långsamt och på riktigt.

Och kanske känner fler igen sig i det där.

Hur livet ibland förändras nästan ljudlöst innan vi själva hinner förstå att vi faktiskt är på väg någonstans nytt.


Onsdagens bibliotek och reflektioner om förändring

Vi lever i en värld där mycket ska gå fort.
Men kanske är det inte alltid där det viktigaste händer.

Kanske händer det viktigaste:

  • vid köksbordet
  • i växthuset
  • i små vardagsbeslut
  • i ett veckobrev
  • eller i ett frö som långsamt börjar gro

Och kanske behöver vi påminna varandra om att små steg också är rörelse.

Fråga till dig som läser:

Har du märkt någon liten förändring i ditt liv den senaste tiden som egentligen säger mer än du först trodde?


Biblioteket och små steg

Idag tänker jag att veckans bibliotek kanske får bli flera inlägg istället för bara ett.
När jag sitter och samlar ihop texterna börjar jag själv se något slags samband mellan dem.

Vad det egentligen är vet jag inte riktigt ännu.

Men det känns som om allt hör ihop på något sätt.

Som små delar av samma berättelse:

  • stress och vila
  • ADHD och återhämtning
  • växthus och växande
  • relationer och mellanrum
  • små steg och förändringar
  • trygghet och längtan efter lugn

Kanske är det just det biblioteket håller på att bli.

Inte bara gamla länkar och tidigare texter – utan nästan som små spår av en resa genom livet.

Och kanske är det först när man stannar upp och lägger allt bredvid varandra som man börjar se mönstren lite tydligare själv.

Onsdagens bibliotek – växande, vila och vardag


Prenumerera på veckobrevet

Vill du få mina brev direkt till din inkorg med reflektioner, vardag, ADHD, återhämtning och livet mellan raderna?

Prenumerera här:
Prenumerera på Malix.se


Stötta mitt skrivande

Om du vill stötta bloggen och mitt fortsatta skrivande kan du göra det här:

Stötta via PayPal


Carina Ikonen Nilsson – författare och skribent
Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.


Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Upptäck mer från Malix.se

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa