Kategorier
Barn

Sonen fyller år idag

Det firade vi genom att äta smörgåstårta igår, store för idag åkte han till Göteborg igen.  Hipp hipp hurra på dig min älskade son. 

Kategorier
Barn

Min dotter är för stor och för bra för en sådan liten arbetsplats.

Då va dottern utan praktik-plats, health detta för att personal som skulle handleda inte har vågat stå på sig och berätta vad som gäller och vad som är rätt.  Kanske är det tur att hon inte har en sådan praktik-plats.  På en sådan arbetsplats skulle jag inte vilja arbeta på.

Men vad är det som gäller när man är på praktik? Är det inte så att du är där, för att lära dig? Är det inte så att du är där, för att du ska träna dig.

Klagomålen som blev, handlade om att hon inte kom i tid, hon börjar 8.00 på morgonen. Åker hemifrån 6. 20 för att hinna med till 8.00. bussen har varit försenad som gjort att hon någon gång  har kommit fem minuter sent.

Hon var tvungen att byta telefonnummer då hennes mobilräkning blev för dyr så hon valde kontantkort istället. Lämna nya numret till sin chef.

Men chefen verkade ha trångt i minnet, för hon hade ringt det gamla som  dottern inte använder. Lämnat ett meddelande till telefonsvararen på det gamla numret. Men av någon konstig anledning så förväntar sig chefen att hon ska ringa upp henne.

Nej det är allt bra att dottern inte har kvar praktik-platsen. För på en sådan liten plats ska hon inte vara.

Personalen hade även sagt till henne att hon kunde åka hem tidigare en dag,  så hon slapp sitta och vänta på bussen en halvtimma. Nu fick hon det i fatet, hon inte sköter sina arbetstider.  Dessutom får hon uppläxning av sin handledare på skolan.

Hur tänker vuxna människor? Är det så vi beter oss mot unga som snart är vuxna?

Kategorier
Kay pollak Malix

Kay menar att vi kan välja lycka

Jag har aldrig stuckit under stolen med att jag gillar Kay Pollak, decease till och med så att jag skrev om honom i min bok.  Under året som gått har han givmilt delat med sig av sina kunskaper via veckobrev från sin hemsida. Jag har tacksamt läst och tagit del av hans klokhet.  Hans böcker har jag läst flera gånger för att liksom bli påmind igen och igen av saker som jag behöver påminnas om igen och igen.   Kanske är jag en slow learner, for sale  ja egentligen är jag nog det för jag provar ju på saker inte en gång och inte två utan till och med tio gånger ibland.

http://www.kaypollak.com/files/2013/08/kays-inspirationsbrevnr-49.pdf

http://www.kaypollak.com/inspiration/inspirationsbrev/

Fast vissa böcker kan man läsa flera gånger, cialis nästan som filmer vissa filmer ser jag varje år, ut och invandrarna är sådana filmer som jag ser en gång om året. Nothing Hill en annan sådan film. Böcker som jag kan läsa gång på gång är böcker som är bra böcker.

 

 

Kategorier
Skola

Hösten står för dörren

Det känns att hösten står för dörren. Nu börjar sommaren gäspa lite större och snart somnar hon in.  Snart kan vi fylla huset med doftande värmeljus och raggsockar på.  Klumpiga skor och varmare jacka kommer bli ett måste om jag inte vill frysa.  Jag gillar inte att frysa så här lär det bli både raggisar och långisar.

Men ännu är det ljust och värmande, cialis Höst nu kommer alla färger spraka loss, seek Luften börjar bli högre och snart kommer  träden spraka loss i all världens färger.  Skogen är redan full av kantareller men nu går jag och väntar på  trattisarna. Kanske har dom redan kommit. Nu på måndag börjar skolorna för mina barn. Då är vi där igen, tjat hit och tjat dit.  Sonens skolan kör läxfritt. Ett bra sett att köra skola tycker jag.  Skolan ligger en bit bort men kommunen har ordnat det så bra att en taxi kommer och hämtar honom.  En sak mindre att oroa sig  för.  Nu gäller det bara att skolstarten för vår minsta grabb ska bli bra.

Han ska redan börja gymnasiet. Tänk va tiden går fort.  Nio år har vi redan fixat självklart kommer vi fixa dom här sista åren också.  Tänk om jag visste det när  han gick i mellanstadiet. Då var det mera att ta en dag i taget, inte se längre fram en till skolan började om han kom iväg, sedan till den slutade om han kom hem.  Han fixade det verkligen oj så stort det blev i mig just nu.  Lillemannen är så  stor så han börjar i gymnasiet. Jo han g

Kategorier
Malix

Det här får inte hända igen!

Läs ! men när du är Stark.. vi måste göra vad vi kan emot dessa krafter.. Dessa pojkar – unga män – som berusat sig tror de får och kan göra vad de vill.. och Lagen ser ej hur pass farliga de är. Så var rädd om dig – men protestera mot sådant här.
Från Daniel Lids Blogg:
“John Hron. r.i.p

Hemsk historia
Den här historien är sann, healing ganska lång, men jag vill att du läser den, för mänsklighetens skull .
Till minne av: John Hron. r.i.p
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
———————————————– ———————————
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

———————————————– ———————————

 

KOPIERA OCH SÄTT PÅ I DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
Från Daniel Lids Blogg:
“John Hron. r.i.p