Kays måndagstips nr 29 Den 14 januari 2013

intressant läsning

Välkomna till det 29:e inspirationsbrevet.

Jag såg en gång en fransk dokumentärfilm på TV som var väldigt stark. Filmen heter ”ÄRRET”.

Den handlar om en fransk kvinna som har skjutit den man hon älskar allra mest. Med två skott i

magen. Hon döms till 20 år i franskt fängelse.

I en lång intervju får tittaren möta denna ”mördare” i hennes cell i fängelset. En ung kvinna. Hon är

runt 30 år. Hon är liten och tunn. Stilla. Hon berättar om sin barndom. När hon var liten kallade

hennes pappa henne för horunge. Ständigt. Alltid. Horunge. Horunge…. Pappan kallade också hennes mamma för hora. Hora ….horan…

Alldeles stilla berättar hon att hon blev prostituerad när hon var 15 år. Och hon blir gravid som ung

tonåring. Pappan skryter nu öppet om att det är han som är pappa till barnet.

Hon berättar om förlossningen. Hon berättar under tårar. Eftersom hon är prostituerad förbjuds hon

föda i sjukhusets allmänna förlossningsrum. Hon får föda sitt barn i sjukhusets källare.

Den enda som assiterar henne under förlossningen är en äldre kvinna som behandlar henne som

ovärdig och fördärvad. Hon berättar i filmen om detta… i förtvivlan och under tårar. Hon överlever

förlossningen. Hon fortsätter sedan leva som prostituerad.

Så träffar hon en man. I det här skedet av berättelsen lyser hennes ansikte upp! Hon berättar att hon

verkligen kände kärlek till den här mannen. Hon lever ihop med honom i tre år. Hon får ett barn med

honom. Efter tre år kommer han hem en dag och säger att han vill skiljas. Hon bryter ihop. Hon vill

inte leva längre. Hon tar en burk med sömntabletter och sväljer hela innehållet.

Men trots allt – hon vaknar igen! I sitt omtöcknade tillstånd upptäcker hon att hennes kropp är full av

sperma. Allt tyder på att hon har blivit våldtagen i medvetslöst tillstånd av sin man. Hon vill inte leva

längre. – Jag visste var han hade sin pistol, prostate berättar hon. Hon går och hämtar den. – Jag ville ta livet av

mig, order säger hon.

Just när hon står med pistolen i handen kommer mannen in i rummet …. I sitt förvirrade tillstånd

skjuter hon två skott i magen på honom! Skotten tar illa. Mannen dör. Hon anklagas för mord och

döms till 20 års fängelse. Min första reaktion framför Tv:n är: MEN DOM ANDRA DÅ?? Var är alla som

under hennes uppväxt formade henne till den hon är? Och min andra reaktion är: JAG ÄLSKAR

HENNE!

Jag lär mig något av den här starka historien och jag lär mig något av min egen reaktion. Jag lär mig

detta:

Får jag se och lära känna allt om en människa… allt,

kommer jag att vilja omfamna och bära henne.

När jag fördömer en annan människa

ser jag inte hela den människan.

Tänk om det är sant att när jag fördömer en annan människa, slipper jag se min egen delaktighet och

min egen skuld? Fördömandet blev skapat som ett vapen för att dölja sanningen.

När jag tänker på den franska kvinnan och hennes öde vill jag också berätta detta:

Myten om Indras nät.

En gång fanns en gudinna med namnet INDRA. Denna gudinna hade ett nät som var så oerhört

vackert. Indras nät var också så otroligt sinnrikt konstruerat. I varje knutpunkt på nätet satt en

diamant. Och varje diamant var slipad på så sätt att den hade lika många facetter som det fanns

diamanter i nätet, dvs lika många facetter som det fanns knutpunkter.

Indras nät kunde hängas så fantastiskt och så otroligt finurligt. Det kunde hängas så att om du tittade

rakt in på en av diamanterna i nätet, så kunde du se alla de andra diamanterna speglade i denna

diamants övriga facetter. Myten om INDRAS NÄT vill lära oss något om ”allas vår delaktighet”.

Överfört till berättelsen om den franska kvinnan:

Om du ser på den ”franska kvinnans diamant”…. Du lutar dig rakt in och tittar just på den… så ser du i

en facett just den franska kvinnans ansikte, hennes spegelbild…. Och i de andra facetterna ser du

speglade, pappans ansikte… du ser männens som använde henne sexuellt… du ser den äkte mannens ansikte … en grannes ansikte … en lärares ansikte … förlossningskvinnans …mammans …domarens…

Myten om Indras nät vill lära oss att vi alla är delaktiga i vad som sker.

I Buddhismen talar man om Indras nät. Detta nät är en illustration av det totala

samspelet mellan alla fenomen i världen. Om man tänker sig ett oändligt antal

ädelstenar i kosmos, alla med ett oändligt antal slipade facetter, så speglar sig varje

enskild diamant i alla de andra diamanterna och varje facett i alla de andras facetter; på

så vis bildar speglingarna ett oändligt tredimensionellt nät, utan början och utan slut. Du

är en sådan diamant. Jag är en sådan diamant. Och allt vi gör påverkar helheten. En

fjärils vingslag någonstans i Kina kan vara det som utlöser en storm över Nordsjön.

ÖVNING:

Den här veckan, när du går i din egen vardag, pröva att bära med dig myten om Indras nät. Var du

än är. Hemma, på jobbet, på bussen… I allt du gör påverkar du helheten.  I detta har du inget val.

Ingen kan komma in i ett rum och säga: ”Jag påverkar inte vad som sker här i rummet.” Ingen kan

sitta vid ett bord och äta en måltid tillsammans med andra människor och tänka att ”Jag påverkar

inte vad som sker vid det här bordet”.  Ingen kan sitta i en buss och tänka: ”Jag påverkar inte vad

som sker här i bussen.”

Tack för att du har läst. De allra bästa hälsningar

Kay Pollak

Känn dig som vanligt fri att sprida de här inspirationsbreven till alla dina vänner. Det kan ju faktiskt

vara ett sätt att påverka helheten. Är det första gången du stöter på inspirationsbrevet? Känner dig

nyfiken på att få dem i fortsättningen?  Gå in på hemsidan www.kaypollak.com och anmäl dig som

prenumerant. De kommer sedan via mailen helt gratis till dig. Har du missat de tidigare ”breven” kan

du också hitta dem på min hemsida. Det är bara att gå in där och printa ut dem.