Självförtroende, det kan vara skärvor av glas…

Då sitter jag här igen. Trött är förnamnet och efternamnet idag. En jobb helg, är en jobb helg. Men det där med att campa mellan passen, gjorde susen även om sömnen blev så där. Den blev så där i natt med. Har nog vaknat varje timma i natt, redan innan makens klocka ringde idag. Gick jag upp, för kaffe var kroppens längtan. Nu sitter jag här, är halvvaken fast jag suttit här en timma.

Solen visar sig på himlen, inte en dag för tidigt känner jag. Den behövs, för att städa bort tankar och känslor i kroppen. Jag som ska leva här och nu, sitter med ältande tankar om allt dåligt jag gjorde i helgen på jobbet. I stunden glömmer jag, allt bra jag gjorde. För när jag tänker efter, gjorde jag nog mera bra, saker än dåliga. Dumt att hänga upp sig, på de dåliga sakerna. Jag tror det är tröttheter-na i kroppen som gör känslan. Även den där lilla genen som säger ADHD. Har skrivit det förr. Om den där självkänslan, ADHD-n ofta tar död på. Det är så många fel, under livet, jag lärt mig av. Den där sviktande känslan av att duga, försvinner när felen blir till.

Det är därför det är så viktigt att berätta för barn och ungdomar om alla bra saker, dom gjort under dagen. Dom där felen, det vet dom om ändå. När ungarna sedan blir vuxna, så har dom så många gjorde-fel, i erfarenheter. Felen som bor där, tynger ner och gör ont. Den falska självförtroende spegeln, de visar upp. Är en spegel, mera är gjord av skärvor. Ofta är det små sår som liksom aldrig läker. Det är som skrubbsår som hela tiden går upp. Eller som ett illa myggbett, man kliat på. Där sårskorpan gärna går sönder, vid minsta kliande.

Jag brukar tänka så när jag möter mina barnbarn. Dom som inte levt så länge, i livet. Dom ska bli rustade med självkänsla, istället för duktighetsgenen. Dom ska känna att dom duger, även om det blir fel i bland. Jag vill att deras ögon ska lysa av den solen, dom är, där längst där inne.

Igår när jag kom till jobbet, var han som sovit jouren kvar. Vi jobbade en timma ihop, innan han gick hem. I hans ögon, är jag någon som kan, som nästan hela tiden gör bra saker. När han pratar, känns det som att han pratar om någon annan. Men igår kom en klokhet, av hans ord fram. Även om jag känner att det är inte är sant, det han säger. Har jag en möjlighet att lyssna på orden, sträva efter att bli så bra, han säger att jag är. Det kommer bli något jag ska jobba med, inte i en vecka. Utan här kommer det ta längre tid, känner jag.

Nu ska jag kavla upp ärmarna här ska jobbas. Det dåliga tankarna lämnar jag här och nu. Dagen ska bli min, det ska bli en bra-ig-hets dag med stort mått. Nu kör vi.

Lev idag just nu, de ältande tankarna är historia och dom kan du och jag sudda bort. Det du/ jag kan göra något åt, är där vi är nu. Vi kan och har möjlighet, att göra om och göra rätt i nuet. Historian behöver inte upprepa sig. Just nu sår vi, det vi skördar imorgon. I morgon är där borta i framtiden.

Bort med ältandet nu kör vi.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.