Datorns intrång i våra hem…….

Dagen idag har  gått åt till att  bota migrän, store   den har gett med sig.  Men efter sådana attacker  så  får jag en  dov konstig känsla i kroppen. som att  jag  måste röra kroppen för att vara  vaken. Helgen är nu  här  ännu en gång. Familjen här  går i ide på fredagen  alla på sitt håll, physician tittar lite på tv tillsammans men sen smyger vi oss för oss själva igen. Ibland tycker jag det är lite synd  och funderar på hur andra familjer gör.  Denna form av familjesamvaro  har likson smugit sig på.  Datorns intrång i  våran familj, order kräver sitt.  Ibland  förbannar jag denna burk, samtidigt som jag ser att  det är så livet  är  här.

Visst  jag pluggar och  skriver min blogg och  spelar lite  mm.  Men  isoleringen som blir  en mysig  hemma kväll med familjen  finns inte  hos oss.   Vi äter något gott  tittar på tv eller  sånt.  Men sen   är alla på sitt håll. Barnen har kompisar eller sitter vid sina  datorer.   Min  kära make är  involverad  och har en  helig relation med sin dator.

Jag är  en dator änka , jag  konkurrerar med min mans dator  eller  jag blir brädad av min makes dator.

Såg ett intressant  program på tv för ett tag sen,  om  människor  som  levde sina liv vid datorn.  Detta programmet  satte i gång tankar hos mig.  En man som   levde sitt liv vid  sin dator  fick ett ultimatum  om han valde sin  familj eller sin dator.  Han valde  givetvis sin familj men  det har gjort mig  fundersam  och fått tankar att  snurra.

Vad skulle min  make välja?

Vågar jag fråga ?

Vågar jag ställa  en sådan fråga till min  make?

Ja, det vågar jag,  frågan vågar jag ställa.

Men  jag vet inte om jag  är mogen eller  vågar ta emot svaret på frågan.  Inte så att jag  är rädd för att leva ett liv utan  min  make,för  självklart skulle  han  om  det var det ultimata för att vi skulle vara en familj  välja mig  och våra barn.

Utan mera   så är jag rädd för vad det skulle bli för konsekvenser av  den ställda frågan.

För  frågan ställer vissa krav på mig.  Jag  skulle ju  själv  få  ta bort  timmar som jag sitter här.  Mina studie timmar skulle  bli mindre,   detta skulle leda till att mina resultat inte skulle bli  sådana som jag blir nöjd med.

Även den avkoppling som jag  finner här  vid min dator, skulle behövas inskränkas.

Det är ett sätt för mig att koppla av. Det är ett sätt för mig, att skingra mina tankar.  Eller  ett sätt  att få svaren  på mina tankar.  Genom att skriva   så  kommer svar  till mig,   som inte annars kommer,  de kommer inifrån mig utan störning av yttre påverkan.

Jag behöver  skriva, jag behöver  ha tid  med mina tankar: genom att skriva ner  saker  som jag funderar på så får jag en konversion med mig själv.  Tankarna blir tydliga och inte  så snabba, dessutom  så behöver mina  ärliga ner skrivna tankar  få svar.  Kanske inte   med en gång  just nu.

Utan de ligger här och gror de blir synliga.  Inte  så yra.

Det är här det blir konsekvensen  är jag  redo att ta bort  dessa  stunder för mig för att jag  skall slippa  ha snurriga tankar om  övriga familjens  datortimmar.

Det gör ont att tänka  så. För självklart så  vill jag att vi skall umgås prata och  ha det mysigt.  Men jag har även behov av att sitta här på min kammare och bara  finullig.

Jag och mitt tangent bord har  en relation.  Vi har en  terapi stund, där jag  skriver mitt  och tangent bord  ställer inge motfrågor,  ställer heller inga krav på att jag skall  ge  kloka tydligt svar, det kräver  egentligen inget  alls.

Mera än att  jag skall trycka ner tangenterna   så att  de bildar bokstäver  som sedan kan tydas i ord.  Vilka för mig  blir  meningsfulla rader som hjälper mig att skingra  tankar  hitta svar och  finna ro.  Det hjälper mig att  ha en relation med mig själv. En ärlig relation med bara mig, En kärleksrelation med mig själv.

Rogers pratade mycket om att  när  klienten kommer närmare sig själv  och  lever så som hon vill leva, då finner hon harmoni och utvecklas.  Jag tror det är svaret på min fråga.

När jag sitter här  och skriver, läser och tar hand om mig själv.  Då  är jag i ett utvecklande stadie  (kongruent) .Detta är jag, Jag är  sådan här. Att vi  i våran familj myser lite  och kryper in i  våra  små vrå-ar  så väljer vi att leva.  Vi behöver inte som andra familjer  umgås, bjuda på middagar,  gå ut och roa oss,  se människor  utan  vi är:

En familj som  gillar att  vara hemma, umgås  och  koppla av med våra datorer.  Vi behöver det för att skingra  oss ,  umgås med oss själva.

Min Blogg och jag  behöver egen tid  då är jag i ett kongurent tillstånd.