Jo, pharmacy för att bloggandet ska vara fullkomligt så borde jag sitta ute på altanen men se det gör jag inte. Orken från igår tog slut och bordet där ute är fullt av vatten. Jag orkar inte, check ids inte att gå in och hämta en trasa, för att kunna ställa datorn där. Dessutom så har jag börjat fuska igen. Fuska på riktigt, Jo då, så dumt är det igen. Är man rökare så är man alltid rökare. Under en kanske två veckas tid så har giftpinnen suttit i munnen på mig, fram till igår. Cigaretterna tog slut vid 11 igår, och jag bestämde mig för att det passar sig inte att röka. Så himla dumt ju!
Här fastar jag två gånger i veckan, för att jag ska må bra, för att jag ska bli piggare och må bättre än så bra som jag gör idag. Så är jag så inkompetent dum, att jag helt frivilligt går till affären och betalar femtio kronor för att sakta men säkert ta död på den friskhet, som blir till av mina fastedagar. Hur dum är jag? Hur dum får man vara på en skala asså?
Nej så igår bestämde jag mig igen för att inte köpa flera. Nikotinisten i mig är en slug rackare. Som den missbrukare jag är av nikotin, så lyckas den rackarn alltid lura mig.
– men jag kan ju röka när jag är i husvagnen, började nikotinherren berätta för mig i våras. Jag svalde lögnen med hull och hår, genast gick jag och köpte cigaretter. Satt där utanför förtältet och bolma. När jag skriver bolma så menar jag bolma. Hur enkelt som helst, rökte jag upp ett paket på mindre än ett dygn. Den huvudvärk som kom som paketet på posten dagen efter rökandet, den skyllde jag på det stackars glas vinet som jag drack. Just alkohol är inte min grej. Men nikotinisten han, han kommer alltid bo i mig och om jag inte passar mig så flyttar han in i förmaket ibland.
I alla fall bruket av nikotin flyttade in till mig och var helt godkänt i mig, om jag var i husvagnen. Det var hur enkelt som helst och så okej, fick jag för mig. Då rökte jag ju inte på riktigt, om jag bara gjorde det där.
Från husvagn till nästa steg.
-Men om jag bara röker, när jag är hemma och inte på jobbet. Då röker jag ju inte på riktigt. Dessutom får vi inte röka på jobbet, bara på vår lunch rast och då inte i arbetskläder. Just den där tanken om att om jag bara röker hemma, hela kittet svalde jag. Insåg att då är jag ju minsann inte någon rökare, då gör jag ju det bara för att jag vill. Jo så dum är jag, hela jag.
Nu slutade ju inte rökarresan med att bara röka hemma. Utan här gjorde jag ju om det i huvudet en gång till. Men om jag nu klarar av att hålla mig till att röka bara hemma och i husvagnen, då är jag ju inte beroende av cigaretter. Hoppla nu är jag ute på den helt farliga isen, på riktigt. Nu lyckas jag lura mig själv att jag minsann inte är, någon missbrukare av nikotin. För nästan innan jag lurat mig själv så här långt, så var det helt okey att ta med ciggen till jobbet med. Utan att blinka så hann jag med att röka fyra cigg, innan jag började jobba. Jag har två minuters väg till mitt jobb, men som alltid är jag på jobbet en halvtimma innan jag börjar. Så nu hann jag ju springa ner för trapporna de tre trapporna, ställa mig mellan husen och bolma innan jag började.
I går när jag redan kl 5 på morgonen stod ute och rökte innan jag börjat jobbet, så var det som om hon den kloka Carina tittade fram igen. För då insåg jag vad jag höll på med. Det är inte friskt att stå ute klockan fem på morgonen, och kolla om någon ser mig, stå där och smygröka och vara rädd för att någon brukare skulle dyka upp och säga: nej men titta här, här står du och röker.
Just då insåg jag att jag återigen hade lyckats att hamna i mitt missbruk. Så simpelt va det. SÅ SPIMELT Är DET!!!!Jag är en missbrukare av nikotin. Det bara är så, just nikotin är min last och mitt missbruk. Jag gillar inte att vara slav under något, så igår då vägrade jag köpa nya cigg.
Men redan idag har jag fått göra flera tankevurpor, till och med prata högt för mig själv om att tänk på igår. När jag började detta inlägg på fjärde raden så poppade en sådan där stygg tanke upp. Men åk och köp ciggen, sätt dig på altanen och blogga på riktigt. När jag var ute med hunden förut, så var jag 50 meter från affären och hade väskan med mig, vilket jag inte brukar ha. Då stannade jag nere vid övergångsstället, funderade på om jag ändå inte skulle skulle gå till ica och köpa cigg, Jag kunde ju börja sluta röka, som i morgon. Nu när jag sitter här och skriver dessa sista orden, så tänker jag men det är ju snart midsommar och solen skiner och jag är ju ledig, Jag är ju nästan i husvagnen och jag kan ju bara prova lite. Kanske är det bättre att sluta röka, när jag mår bra.
Hallåååååå halllllllåååååå!!!!! Jag mår inte dåligt, och jag är inte i husvagnen och det blir midsommar oavsett om jag röker eller inte röker. Nej, jag ger upp, det är bara att inse att en gång rökare alltid rökare. Men det säger ju inte att jag måste röka, Eller gör det det kanske ????? Just nu har jag inget svar på det.
Alla orden här säger mig att har jag svårt att sluta bruka cigaretter, Hur svårt är det inte då för någon att sluta bruka kemiska preparat.
Här dyker bilden upp av den älskade ungen, som i våras tog sitt liv, i en cell på Kumla. Han som ofta är med mig i tankarna, han som alltid alltid har varit en i familjen. Vilket djä…. helv…. han måste haft. Han som alltid alltid kommer att bo bland mina minnen. Ja du Robin, ser du mig nu så vet jag vilket flin som bor på dina läppar, jag vet hur du skulle prata. Men kapitulerar det har jag inte gjort ännu i alla fall.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.