Bemötande är viktigt.

känner att orden har tagit slut.  Fast igår då jag satt och väntade på dottern utanför dagiset hon praoar på, malady så kom det fram tankar som jag  tänkte skriva om idag.

Det handlar om Bemötande.  Det är ofta en fråga jag får då jag  prata om adhd, och då jag  blivit intervjuad.

Hur vill du bli bemött?

Först var jag  rädd för frågan då jag inte kände att jag inte hade något klokt svar på den. I dag är jag mindre rädd den frågan.

Eller inte alls rädd för den.  Nu är det inte så att jag har ett alldeles utomordentligt genialiskt svar på frågan, nej så är det inte. Men jag har ett svar utifrån mig själv. Ett ganska simpelt och vanligt svar.  För svaret är: precis så som du vill bli bemött.   Jag vill att du bemöter mig, så som  du själv vill att jag ska bemöta dig.

Jag vill slippa bli bemött i mina mindre bra tillgångar.

Jag vill slippa mötas av: men att du aldrig lär dig. Men tänkte du inte på det. Men du kunde ju så bra igår.  bla bla bla bla.

Trams  och orelevanta upplysnignar för mig, där jag inte ser nyttigheten.

Inte bemöter jag människor så. Jag blir ofta kallad otänksam, och impulsiv jo visst e det så,   helt rätt har ju skrivit en hel bok om ämnet.

Men Jag tillåter inte mig själv att berätta för andra människor att jag upplever dem som feg, orörliga och tråkiga även om jag vissa gånger kan tycka att men herre gud det är väl bara till att bestämma sig.   Nej  fast ibland kan jag säkerligen upplevas lite otålig och rastlös.

Utan istället berättar jag gärna att vilken tur att vi är olika.  Du får gärna vara min eftertänksamhet, och jag  kan hjälpa dig att vara  den mera spontana nyfikna obetänksamma så du får något roligt gjort någon gång i alla fall.

Nej ta det för vad det är .  Men ha med dig att bemötande är  så som du skulle vilja att jag bemötte dig, så vill jag bli  bemött.


Publicerat

i

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook