Skolan i Färgelanda, skyddar sig med Åtgärdsprogram.

 

Men det hjälper inte en liten flicka eller pojke.

Nu är artikel några dagar gammal men ändå aktuell. En ständigt nygammal nyhet som sätter ärr långt upp i livet. Så även om  artikeln är några dagar gammal, purchase så kommer inte  såren i den lilla flickan försvinna tyvärr. Dom kommer sitta i länge.

Såren har även gjort att den lilla flickan insett att alla vuxna är inte vuxna alltid. Vissa vuxna väljer att inte se, inte agera. Väljer att titta åt ett annat håll. Vad är det dom vuxna är rädda för?

Vad är det som gör att vissa vuxna tycker det är okey att barn till och med blir misshandlade på sin arbetstid?

För det är ju egentligen det skoltiden är. Det är våra barns arbetstid.

Inte någon skulle acceptera och gå tillbaka till ett arbete, där kamrater och chefer tycker det är helt okey att några få misshandlar en kollega.

Flickan går i Skolan här i Färgelanda.  Det spelar ju inte någon roll vart det sker men nu ligger det nära. Bara några hundra meter bort är det en flicka som mår dåligt. Som blir utsatt, några vuxna ser men har skydd framför sina ögon. Skydden gör att någon blir utsatt för mobbning och misshandel.

Skolan säger att dom vidtagit åtgärder. Jo, kanske har dom gjort ett försök, men de har ändå inte gjort tillräckliga försök.

För en liten flicka blir utsatt.

En lite flicka går till skolan varje dag, vet inte då hon går om hon kommer hel hem. Hon känner inte trygghet när hon går till skolan. Mamman till flickan kan inte skydda sitt barn, för  vi har skolplikt i det här landet. En mamma går här i Färgelanda med oro i magen för hennes flicka.

Skolan har vidtagit åtgärder säger dom.

Men hjälper det?

Hjälper det flickan?

Försvinner klumpen i magen för att skolan skyddar sig med att, de vidtagit åtgärder? 

Känner flickan sig helare mera duglig, för att skolan kapitulerat och tittar åt ett annat håll?

Är det mera okey att misshandla, nu när skolan har vidtagit åtgärder?

Jag vet när min son gick i småskolan att skolan skulle visa mig en förebyggande plan så de skulle förhindra mobbning.

Det tog flera år att få fram den fast de sa att de hade en.

Jag förstår mamman när hon tappat förtroendet för skolan, det gjorde jag oxå när min stora son var mindre. Jag tappade det helt, var ständigt orolig för att min son skulle bli utsatt. Hade ständigt tankarna på sonen i skolan. 

Det var många gånger som jag fick sitta och trösta en liten kille till son, som inte alls förstod vad det var för fel på honom.  Han kunde inte förstå varför. Tänk det kunde inte jag heller, mest av allt kunde jag inte förstå varför i hela friden skolan inte såg.

De gånger jag ringde vilket jag gjorde ganska ofta, var det krig! Lärarna gick ner i skyttegravar och det kändes som om jag och sonen befann oss på mark full och minor som bara väntade på att explodera. 

Inser att mina ord inte hjälper flickan och hennes mamma. Men kände att jag bara var tvungen att skriva.

Artikeln väckte känslor i mig, det väckte tankar…….

Nej så länge den lilla flickan går till skolan och inte känner trygghet, inte får blomma ut i sin egna blomma. Då känner jag att skolan gjort alldeles för lite. De åtgärder dom gjort, är inget värda. Så länge som flickan inte har möjlighet, att få vara precis den lilla flickan hon är.

Dessutom är mobbning, Misshandel enlig våra lagar inte okey till och med ett lagbrott.

 

 


Publicerat

i

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook