Ljungen blommar och sommaren är med den…

Nu är sommaren på den sista sluttampen enligt vad min farmor lärde mig för igår när vi gick en promenad runt den fina campingen så såg jag den blommande ljungen, tadalafil Inte så att den tar slut  med en gång. Men nu måste vi smaka på det sista med sommaren. Nu måste vi njuta  och  har vi inte ännu  skapat oss fina minnen under sommaren så är det dags nu, cialis enligt in farmor.  Nu skulle vi, look jag och farmor asså, badat varje dag för att samla på oss mineraler som farmor sa, för att göra kroppen en tjänst enligt farmor.  Nu ser ju säkerligen inte haven ut  som de gjorde när jag var liten, nu finns det säkerligen mera gifter och faror i haven än då för  45  år sedan.  Då farmor  berättade om  alla klokheter. Det var även nu det skulle ätas och drickas av alla morötter, ärtor, gurkor och allt va det va som växte i Farmors trädgård. Bär skulle plockas så farfar fick sin lingonsylt varje dag. Svamparna i skogen skulle letas, och tången skulle samlas in för att få njuta av sommaren även sedan enligt farmor.

Som ni säkerligen redan läst innan och förstått så var farmor min käraste vän, en av mina änglar här på jorden.  Hon lämnade detta jordeliv för snart ett år sedan.  Under detta året som gått sedan farmor lämnade jorden  har farmor på något sätt blivit levande inom mig. Det är så många gånger  minnen från det jag var liten som dyker upp. Hennes klokheter dyker upp allt som oftast i stunder som är liknade dem  från förr.

Nu har alltså ljungen börjat blomma och känslorna som brukar bo i mig om hösten. Visade sig igår, när den blommande ljungen stod där och visade mig farmor igen.  Nu ska vi äta vår spenat, samla på lingonen, plocka alla svamparna i skogen. Koka alla de där grytorna som tar flera timmar att laga till. Om vi lever som farmor lärde och levde.  Lite av hennes levende gör jag,  Jag gör mina råsafter, äter mina grönsaker men det är så mycket som min farmor va som jag aldrig kommer att vara eller bli, Något saknas i den här världen, nu när farmor inte längre berikar den.  Jag önskar att mina barn hade fått uppleva min farmor mera så som jag och inte som den förvirrade kvinna hon var när de växte upp.

Hon hade så många klokheter och läror som jag aldrig kommer att kunna ge mina nu vuxna barn. Hon var alltid någon man kunde ringa till när något  inte blev som man önskade, efter sådan samtal var det aldrig längre svårt. Nu bor hon mera inom mig och ger mig minnen tillbaka som blir kunskaper i dagen. Lite av sorg hittade fram bland orden känner jag just nu. Sorg över att sommaren  och ljungen visar att dagarna är räknade igen. Snart ska vi igen bo in oss i våra små lådor till hus, Tända ljus, och frysa.

Just nu, just i denna stund kändes det lite magiskt för medans jag sitter här och skriver om min lilla farmor och den slutande sommaren. Fick jag ett lite brev från en vän som skrev att hennes mamma hade gått bort. Jag har alltid på något sätt haft en känsla av att när jag pratar om min farmor med henne, så har min vän vetat om mina känslor för farmor. För hon haft samma känslor om än till sina gamla mamma.

Det kändes lite som om just det här skulle hända, att jag just idag skulle skriva det här inlägget och få hennes lilla brev.  Att det på något magiskt sätt har ett samband.  Sorg är svårt, när någon seglar till den där andra hamnen så seglar dom aldrig tillbaka i det skal som vart deras.  Men när  sorgen tagit ut sin rätt och gjort det den ska med oss så blir de där seglande människorna levande inom oss. Det är då man kan som jag just nu gjort, flytta in i stunden och få minnena om  min fina farmor levande och klokheterna nästan står på rad framför mig.

Lev idag just nu, vid sorg är det ett visst antal tårar som måste komma ut för att vi på något sätt ska bli hela igen, när tårarna tagit slut till slut. När vi kommer på oss själva att le det är då  våra nära kommer och bo inom oss igen. Det är då vi har de nära som inte längre finns som fina minnen i våra kroppar. Så tårarna  ska gråtas ut och gråtas klart.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är inte ens säkert att vi har.