Vi skulle vila, ta det lugnt…

när vi kom hem var vår tanke. Det blev kanske inte riktigt så ……

Färden hem var lång, ändå hann vi med att äta middag på den finaste rastplatsen i Värmland. (Maken lagade till Potatis teriner och kalvkött medans jag sov middag. :))

Hänsjöns rastplats är den finaste rastplatsen, vi någonsin varit på. Kanske är den utanför Gävle ganska så nära, i finhet. Men jag tror nog Hänsjön vinner ändå.

Under vår resa till norr åkte vi 233 mil. Åre var en nyhet för oss, den platsen bor nu i våra minnen. Vi kom hem strax efter sju i tisdags. Då packade vi ur husbilen. Jag fixade till kylskåpet och gjorde rent det lite extra. Det hade vi slarvat med sist vi var ute. Vi började tvätta redan på kvällen. Hade bestämt oss för att onsdagen är en vilodag hemma. Men under tisdagskvällen, pratade jag med vår lilla Dessan. Frågade om hon och hennes bror ville komma hit. Vilket dom ville så redan vid 10 på onsdagsmorgonen var vi i Uddevalla, för att hämta upp de små guldklimparna. När de var små var dom ofta här, nu vart det riktigt längesedan dom varit här. Två år tror jag det var sedan vi såg dom sist. Nu det sista året är det Coviden, som ställt till det. Innan Covid, vet jag inte vad som hände, varför besöken inte blev av.

Men i alla fall nu har dom äntligen varit här igen, de små nu lite större barnen. Just nu när jag sitter här och skriver får jag tårar i ögonen, när jag tänker tillbaka på hur många trevliga helger vi haft med just dessa barn. Att just vi fått möjligheten att lära känna dom.

Igår tog vi tillbaka tiden, gjorde kanske inte så mycket mera än att umgås. Först blev det en glass stund på Torp. Närmare bestämt är namnet Yogiboost.

Asså här pratar vi glass. Igatanglass, men även i gatan dyrt. Jag och maken och de två nu lite större barnen. 235 kronor för var sin glass med lite topping på. Barnen var nöjda, jag var nöjd och maken betalade. Redan innan vi gick dit sa lillkillen, ååå dit har jag velat gå länge. Efter glassstunden så skulle vi till Jysk för att köpa dynbox.

Utan för ingången till Coop stod en Kille och sålde Faktumtidningen. Jag plockade fram en hundra lapp och sa behåll resten. Jag brukar köpa faktum, när jag ser att den som säljer har de problem som den från början var till för att lösa. Alltså av människor som har problem med missbruk, uteliggare mm.

Skulle det stå en av de som innan tiggde pengar, som kom från andra länder så köper jag inte. Det var inte syftet från början. Att tiggare från andra länder skulle sälja den.

Jag tänkte att ja men den här herren han är svensk, jag köper självklart en tidning. Nu var han inte svensk tror jag tror han var Dansk eller engelsk. Men i alla fall han var illa där ann och behövde nog både en macka, en dusch och lite pengar för att få lite nödtorft.

När jag lämnat säljaren så frågade lillkillen men hur tänkte du nu. Köpte du precis en tidning av han den där, för hundra kronor. Vad är det för tidning? Den måste vara bra. Då berättade jag att nej, jag köper den inte för att den är det bästa som finns, men den fyller ett bra syfte. Eller i alla fall var det ett bra syfte från början. Så började jag sedan förklara, Varför man köper faktum tidning. Jag förklarade även varför jag köpte den av just den kategorin människor, jag köpte den av. Du är konstig du fick jag till svar. Ja, jag är väl det kanske.

När vi sedan kom till jysk, för att köpa dynboxen så var den slut, Fanns bara den som stod på utsidan, den hade fågelbajs på sig, den lät vi bli att köpa. Vi åkte hem och barnen fick går runt och känna in vårt hem. Det blev många ååå den kommer jag ihåg, ååå jag vill ner till källaren det luktar så gott där. De gick även på vernissage här bland alla mina tavlor. När husesynen var klar, gick vi in i mitt målarrum. Där gjorde barnen var sin tavla.

Efter leken med alla färger, så åkte vi till dottern för att dom skulle få träffa henne och hennes familj. Det blev ett kort besök, där lillkillen fick köra cross för första gången.

Sedan hem igen, vi både jag, maken och de båda barnen fixa till för lite grill. Dessan gjorde salladen, hennes storebror fixade med att duka fram på altanen och maken grillade. Vad gjorde jag? Hmmm jag städade undan efter salladsgörandet, fixade potatis gratäng var livrädd att lillflickan skulle skära sig, när hon gjorde salladen.

På kvällen efter maten, hade småbarnen och vår äldsta hemmaboende son, en skjut-ar kväll, där dom sköt mitt i prick med kolsyrepistoler. De spelade även fotboll. När kvällen blev sen, kom sedan Dessan och sa nu bäddar vi Carina. Så det gjorde vi. Kvällen blev till natt och sedan morgon.

Jag smög mig upp redan vid sex. Satt på altanen för att inte störa de små som sov. Njöt av morgonen, fixade tvätten, plockade ur diskmaskinen och en massa till, innan det blev mera liv i huset. I tisdag under resan hem, sa vi nu vilar vi imorgon, umgås inte med en kotte. Jo, jo det blir liksom inte så…. Först nu har jag tid att sitta här och skriva. I morgon planerar vi att ta oss en tur med husbilen igen. Semester hmm Husbil-umgås-ester, är vad vår semester har varit. Samt första veckan som maken hade, då han målade om huset. Han hade en vecka tidigare än mig, för jag hade planerat fel. Men det gjorde att vårt gula hus blev grått istället. 🙂

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook